Senaste kommentarerna i forumet

Tack @Andrahalvlek ❤️ Usch ja det är hemskt! Just nu är det väldigt skönt att jag slipper detta på ett tag, det är långt tills nästa gång vi ska ses.

Annars firar jag 12 veckor utan bulimin 🙏❤️ och detta är väldigt hjälpsamt för min läkning också och hjälper mig få en bättre självkänsla.

Det är helt ofattbart att jag om 39 dagar har varit nykter i 3år! Det är inte greppbart! Tiden har gått så fort och så mycket jag utvecklats!

Haft en aktiv helg på hundklubben. Det är fascinerande att ramla in i ett sammanhang där man inte känner en enda människa. Några få till det yttre bara, om vi gått hundkurs ihop eller om de har varit ledare på en hundkurs. Inga namn kommer jag ihåg sen tidigare.

Samtidigt är många av de andra väldigt bundis, många känner varandra väl sen många år, tillbringar flera timmar per vecka ihop på fritiden. Då gäller det att go with the flow. Byta några ord här och där. Och det gick bra. Helt nykter 😉

Gårdagen avslutades med grillfest. Då fick hundarna stanna hemma, eller ligga i bilarna. Först femkamp där vi delades in i lag, jätteroligt. Sen dignande grillbuffé, fixad av ordförande som tydligen har varit kock på restaurang tidigare. Trevligt småprat vid bordet.

Efter två timmar tackade jag för mig, dödstrött. Idag var jag på klubben igen men orkade inte engagera oss i någon aktivitet. Det fick bli miljöträning för lillprinsen. Att vistas i en miljö med folk och hundar överallt, som kommer och går, är oerhört nyttigt. Han skötte sig galant.

Genom att avvika lite i förtid igår missade jag den utlovade ”glassbomben”. Och ikväll har jag sprungit, det blev tredje gången den här veckan. Heja mig!

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Tittar åt ett annat håll. Jag tror ärligt talat att det är svinsvårt med vissa personer. Minns känslan från mina unga vuxenår, på fest med just släkten. Orosklumpen kom direkt vid vissa beteenden hos bland annat min egen moster. Det lismande krystat artikulerande snacket, jag kräktes nästan av obehag. Förvandlades till en väldigt liten flicka på nolltid. Tyvärr är det nog så att vissa beteenden hos andra får vårt inre att protestera högljutt. Det enda som hjälpt mig är att inte utsätta mig för det. Om någon på fest blir så där gränslöst sentimental och gråtmild går jag därifrån. Det beteendet fixar jag inte, jag utsätter mig inte för det. Hade nog av det i min barndom. Nu när min mamma visar tecken på demens kan hon ibland bli nästan kletigt sentimental. Jag djupandas. Börjar prata om något annat. Ett till ytan oförargligt beteende slår an strängar djupt inom mig. Det får vara så. Jag undviker därför andra när de beter sig så.

Kram 🐘

Detta är så bra tips till alla er som undrar om ni dricker för mycket, som vetat det länge och alla andra:

Titta på sarahrusbatch på Instagram! Såg tipset i @Mauds tråd och känner att jag önskar att detta sprids för det är så konkret och precis så som det är för så många av oss när vi tvivlar och inte riktigt vet, för vi är ju inte alkoholister, stigmat krig en alkoholist är svårt att applicera på sig själv och det behöver vi inte utan det räcker med detta som hon pekar på, att alkohol tar mer än det ger och att det räcker så, vi behöver inte sätta en större etikett på problemet än så. Gå in på hennes Instagram ❤️ Kram alla!

@Andrahalvlek och @vår2022 Det skulle absolut vara det bästa, ta upp lite i taget och sakta förändra det som behöver förändras. Mina döttrar vet en del om min uppväxt men de kan inte relatera till den (de vet inte att jag hade problem med alkoholen, jag skötte det rätt så bra i smyg), jag tror det kan vara svårt för dom att förstå att jag kan må dåligt av detta pga min barndom, man behöver en djupare förståelse för hur allt i livet hänger ihop för att kunna tänka så tror jag. Men de vet att jag tycker det är jobbigt, den ena är mycket mer inkännande än den andra men jag bearbetar även dem men det tar tid för förändring. Min mans resa till den förändring han gjort pga min förändring har varit en fantastiskt resa, att han lyssnat och tagit till sig sakta, sakta. Jag ska inte köra över mig själv mer nu, jag ska stå upp för mina känslor, jag ska inte släppa en bomb utan smyga fram lite i taget så det är bearbetningsbart för alla att sakta förstå. Tack snälla för er fina stöttning. Jag känner mig starkare, när man säger ifrån kan det bli svårt, det kan göra förbaskat ont när man inte får förståelse men det är värt det om man till slut vet att man lyssnat till sitt inre och gjort en förändring. En stor förändring behöver göras i mig, jag kan vara lite väl fokuserad på hur förändringen sker i mina närmsta när de dricker , jag får en känsla av att det är farligt men jag behöver få mig själv att förstå att det inte är farligt sedan att min ena moster beter sig exakt som min mamma i många lägen triggar enormt, det är hennes personlighet och det kan hon inte ändra hur lätt som helst utan jag behöver på något sätt försöka att inte se mamma i alla de beteendena, hur gör man för att inte bli triggad av en annans beteende som påminner mycket om en annans? Kram

Mår fortsatt så jäkla bra här på landet. Jag föresatte ju mig att jobba lite med mig själv, gick för några år sedan en årslång utbildning i psykosyntes, väldigt bra, hjälpte mig mycket när jag var utmattad. Gör nu dessa övningar varje dag ur boken Bli den du är av Piero ferrucci. Så bra! Rekommenderar! Lever lite efter schema, meditationer, promenad, bygg och fixjobb, skrivtimme. Sitta och glo. Här vid havet, där jag älskar att vara. Och varit sedan jag var barn. Två veckor till på detta schema, tills barn o barnbarn kommer i tre veckor. Då blir det ju lite annorlunda. Men väldigt kärt.

@Himmelellerhelvette Kanske dags att spräcka elefanten i rummet? Att ta upp och tala om det i små steg, lite i taget då ni inte pratar om det alls. Att tex säga att det kommer många minnen hos dig som känns jobbiga och som inte vill gå bort, att du skulle behöva prata om det för att du ska må bättre. Det är svårt att anpassa sig till något när det skapar så obehagliga känslor. Om ni skulle kunna prata om allt som hänt istället så kan det kännas bättre istället för att låtsas om som det inte finns och ”ha roligt istället”. Så klart är du den som drabbats mest då det handlar om din mamma och pappa, men ni är ändå släkt och det är svårt att lägga locket på ett trauma, det riskerar att sprängas till slut och påverkar alla. Kanske ska du börja med att berätta om allt för din familj och hur det känns och är för dig. Det blir annars risk för att du upprepar din barndom, tittar på, är tyst och kör över dig själv och mår dåligt. Vad tror du om det?

Då kanske det blir lättare för dig att avvika framåt kvällen då festandet tar rejäl fart. Att du vet att de andra är okej med att du avviker, att de förstår varför.

@Himmelellerhelvette Jag tänker inte att du ska förändra andra. Jag tänker att du ska stå upp för din åsikt. Du har rätt till dina känslor. Men gör det inte på fest, gör det hellre på tu man hand med mostrarna, när tiden känns rätt. Bara genom att säga hur du upplever festandet så står du upp för den lilla flickan inombords, och då kan skavet lätta.

Kram 🐘

Mina mostrar och jag har egentligen mer en nära relation så länge alla lägger locket på och inte pratar om det där obehagliga ”Nu ska vi ha roligt! Inte prata om gamla tråkigheter!” Så tyvärr har jag ingenting att hämta där, dom tycker inte att dom har problem med alkohol eftersom dom inte är som mamma. Okunskap och negligering. Mina döttrar dricker också, den ena älskar fest och dricker gärna på med de som dricker mest, min man likaså, andra dottern tar det lugnare men hon har också åldern precis inne och lite ovan att få dricka med släkten. Dom är ju uppväxta med att detta är kul och det tyckte ju jag med så det är svårt att försöka ändra ett för alla vinnande koncept förutom för mig som tog det några steg längre och blev beroende på riktigt. Jag tyckte ju att det var guld värt att ha en sådan släkt där ingenting var skamligt, alla tog en öl redan till lunch och för dom var det allt runtomkring och umgänget medan för mig var det den efterlängtade återställaren (om jag inte redan hade smugit i mig ett par öl innan)
Jag vet inte hur jag ska ta mig runt detta, @Andrahalvlek vi har massa aktiviteter också men det som är jobbigt är att alla vill ha alkohol till alla aktiviteter, egentligen är det väl mest riktig fylla först fram mot kvällen och natten men det är just min dröm om att vi skulle kunna göra alla dessa aktiviteter utan att alla ska dricka, att dom skulle kunna vänta till kvällen. Men jag kan inte ändra alla andra, jag måste lyckas ändra mig själv och det vill jag gärna få tips om verktyg till. Kram fina ni❤️

@vår2022 God morgon Vårfru. Det blev en lång kväll och en kort natt för mig och nu har jag och min "spola kröken-tischa" kommit en bra bit mot fastlandet. Inte ett hår har krökts på våra huvuden (heller) 😉.

Ja du har gjort en pricksäker reflektion som vanligt men även att sluta dricka och sluta sig till nyktra medmänniskor kan kännas lite sektlikt. Bryta gamla mönster och att reflektera över processerna är något som kräver tid, intresse och förståelse och kanske bidrar till att det är lättare att hitta på anledningar att stanna kvar? Normaliseringsprocessen är ju ett känt begrepp gällande misshandel tex men här har vi misshandlat oss själva i åratal. Tänker på @Flarran som brukar skriva "slår dig själv i huvudet med en flaska" vilket väldigt väl beskriver misshandeln.
🩵

@Himmelellerhelvette Ett tips om man har kompisar som brukar dricka mycket är att föreslå andra aktiviteter så att själva drickandet får mindre fokus.

Föreslå brunch, promenad, lasergame, gokart, bowling, minigolf eller något liknande som gör att fokus flyttas från själva drickandet. Dock inte applicerbart på släktsammankomster kanske 🤔 Ibland bestämmer vi dock att alla familjer ska ha med sig en lek, som passar för barn och vuxna. Då bryter man drickandet med lite aktivitet. Vi spelar ofta kubb också, och har musik-quiz.

Sen tycker jag att du ska prata med din släkt. Inte just på festen utan i andra sammanhang då alla är nyktra. Berätta att du mår dåligt av att se dem dricka, eftersom du själv valt att sluta dricka helt. Berätta att du behöver avvika, ta en promenad eller gå och lägga dig, om du tycker att det blir för stojigt. Kanske kan ert snack leda till att de dricker mindre, kanske inte. Kanske är någon beredd att gå i dina fotsteg och behöver hjälp av dig, kanske inte.

Jag tror att en stor del av ditt skav beror på att du inte vågar tala klarspråk. Vad är det värsta som kan hända? Att du blir utskälld? Att ni inte är välkomna längre? Oavsett tror jag att du måste berätta hur du känner. Tala klarspråk under lugna former.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Jag förstår verkligen att det kan kännas jobbigt för dig när din släkt dricker och du inte kan gå därifrån, då ni sover över och är en lång väg hemifrån. Att det kommer för nära, berör och triggar. En fråga är om dina döttrar verkligen tycker att det är kul när fyllan slår i? De ser ju förvandlingen i personerna om de nu inte dricker själva? Tänker att om det är dina mostrar så känner de väl till hur det gått/är för din mamma och även hur det var för dig i din barndom? Tänker att om du skulle kunna prata med dem om att drickande ger dig obehag, triggar ditt trauma? Även prata med din man om det. Att du berättar ärligt om hur det får dig att må när det dricks och fråga dem om hur ni skulle kunna komma fram till ett bra sätt att umgås där du också mår bra. Det kanske inte riktigt förstår hur du mår. Kanske ett bra tillfälle att verkligen få berätta om hur du mår och hur du kämpar på med din mamma, hur traumat satt sig i dig och att du behöver deras stöd och förståelse. En slags bearbetning med din närmaste släkt, även de är ju inblandade på ett sätt som systrar till din mamma. Vad tror du om det?

Det är så bra det du skriver @vår2022 och jag tror man också behöver tänka på att olika processer tar olika lång tid. Jag har tänkt det senaste att det måste vara något fel på mig som nu efter snart tre år av nykterhet fortfarande inte är färdig med processen kring när andra dricker men med din text kommer jag lite närmare min egen sanning och @Andrahalvlek kompletterar den så bra. Jag har dessvärre inte lyxen att ha en släkt som dricker inget eller lagom utan tvärtom mycket och till exakt varje tillfälle, spelar ingen roll om det är dop eller barnkalas och det är det som är min svårighet i denna process. Vänner och AW och andra fester med glädje där jag slipper se tragedin bakom alkoholen har jag absolut inget emot, det kan vara jätteroligt men mitt dilemma är att jag behöver hantera att gå emot en hel släkts sätt att se på det, jag har brutit med några, men jag kan inte bryta med alla utan jag behöver komma på hur jag ska kunna hantera det känslomässigt utan att gå sönder varje gång vi ses, det är en mycket svår nöt att knäcka! Blandningen av att jag ser mig själv i dom som blir fullast och obehaget från barndomen när mina föräldrar var fulla gör att det blir så ångestladdat att jag den senaste tiden hamnat i total panik och känt ”jag behöver svepa flaskan med sprit för att klara detta” jag förstår ju då att min kropp och hjärna är i total fight or flight läge och att detta inte är bra för mig och det är detta jag behöver förstå hur jag ska göra i framtiden för att klara av, mina närmsta mostrar och kusiner som jag förut haft otroligt nära kontakt med och gjort allt ihop med, semestrar m.m. bor långt bort och där blir det alltid sova över några dagar, så har vi alltid gjort, hur löser jag det när jag inte orkar se dem dricka hela dagarna för det är så vi alltid gjort? Det handlar inte bara om mig utan mina döttrar och min man tycker ju detta är jättekul varje gång vi ses, jag kan ju knappast åka egen bil och hem själv? Det känns som jag exkluderar mig själv, blir en utanför känsla utan dess like så jag behöver kanske bara lära mig stå ut men jag har försökt i snart tre år som nykter och det går inte så bra utan har blivit värre och värre ju mer jag lärt känna mig själv. Kram till er och tack för att ni finns och är så kloka och hjälpsamma ❤️🙏

@Se klart Ha en riktigt mysig semester med storfamiljen!

Kram 🐘

Idag börjar semestern på riktigt, en lång resdag och en övernattning innan vi kommer fram imorgon, ett par dagar innan barnen. Njuter av att sitta ute på en terrass, 30 grader varmt, dricker vatten och rökt en cigarett- är visst min sommar-grej?!
Vi åt middag ute och jag tänkte ett ögonblick på den ”avkoppling” som brukade komma med ett par glas vin efter en lång dag på flyg och transfers. Men sen glömde jag bort det. Drack en alkoholfri öl i stort kylt glas, väldigt gott! Annars har jag kommit ifrån att det ska ”kännas festlig” med nån dryck som jag höll på med det första året, eller två. Nu förtiden tycker jag inte dryck behöver vara festligt, utan inser att det i viss mån varit anpassning till andra. Att jag ska vara med på att det är ”festligt”, det som hälls i glas? Mat tycker jag om ännu mer. Nu ska jag sova. Är som varje gång jag tittar in här tacksam över forumet och tacksam att vara nykter. Tänk om jag hade fortsatt, undrar var jag hade varit då, svårt att föreställa sig så här många år senare. Allt jag vet är att det blev mörkare den där hösten och att jag sakta gled nedåt. Hur otäckt det var. Hur rädd jag innerst inne var, och vad jag kämpade.
Nu är det en massa kämp på olika vis men inte på ett sluttande plan med risk för livet. Nu är det livet som det är. Kram på er! 🥰

@Andrahalvlek Att predika har som tur är aldrig varit min grej, det är mest här inne som jag diskuterar alkohol, iof får min man höra en hel del om mina tankar samt några vänner som är intresserade och frågar😁. Jag minns mest att jag blev så upplyft av den oerhörda lättnaden och friheten från alkoholångesten i början. En slags eufori. Att slippa planera och tänka på när, var och hur jag skulle få i mig vin. Den upplyftande känslan bär jag med mig fortfarande, en tacksamhet för att vara där jag är idag. Att vara nykter har också inneburit att jag utvecklats i min självkännedom och i att kunna identifiera mina triggers, förstå dem och hantera dem. Jag är också tacksam för att jag inte behöver vara i sammanhang där det dricks friskt och inträffar det så går jag också ifrån i tid. Jag är också tacksam för att det inte är fylla i min närmaste familj när vi ses, det skulle komma mig för nära, väcka obehag och beröra mig.

Det är också roligare att gå på fest som nykter, utan suddiga filter och med en helt annan närvaro. För att inte tala om att vakna nykter och fräsch och ångestfri!

Ha en fin fredag! Kram❤️

@vår2022 Och den första nyktra fasen kan också liknas lite vid att komma in i en sekt. Man får så många svar på sina frågor - man blir nästan lite nykär över att ha snubblat på Sanningen. Om man är lagd åt det extroverta hållet börjar man kanske predika om sanningen också - för alla som vill höra, och de som inte alls vill höra. Den första nyktra fasen är amazing, men den klingar också av tack och lov.

Jag lyssnade på rådet att inte ”predika” i tid och otid. Om någon frågade så svarade jag, annars höll jag tyst. ”Nej tack” funkar utmärkt i många lägen. Jag stör mig inte jättemycket på att folk blir onyktra, jag studerar dem mest fascinerat. Som ett socialt experiment. Helt medveten om att jag alltid var värst back the days. Och jag är numer kvällstrött, så jag avviker vid 23-tiden allra senast. Och är det en tråkig fest kan jag avvika ännu tidigare, eller avstå helt.

En rolig fest är en rolig fest, med eller utan alkohol i glaset. Rolig för mig är många skratt, mycket prat om högt och lågt, god mat, kanske roliga lekar, en bra blandning av gäster, att folk bjuder på sig själva osv.

Kram 🐘

Läste något intressant om att när man slutat dricka alkohol kan det kännas som att man kommer ur en slags sekt. Man kan lätt få en känsla av främlingskap eller distans och som att man bevittna en annan slags kultur och annat sätt att leva, där de sociala normerna och förväntningarna är annorlunda. Den kultur man tidigare själv ingick i och inte reflekterade över. Ett normalt tillstånd. När man blir nykter får man en förändrad uppfattning och skarpare insikt i hur alkohol påverkar oss i tal, beteende och interaktion. Att se andra berusade kan väcka känslor av oro, irritation och avsky. Känslorna kan förstärkas av att man själv har tidigare erfarenheter av alkoholproblem eller att man är mån om sig egna nykterhet. Som nykter har man ett annat fokus och värdesätter klarhet och närvaro mer än de som dricker. Man ifrågasätter alkoholens roll i sociala situationer och ser på alkoholens effekter med andra ögon. Att alkohol är det sociala kittet som gör att vi vill umgås. Gamla familjemönster eller andra relationsmönster sitter inte bara i alkoholen, det kan också förstärkas när människor är alkoholpåverkade.

Så det är en del i processen att anpassa sig till en ny livsstil, utan alkohol och även att kunna vara i den andra ”kulturen” där det dricks. Det kan vara en jobbig process så klart att starta en ny livsstil. Men att vara nykter och nyfiken på sin omgivning och på sig själv kan också leda till nya insikter och perspektiv, ny självkännedom och ett nytt och mycket rikare liv. Att må bra psykiskt och fysiskt är det viktigaste för att må bra och det är inget som alkohol kan hjälpa till med, tvärtom det urholkar och tär ner dig allt mer.

Så spola kröken! Låt processen ta den tid det tar och lita på den. Var nyfiken så kommer ditt liv att berikas av alla nya nyktra insikter. Jag är så tacksam för min insikt och mitt nyktra och rika liv! Kram på er!❤️

@Jan.3. Tack för titten! Jag önskar dig en skön sommar med massor av goda stunder!🌞🌻❤️

Så sant @molnet, man blir bättre på att lyssna på vad kroppen behöver när hjärnan inte simmar med nödraketer i en soppa av alkohol.

Nu ska jag dock lyssna på skallen och sätta ordentlig fart på denna dag som började med oplanerade insatser på jobbet, vilket ingår i min tjänst så det är inget snack om att jag behöver rycka in. I övrigt haft fint väder och idag är det trädgård på schemat för att iordningställa inför vattningsvakter mm.
Känns overkligt att flyga iväg om ett par dagar, men väskan är packad så det verkar stämma 🌸

Igår lagade jag mina första matlådor på två veckor. Jag har inte kunnat förmå mig att planera och göra detta sen jag hittade min mamma på golvet tisdag för två veckor sedan. Mitt inre har varit fullt upptaget med att processa, och jag har haft mycket praktiska saker att ta tag i. Så mycket smörgåstårta och köpmat har det blivit.

Mina dagliga rörelsemål har jag dock skött, jag har ju en hund som måste ut flera gånger per dag. Jag har även kommit i säng som vanligt vid 22-tiden. I övrigt har allt typ stått stilla. Tvätta gjorde jag för första gången igår, diska gjorde jag förra veckan, men det behövs göras igen. Några blommor på balkongen blev det inte, har inte lust att ta tag i det nu heller. Kanske senare.

Det här behöver jag för att må bra:

1) Uppnå mina dagliga rörelsemål: 90 min promenad/träning, förbränna 900 kcal/dag, stå upp 12 gg/12 timmar. Och målet att springa tre gånger per vecka kvarstår, och då förbränner jag mycket mer än 900 kcal den dagen.
2) Minst 7-8 timmars sömn varje natt.
3) Veckohandla och laga matlådor för att frigöra tid senare i veckan. Plus att jag slipper ta till nödlösningar.
4) Mycket tid i naturen, ihop med min hund.
5) Träffa min familj, umgås helt opretentiöst.
6) Träffa och umgås med vänner, också helt opretentiöst.

Punkt 6 har jag inte heller orkat ta tag i. Har inte vågat planera någonting med tanke på mamma, pga av risken att behöva ställa in. Snart kanske jag kastar ut en tåt eller två, ser vad jag kan hämta hem i form av umgänge. Och om någon hör av sig blir jag glad och deltar gärna. De flesta verkar dock ha fullt upp, de har kalendern fulltecknad. Jag är lite mer spontan, några dagars varsel räcker gott för mig.

Nu i helgen blir det umgänge med hundkompisar då det blir träningsläger på hundklubben, och nästa tor-sön reser jag till äldsta dottern. Så nu får jag snart fylla på min sociala kvot lite.

Kram 🐘

@Geggan Ja, det är det🥰

De senaste dagarna har jag känt mig så låg…nästan ledsen😔 Har inte riktigt kommit fram till varför? Men… trött, lite för lugnt på jobbet, kanske lite uttråkad, ensam….jag vill ta mig ur det här…men det känns tungt att känna mig ledsen.
Även om jag emellanåt kan få känslan av ensamhet på semestern men kanske jag kan fokusera mer på mig själv då…ville bara skriva orden ”högt”. Sex dagar kvar till semestern…jag längtar🙏🏻☀️

Kramar 🥰

@Andrahalvlek Ja, det tar lite tid med livsomställningar och även chocken som du utsattes för och att ska nya rutiner i det. Vad skönt att hon är så pigg och att det under omständigheterna ändå gick så bra❤️. Kram❤️

@vår2022 Det är kontinuiteten som är så himla viktig. Men pauser är okej, bara man så snabbt som möjligt faller tillbaka till de vanor man så väl behöver.

Jag har lite roligheter planerade, så min mammas bekymmer äter inte upp mig helt. Håller nog på och landar i det nya nu lite mer. Hon lever, och är förvånansvärt pigg. Så är det just nu.

Kram 🐘