Senaste kommentarerna i forumet

Jag är fortfarande arg så jag kokar inombords 🤬 Men jag har haft fullt upp i helgen och tänkt på annat. Kastat ut några tåtar, lyckats formulera mig skriftligen på ett förhoppningsvis pedadgogiskt sätt. Det finns så många bottnar i detta beteende från kommunens sida. De måste backa på beslutet. Jag orkar inte ta alla strider, men vissa tar jag och då jävlarimig brukar jag ”vinna”. Och jag är inte själv i detta, vi är ett bra gäng föräldrar med goda kontakter åt olika håll. Det är både en förbannelse och en välsignelse att bo i en liten kommun.

Kram 🐘

@Se klart Ha, ha! Skrattar lite för det är jobbigt att känna efter än det ena och än det andra😁. Jag har mer behov av att djuploda lite och granska mina mönster för att på något sätt få en slags befrielse och inre frid. Det är när jag får tag på det och en ”aha” upplevelse som det liksom ”släpper” ett tag om mig. Sen tycker jag om att ta lite från alla möjliga metoder, sådant som jag tycker tillför mig något, det blir holistiskt för mig. Det är bra att du dividerar med din psykolog, det ska kännas rätt för dig och att det ger dig något.

Låter som att du har haft en skön helg! Kram❤️

Jag är exakt där du är. De tankarna, scenarierna, maler runt i mitt huvud varje dag. Resonerar fram och tillbaka. Hur mycket pengar behöver jag/vi - kontra hur mycket pengar ”kan det bli”. Har också de som säger att det är bäst att gå så tidigt som möjligt, men å andra sidan har jag iaf just nu ett helt ok jobbliv om än lite mycket i perioder. Men en bra lön och det betyder förstås något också.
Inte alls lätt. Min man driver egna projekt= jobbar på, men är också några år äldre (kan man inte riktigt tro förutom att han numera somnar i soffan efter 1 glas vin…)
Så, ja. Jag har inga svar men ville bara säga att jag känner igen exakt det du beskriver. (Och sen- ska man downsizea, flytta till mindre och få pengar till att dryga ut den lite mindre pensionen, eller ska man vara smart och bo kvar i ett boende som väl på sikt är nån sorts sparande…) Kram!

Visst @sattva inte alls lätt att bara säga nej, 🙅 samtidigt som en faktiskt inte alltid måste förklara sig. Eller be om ursäkt. @vår2022 ja visst hänger allt ihop i olika mönster men jag tror att det för mig handlar mer om lite KBT. Att inte per default tacka ja etc, utan att det ska åka upp en liten flagga i min skalle som är just ”hur blir det för mig” - vilken är själva grunden för att det ska kunna ”bli nåt” för andra.
Jag dividerar med min terapeut för ibland tycker jag att det är överdrivet att hålla på och känna efter en det ena än det andra, Jag är ju ändå en väldans privilegierad människa och människor är ju gjorda för att klara utmaningar.
Jag tror att hon är inne på att det är liksom ”mer av allt” i vår tid. Det här jag försöker predika för mina barn- att inte göra karriär + fixa fint hem + hämta tidigt + alltid hemlagad mat.
Den ekvationen är mycket svår. När jag var småbarnsförälder var jag fattig, otränad, hade samma kläder dag ut och dag in- hämtade sent men var rätt glad. Karriären och barnen gick först, allt annat fick vänta.
Idag; jag har ju bättre kontroll över många saker, behöver egentligen inte bry mig om mitt hem alls (köpa grejer alltså) och kläder mm är mer som en rolig hobby. Men det är väl detta att kunna hjälpa till, att många behöver. Att det är svårt att dra gränsen för det diffusa skälet ”jag orkar inte”. De orden hör liksom inte till mitt ordförråd.
Men jag ska öva. Och förhoppningsvis kliva in i mina JA med kraft.
Helgen underbar, ute och trädgårdsfix några timmar igår. Idag- alla pelargoner på uppvak och omplantering. Läst bok. Plockat runt och preppat för ett kakbak och sovit middag. Lugn och ro. Ha en skön söndagkväll alla forumvänner 💞

@Himmelellerhelvette Vad klok du är och så sunt du resonerar. 🩷 Livet är verkligen ingen räkmacka för de flesta. Det gäller att jobba med det man har och det gör du så bra. Att reflektera och analysera gör att vi kan utvecklas. Livet pågår hela tiden, oavsett vad vi gör. Att välja att påverka det i - för oss - rätt riktning är det viktigaste vi kan göra.

Kram till dig 🩷

Tänker mycket framåt just nu. Försöker planera hur framtiden ska se ut - även om det naturligtvis finns massor jag inte kan förutse. Men till viss del gäller det att se om sitt hus.

Pension, något jag sett fram emot, speciellt med tanke på att min man är flera år äldre. Min tanke var att gå tidigare, men så höjs pensionsåldern. Inte bara ett år, vilket jag tänker hade varit förståeligt, utan två år, nästan efter varandra. Känns som ett slag i magen.

Visst, jag har möjlighet att gå tidigare, men det är en balansgång vad gäller ekonomin. Självklart vill jag ha en högre pension. Har också en del värk, min kropp är lite sliten, vilket också bör tas med i planeringskalkylen.

Har flera i min bekantskapskrets som gått bort i (för) tidig ålder, vilket har påverkat mig mycket. Deras ord/råd under sjukperioden (förutom den som omkom i en bilolycka, förstås) har varit samstämmiga: Vänta inte. Vad du än vill göra, gör det nu.

Som sagt, balansgången. Hur mycket är jag villig att avstå för att sluta tidigare? Får min man fortsätta att vara frisk finns det ju två inkomster, men om inte... Om jag själv blir sjuk och inte kan göra så mycket, kommer jag förstås att ångra att jag inte valde pensionärslivet tidigare medan orken fanns.

Är inte pessimist, snarare tvärtom, men känner att här gäller det att vara realist. Så många tankar och funderingar. Är självklart glad över att jag överhuvudtaget har en möjlighet att välja, men just nu känns det mest jobbigt.

Förlåt ett lite deppigt inlägg, men ibland vet jag varken ut eller in.

Kram till alla kämpar, även om kampen inte alltid primärt handlar
om alkoholen. 🩷

@Himmelellerhelvette Ja, vi fortsätter att jobba på❤️. Lade in ett inlägg om en andningsövning i min tråd som jag börjat utöva. Det har känts skönt efteråt. Denna övning känns lätt att följa och man har hjälp av att följa andningen 5 min genom YouTube klippet. Jag ska göra den i 14 dagar och sedan utvärdera. Sov bättre i natt, vet inte om det beror på övningen, men varför inte?

Ha en fin söndag! Jag ska fixa lite vårstädning ute och sedan en löpning med maken och hundarna. Kram❤️

Jag har fått tips på en andningsövning. Man ska göra den 3 gånger per dag, 5 min per gång. Det finns två YouTube filmer som man kan titta på under andningen och den visar hur andningsfrekvenser bör vara. Jag har provat någon dag, morgon, dag och kväll och ska fortsätta i 14 dagar för att sedan göra en utvärdering. Forskning visar övertygande positiva effekter. Så här står det:

Building perception about resources: Heart-Coherence
* Stimulating Heart-Coherence through breathing: 6 cycles per minute
* Exercise by breathing and drawing a sinusoidal curve: 3 times a day during 5 min or by watching coherence coach videos on youtube:

http://www.youtube.com/watch?v=uy2gpwjsc0I&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=zM2gq8kYKyE&feature=related

After 5 min of Heart-Coherence:
* After som <minutes: getting physiologically calm. The Heart-variability and the breathing frequency become one curve.
* A hormonal effect which lasts during several hours: Cortisol level drops and DHEA level gets better. Pregnenolone becomes DHEA instead of Cortisol
* After 7 to 10 days everyday exercise: the body finds its archaic rhythm back
* After 10 to 14 days everyday exercise: more intuition, a better concentration, more creativity, better sleep, enhanced self esteem
If we can become contaminated through panic, then we also can contaminate others with our calmness.

Ett litet tips! Ha en fin söndag!❤️

@LAO Tack❤️. Ja, vi växer av att gå igenom motstånd och jag tänker också att vi behöver lite motstånd för att ha något att kämpa för. Att utan motstånd så blir vi lätt blasé och att det kan kännas meningslöst. Tex en som har ”allt” tex gott om pengar, kan lätt känna sig blasé för att det inte finns något att kämpa för. Att människan behöver motstånd för att både utvecklas och känna meningsfullhet. Vad bra att du bestämt dig för att inte dricka på ”fel” känslor. Det som jag tycker är häftigt är att jag inte längre behöver förhöja mina sköna känslor med alkohol, det balanserade dopaminsystemet gör det av sig själv nu och jag känner mig tillfreds och glad utan alkohol. Min sjukdom och att inte ha kunnat träna har stört balansen lite, men den kommer att balanseras tids nog. Likaså genom att komma igenom motståndet som pågår😁.

Ha en fin söndag! Kram❤️

Tack @vår2022, jag laddade hem materialet och ska försöka tänka mer strukturerat. Försöka landa i att det mesta löser sig bra med tiden som hjälp och försöka vara mer här och nu och mindre där borta.
Min man är mottaglig för diskussion så det blir nog bra med det, mest jobbigt för mig att irritera mig på hur han tänker ibland😉 Detta handlar om acceptans och kommunikation, vi triggar varandras livsteman ibland men med medvetenhet kring vad det handlar om kan vi jobba på det.

Dottern är svårare just för att oron är där, jag kan hjälpa på så många sätt men hon behöver göra jobbet, det är inget jag behöver hjälp med förutom att ha sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden, jag önskar jag inte behövde vara orolig men oron kommer ligga där ändå, jag behöver bara inte gå in i den och låta tankarna spinna iväg!

Jobbet kommer ordna sig, tiden kommer göra det som är meningen, minsta problemet egentligen, behöver bara landa i att mitt kontrollbehov av att veta vad som kommer ske inte behöver tillgodoses, jag behöver bara landa i att lita på att det som är meningen, det kommer ske, jag lämnar in ansökan om den andra tjänsten, jag söker kursen, sedan har jag gjort det jag kan påverka för just nu så lägger jag min tillit till processen🙏🙏🙏❤️❤️❤️

Fortsätta hjälpa dottern med det jag kan, stötta med de verktyg och strategier jag kan förmedla, hoppas hon kommer vilja använda sig av dom, punschs kärleksfullt utan att tvinga in henne i något hon inte har förmågan till, ha förståelse för alla hennes hinder som kommer med diagnoserna men sätta gränser där det behövs, jag påverkar där jag kan.

Livet ändå med allt det goda och det som vi behöver jobba med🙏❤️

@Magnus Tack!

@Varafrisk Tack för pepp och stöd ❤️

Kram 🐘

Jag har fixat felet nu. Tråden ska nu vara där den brukar https://alkoholhjalpen.se/forum/det-vidare-livet/153670

@Varafrisk Ja, min tråd ”Andra halvlek har inletts” verkar borta. Anmäler detta inlägg så admin ser det. Tack!

Kram 🐘

Hej alla!
Jag har alkoholhjälpen.se att tacka för oerhört mycket. SÅ oerhört mycket stöd man fick här inne när allt var skit och absolut sämst, och så bra det var att ha skrivit ner hur man kände, upp- och nergångar, hur mycket jag faktiskt slet för att komma ur mitt beroende. Hela detta "dagboksskrivande" var ofantligt bra att ha för att påminna sej om hur det var - man har en enorm förmåga att glömma elände, och att ha det nedskrivet här var enormt bra!

Jag har bestämt mej för att hänga här och läsa och skriva ett tag nu igen, min käre sambo sedan dryga trettiofem år har kvar att göra den resa jag gjorde för tio, elva år sedan, han är "högfungerande alkis" och har äntligen erkänt att han är det. Jag förväntar mej inget underverk, jag vet hur lång tid det tog att ta sej ur det, det krävdes för mej många, många timmars läsande och skrivande här och en vända med vilja på burk- Antabus - för att jag skulle klara mej, och jag har dessutom ett yrke där man gör nykterhetskontroller med jämna mellanrum.

Har din tråd försvunnit @Andrahalvlek?

Kram🤗

@aeromagnus Strongt med 7 km! Heja dig💪🏻

Jag tänker att barn och ungdomar är väldigt luststyrda. Det låter som om att de ungdomar som inte visar tydligt att de tycker om dig påverkar dig starkt. Fast hur vet du att de inte tycker om dig? Tänker att du undervisar på högstadiet🤔det är en känslig ålder och önskan om att tillhöra är stark. Man vill inte visa att man inte förstår eller att det finns ngt annat hinder. Jag är övertygad om att alla ungdomar vill lyckas. Jag tänker att få någon dit man vill handlar om relation.
Anledningen till att jag blir engagerad är dels att jag arbetat som skolkurator under tio år dels att när min son gick på högstadiet det var nog den värsta tiden i hans liv. I nian blev det väldigt tungt. Men det fanns två lärare som hade en hållbar relation med honom. Den ena läraren kunde kontakta mig och säga att hon var skogstokig på honom men jag visste att hon tyckte om honom så mycket och han tyckte om henne.

Så eleverna är ju inte där för att tycka om dig men det är ju ett plus om de gör det men jag tänker att du är där för att du tycker om ungdomar. Jag beundrar dig som är lärare för det är ett tufft yrke och det krävs att det finns en bra ledning.
Det är ju lite en utmaning att fånga elevernas intresse men jag tänker att allt börjar med relation. Hoppas verkligen att det ska ändra sig för dig.

Å du varför tycker du inte om dig själv🤔kan du inte berätta.

Kramar 🤗

@vår2022 hoppas att du får bli helt frisk nu, sjukdom är inge kul! Jag håller helt med i dina tankar om att motstånd ger styrka, och flera gånger på den här resan har det ju varit jobbigt men nu har jag hittat andra sätt att möta det jobbiga. Jag har bestämt mig för att bara dricka på glada känslor framåt, och inte på oro, trötthet, ledsamhet osv…
Ha nu en skön promenad 🧡

@Se klart Låter skönt med en egen helg på landet, det kan du nog behöva. Det du skriver om att du ska jobba med ”hur blir det för mig” är något jag också behöver göra. Jag tänker ofta på ”hur blir det för andra” och glömmer ”hur blir det för mig”. Det funkar oftast bra, men i sårbara lägen när man själv är lite ur slag, kan man lätt köra över sig själv. Jag har nog byggt på ett sådant lager inom mig och nu strejkar det inom mig. Det finns för lite utrymme kvar. Då är det bra att stanna upp och lyssna på strejken inombords. Utmaningen för mig är att känslorna dubbla och att det är ett inlärt beteende och mönster som behöver luckras upp för att strejken ska blåsas av. Inget jag gör i en handvändning, men det viktigaste just nu är att stanna upp och försöka lyssna till strejkens budskap. ”Ropen skalla…” och orientera sig, hitta sin vägvisare och inre kompass och försöka staka ut en bättre väg att vandra vidare på.

Ha en skön och vilsam helg. Alltså 150 småkakor, jag är imponerad! Sköt om dig! Kram❤️

@Vinäger @aeromagnus @Se klart Tack för era krya kramar, det värmer❤️. Jag mår mycket bättre men känner mig inte helt frisk än. En hosta som kommer ibland, lite seg och sömnen kunde vara bättre, men kan träna och det är skönt. Mår också bättre psykiskt, men det är något som skaver som jag närmar mig allt mer. Känns lite som en sorg som poppat upp och som behöver granskas och hanteras. I dess kölvatten kommer oro och melankoli.

Jag ser det som en slags mental utveckling och att utveckling ofta kommer föds fram genom att behöva gå igenom ett motstånd/motgång. Att det är då som jag bättre kan förstå och se det i ett perspektiv utifrån. Erfarenhetsmässigt har det funkat så och vill tro att det är så även denna gång. Jag kan sätta ord på, se och förstå mitt skav men stampar liksom, så jag har bokat en tid hos psykolog för att få hjälp att grotta och komma vidare. Kan även i perspektiv se hur jag så mycket bättre hanterar denna dipp, nykter och som mycket stabilare. Jag faller inte djupt, men känslorna finns där och förmedlar att jag ska stanna upp och kalibrera min inre vägvisare och kompass. Det kan ta sin tid och det får ta sin tid. Som du @Se klart säger, ett steg i taget, det vet vi hur man gör.

Idag ska jag och maken ta en lång skön promenad med våra hundar i skogen, stanna och fika och bara andas in vårluften. Goda samtal och lite grov kalibrering i den inre kompassen. Ha en fin dag! Kram🌞❤️

Tittar in, är påväg på en yogadag. Ska bli så skönt att gå in i yogabubblan.
Fotning av bostaden nästa vecka. Fullt upp med fix för det.
Exmaken är helt tyst o jag har inte heller tagit kontakt. Det är så märkligt, hur han vänt sig från mig o jag blivit en person han inte vill ha kontakt med. Men det är som det är. Det tuffaste är att han ju då också skurit av kontakten för mig med hunden. Denna hund, som jag älskar så mycket!
🌸🍃🌸🍃

@Se klart Håller med, ett enkelt "Nej" utan en massa förklaringar räcker. Men är svårt! Låter jätteskönt med en helg bara du o maken. Njut o krya på dig!❣️

Det var länge sen det gick en hel arbetsvecka utan att jag skrivit i min egen tråd. En förkylning och jävla massa jobb- alltså jag sitter inte och mejslar fram några femårs-strategier, jag jobbar häcken av mig med produktion och sånt som inte kan vänta, parallellt med människobestyr och nån mindre omorganisation som jag faktiskt själv initierat. Men en förkylning i onsdags fick mig att stanna, lyssna, varva ner motorerna. På måndagen pratade vi mycket om att jag ska försöka tänka ”hur blir det för mig” innan jag tackar ja/hugger i med ansvarsområden som ingen annan hugger tag - eller plötsligt har precis varje kväll uppbokad med att hjälpa till. Jag tror ju människan är gjord för att hjälpa till, jag VET att hjälpa till t om är en faktor som gör att vi håller oss unga, och lever längre.
Men man får- menar terapeuten- tacka nej utan nån harang till förklaring. Så detta är min läxa just nu i mitt livs inre checklista.
I helgen ska vi därför vara på landet helt själva, fick hålla mig i bordskanten för att inte erbjuda oss som helg-barnvakter i vår familjetråd.
”De är ju enkla att ha” säger jag och maken men nej, inte riktigt. De är underbar vår barnbarn men på olika vis tar de oss i rejält anspråk.
En dag ute och en dag inne har jag tänkt. Börja räfsa lite o h städa rabatterna. Baka 150 småkakor till ett barnkalas- helt lugnt alltså, och mysigt att göra det utan stress.
Så mycket är så bra. Sen kommer i den yttre kanten av familjen ett dödsfall, en mormor- som jag. Återigen; inget har jag gjort för att förtjäna detta liv, och återigen: gör allt du kan för att hålla just förundran över att få finnas till, en stund till.
Kram på er 🌹🌱😍

Krya kram från mig med, oj vad jobbigt men känner väl igen att när man dippar fysiskt så smittar det över till psyket också. Vi hänger ju ihop. Jag brukar också bli irriterad på mig själv när jag tycker att jag är ”orkeslös” för länge (typ 3 dagar). Det är ett gammalt mönster. Jag straffar min när jag inte förmår att köra fullt ut. Men tvärtom är den enda rätta vägen. Har varit vrål förkyld ett par dagar men för första gången kunde jag säga nej jag är sjuk till jobbet utan att det krävdes 40 graders feber eller lunginflammation som jag hade förra vintern… Tänker på dig, nu kör vi ett steg i taget, det vet vi hur man gör. Stor kram 🥰

Hejar också på dina 7 km löpning och kämpa på med ungarna. Snart våras det på riktigt! Kram