Senaste kommentarerna i forumet

Tack för välkomnandet @Andrahalvlek @Geggan @vår2022 @Sattva @Kaveldun ❣️❣️❣️

Jag börjar så smått förstå hur mycket jag egentligen missat i forumet när jag aldrig läst i "Det vidare livet" utan lagt fokus på "Vara alkoholfri". Jag tror att jag har kommit till vägs ände när det gäller att vältra mig i minnen av min smuts och vanära under de åren jag söp och mina spaltmeter där borde nog vara tillräckligt för att skrämma de flesta som letar efter skäl till att sluta dricka. Mina egna behov har gått åt ett annat håll den senaste tiden.

Nu vet jag att jag, även om jag fortfarande behöver påminna mig om hur illa det varit ställt med mig innan det vände så behöver jag även se hur andra går vidare när man lämnat alkoholen bakom sig. Här finns ju allt detta och jag ser fram emot att hitta min plats i detta sällskap. Jag har mycket att läsa i kapp och ser fram emot att ta del av hur ni andra gör, mår och lever.

Tack igen! 🤗

Åh ….så härligt det låter med musiken och dottern och till och med detta att sova på en soffa :-)
Jag vet viken utmaning det kan vara - men också en frihetskänsla …att fixa!
🌾

@Se klart och @ Andrahalvlek - tack för kloka inspel.
Antabus - i sig - håller nog inte en enda människa nykter. Mer än så länge den kemiska substansen verkar förstås ( och P O Enquist beskriver hur han dricker sig igenom antabusen med hjärtklappning och allt) . Men att ta medicin kan ändå vara klokt. Jag låter frågan bero ett tag.
Vägarna till nykterhet ser olika ut …från ’mirakel’ till ihärdigt gnetande och kamp med sug…tills det plötsligt lättar.
Det jag ser som ngn sorts röd tråd är att viljan att vara nykter - verkligen - vinner över viljan att dricka. Och att det steget ..eller klivet kräver att hela ens väsen ( lite religiöst ord…men hittar inget bättre) är med. Inte bara hjärnan eller hjärtat eller duktiga flickan eller den ångerfulla bakisdrabbade alkisen… Om bara en del kopplas på så kommer förr eller senare en annan del och tycker att det är en god idé att ta ett glas rött.
Ja - nu ska jag inte lägga ut texten som ngn expert 😳….utan jag skriver förstås bara det jag tänker.
Det jag upplever med mig själv - denna gång - är att hela jag är med på ett annat sätt. Och även om detta forum är en otrolig hjälp så är ju förhållandet till sitt eget väsen det centrala. Är jag inte ärlig eller förenad med alla mina ’jag’ så funkar det inte.
Jag håller med dig @Andrahalvlek om att återfall är förödande. Sedan verkar många ha ett flertal ( men inte alla) och kan ändå - plötsligt - få kraft att göra den långsiktiga förändringen. Men jag har själv upplevt återfallen som devalverande. Att börja- sluta -börja-sluta. Till slut betyder vilja och ansats allt mindre. Inflation!
Och @Se Klart …angående champagnefesten ( jag har i alla fall implicit frågat om din åsikt eftersom jag skriver här:-) så har du rätt. Den ska inte ske hemma hos mig. Jag kan inte hoppa den eftersom jag har den roll jag har. Men jag ska inte gå runt bland flaskor och glas och slattar … det är inte en väg att vandra.
Söndag.
Idag tänkte jag att jag kanske har klämt mig in i en del av detta forum som j inte riktigt kvalar in till ( inte att jag inte vill vara här….men att j kanske hör till en annan avdelning - men inte vill flytta 😳) .
Jag har ju inte ngn lång nykterhet bakom mig. Men jag har en lååång process - och jag är på en helt annan plats/planet nästan från när jag började skriva här.
Det känns som att så mkt större del av mitt väsen med på banan. Och lusten att dricka, ta ett glas är mestadels obefintlig.
Men jag skulle ljuga om skrev att jag inte får plötsliga tankar eller flashar.
De far lite hit och dit ibland men det är som att jag - denna gång - har ett större avstånd till dem. Och jag njuter mer intensivt av nykterheten, baden, kaffet, orken, morgonen.
Jag såg en mormor eller farmor igår . Hon gick med sitt lilla barnbarn ( en flicka) på trottoaren - de höll varandra i handen.
Jag har snart ett litet barnbarn om allt går vägen och jag vill inget hellre än att finnas där för hen.
Hålla handen.

@vår2022 Det låter härligt med dina dagar i fjällen. Även om du inte har en bergsget inom dig (vilket jag nog tänker att du har) så är det inte vem som helst som ger sig ut på tur i fjällen. Så härligt att du kan njuta så fullt ut! Du är verkligen grundad!

Ha det fortsatt bra på din resa! Kram!

PS2. Att sova på dotterns soffa två nätter, och riktigt gott dessutom, är också en milstolpe i mitt tillfrisknande. Jag har förvisso sömnmedicin som krycka, men det har jag ju hemma också. Sovit gott har jag gjort i alla fall.

PS. Jag studerade på avstånd förfallet i folkmassan. I takt med att ölen tankades in blev de flamsigare, mer högljudda, stökigare och yvigare. I öltältet dansades det för fullt till Carola, Loreen och Körberg. Polisen grep ett fyllo, kvinnor i övre medelåldern snubblade in i buskarna. Jag saknade det inte ett dugg. Been there done that. Jag drack två cola under hela kvällen.

Vi hade verkligen tur med vädret igår. 85 procent av tiden hade jag min nyinköpta regnjacka knuten kring midjan. Hade en kortärmad klänning på mig (och jeans) och jag cyklade hem barärmad vid ettiden i natt. Entåstaka skurar och droppar från och till enbart. Nu hällregnar det, sen flera timmar tillbaka.

Jag tycker alltid så synd om arrangörerna när allt de har planerat och styrt upp stupar på skitväder. Idag vet jag att det är en sk Metalldag planerad i en liten ort i länet där jag bor. Eftersom jag har jobbat ideellt i hela mitt vuxna liv, sen tidiga tonår faktiskt, så vet jag att det ligger otroligt mycket jobb bakom ett arrangemang. Många man- och kvinnotimmar. Och sen regnar det bort liksom. Jag hoppas innerligt att vädret är bättre i mitt hemlän idag.

Jag hade proppar i öronen, det behövdes. Myra Granberg var bra, även Daniel Adams-Ray var bra, men allra bäst var Newkid 🥰 Atomic swings bäst före-datum har passerat för länge sedan, och Sahara Hotnights hör jag hellre på radio. Men att jag gillade tre av fem artister är bra! (Fast det var betydligt fler artister som uppträdde på festivalen, det fanns totalt sex olika stora scener.)

Ben och fötter dansade större delen av kvällen och värker som sjutton, både igår och idag. Mest problem hade jag med ryggen igår, jag hade så fruktansvärt ont i ländryggen. Fick stötta mig med armarna, röra på mig hela tiden för att vara stilla var nästan mest plågsamt. Jag vaggade fram som om jag var gravid 🤣 Min dotter mässade ”marklyft med skivstång”, och jag håller med. Min rygg behöver verkligen tränas upp.

Men jag klarade det! Hela kvällen. När Newkid sjöng ”Jag mår bra nu” tittade min dotter på mig och log brett medan hon sjöng med. Och det är sant, jag mår bra nu. Det trodde jag verkligen inte för två månader sedan när hon frågade mig om jag ville följa med stadsfesten. Jag är så innerligt tacksam över att hon frågade mig, och att hon stod på sig när jag tvekade.

Den här kvällen kändes lite som Grand finale på mitt dåliga mående. Den är historia nu. Klarar jag detta folkgyttret, hög musik och högljudda röster, helt ny miljö osv i flera timmar så är jag frisk. För den här gången åtminstone. Inte frisk i bemärkelsen att jag kan gå all in, jag måste ändå ta allt i småbitar framöver. Efter gårdagskvällen gör jag inte många knop. Jag ska köra hem, köpa hämtmat och sen vila, vila, vila. Handla och laga mat får vänta tills imorgon.

Kram 🐘

@Axianne
Välkommen! Läste din tidigare tråd och det är en kioskvältare! Det ter sig nästan som ett mirakel hur alkoholen släpper greppet och du tar dig vidare i livet - med kraft - från ett så utsatt läge.
Det är som att det ändå finns en ljus kraft som är större än vad vi ser 💚

@Axianne Välkommen hit! Har följt dig sedan du började skriva!

@Axianne Välkommen! Det är dags att leva vidare i denna del av forumet😁💕

@Kaveldun Tack! Du kommer också att komma ut på andra sidan, det är jag helt övertygad om. Jag tycker om att läsa om hur du reflekterar över dig själv och din omgivning och du för så kloka resonemang❤️

@Andrahalvlek Ja, håller med, det är viktigt att aldrig glömma hur det var. Tror också att det är viktigt att sätta ord på hur det var, även om det många gånger är plågsamt. Det är en läkande process att göra det och faktiskt som du säger traumatiskt många gånger. Så den egna traumabehandlingen är att prata om det och se den stora skillnaden som inträffat. Kan känna mig tjatig många gånger när jag gör mina tillbaka reflektioner, som att det är ju passerat nu. Men det är ändå en läkeprocess att göra det, för det är en lättnad för mig att veta att jag inte är där jag var, idag. Och att det går att bli fri. Det kan jag också förundras över, men jag ser ju att det går och att det är på riktigt.

Du är en stor förebild, du visade och visar att det går att bli fri och leva ett hur bra liv som helst som nykter❤️

@Torn Ja, tänk hur det var. Men nu är vi fria från giftet, hurra!🥰

Välkommen @Axianne ! Din historia är ju i en klass för sig. Ska bli spännande att se vad du nu hittar på med allting. Jag hejar på dig!

@Axianne Välkommen hit! Här hos oss platsar du verkligen 🥰

Att sluta dricka är steg 1, och härinne övar vi på steg 2, 3, 4 och resten. För livet är så mycket MER som nykter. Man upplever mer och starkare. Typ allt.

Det är i alla fall min erfarenhet, med drygt 2,5 år som nykter i ryggen.

Kram 🐘

Jag har slutligen givit efter och nu är jag här. Inte för att någon bett mig, snarare för att det var dags. Och det känns lite som första dagen i ny klass när man flyttat mitt i en termin. Alla andra har gått ett tag redan och känner varandra. Man är lite bortkommen och så vill fröken att man ska komma fram till katedern och presentera sig. Där står man och känner rodnaden stiga på kinderna samtidigt som alla i klassen tystnar, vänder sina ansikten mot en och väntar på att man ska säga något. Man harklar sig, tummar på kjolfållen och så kommer de första trevande orden.

Några av er känner mig redan från ”Vara alkoholfri”. Jag är 55+. Smart enligt vissa men med en ovana att vara urbota dum mot mig själv. Kompetent yrkeskvinna. Nybliven småchef med nyfunnen arbetsmoral en gång förlorad till alkoholen. Avtrubbad känslomänniska. Empatisk och ofta omtänksam men med narcissismen bubblandes under ytan. Förr i tiden kallad vacker men numera mycket sliten. Överviktig på gränsen till fetma. Grå. Trött. Otränad. Nykter i mer än ett år. Dock för alltid medveten alkoholist.
Jag började skriva här på Alkoholhjälpen i oktober 2021 när jag var 50 dagar nykter men som alla andra har jag börjat känna att jag kanske ska gå vidare och byta tråd eftersom jag inte längre siktar alkoholfrihet. Jag lever den. Jag har inte druckit på över ett år nu. Tänkte inte lova att sluta dricka egentligen men är helt säker på att jag aldrig mer vill börja igen.

Mitt liv har varit väldigt rörigt de senaste åren och på många sätt är jag tacksam över att jag fortfarande lever efter att ha varit nere i avgrunden så djupt man kan komma i ett väldigt svårt alkoholmissbruk. För lite mer än ett år sedan var jag riktigt dekis och nedsupen, sjuklig, arbetslös, skuldsatt och totalt utan framtidstro när en vändning plötsligt inträffade. En gåta för mig är väl fortfarande hur det gick till, men kortfattat: Jag slog i botten, kom till insikt, fick en tro, lyfte mig själv i håret och tog chansen till ett nytt liv genom att äntligen våga göra slut med alkoholen på riktigt och befriades därigenom från det satans gissel som jag levt med i mer än 25 år. Något jag inte ångrat en enda sekund av förståeliga skäl. Det där sista var väl som klippt ur en pamflett för godtemplarna vid sekelskiftet, men det stämmer ju faktiskt. Typ.

Om någon vill läsa min historia så finns min gamla tråd här:
https://alkoholhjalpen.se/forum/vara-alkoholfri/196797

När jag under det nyktra året axlat alla nya utmaningar och försökt acklimatisera mig i den tillvaro som jag ganska oväntat landat i har min energi och mitt fokus hamnat på nykterheten först. Sedan att ens få ett jobb och att behålla det, att återknyta kontakt med familjen, få ordning på bostaden och slutligen vila, avkoppling och möjligen lite kulturell förströelse. Inte så mycket mer. Det har varit mina primära fokus och mycket annat har inte dykt upp som varken krävt min uppmärksamhet eller förtjänat den.

Tills nu. Det börjar så smått finnas utrymme för annat än de basala behoven i mitt liv vilket gör mig både glad, förväntansfull, spänd och förvirrad. Jag är trots allt en levande kvinna med andra behov, även om jag undertryckt dem väldigt länge. Jag kände mig som en väldigt ung 50-åring för några år sedan innan allt rasade totalt men plötsligt var det som att jag åldrats 20 år över en natt.

Nu står jag här nykter, alert och klarögd. Jag har fått tillbaka så mycket av det jag en gång söp bort i form av jobb, pengar och livsglädje, men det har gått tio år på fem minuter under tiden jag söp som värst. Jag vill inte känna mig gammal redan. Det måste finnas möjlighet för mig att leva lyckligt liv på fler sätt än bara yrkesmässigt nu med allt jag återfått.

Ungefär så ser det ut för mig idag.
Tack för att ni tog er tid att läsa. ❣️

Jag tror jag tänker på något instinktivt sätt som du: att det är nån genväg som man är lite rädd för/ men när jag tänker efter är det precis som @andrahalvlek skriver- en bra medicin som är hjälpsam för många!

Jag hickade lite när jag läste att champagne-festen ev skulle hållas hos dig. Du har inte direkt frågat om min åsikt men det låter ganska så riskabelt. Jag skulle ev tveka att gå alls till ett kalas med sånt fokus på drickande, men framförallt skulle jag inte vilka plocka iordning i ett hem med halva flaskor och glas med slattar. Knappt ens nu vill jag göra det 🙈
Det finns många sätt att hantera dessa lägen bra, men det är viktigt att inte dra ut mer energi än nödvändigt på annat än det viktiga. Som ju är att inte dricka.

Jag äter ju en låg dos ssri (trappat ner till mindre än hälften av tidigare). Det kommer jag troligen att göra livet ut. Jag (och min pappa och iaf en av mina döttrar) har helt klart en lite skör eller snarare en lättstörd balans i hjärnan. Det finns en massa sätt att motverka den obalansen- motion, sömn, ja allt vi vet och kan. Men i vardagliga livet finns en väldig lättnad att få hjälp med medicin. Jag tar ju även östrogen och tänker att den här tiden är tuff för oss som är en av de första generationerna 60-åringar (snart!) som förväntas jobba, vara alerta, springa lopp och gå på 55+- disco. , inte konstigt att man längtar bort ibland. ..

Nu blev det eftermiddagsvila här, hoppas du har en fin em. Kram ✅🌱

@Kaveldun Jag tycker absolut inte att det är ”fusk” att ta antabus. Tvärtom kan det vara som en krycka eller ett gips på ett brutet ben. En del tar antabus tex när de ska ut på krogen eller på fest, då de vet att de kommer att frestas. Det viktigaste är dock att man gör den inre resan, parallellt med antabus möjligen. Tycker jag, eller tror jag snarare.

Min husgud Annie Grace har det här receptet på en lyckad nykter resa:

1) Tro på att du klarar av det.
2) Fokusera på alla fördelar med nykterheten och höj dem till skyarna.
3) Identifiera dig som en person som inte dricker alkohol.

Steg 3 får man jobba med ett bra tag, och det handlar enbart om att lägga en nykter månad i taget bakom sig. Det är först då du har en stadigvarande längre nykterhet bakom dig som du faktiskt identifierar dig som en person som inte dricker alkohol. Och du kan prata om det öppet med alla som undrar, utan att känna ett dugg skam över det förflutna utan enbart känna stolthet över ditt alkoholstopp.

Det finns inga genvägar till steg 3, inte ens antabus kan ta dig hela vägen till steg 3. Det som antabus möjligen kan störa är steg 1. Och något som också kan störa steg 1 är återfall. För varje återfall blir det svårare att lyckas sluta dricka, eftersom man tappar lite av sin självtillit varje gång man tar ett återfall. Till slut tror man inte att man klarar av att sluta dricka. Därför ska man absolut inte ta lätt på återfall.

Kram 🐘

Så starkt att du behåller - och håller i - nykterheten. Det gör du otroligt rätt i!
Så tungt det låter. Livet är verkligen oerhört hårt ibland …bra att du kan komma ut några stunder på egen hand också.
Hoppas att det vänder för dig/er - håller tummarna för det.
🌾

Åh så bra inlägg vår2022!
Igenkänningen är hög. Och jag gläds med dig att du är ute på andra sidan!
Fint.
🌾

Tyvärr har jag ingen trädgård men jag gick och köpte en stor orange Dahlia för ett tag sedan och satte i ett lerkrus och den var som en stor SOL som lyfte hela köket.
Du har rätt att vara nöjd med ditt arbete och den inre säkerhet du beskriver låter så skön. Det är knepigt att fatta beslut när man står på en skör grund.
Och du låter cool i de förändringar som nu sker - som att du lite avvaktar var de kommer att landa och samtidigt ser fördelarna för dig i meningen mindre stress och mer rimlig belastning.
Att reta sig på en röst som vänligt säger ’se upp för avståndet mellan vagn och plattform’ är så himla onödigt 😳. Jag har haft ( har) rätt mkt onödig frustration inom mig…en sorts inre lite barnslig rebell som ska göra allt på mitt eget sätt och för helvete inte passa in i några mallar eller akta mig för avståndet mellan vagn och plattform!
Mina egna barn har faktiskt mkt mindre av det där och de brukar ibland skratta åt mig.
Men jag vet /känner - redan nu - att den där barnsliga rebellen lugnar sig betydligt när jag inte dricker. Det är väldigt skönt.
🌾

Tack för länk!
Tänkvärt.

Tack @majken_r, @vår2022 och @Charlie70 . Läst era inlägg ett par gånger om - era tankar betyder så mkt för mig. Ni är ju experter ( oavsett om nykterheten gått/går spikrakt eller inte). Det är så starkt detta att dela erfarenheter. I ngn mening fyller väl detta forum delvis samma funktion som AA …med respekt för att AA väl är en mer gemensam metod som alla följer. Här ser vägarna olika ut .
I dag regnar det oupphörligt och jag har därför ställt om mina planer lite. Helgen landar i alla fall i mkt ensamtid och jag behöver ta tag i olika delar av hemmet ( flyttade för knappt ett år sedan och har haft en del renovering …så saker och ting är inte riktigt på plats).
I går gick jag återigen till havet och badade, pratade med en vän som har samma brygga nära och tog mig sedan hem. Då kom ett sug….fredag kväll. Jag har ju druckit - mer eller mindre - alla fredagar de senaste 35 åren. Även innan jag fick problem med alkoholen alltså. Det var väl för 10 år sedan jag började dricka ensam …små mängder först som sedan kunde bli en flaska och ngn gång mer än så. Jag har egentligen alltid haft svårt att fysiskt tåla alkohol …vet att jag som ung kunde bli sjuk av att dela en flaska med en vän - när jag var student - och när jag tänker efter har det möjligen varit en hjälp. Det har liksom inte gått - rent fysiskt- att dricka mkt varje dag.
Hade kroppen inte reagerat så kraftigt så hade j garanterat druckit mer och ännu oftare!
Jag är så djupt inne i mitt beslut om en långvarig nykterhet att det inte fanns ngn direkt risk - i går - att jag skulle agera på suget. Jag noterade det och funderade på vad det står för. Jag brukar säga att jag nästan aldrig känner mig ensam …men är det verkligen så?
Alkohol är ett väldigt effektivt sätt att dölja känslor ….och att upprätthålla ett drickande och samtidigt upprätthålla en fasad och ett krävande jobb tar ruskigt mkt tid. Dessutom har ju drickandet - det problematiska - i hög grad varit ngt jag utövat i ensamhet. Ensamheten har på så sätt varit välkommen. Och att nyktra till har tagit sorgligt mkt tid 😳…innan det var dags för nästa glas osv i ett oändligt tjatigt ekorrhjul.
Jag är verkligen inte ensam på jordklotet …har många fina och långvariga vänner/vänskaper som betyder mkt för mig - på så sätt känner j mig både rik och tacksam - men flertalet bor inte här. Jag gjorde en stor förflyttning för några år sedan. Mina vuxna barn bor inte heller här.
Om jag nu faktiskt känner mig ensam ( vet inte riktigt än) så är det ju väldigt bra att jag upptäcker det och agerar på det.
Att dricka är att väva in sig i en kokong av ensamhet och slöjor….särskilt om man dricker dolt.
Har alltid tänkt att jag ska bo ensam resten av livet ( och jag njuter verkligen av att komma hem till min egen lägenhet efter jobbet…och av att vakna i mitt sovrum)
Men kanske kommer nykterheten att visa ngt annat.
Den som lever ( nyktert 😉) får se. Och om jag börjar dricka igen så kommer dimslöjorna tillbaka och då spelar väl yttre omständigheter mindre roll eftersom ett liv i nära symbios med alkoholen pågår som i en sluten burk. 😱
För ngt år sedan gick j faktiskt till en beroendemottagning. En privat som j läste lite om….där träffade jag en person sa ungefär det jag redan vet ( tyckte jag) och som också sa att jag kunde få hjälp med medicin om jag ville. Att äta medicin för att upplevelsen av alkohol skulle bli mindre lustfyllt kändes knasigt. Fortsätta dricka giftet och samtidigt inte ens få en kortvarig glädje …
Men jag kunde också få antabus om jag ville. Vet att jag reagerade på det - antabus (!) …det är ju ngt riktiga alkoholister käkar. De som verkligen nått alla bottnar. Men den jag pratade med övertygade mig om att även sådana som jag kunde ha nytta av antabus om det verkligen var nykterhet jag ville ha ( jag ÄR en riktig alkis …och det visste jag redan då…men jag ville ju vara lite värdig där på mottagningen 😳🙄..puh)
Jag fick antabus utskrivet och hämtade ut det på apoteket ( tufft) men började aldrig).
I går - när suget kom och jag surfade på det…det gick över ganska snabbt - så funderade jag på burken med antabus. Ska jag äta det nu i några månader så att jag verkligen reglar alla dörrar och låser med stor och kraftig nyckel?
Alla sätt är väl bra …i detta fall?
Det som talar emot är en ovilja mot att stoppa i mig piller …även antabus går åt levern en del förstår jag . Och kan det bli en sämre inre utveckling ? ..om jag stödjer mig på en rent kemisk krycka. Jag som hällt i mig alkohol har alltid varit restriktiv med tabletter …aldrig ätit p piller eller antidepressiv medicin ( fast jag nog hade varit betjänt av en låg dos…det är ngt jag ska kolla upp längre fram tror jag).
Jag är kluven.
Att fortsätta vara nykter är det viktigaste av allt i mitt liv och jag känner mig otroligt motiverad. Och just nu nästan övertygad om att jag ska fixa det . Samtidigt är jag medveten om hur stark och listig och falsk alkoholen är och hur spröd en ganska färsk nykterhet kan vara .
Är jag en sämre nykter person om jag äter antabus. Nej - det tycker jag inte. Men det jag undrar är om processen blir sämre ….och om suget kommer tillbaka med ökad hastighet när jag i s f avslutar medicineringen.
Just nu lutar jag åt att inte äta antabus. Jag har ju än så länge haft ringa sug - och jag känner mig väldigt beslutsam.
Men det är samtidigt naivt att - efter de erfarenheter jag har - helt och fullt lita på att jag inte kan trilla dit igen. Kanske är ytterligare en krycka - om än kemisk - en vettig sak för att nå långvarig nykterhet.
I de banorna går tankarna.
Glad över att vakna nykter i dag och just nu känner jag mig inte ensam. Men jag ska bli bättre på att ta de händer som sträcks ut och svara mina vänner när de hör av sig.
Och även att själv ta kontakt. Ett aktivt drickande leder ofrånkomligt till isolering…
🌾🌾🌾

PS. Valaffischerna är ju supercoola! En sådan reproduktion skulle jag vilja ha.

@Charlie70 Spännande! Visste inte ens att en sådan omröstning ägt rum. Tänk om ”ja” hade vunnit?

Kram 🐘