Senaste kommentarerna i forumet

@vår2022 Ja fy! Den här gången är jag ännu sjukare. Maken också. Vi orkar knappt sitta upprätt. Jag är också dålig på att vara sjuk i vanliga fall men det är kanske är miljöombytet och nya baciller på jobbet som bidragit med. Igår lyckades jag iaf tvätta & hänga en maskin tvätt ... men det var typ allt. Nu är det styckmordet på Caterine da Costa på TVn. Förhoppningsvis en stilla vaddling runt kvarteret sen och ta lite frisk luft iaf 😮‍💨

Njut av helgen nu ❤️

@Carisie God morgon! Har haft fullt upp och kommit hem sent denna vecka, så skönt att det är lördag och att inte behöva gå iväg på något. Har ätit massor av onyttigt, julbord mm och det känns i kroppen och inte hunnit träna som vanligt. När jag druckit mitt kaffe klart ska maken och jag iväg på en långlöpning tillsammans, sker inte så ofta och det är så kul att göra det ihop. Få ruska om kroppen lite och komma i balans igen.

Läser och ser att det är full aktivitet på forumet. Bra att fler vill göra omtag i sina liv och döda alkoholdjävulen😂. Fler som kan få en lugn och harmonisk jul istället för fylla och ångest.

Vad tråkigt att du blivit sjuk igen! Och det rejält! Men det positiva är att då är du nog frisk till jul. Det gäller att sätta ribban på den nivå som man mäktar med och inte stressa ihjäl sig. Många som är sjuka nu och jag hoppas att jag klarar mig. Jag är skitdålig på att vara sjuk, kanske framförallt att jag tappar träningen som är så viktig för mig för att må bra. Men då får man ta lugna promenader om man orkar i så fall.

Det blir en lugn helg för mig i alla fall. Ska städa lite, gå ut i skogen med hundarna, laga mat, löpträna, glo på film, hänga med svärmor som är på besök, slappa i soffan och inte äta massa skit😂. Krya på dig! Kram❤️

Besöket h läkaren gick bra👍🏻Att bli lyssnad på och inte behöva övertyga läkaren utan att läkaren faktiskt tror på en hör ju inte till vanligheterna. Helt suveränt! Sjukskriven 25% tom 30/4. Justerade medicinen till dubbel dos. Brukar ju kontrollera blodtryck och ta prover en gång om året vilket inte har gjorts i år. Så, hon tog blodtrycket, lyssnade på lungor och hjärta. Tog massa prover, lämnade nog fem rör plus att jag ska lämna urinprov. Hon ringer mig om två månader. Snacka om noggrann! Jag behövde inte kämpa för att bli trodd på🙏🏻

Nu blir det snart sängen.

Kram🥰❤️

Hej Vårfru 🧚🏻‍♀️ Kikar in här mellan hostningar & nysningar för att önska dig en fantastisk helg ❤️ Här kommer bara den nyktra rutinen och Melodikrysset samt fredagskrysset i DN vara de stående inslagen som alltid går av stapeln. Jag pratade nyss med min make och han har också däckat ihop nu på jobbet. Så det blir pizza under varsin tjock pläd i soffan ikväll. Istället för middag med vänner (rödvinsbräserade oxkinder med tryffeldoftande mandelpotatispuré) så får vi dofta puré på tu man hand 😮‍💨🤧. Även födelsedagskalaset på söndag är inställt men förhoppningsvis kanske vi får nåt litet gjort i hemmet avseende pyntning och lite småtrix.

Hoppas du haft en bra vecka - saknade din röst här inne ❤️ Kram!

Ni som följt mig ett tag vet ju att jag jobbar ideellt för en tjejjour. På söndag förmiddag ska vi ha en träff hemma hos mig för alla våra volontärer. Jag har provlagat vegansk mat, och har nu gjort en meny med allt möjligt gott som passar på en julbrunch.

Vi är inte jättemånga totalt, men vi har i höst fått fyra helt nya volontärer. Och några som slutat, så totalt är vi kanske 12 personer som jobbar med jouren. Fyra av oss sitter dessutom i styrelsen. Jag sitter i styrelsen sen 5-6 år tillbaka och har huvudansvar för vår sajt och sociala medier. Jag är äldst, de andra är 22-32 cirka. Två 45+ gick med nu i höst.

Jag har i hela mitt liv arbetat ideellt och suttit i styrelser. Sportklubbar, Naturskyddsföreningen, lokala fackklubbar, lokala Hyresgästföreningen osv. Jag mår bra av ideellt arbete, och kommer nog fortsätta likadant livet ut. Kanske inte med tjejjouren dock 🤣

Den 5/12 var det internationella volontärdagen och jag formulerade ett tack till våra volontärer. Letade även upp lite annan info om ideellt arbete, varför det kan göra skillnad i ens eget mående.

Så här följer lite info om just ideellt arbete. Och känner sig någon sugen kan jag tipsa om volontarbyran.org

Förutom att stödsökande får värdefull hjälp så får även volontärerna positiva upplevelser genom att 1) få nya färdigheter och erfarenheter, 2) få utbildning av hög kvalitet, 3) träffa nya människor från olika bakgrunder, 4) känna sig värdefull och som en del av ett team och 5) förändra hur saker fungerar till det bättre.

En studie i social science undersökte sambandet mellan volontärarbete och mått på lycka. Jämfört med personer som aldrig ställde upp som volontär ökade oddsen för att vara "mycket glada" med 7 procent bland dem som ställer upp som volontär varje månad. Med 12 procent för personer som ställer upp som volontär var 2-4 vecka. Och bland veckovolontärer kände sig 16 procent väldigt glada 🤩

Kram 🐘

@vår2022 @Sattva Här kommer ett sent tack för era inlägg❤️ Naturligtvis handlar det mycket om mig och hur jag hanterar det hela. Och, det är olika, olika dagar.
Om jag fick önska mig ngt så skulle jag önska att min kollega ville dela mer saker m mig, och då menar jag professionella. Tänker att en del beror på min chef. Men…som sagt var…beroende på mitt mående hanterar jag det olika.

Imorgon ska jag träffa läkare på vc. Önskar fortsatt sjukskrivning på 25% och uppföljning av medicin. Är fortsatt väldigt trött och emellanåt lite låg men på något vis är det ändå lite bättre. Tänker att det delvis beror på att det är bättre på jobbet och att jag hittat tillbaka i min kurators roll.

När det gäller min dotter så är jag mycket kritisk t hennes arbetsgivare och FK. Hon har sin tredje chef nu under sin sjukskrivning. För kort sjukskrivning i början fr vuxenpsykiatrin. När hon har depression får hon börja arbeta med nya brukare/ny arbetsplats. Börjar arbetsträning i augusti. I början av november när hon har möte m arbetsgivare och FK. Hon säger att hon inte riktigt trivs, har inget att göra emellanåt då får hon gå hem direkt efter att hon sagt hej då t kollegor. FK ska ta kontakt m arbetsförmedlingen. Inte ett ord fr arbetsgivaren efter mötet mer än att hen vill ha läkarintyg. Inget fr FK så min dotter ringer handläggaren. Jag vet inte vilken kontakt hon tänker att min dotter behöver men det skulle iaf ta fyra månader innan den kontakten kommer tas. Alltså…jag vet inte om jag ska skratta eller gråta?!?! Fyra månader?? Dessutom säger FK att min dotter skulle kunna arbetsträna på en begravningsbyrå. Hur tänkte hon där?!?! En ung kvinna med depression arbetsträna på begravningsbyrån?? Min dotter har bett mig ringa FK. Man behöver vara frisk för att kunna vara sjuk…så enkelt är det.

Nej, nu ska jag göra övningar för mitt artros knä då jag har fått ett skov/inflammation. Sedan blir det sängen💤

Kram t er alla❤️⭐️

Hallo,
Jag vet dessvärre inget om träff- har dålig koll på rådgivar-tråden samt sådan info @geggan
@Nydag- du kan. Alla kan. Igår gick jag bakom en lite bedagad men inte på något sätt utslagen kvinna, vi gick in på ICA samtidigt. Hon stank gammalt vin. Men ändå civiliserat klädd, en Fjällräven kånken. Mysig. Men full, bakfull, troligen båda delarna.
Kraften att tänka långt fram i tiden är inte självklar varje dag. Du har läst det tusen gånger förut men en dag i taget. Har i mitt fall blivit fem år. Jag hade inte så långtgående planer. Bara försöka se det som var positivt. Vaska fram allt bra som jag kunde koppla till nykterheten. Nu är det aldrig något jag behöver tänka på längre.
Du kommer dit du med!
Kram

Tror också att du valde rätt. Man behöver mera enkelhet, inte mindre. Men tanken kan man suga länge på- the spark! Är det träff v 48? När o var isåfall?

@Box Skönt att det går bra för dig ❤️ Dn riktigt god vit jul önskar jag dig också!

Kram 🐘

@Se klart Jämförelsen med 2019 och nu, 5 års senare, gjorde att det hände något i mig. Det är idag jag har chansen att göra mitt val med sikte på hur jag vill må imorgon! Och längs med resan arbeta med slaven för att verkligen bli fri från alkohol. Att vara nykter resten av livet och sitta på vita knogar är inte en rolig framtid. Jag ska bli hon som inte vill dricka!
Klokt av dig att tacka nej till jobberbjudandet. Det ska kännas rätt till 💯! Men grattis ändå till själva erbjudandet! Alltid kul att få en uppskattning! 🥰🥰🥰

Ja, det är roligt att höra- och om det är ett bra, utvecklande och spännande jobb så behöver man inte sluta så tidigt @amandaL
Detta nya uppdrag har jag efter visst övervägande beslutat mig för att tacka nej till. Av flera skäl, inte tillräckligt spännande/utmanande. Men framförallt bökigt med pendling eller att bo långt från familjen i veckorna. (Katterna och min man alltså 🤶🧑‍🎄
Nej så känns det och jag kommer inte ångra det, känner mig säker.
Jobbet är helt ok förutom usla chefer men man hittar sina strategier för detta. Skygglappar. Man blir lite krum i kroppen och sinnet men det rätar nog ut sig.
Jag kilade in idag för att kolla läget- och för att jag på hemvägen släpade på ett par julklappapaket- precis som den allra mörkaste vintern i mitt liv, 2019. Idag kunde jag i hela min kropp känna styrka och frihet. Allt mer ser jag alkohol eller iaf fylla som stora hinder, en tsunami av artificiellt liv som sköljer över människor och skapar kaos, ångest, röra. Det rentav äcklar mig.
Jag lyssnar på beroende podden av Rebecka Åhlund. Det händer att hon har gäster som man undrar om de verkligen blivit nyktra (ja, de dricker ju inte) men står med en fot i saknad, sorg, identitetskris.
Allt som var kul ändå, de goda vinglasen. Jag ser aldrig på alkohol på det sättet. Och här inne blir jag ständig påmind om att våra insikter gör att vi numera lever i den oftast fina verkligheten. Medan den som dricker problematiskt aldrig vet var det ska sluta- alltså vid vilken avsats kommer jag att få tillräckligt med kraft för att Göra mig fri. Nu, sen? Parkbänken? Däckad varje kväll i myssoffan. Jag kan nog säga att inte allt- men nästan, som jag upplever tacksamhet och lycka över, inte varit möjligt med fortsatt drickande. That I know for a fact.
Sov gott kompisar, alldeles för sent- och långt inlägg- från mig.

Fortfarande nykter.
Jag brukar titta in här och följa några av er. Det ger mig hopp och inspiration. Jag tycker hösten gick fort i år. Vilket jag är tacksam för. Har inga planer på att ta det första glaset. Önskar alla på forumet en härlig och "vit" jul

@geggan grattis till finfina livet utan stress låter det som? Så ska jag ha det om ett par år! Tack för inspirationen, kram 🥰

Igår träffade jag en bekant som jag inte brukar träffa så ofta, senast var för snart 2 år sedan, men när vi väl träffas så har vi mycket givande samtal. Inte bara om väder och vind, vi brukar skoja om att vi löser världsproblemen ihop. Han är påläst och utstrålar genuin snällhet och empati. Jag gillar att prata med honom, han ger mig intellektuell utmaning.

När vi träffades igår reagerade jag på att han hade förändrats. Han såg lite mer ihopsjunken ut, var rejält orakad och var väldigt grå både i hår och skäggväxt. Jag började med att berätta lite om mina barn och mitt jobb, och jag har tidigare pratat med honom om mina perioder med utmattningsdepression. Jag pratar öppet om det i typ alla sammanhang. Mina sjukskrivningar är en viktig del av mig, som gett mig viktiga erfarenheter. Jag vill genom att prata om det visa andra att vem som helst kan drabbas.

Plötsligt berättade han att i höstas kraschade han totalt och han har sen dess ägnat timmar åt att prata med psykakuten i telefon, utan att få en läkarkontakt. Förra veckan började han äta antidepp, och nu mår han ännu sämre som en biverkan. Men som egen företagare jobbar han på ”som vanligt”. Och han sa: ”Jag berättar det här för att du själv så öppet har pratat om ditt dåliga mående”.

Sen sa han: ”När du mådde som sämst, hade du då tankar på att ta ditt liv? Och om du hade det - hur tog du dig ur de tankarna?” Och ja, det hade jag. Och sen hade vi ett långt samtal om ångest, acceptans, medveten andning, sömn, rutiner, olika antidepp osv. Ett riktigt bra samtal, och jag hoppas innerligt att han kände sig lite mer hoppfull efter vårt samtal.

Jag vet idag hur dåligt jag mådde när jag mådde som sämst, jag kan beskriva det i ord, men jag kan inte längre förstå fullt ut hur dåligt jag faktiskt mådde. Och om jag som upplevt det flera gånger inte kan förstå, hur ska då andra som aldrig upplevt det förstå? Oavsett är det så jävla viktigt att han får komma till en erfaren psykiatriker. Vårdcentralen kan inte ett piss. Så där peppade jag honom massor - han måste stå på sig, kräva en läkare.

Jag sa också till honom att suicidtankar kan tillhöra sjukdomsbilden när man är deprimerad, det är sjukdomen som talar - inte du. Och att nu inte är alltid - det kommer bli bättre. Man tror det inte där och då, men det blir bättre. Med rätt läkare och rätt antidepp och rätt samtalsbehandling så blir det bättre. Sen sa jag också åt honom att försöka skapa rejält med luft mitt i arbetsdagen, så att han får en rejäl paus. Det tror jag är nödvändigt för att han ska orka fortsätta jobba.

Och sen var jag tvungen att gå. Han bad om ursäkt för att han hade varit så öppenhjärtig, och jag svarade att jag var glad för det. Att jag ville lyssna och råda, så gott jag kan. Från en drabbad till en annan. Vi som blivit friska måste föra de sjukas talan, och genom att just prata om det inge dem en strimma hopp. Nu får vi inte tillfälle att ses förrän efter jul-nyårshelgen, och då hoppas jag så innerligt att livet vänt för honom.

Jag briefade min dotter psykologen om det här och hon undrade om jag kunde släppa det, så jag inte bar det med mig. ”Du har inget ansvar för honom”. Och det tror jag att jag kunde. Nästan. Vaknade i natt av att min hjärna halvt i drömmen processade hans berättelse. Genom att skriva om det här hoppas jag lätta lite på trycket ytterligare.

Jag är glad att han berättade, för hans skull, men fy fan vad jag är dåligt rustad att härbärgera det. Det är en jävla tur att inte jag är psykolog 🤣 Andras elände äter liksom in sig under huden på mig. Creepy. Överaktiverad empati? Medberoende? Suck.

Kram 🐘

@Geggan Så fantastisk mysigt ❤️

@Sattva Underbart det låter❤️

@aeromagnus Tack❤️ Jag skrev fel det var 27 månader då, nu blir det 28 månader om några dagar🙏❤️

@Sattva ❤️

Nu är båda kalasen avklarade! Älskat själva förberedelserna, allt bakande, skaffande. Ljusen. Bjuda in. Planera snittar i olika fasoner. Och sen vimlet. Glädjen! Älskar oväntade kopplingar och gemensamheter mellan gamla och nya vänner och bekanta. Genom tid och rum. En stor fördel med att ha levt så länge. Och sen nästa dag familjen, barn o syskonbarn med familjer. En sån rikedom. Lite vinglögg blev det men jag drack naturligtvis inte. Äppelglögg! Nöjd!

@aeromagnus alkohol är inte lycka. Lyckan har du i det nyktra lugnet med tid för relationer och saker som du vill göra. Men alkoholdjävulen är lustig falsk och stark. Jag hejar på dig!

Mår väl lite bättre. Jag har dock fått lyckotankar om att dricka. Dessa känns inte så bra. Vill just nu bara dra iväg. Behöver ledighet. Känns inte bra detta.

Yoga är något jag skulle vilja testa. Att få släppa tankar från mitt jobb som lärare.

26 månaders nykterhet är grymt.

@Sattva Ja, det märks att hon verkligen uppskattar vårt umgänge. Och all hjälp hon får av mig. Hon uttrycker enorm tacksamhet verbalt också, vilket är helt nytt vad det gäller henne. Vi har just nu den bästa relationen vi haft någonsin, under hela mitt liv. Tänk att det skulle ta 55 år.

Under min barndom var hon så uppslukad av min pappas drickande att hon glömde bort mig. Jag är ensambarn och fick klara mig själv i väldigt stor utsträckning. Jag minns att jag väldigt tidigt tänkte ”bara jag blir vuxen snart så jag får klara mig själv”.

Min pappas drickande förmörkade hela min barndom och ungdom. Och jag blev som tonåring obstinat och festade alldeles för mycket. Tänk vad livets resa kan variera under färdens gång.

Kram 🐘

@vår2022 Ja, det var en ovan känsla för mig. Att verkligen inte ta det som sades personligt eller att det hade något med mitt värde som människa att göra. Det var bara helt lugnt i mig. Jag blev själv förvånad! Och tacksam❤️

@Sattva Wow 🤩 Att lägga stor vikt vid den feedback man får triggar den ”duktiga flickan” inom oss. Vi ställer större krav på oss själva än vi ställer på andra. Känner igen det från mitt eget yrkesliv. Är jag en minut sen till ett möte ramlar himlen nästan ner i min värld, medan andra kan komma både fem och tio minuter för sent - de har ju så fullt upp med jobbet.

I min nya roll är jag för första gången på väldigt många år (typ 25 år) inte chef/arbetsledare. Jag är en i gänget, och sist in i gänget dessutom. Kan inte alla oskrivna regler. Den första tiden fick jag några få tillsägelser från arbetsledande chefer, på ett vänligt sätt, och shit vad det fick mig att bli både lite kränkt och skamsen som sjutton. Som chef kan man tillåta sig en hel del frihet under ansvar, men inom kollektivet måste man hålla sig till ”reglerna”.

Sen tänkte jag på alla de gånger jag själv gett någon medarbetare tillsägelser. Hur jag uppskattat om de tagit emot det jag framfört med öppet sinne, utan att reagera genom att gå i försvar, och hur de sedan visat att de följer våra gemensamma regler genom att inte göra om samma misstag. Sådan vill jag ju vara också. Jag vill leva som jag lär.

På ytan visade jag nog jämnmod innan, men nu känner jag det inombords också. Jag ber om ursäkt, tar in tillsägelsen, och gör rätt nästa gång. Det definierar mig inte ett dugg som människa vad en chef/arbetsledare har för specifika önskemål om mitt sätt att jobba. Jag rättar in mig i det kollektiva ledet, jag har ju själv valt att släppa chefsrollen.

Kram 🐘