Senaste kommentarerna i forumet

Tack snälla @Andrahalvlek ❤️ Jag skrev ett jättelångt svar så råkade allt försvinna men med de orden jag hittade så har jag fått lite snurr och kläm på mycket av det som skaver, utvecklingsprocesser skaver ibland för man behöver göra sånt man är obekväm med för att det är det bästa även om det kanske inte alltid tas emot så bra. Tack för att du finns❤️

@Andrahalvlek bra jobbat! Och härligt med motivation! Öka antal löpsekunder varje vecka och vips är det maratondags💥

Idag hjälpte jag min mamma att betala räkningar. Som jag har gjort i flera år nu, varje månad. Ända sedan möjligheten att skicka in räkningarna med post försvann. Jag skrev till henne innan på Messenger att denna gång vill jag knappa på datorn, och att hon får läsa högt för mig. Att jag upplever att tekniken stressar henne, och att jag inte vill att hon ska bli stressad i onödan.

Så det gjorde vi. Jag knappade och scannade qr-koder, och hon fick läsa högt för mig. Och kolla att totalsumman stämde. Sen aktiverade jag hennes nya bankkort och gemensamt rensade vi bland hennes autogiron. Det gick snabbt och hon blev supernöjd. Lilla mamma ❤️

Imorgon kväll åker vi gemensamt och handlar, det blir fjärde måndagen i rad och för oss båda en ny vana som gör både henne och mig tryggare.

Kram 🐘

Nu har jag sprungit tor, fre, sön. Tre gånger, vilket är min målsättning. Det enda mål jag har just nu - att faktiskt göra det tre gånger per vecka. Springa är för övermaga att uttrycka det, lufsa är bättre uttryckt. 20 sek lufsa, 10 sek vila en massa gånger, totalt 11 min och 50 sek. Snacka om att börja ytterst försiktigt. Men jag blir andfådd, får ont i benen och svettas.

Orkar inte ens lufsa alla inervaller. Jag tvingar inte mig själv, behöver jag längre vila så tar jag det. Men för varje gång på dessa tre ynka tillfällen så har jag tagit mig 10-20 meter längre på spåret. Att utvecklingen är så konkret mätbar på slingan är sjukt motiverande.

Jag bor tio minuters gångväg från ett elljusspår. Mina knän och fötter behöver bästa möjliga underlag. Och min hund har redan förstått vad ordet ”spring” betyder 😍 Han har slutat hoppa och härja med mig, redan efter tredje gången. Storpudlar är smarta.

Kram 🐘

PS. Du måste fullt ut acceptera att du inte kan förändra någon annan. Du kan bara föregå med gott exempel. Och jobba på ditt eget förhållningssätt till andra. I det ingår att inte umgås med människor som tar mer energi än de ger dig. Jag har vänner som jag medvetet valt bort, jag har bara slutat höra av mig. Och de ringer inte, för det brukade alltid vara jag som tar initiativet.

@Himmelellerhelvette Ångest är ett symtom på att något inombords skaver. Oftast rädsla inför något, eller stress och generell oro. Mycket rädsla/oro kan man slippa om man stärker sin självkänsla, och det jobbar du på bra med. ”Jag duger, precis som jag är. Jag är bra. Jag gör bra saker. Punkt.” Och ingen annan behöver ens veta. Du vet, det är huvudsaken.

En del rädsla och oro kan bero på nedstämdhet och brist på må-bra-hormoner, som en negativ spiral. Man fastnar i mörka tankar, ser inga lösningar. Ibland är det rent kemiskt. Jag får generell ångest för typ allt när jag inte tar antiddepp tex. Då får jag också stora problem med sömnen, och sömnbrist ger också mycket ångest. Hela systemet är satt ur spel.

Det du kan göra är att lugna ditt nervsystem med hjälp av meditation, stärka din fysiska hälsa med motion, och sätta ord på din oro och rädsla ihop med en psykolog tex. Eller mental coach av något slag, en samtalshjälp. När du sätter ord på oron och rädslorna så blir de mindre farliga.

Och ångest går alltid över. Tricket är att inte fly utan att stå kvar, uppleva ångesten i varje por av sin kropp, och sen känna hur den klingar av. Om man får ångest i en specifik situation ska man utföra, uthärda, och uppleva att ångesten ger vika efter en stund. Det är enda sättet. Att fly situationen ger mer ångest i slutändan. Jag har ett mantra för ångesttoppar: ”Det är bara ångest, det syns inte utanpå, det går snart över.” Och sen djupandas jag och räknar sakta in och sakta ut. Och står kvar.

Ibland liknar jag ångest vid födslovärkar. Överjävligt, men de klingar av. Upp till toppen, och sen sakta ner. Och andas lugnt. Vill tipsa om appen Insight Timer.

Och jag är ingen expert, bara en medsyster som själv haft mycket ångest historiskt men numer slipper det tack vare antidepp. Och bra livsval. Och dagligt jobbande med mina hållbara rutiner.

Kram 🐘

@Sattva Låter som att du är i processen och läker på en djupare nivå i nervsystemet. Du har även fått ta del av din mammas berättelse om sitt liv. Jag tror verkligen att trauma kan gå vidare i generationer, som kanske mattas av en del eller förändras då det kommer in nya personer och gener allt eftersom. Man pratar inte om det, men det finns ändå där hos en förälder och det påverkar. Det kan också vara svårt att ta emot och höra hur tufft och tungt en förälder haft det, men tror ändå på att det är viktigt att få höra för det kan ge bättre förståelse för sina föräldrar, så länge man inte behöver bära denna börda. Det är intressant hur trauman kan bäras vidare genom generationer. Och hur viktigt det är att bearbeta sitt trauma och peta hål i elefanten i rummet för att inte påverka nästa generation för mycket till att må psykiskt dåligt. Jag har undersökt flera generationer bakåt för att förstå mig själv bättre, det är intressant, mycket tidens tand och smärta, men också mycket styrka, inte ge upp och jävlar anamma. Det har hjälpt och det tar mig framåt. Det hjälper mig till att kunna bryta dåliga mönster, tillvarat ta det goda och försöka ge mina barn bättre förutsättningar och möjligheter till sina livsresor.

Hoppas du snart får lägenheten såld! Ha en fin söndag!🌞❤️

Varför har jag så ofta ångest? Det verkar som att det triggas så lätt för mig? Har oftast ångest när jag vaknar och när jag är ensam. När jag tror jag sårat någon, när jag har saker inplanerade för jag är rädd att jag inte ska orka, när det förväntas av mig att träffa släkt trots att jag inte vill. När jag vill träffa vänner men inte orkar, när jag tänker att min man skulle kunna lämna mig, när jag tänker negativa tankar om människor. Jag vill vara snäll och bara tänka snälla tankar om alla men jag dömer människor och irriterar mig på så otroligt många, tycker att det är sorgligt att människor inte ser det fina i livet framför alla problem. Känns ofta som jag är en av få som är vaken och ser allt som människor skulle kunna förändra för att få det bättre för sig själva och sin omgivning men dom själva kan bara se eländet.

Tredje helgen utan hetsätande! Det känns bra! Första svåraste tiden avklarad! Nu gäller det att skapa nya bättre vanor!

Idag var det städdag på yngsta dotterns LSS-boende. Föräldrar, syskon och andra anhöriga slöt upp och rensade ogräs, tvättade utemöbler och fixade och donade. Sen åt vi grillad korv.

Efter ytterligare en timme blev det kaffe och kaka. Hembakad silviakaka. Så jävla gott. Men jag nöjde mig med kaffe, heja mig!

Sist var jag helt sockerfri i 25 dagar i sträck, det ska jag slå tänkte jag. Nästa helg kommer äldsta dottern hem, då utsätts jag för frestelse igen, för hon älskar att baka. Men jag kan låta bli att ta det som bjuds. Faktiskt.

Samma missbruk, olika substanser.

Kram 🐘

@Se klart Gött! Heja oss 🤩

Kram 🐘

Tack för inspo @andrahalvlek har nu bestämt mig för att köra igång min runstreak 1 maj! Men jag kanske smygstartar med en testrunda redan idag. Dock väntar en hel del pyssel i trädgården, efter min slappa lördag förmiddag. Det är min enda stadiga paus i tillvaron. (Söndag kväll är iofs inte så stressig heller…) då jag tillåter mig att höra precis vad jag har lyst med, dvs läsa vila sträcka på mig äta frukost långsamt och nu; bara sitta i solen och lyssna på fåglarna. Tids nog får vi dansa, kram 🥰

Skönt att höra att det är bättre @geggan
Vi har ju våra dips som inte alltid går att förklara. Själv har jag under en tid trappat ner min ssri till lägsta dosen, jag mår bra och det känns rätt på alla sätt och vis men jag gråter för minsta lilla! Alltså i första hand sånt som jag blir rörd av.
Håller med om att forumet (människorna alltså) har en plats i hjärtat forever! 💞

@Sattva Tack för titten ❤️ Ja, jag behöver egentid att göra bra saker för mig själv. Våren är en fin tid att påbörja nya vanor.

Kram 🐘

@Sattva DBR låter jättespännande! Jag försöker också i huvudsak tänka snällt om min mamma, fy fan vilket liv hon haft. Skilsmässobarn. Blev slagen av sin mamma och sen rakt in i en alkoholistrelation i ett 30-tal år. Hon vill inte prata om dåtid, en typisk överlevnadsstrategi.

Kram 🐘

@Andrahalvlek det ska jag genast prova. Tack för tipset. Visserligen har jag ju också tydliga kroppsliga symtom. Svullen i munnen, lite förhöjd temperatur. Men vad vet man! Vi är ju en helhet. Drömde inatt att jag hade serier stora frusna rishögar i det förflutna. Kändes väldigt tydligt. Idag mår jag mitt i allt bra. Nytt hopp. Älskar denna grupp- hur vi stöttar och bryr oss. JG har ju många nära vänner men detta är speciellt. Vi förstår på ett särskilt sätt. Kram till alla!

@Sattva så fint att följa hur du går från klarhet till klarhet. Stora saker har verkligen hänt. Jag skall genast ta reda på mera om DBR. Älskar hur vi kan tipsa varandra om saker, som att någonting deep down är så likt. Kram till dig!

@Ros Stort grattis till 1 år och 2 månader!🥳. Så otroligt bra jobbat! Så härligt att höra hur bra du mår och om ditt förhållningssätt till livet och alkohol. Med åren så landar man allt mer i sig själv och det är spännande och intressant att utforska det. Man fyller sitt liv med innehåll som man värderar mest och kan omfamna det med en känsla av tacksamhet. Motgångar blir lättare att hantera när man tar dem nykter och dessa erfarenheter gör det lättare att hantera nästkommande motgång. Likaså skapas nya hjärnbanor som tar andra vägar till riskhantering, valda handlingar och beslut. Autopiloten till lösningar med alkohol är avklippt!

Ha en skön lördag!🌞❤️

Tittar in🙂🌸🌸🌸

Tittar in 🙂🌸🌸🌸

@Se klart Så fint att läsa att påskhelgen blev bra o rimlig!
Kram!!❤️🌸🌸🌸

Jag hoppas också du mår bättre snart!🌸🌸🌸

Tittar in o önskar en fin lördag!
🌸🌸🌸

Tittar in!
Vad härligt för dig att du har mer tid till dig själv o göra saker för din egen skull! Heja dig!❤️

@Andrahalvlek Tre gånger i veckan är nog så bra! Det var den känslan som du beskriver som fick mig att börja springa igen och i samband med min nykterhet. Lägga in och ersätta med en ny god vana. Det är tungt i början, men man får inte ge sig och inte ställa för höga krav på sig. Jag köpte också då en träningsklocka, det motiverar mig, det trodde jag nog inte riktigt på. Jag reggar mina promenader, min löpning, mina styrkepass och följer utvecklingen på min padda och i mobilen. Jag tror på att kombinera styrka med löpning, så att man även stärker musklerna för det är en påfrestning med löpning.

Ha en fin dag! Här skiner solen och det blir snart en löpning med hundarna och maken!🌞🐕🐕🏃‍♀️🏃❤️

En vecka går så fort, nu är det lördag igen!
Ska träffa en av mina närmsta vänner idag, ska bli så mysigt. Hon har sin valp med sig, längtar! Saknar min egen hund enormt, men har börjat acceptera att jag får släppa honom.

Ev kommer exmaken o hämtar trädgårdssaker etc nästa helg o då är nog sista gången jag träffar hunden. Har kommit fram till att jag o exmaken ser på "vänskap" på så olika sätt, och jag far illa av hans. Så då väljer jag bort det i mitt liv.

Ytterligare en visning har varit i veckan, utan resultat. Suck!

Var hos terapeuten i veckan. Vi jobbade vidare med DBR, läka på djup nivå i nervsystemet. Jag känner mig alltid väldigt avslappnad efter. Upplever att jag är lättare i sinnet överlag sedan vi startade behandlingen. Iof gjorde nog skilsmässan mycket där också.

Men den största skillnaden upplever jag även i att jag inte har några sug. På något. Alkoholen är ju borta sedan många år, men smågodiset tog dess plats. Jag slutade med smågodiset i slutet av juni förra året, men åt istället nötter varje kväll. Sedan januari "behöver" jag ingenting, och jag har faktiskt ingen förklaring på det annat än att jag läker på djupa plan. Lyssnar inåt när något skaver. Ältar väldigt lite, accepterar om jag kan, agerar om jag behöver. Jag har såklart dagar då detta är lättare o svårare,men jag känner verkligen att jag på nåt sätt tar mig an saker på ett annat sätt, det sker automatiskt. Hjärnan tar andra vägar. Så svårt att beskriva så det låter begripligt.

Men ett annat exempel är i relationen med min mamma. Via vägar jag inte riktigt kan beskriva, har våra samtal gått från att hon berättar "fakta" om vår släkt till att hon berättar om djupare saker. Jag har nu förstått att hon vuxit upp i en mycket dysfunktionell familj. Jag har lånat en bok på biblioteket om nedärvda trauman, "It didn't start with you". Lilla mamma, känner sådan ömhet för henne.

Ok, det blev mycket svammel här idag.
🌸🌸🌸🌸🌸