Senaste kommentarerna i forumet

@Soffi Bam. Där satt den. Insikten har landat. Du måste byta jobb. Du vet att du behöver ett jobb med mer struktur och förutsägbarhet. Bra, heja dig!

Vad det gäller utmattning blir man sällan lika sjuk igen som man var första gången. Tack och lov upptäcker man symtomen tidigare. Ju tidigare man upptäcker dem desto större är chansen att man lyckas häva ”skovet”. Men helt frisk blir man aldrig. Man behåller en sårbarhet för vissa miljöer, som man får lära sig att hantera på något sätt eller helt avstå från.

Kram 🐘

Det är inte alltid så lätt att inse själv när man behöver hjälp och vilken hjälp för den delen när symptomen är så spretiga.
Min syster blev en period helt galen… hon är en målmedveten, högpresterande kvinna, i topposition och hade två ganska små barn och en sambo. Vi visste att hon var stressad och hennes lösning på tröttheten var att aldrig vila. Tröttheten gjorde att hon konstant var irriterad på sambon och barnen på att de var ”stökiga”. Problemet kom lite mer i dagen när mina föräldrar var på besök och märkte hur personlighetsförändrad hon var (hon bara grälade) och hon sökte hjälp. Sköldkörteln funkade inte. Ganska vanligt. Och hon har beskrivit det efteråt som att hon fick jobba stenhårt med att hålla fokus och hon hängde inte med. Hon presterade ju ändå men man fattar när man ”vaknar ur dvalan” att det inte var bra. Jag hade lite samma upplevelse av min järnbrist. Man märker först när man ”vaknar upp igen”.
Som du vet har jag en del problem som jag kanske kan skylla på sköldkörtel men de värden VC undersöker är bra. Symtomen, familjehistoriken etc säger nåt annat, men med de vaga och breda symtom jag har så famlar läkarna och vet inte vart och hur de ska remittera. Jag väntar på en undersökning nu på en skickad remiss. Funkar inte den ska jag söka privat till Sofiahemmet (tror jag det heter) för att kolla sköldkörteln ändå.
Du beskriver absolut tecken på utmattning, men jag tänker ofta att det kan finnas kemiska orsaker i botten även på såna diagnoser. Inte dina enstaka vinglas, däremot medicinerar du ju med vinet. Jag känner igen det (dricker inte nu) och tänker att du kanske liksom jag (och flera andra här på forumet) blir lite desperata i vårt mående. Och i det desperata läget funkar alkoholen som medicin en kort, kort stund. Sen spär den på symtomen. Jäkligt sorgligt helt enkelt!
Sköldkörtelproblem ger ofta en hel del av de symptom du beskriver. Jag skulle börja där med att kolla om du kan få en remiss eller att de åtminstone kollar upp sköldkörteln ordentligt och inte bara med ett prov (som jag gissar att de har tagit).
Och så kolla andra mineraler och vitaminer också. Man kan beställa bredare blodprov på nätet. Men man behöver ju vara lite nördig för att kolla. Jag beställde för övrigt ett brett test. De kostar lite pengar men man får läkarutlåtanden och jag tror att de är lite bättre än de på VC där de bara kollar referensvärdena som är baserade på medelvärden av de senaste utförda testerna. Vilket gör att FE (ferritin) som jag tjatar om kan ligga oerhört lågt och ändå klassas som normalt. Detta trots att personer med myrkrypningar rekommenderas ett värde på 70 för att mediciner ska få effekt och att gränsvärden för att det bedöms som lågt i USA är 50. I Sverige kan Kvinnor ha värden nere på 10, män på 30 utan att någon höjer på ögonbrynen. Jag behöver ligga runt 40 för att hjärnan ska fungera bra och det vet jag bara för att jag kört värdena i botten vid två tillfällen och känt när hjärnan återvänder. Så jag är lite skeptisk till kunskapen i vården om blodvärden och hur det påverkar.
Om dina besvär då förstås inte beror på jobbet, på sömnbrist, på utmattning. Men jag tänker att man ska optimera förutsättningarna i alla fall.
Listar lite nedan:
Motion får du,
mat?. Du äter väl?
Brister? Köp blodprov, håranalys som Sattva? VC
Sköldkörteln? söka specifikt.
Sömnen… här finns många kunniga personer att fråga.
Vila, återhämtning?
Andning… här finns kanske en del i min problematik gissar jag nu. Jag har haft så ont så jag andas inte som jag ska. Måste tänka på det när jag rör mig. Kan säkert hända även när man knyter sig i stress.
Yoga - det här ligger på min ”att göra lista” medicinsk yoga har tänkt på det länge men nu när jag börjar fatta att jag har problem med andningen borde jag än mer ta tag i det.
Alltså, nu gjorde jag en lista med saker som jag jobbar med. Jag gissar friskt, eller nä, jag har googlat en hel del, läst mycket på läkarsidor och om forskarrapporter. Så mitt tjat om ferritin är baserat på olika studier. Inte nån ”jag vill ha järnsprutor” community.
Jag har skrivit att jagckönner mig lurad av alkoholnormen, men jag känner mig också lurad av vården. Begrepp som livsstilssjukdomar, klimakteriet, gör det rätt lätt att skylla besvär på patienten: ålder, kön och livsstil istället gör att kolla upp om det finns andra orsaker först. Så jag förstår din ovilja till vårdbesök.
Jag hoppas du hittar ut ur det här Soffi. Det du beskriver är inget normaltillstånd. Tänker att det är onödigt att du blir så utmattad igen att du inte orkar röra dig.

@Sattva @Andrahalvlek @Torn
TACK för att ni bryr er om!
Utmattningssyndrom? Njae, jag har haft det tidigare, då kunde jag inte ens gå. Nu är jag "bara" trött. Sjukskriva mig? Ja, jag gjorde ju det i två dagar, behövde det, men längre tid kan jag inte sjukskriva mig. För det blir mer och mer klart att jag måste byta jobb till ett med fastare rutiner och mer ordning/strutur och jag kan inte vara sjukskriven när jag söker jobb. Jo, jag har provat det också tidigare, att söka jobb sjukskriven och arbetslös, förlorat jobbet just för att jag var sjuk... Det går inte att få ett jobb i det läget.
Jag behöver alltså hålla i på jobbet samtidigt som jag söker nytt ... och samtidigt som jag behöver reda ut vad jag behöver be om hjälp med. Kommer man till vården med luddiga symptom får man ingen hjälp, däremot kan man få bra hjälp om man vet vad man ska be om. Vi har verkligen tillgång till bra vård här i Sverige, massor av kompetent vårdpersonal - det gäller bara att navigera rätt.

Hur jag mår nu? Jo, tack ganska bra 😊!
Mjukstartade med halvdag på jobbet igår, sedan hade jag en tid bokad för dressyrtränare - den ville jag ju inte missa - så det blev ett ordentligt ridpass. Gick fint 🐎🤩! Efter det bara lite pyssel och kvällsfodring i stallet. En lugn dag mao.
Idag är det min tur att sköta stallet, ja verkligen min TUR 😅. Gillar de dagarna (ja, iaf när det inte är 30 grader varmt som jag skrev om i somras..), det är mycket jobb och tar många timmar men det ger sååå mycket tillbaka och jag får vara ute i friska luften och röra mig 😍. Det blir bra. Jag kommer att vara trött i kväll - men det gör inget! Jag kommer att vara trött "på rätt sätt" och jag behöver inte ens laga mat, gubben ska gå ut och äta med vänner, jag får alltså bara vara.
Nu ska jag ge mig iväg och fodra frukost, få höra alla hästar stå och mumsa nöjt i kör - det är livskvalitet!!

Kram!

Jag är plus 1 på @finalisa, tänkvärt och tankeväckande! Kram och godernatt 💕

Kanske är det så som du skriver Sländan, men jag vet att en del missbruksmottagningar arbetar mot måttligt drickande. Och visst, jag var nog riskbrukare utan fysiskt beroende när jag ändrade mina vanor, det spelar nog in. Men jag tror att det finns olika lösningar för olika individer.

Ikväll var det nästan strössel-läge. Ni vet känslan när man bara vill ha något sött NU och sen går man metodiskt igenom kyl, frys och skafferi i jakt på något gott. Till och med strössel skulle duga! (Jag har aldrig sjunkit så lågt men jag har en kompis som gjort 😉 ) Min poäng är att förklara KÄNSLAN. VILL HA. NU.

Fast jag har ju inga godsaker hemma, för att jag känner mig själv så väl. Så det blev några mini-knäck av surdeg med fikon-äpplemarmelad som förgyllde min fredagkväll istället. Helt okej.

Varför detta sötsug? Jag har jobbat ett bra tag med att avsluta mitt nu gamla jobb, idag var det finalen och jag kom i mål med rak rygg = värt att fira. Jag åt dessutom gyrosrulle till middag, dvs vitt mjöl = väcker sötsug. Lärdom? 1) Aldrig ha godsaker hemma. 2) Alltid ha vettiga alternativ hemma att mata sötsaksmonstret med. Bästa av allt - jag har redan lärt mig den läxan, så därför hade jag inget gott hemma. Jag är otroligt tacksam för att jag inte längre får ett sådant överjävligt sug på alkohol 🙏🏻

Det blir tidigt i säng!ä, vilket det förvisso ofta blir på fredagar i mitt nya nyktra liv. Men imorgon ringer klockan 7 eftersom jag har en heldagsutbildning med tjejjouren på zoom och jag måste hinna med min morgonpromenad innan det.

Nu när jag släpper rekryteringen på jobbet så ska jag gå all in på att rekrytera fler volontärer till tjejjouren istället. Två nya jourare är jag på gång att introducera just nu. Grundutbildning imorgon (som inte jag håller i utan det är vår moderorganisation som håller i utbildningen men jag tänker delta) och sen ska jag coacha dem vid varsitt chattillfälle under oktober. Det är bra första gången att ha någon vid sin sida och fråga fortlöpande, även om jag enbart tänker finnas till hands via video i messenger. Det kan nog bli bra.

Chill helgkram 🐘

@Sisyfos @Kennie @Sländan
💚 Tack för era ovanstående intressanta inlägg! Kloka och insiktsfulla analyser och som gör detta forum så värdefullt!
Godnattkram 🤗😴

@Se klart Tack för ett väldigt fint och tänkvärt inlägg kompis! 🥰

Kram

@Se klart skrev:" jag är antingen för gammal eller för lat. Troligen båda. Men jag har lika lite tid att passa på sug som (troligen) vaknar som jag har tid att plugga kemi."

Precis så är det för mig också. Jag har förstås också försökt att dricka måttligt under flera av livets faser. Men nu på slutet märkte jag att jag hade levlat upp ett snäpp. Toleransen hade ökat, känslan av lugn var svår att finna och minnesluckorna kom allt tätare.

Jag vågar ärligt talat inte riskera att väcka suget igen. Risken är för stor eftersom den ens finns. Värst vore nästan att prova och märka att ”det här gick ju bra”. Då skulle jag omedvetet sänka garden. Tror jag.

Och jag har upptäckt att det är tusen gånger lättare att avstå helt OCH väldigt mycket mer berikande 😍

Jag är helnykter för att alltid ha tillgång till alla mina förmågor och känslor - och jag mår dessutom så himla mycket bättre psykiskt. Jag är mycket bättre rustad att klara av livets motgångar.

Men det här är min väg, alla får ta sig fram på sina egna vägar och det har jag enorm respekt för 🙏🏻 Alla sätt som funkar är bra.

Kram 🐘

Jag läser extra många inlägg kring detta med måttlighet va helnykterhet och vem som klarar vad och inte.
Vad jag läst mig till är att det faktiskt finns ganska mycket som talar för att man med hjälp av KBT och läkemedel kan hitta sätt att dricka måttligt. Jag tror dock att det har mycket att göra med hur långt gången man är i sitt beroende (och kanske den psykiska hälsan i övrigt, vilket iofs brukar hänga ihop med alkoholen)
Jag brukar tänka/säga att jag inte testat att dricka måttligt men det har jag ju verkligen gjort. Åren kring 35 fram till 40 drack jag mycket, ofta. Mellan 40 och 50 drack jag mycket mindre! Jag hade längre perioder av nykterhet (tröttnade på vin), jag tränade mycket, tonårsbarn som krävde koncentration. Det var rätt ofta jag tog två glas och inte mer. Hade en fast tid på gymmet lördag morgon, det var viktigare än vinet.
MEN från ungefär 50 och i samband med en massa olika saker som inträffade då, så drack jag mer. Igen. Gärna ensam. När alla somnat (efter en middag). Sen blev det oftare. Inte mycket, men plötsligen varje dag, nästan utan undantag. Två glas. Kanske inte på måndagen. Men sen. Tisdag hemma. Middag ute på onsdagen och sen var torsdag nästan fredag. Och då var det utan undantag vin, och lördag och ja- söndag. För att mildra måndagen lite. Måndag kunde jag vänta till sent med att ta ett glas ”för sömnen”. Blev två, tre.
Det där slet ut mig. Gjorde mig orolig. Trött och rastlös. Nervös. Deprimerad. Blev yr. Hjärtklappning. Alltså allt kom inte med en gång men under den tioårsperioden så var det mycket som blev. Ja, mindre distinkt. Livet blev liksom halvjobbigt hela tiden. Halvtrött. Halvfull. Skärpt men inte skärpt.
Sista året innan jag slutade började jag bråka med (alltså inte leka med) tanken att jag kanske Förr Eller Senare skulle behöva sluta helt.
Det var inget enskilt utan mer oroväckande mönster av att inte ha kontroll. Att tåla mer. Vilja ha mer. Att ha tankarna så mycket kring ”när och hur mycket”.

Så när jag körde igång med de där tre månader nykter. Så var det ett sätt att just kunna komma tillbaka till ett måttligt drickande.
Under de första månadens fattade jag långsamt och trögt att alkoholen faktiskt hade fu**at upp mitt liv. Att riskerna var stora att jag skulle försätta dricka allt mer.
Jag vet också att livet händer. Människor blir sjuka. Föräldrar ska dö. Vi kan bli lämnade. Jag kände mig så fruktansvärt skör inför en sån kris. Jag kände att livet som händer kunde innebära att jag skulle inte bara bli alkis i vardande utan alkis delux.

Att ha slutat dricka och aldrig någonsin gå tillbaka till att tro att jag kan/vill/önskar dricka måttligt har varit svårt och det bästa jag har gjort.
För JUST mig blir därför de här tankarna kring ”kanske kan jag dricka bara lite”… så jobbiga. Alltså inte att andra funderar kring det. Men jag? Nej.
Det är jobbigt som om nån skulle fråga mig om jag ville doktorera i kemi. Jag skulle inte orka.
Jag skrev bara en kort sak om detta i @renovas tråd, att jag är antingen för gammal eller för lat. Troligen båda. Men jag har lika lite tid att passa på sug som (troligen) vaknar som jag har tid att plugga kemi.
Jag vill verkligen leva livet. För MIG funkar det allra bäst nykter. Sen är jag ju inte dummare än att jag kan förstå utmaningen i att behandla sig själv som en mindre vetande. Vilket jag med rätt öppna ögon är med på att jag gör.
Men mitt alkoholsug - när det blommar och jag vattnar- är inget annat än mindre vetande.
Jag har funderat mycket på den här frågan, för många goda forumvänner vänder och vrider på den. Jag behövde också göra det, och liksom landa - igen - i att jag är klar.
Nu blev det här lika jobbigt att läsa som att plugga kemi, jag vet. Men i sin egen tråd får man skriva hur lång som helst, det är sen gammalt.
Tack alla ni som får mig att tänka, reflektera, inkluderande är det, på bästa sättet.
Kram!

Punkt. Nu har jag uppdaterat den långa listan med alla mina nu alldeles strax gamla arbetsuppgifter. Alla arbetsuppgifter har fördelats under olika rubriker, ”Till xx…” osv. Ingenting ligger och skvalpar, nu finns allt på pränt. Min efterträdare är inte utsedd än, men när vb börjar jobba finns det en to-do-lista att börja med 😉 Jag skiter i hur det blir, nu har jag lämnat över. Punkt.

Och jag är supertaggad inför att börja på mitt nya jobb på måndag 😍 Tillbaka till rötterna. Massor har förstås hänt sedan 1990-2000-talet, då jag gjorde ungefär samma arbetsuppgifter tidigare. Men jag har hyfsad koll på nuläget eftersom jag har hoppat in och vikarierat det senaste halvåret. Nu ska jag skaffa mig stenkoll - och sen ska jag förändra i den takt som behövs. Man ska inte laga något som inte är trasigt.

Kram 🐘

Hej! Börjar bli tradition med mina fredagshej :)
Glad för din skull @Andrahalvlek att det gått så bra för din dotter <3
Tack @Se klart, helgen blev väldigt fin, firade bl.a. min brors födelsedag med människor jag normalt inte umgås med. Det är fantastiskt vad det kan ge att umgås med människor man märker att man trivs med.
Tyvärr har min bror också alkoholproblem men han inte reder ut. Vi pratar om det ofta men det är väldigt svårt att nå fram till honom. Han är extremt extrovert, pratar gärna själv och avbryter fort, jag gjorde några försök i lördags när han själv kom in på ämnet men jag gav snabbt upp att nå fram. Som vanligt är det en person med fantastiskt hjärta i sitt nyktra jag men men med sin extrovertism i kombination med alkohol blir det omöjligt att så ut i hans umgänge.

@Sysifos. Känslan av att vara "här och nu" är ju svårt att förklara men så mäktigt. Det kan göra de tråkigaste sysslorna rofyllda. Att bara långsamt följa varje drag med disksvampen när den stryker över porslinet, se smutsen rinna ner i avloppet, se, känna, fokusera på det man gör. Kräver mycket träning men jättebra mot stress och oro.
Ja hur tänker jag kring alkohol..? Jag har val att ha kvar det i mitt liv. Min gräns är hårfin och jag väljer med järnhand när jag naggar i kanten för det påverkar mig direkt. Mitt psyke. Sambandet är odiskutabelt. Jag blir orolig, rastlös, stressad, "längtar bort" från vardagen.
Men jag har lärt mig känna väl vad som händer i min hjärna. Att stå ut med det. Att det går över, det är bara att ratta tillbaka i hjulspåren, upp till träning söndagsmorgon och vidare in i veckans rutiner. Ca 3 glas fungerar för mig fredag-lördag för att gå förbi obemärkt, därutöver får jag räkna med att klubba ner lite hjärnspöken nån dag men jag har fått det att fungera och för mig personligen känner jag mig nöjd som det är när jag lärt mig klara av det vid tillfällen där jag känner att det passar.

Ska kolla in det @Andrahalvlek ❤️

Vi hade ett bra samtal igår jag och terapeuten där vi pratade om vad som är ”normalt”. Jag har varit ganska stabil ett tag men känner mig lite låg. Allt känns lite tråkigt. Han sa att det kan vara normalläge bara att man måste måla sin vardag själv. Inte vänta på att det ska bli roligt liksom. Jag är van att få mina kickar av manier och känslostormar och nu får jag inte det. Därför känns allt lite grått och tråkigt. Det var intressant att prata om. ❤️

@Kennie skrev:"Och kanske är det så, att om man hittar balans i måttligheten är den inte heller svår. "

Jag kan ha missuppfattat det här med alkoholism, men har man fått sjukdomen kommer man aldrig kunna dricka måttligt, hur gärna man än vill. Som jag förstått så är det som är skillnaden mellan att vara alkoholist och icke-alkoholist.
Sedan är ju frågan vad man själv är? Tyvärr går det inte bara ta ett blodprov och få svar på om man är alkoholist, så enkelt det skulle vara.
Nu vill de flesta alkoholister övertyga sig själva om att de inte är de, och prova lite till och i värsta fall hamna långt ner i botten innan de kan acceptera sin sjukdom. Det ingår väl i själva sjukdomen att inte ha någon sjukdomsinsikt.
Är man i gruppen ”riskdrickare”så kan man nog lära sig dricka måttligt, om man har en sund inställning. Men då inte har fått sjukdomen ännu.
Så tänker jag 🤔
💕 sländan

Vill tillägga en sak som bidrog till förändringen för mig- en lång tid nykter, när jag hann uppleva många fördelar och att det verkligen går lika bra att njuta av livet nykter. Förändringar kräver tid enligt min mening. Först tre helvita månade, sen 10 månader till med totalt tre glas fördelade på tre tillfällen tror jag det var för mig. Nyktert hann bli det nya normala.

Hej Sisyfos,
Känner igen mig i ditt senaste inlägg, det är så jag tänker kring drickandet nu ungefär. Och jag tycker också att det känns värdefullt att resonera kring måttlighet. Eller är kanske sparsamhet ett bättre ord? Jag skulle säga att jag numera dricker sparsamt. Jag har under sommaren tagit ett (1) glas vin till middag vid några tillfällen. Då har jag valt tillfällen när jag vet att vinet är av god kvalitet, att restaurangen eller värden har bra koll. I de fallen har det varit en bra smakupplevelse. Och det där suget till nästa glas har inte kommit, det motverkas av en stark övertygelse om att inte vilja bli full. På samma sätt som jag inte trycker i mig en hel chokladkaka eftersom jag vet att jag inte gillar känslan efteråt. Det senaste halvåret har det känns enkelt. Och kanske är det så, att om man hittar balans i måttligheten är den inte heller svår. Nu är det över en månad sen senaste glaset. Jag tänker inte på när jag ska dricka nästa gång, det känns oviktigt. För att det ska bli så behöver man ändra inställning så att berusningen inte längre känns åtråvärd, tror jag i alla fall. Hur man lyckas med det är inte lätt att säga, säkert olika för alla. Jag har läst mycket om alkohol, det har fått mig att ändra inställning.

@andrahalvlek, haha jamen så var det 😍

Nu hemåt. Lång dags resa mot Arlanda. Ska bli skönt. Har haft det bra, jättebra. Intensivt arbete ihop med vila och god sömn, god mat och inte stressad men helt socialt slut efter veckan. Längtar hem.
Med alkoholen har det snarare varit positivt att slippa dricka den här veckan. Bara skönt. Jag har blivit jättebra på att vara social, öppen och ”rolig”. Det som jag förr kände var nödvändigt för att liksom gå igång vis middagar, ha kul. Behövs inte. Pratade med en kollega som undrade om ”verkligen aldrig mer” och jag sa, näe aldrig mer. Och det känns bara skönt.
Ha en fin dag alla som kämpar, den här dagen minns vi som inte lämpar så mycket-extra väl. Tro oss när vi säger att det blir så mycket bättre. Kram 🏋️😘

Ja, nu har livet återvänt. Skönt. Tack för din omtanke.@kvinna 38

@Se klart Bra uttryck - PPP. Tänker på,filmen Sällskapsresan 😂 Där var det väl pass, pengar, piljetter? Eller minns jag fel?

Kram 🐘

Tack för tips @andrahalvlek ska fundera på min ppp, post-pandemi-personlighet.
Ta i hand har det liksom redan börjats med men kramas- låt oss slippa detta framöver. Vilka bakterie-blandare..,
Ska lyssna på podden, kram!

Hur mår du idag?😍

@Sisyfos Vilket intressant inlägg! Hinner inte skriva mer just nu, ville bara säga det! Och att jag tycker absolut att det finns utrymme att prata om olika förhållningssätt. Jag tycker inte att det är svart eller vitt, men visst är det fler helnykterister här på forumet under Vidare Livet än dem som dricker sällan och reflekterande. Och det speglar kanske oss som sökt sig hit.
😍💫🌼🌟

Hehe Torn! Nu drar du lite förhastade slutsatser. Jag är fortfarande svart, eller åtminstone lite grå i kanterna. Men jag har nog skrivit lite mer angående den problematiska samhällssyn som finns på alkohol här på forumet nu. Jag tycker att det borde vara naturligt att tänka över varje glas.
Och ska jag vara ärlig så har jag i hela mitt liv haft en ganska sund inställning till vad jag stoppar i mig. Socker åt vi rätt sparsamt hemma, tabletter/medicin var sällan förekommande och jag dricker inte för mycket kaffe, för det mår man ju inte bra av. Jag är uppväxt med att reflektera över vad man stoppar i sig och hur det påverkar. Minns att min pappa brukade säga ”dricker man för mycket öl, blir man tjock som en öltunna”. Det var nog innan han började smygdricka som han sen gjorde i perioder.
Är precis lika teoretiskt klok som min pappa som inte heller kunde leva upp till sina egna ideal utan smygåt godis och smygdrack.
Jag tror inte att jag har ändrat inställning möjligtvis förskjutit lite och det har jag väl gradvis gjort hela tiden. Jag tänker fortfarande att jag kan ta ett glas vin ute om jag vill. Har gjort det ett några gånger i sommar och om jag ska summera det så har det varit gott en gång. De andra gångerna hade det varit bättre utan.
Jag väljer att inte skriva om det eftersom jag upplever att det finns så många sanningar härinne och egentligen ganska lite utrymme att verkligen fundera kring alkoholen. Jag skulle önska att det var mindre svart och vitt så att det faktiskt gick att förstå lite bättre hur alkoholen påverkar olika människor olika och ha lite mer dialog för jag är väldigt nyfiken på det och ganska övertygad om att den forskning som finns och refereras till här är baserad på studier av människor med ganska gravt slkoholberoende. Därför läser jag mest och skriver i andras trådar. Jag är också rätt privat och jag har ju ingen övertygelse att skriva om. Ni som är nyktra och övertygade fyller en väldigt viktig funktion med era erfarenheter så jag uppskattar att ni finns här och delar med er. Jag brukar försöka bemöta nykomlingarna lite där jag tror att de är. Det är liksom ingen idé att tala om för nån att de inte kommer att lyckas om de tror att måttligt innebär 5-6 glas fredag -lördag. Dessutom vet jag ju inte säkert att det inte funkar.
För oss som inte väljer helvitt så önskar jag en medvetenhet och reflektion över varje glas och en analys av måendet efter. Påverkar det? Blir man mer stressad? Var det ens gott? Varför väljer man inte a-fritt det är ju ett gift? Varför jag inte väljer koffeinfritt är ju för att jag vill ha kicken och smaken, men jag begränsar antalet koppar och tänker noga efter så att jag inte dricker för sent på kvällen.
Ungefär samma inställning vill jag ha till alkohol fortsättningsvis. Vill jag ha? Vill jag ha te istället? Passar det tidsmässigt? Påtår? Fast definitivt inte nån daglig kopp 😂. Å så te 9 gånger av 10 kanske. Men nån gång ibland när det inte finns några goda teer (alkoholfria alternativ). Och då också väldigt medvetet om varför.

@Torn Själv föredrar jag kupade ölglas på fot antingen jag dricker alkoholfri öl, vatten eller rödgrapefruktdrink. Då behöver jag inte fylla på så ofta 😉

Jag slentriandricker mycket framför tv:n (hur lät det?) och någon tedrickare har jag inte lyckats bli. Tet är antingen för varmt eller för kallt i mitt tycke 😂

Kram 🐘