Senaste kommentarerna i forumet

05:15 vaknade jag av ett illavarslande krafsljud från en av katterna. Krafsljud som hörs från lådan - men nu i vår säng.
Så sedan dess har det varit tvätt av duntäcke, lakan och ombäddning emedan mannen som kom hem sent, sovit sig igenom det hela. Katten är arg för vi lämnade dem ensamma (såklart mat gos mm av grannen) men ändå.
Morr att vara borta en hel vecka från våra kattliga högheter…
Igår ägnade jag mest hela dagen åt att gå igenom alla mina garderober och badrumsskåp. Jag har dessvärre för mycket av allt, men nu har jag rensat och lagt i olika högar för skänkes och säljes.
Återstående kanske inte ”sparks joy” men känns tillräckligt inspirerande för en ny säsong. Behöver ingenting har allt.

Lusläste DN och ett bra reportage om hur inredning/hem blivit vår nya livsstilsmarkör med en intressant historisk genomgång. Liksom en artikel om häxbränning och en om Spinoza- radikal filosof (?) på 1600-talet.
Man blir smartare av att inte dricka helt enkelt 😊
Fortsätter med en till kopp kaffe och romanen Helga av Bengt Ohlsson som jag är nyfiken på!

@Sattva Det förstår jag verkligen ❤️

Kram 🐘

@Andrahalvlek Förstår precis med hunden. Man lär ju känna dem som individer. Även om de inte pratar med ord, så kommunicerar de verkligen!
Herregud vad jag saknar hunden😍

@Sattva Tack för omtanken ❤️ Ja, min hälsa och välmående har prio 1. För första gången sen jag fick barn tror jag. Det är tre år sedan yngsta flyttade hemifrån. Först senaste halvåret har jag landat ordentligt i självsamheten. Uppskattar den verkligen ❤️ Sen är jag ju sambo med lillprinsen, så ensam känner jag mig aldrig.

Kram 🐘

Kul när du tittar in Torn!🌸🌸🌸

@Himmelellerhelvette Du kämpar på så bra! Kram🌸🌸🌸

Härlig läsning Geggan! Kram🌸🌸🌸

@Se klart Allt väl, härligt!
Kul med resa, och skönt att komma hem. Precis som det ska vara!
Kram!🌸🌸🌸

@Andrahalvlek Oj, omorganisering igen! Som du säger, bara att sitta lugnt i båten.
Hälsan kommer först. Kram!🌸🌸🌸

Tack fina ni för era kommentarer!❤️

Geggan, jag vet inte riktigt vad som hände i dynamiken mellan mig o terapeuten faktiskt. Det bara kändes så fel.

Terapeuten var inte alls otrevlig, men jag såg på henne/ kände att hon var irriterad på nåt sätt. Det kan ju vara så att hon känt länge att hon borde avsluta mig, och trodde nog från förra tillfället att jag skulle vara på en annan plats nu än jag är. Men jag ser det som att jag ändå blivit otroligt hjälpt framåt av henne. Inte nu i veckan, men tidigare. Jag har absolut ingen agg.

Tack Se klart, känner igen mig i det du skriver. Jag trodde nog på nåt sätt att dottern skulle se att jag ändå nånstans offrat något. Det är inte tacksamhet jag tänker, utan mer "Mamma, jag fattar att detta inte har varit lätt". Eller nåt. Bli sedd i att mitt liv har drastiskt förändrats. När jag uttryckte något liknande hos terapeuten blev hon nästan arg på mig kändes det som. Att det var förbjudna känslor.

Andra Halvlek, ja så ser jag vår relation just nu också. Han mår väldigt mycket bättre, och jag ser heller ingen anledning att inte undersöka vart detta distansförhållande leder till. Jag tror ärligt talat att det blir svårt i längden, men här o nu funkar det. Förra helgen kändes det som i gamla tider mellan oss. Okomplicerat.

Tack för att ni finns!
Ps. Idag har jag o dottern haft en fin dag tillsammans. Vi har varit på kyrkogården o gjort fint vid gravarna hos min pappa o hans släkt. Bra samtal med en vuxen dotter. ❤️🌸🌸🌸

@Andrahalvlek Ja 🥰

@Sattva Fy sicken otrevlig terapeut. Ville hon sätta check på att hon ”lyckats” med dig, eller vadå? Utveckling är sällan spikrak, den kan vara väldigt krokig och ibland halkar man efter eller tar ett steg bakåt.

Jag tycker att det är bra att du och maken har en god relation, behåll den så länge ni orkar. Mår han bättre i sin nya vardag så blir han sannolikt mycket trevligare att umgås med. Gamla oförätter mår ingen bra av att älta. Han betedde sig som han gjorde för att han inte mådde bra. Det gör inte hans beteende mindre fel, men om/när han mår bättre får han en chans att visa upp de goda sidorna igen. Det är väl bara bra för alla parter? Sen kanske det inte är hållbart i längden att pendla så långt, men där får du själv känna efter hur det känns. Du ska inte slå knut på dig själv för att behålla relationen - lyssna inåt.

Angående dottern kan jag tyvärr inte alls råda. Min äldsta hade aldrig en rebellisk period, och den yngsta har för det mesta andra beteendeproblem. Men jag tänker att unga kvinnor oftast är slavar under svajiga hormoner, och humöret blir därefter. De har inte heller ännu lärt sig tygla sitt humör, vet inte hur de ska agera när de känner plötslig ilska och frustration. Man får nog göra som man gjorde med en trotsig treåring - lugnt inse att det är en utvecklingsfas, fösa varsamt framåt, inte själv gå upp i affekt, och tydligt markera var gränsen går.

Jag hade en kollega som nästan dagligen grät över de konflikter hon hade med sin dotter. Sannolikt bråkade de så mycket för att de var väldigt lika till sättet. Det man tål sämst hos antingen sin förälder eller sitt barn är sina egna dåliga sidor. Dottern kom dock ut på andra sidan och de har sen många år tillbaka en kanonrelation. Och kollegan har blivit mormor 😍

Det är en bedrövlig tröst, men ändock en tröst: Det går över. Och egentligen är det allra mest synd om din dotter som känner dessa känslostormar inombords. Hon är inte nyfiken på yoga och meditation? Det hade kanske hjälpt henne.

Kram 🐘

@Geggan Tack för omtanken ❤️ Jag tycker att jag borde ha lärt mig var mina gränser går, men ändå har jag blivit sjukskriven för utmattningsdepression fyra gånger. Men för varje gång blir jag lite klokare.

Det är så skönt att slippa ha chefsbefattning, att slippa alla möten och mail. Jag gör mitt jobb, och sen stänger jag av datorn och har FRItid. Riktigt nice 🤩 Men långa arbetspass på 10 tim fem dagar på raken vill jag gärna slippa framöver, då töms mina batterier helt. En långledighet på det är lönlös, för det tar tre dagar innan jag är mentalt okej igen.

Kram 🐘

@Vjlo Gött! Och kärleken frodas också hoppas jag ❤️

Kram 🐘

@Se klart Den känslan att det är riktigt kul att gå till jobbet är ljuvlig. Jag gör lite likadant, sitter still i båten och följer med. Jo, jag tänka mig att gunga fram så här i båten tio år framöver. Slippa ansvar, slippa ta konflikter, slippa handskas med gnälliga personer. Göra mitt jobb, så bra så att ingen just tänker att det är dags för mig att tänka på refrängen. Chilla 😎

Kram 🐘

Godmorgon och god lördag @sattva
Låter som dina vågskålar trots allt tippar över på plus. Har ju själv haft ett antal tonåringar varav iaf en mycket arg dotter. Som vi bråkade, kämpade, stred.
Du är inte en dålig förälder. Punkt. Du är (minst) bra nog. Men kanske blir det ett ”omedvetet” tryck på att dottern ska ”leva upp till” nöjdhet nu när du förändrat så mycket i ditt liv för hennes skull? (Inom citat det sista också)
Tänker att föräldratiden med tonåringar och unga vuxna är bland det tuffaste man går igenom. Det är ett evigt processande för både barnet och mamman, det finns inget färdigt svar, det är snåriga skogar.
Man växer själv, barnet växer och blir vuxen.
Som förälder är barnens reaktioner stundtals helt obegripliga, det är bara att hålla i relingen, ”jag älskar dig hur illa du än beter dig men det här beteendet kan jag inte acceptera i vår vuxna relation” typ. Inte lätt! Och som Tranströmer skriver ”det är som det ska”.
Kram 🥰

Härligt att höra @viljo, stabilt är ett underskattat tillstånd! Kram

Hemma, landad och faktiskt laddad på vardag efter en otroligt spännande, rolig och intensiv vecka på resande fot. Fattar knappt att vi fick ihop det utan några stora gräl eller motorstopp- men det fick vi. Men GUD så skönt att komma hem till sitt, det var till och med riktigt kul att gå till jobbet. Försöker ha segelbåt-perspektiv, glida fram i lätt bris och inte lägga till (vara delaktig i sånt som kan leda till konflikter)- i onödan.
Så ska det nog klara sig ett par år till om man inte åker ut vid nån omorganisation men än så länge inte. De tycker säkert det är skönt när jag slutar så småningom men än så länge driver jag in en massa pengar så då får man hållas lite grann.

Påväg hem från barnbarnen vilket var en ljuvlig vistelse, vi lägger oss tidigt och det känns alltid mysigt att krypa ner i ”mormors säng” lite som hotell men man blir dock väckt vid 06… Idag ska jag vara självsam hela dagen, packa upp tusen kassar och väskor, städa garderoben- puh. Imorrn en tur till landet.
Allt väl på denna höstens första breddgrad alltså. Kram på er! 😍

Länge sedan jag uppdaterade här. Nu har jag nog börjat tappa räkningen över dagar och veckor…. Kan det vara 77 veckor? Men håller mig fortfarande nykter, har inga tankar, behov eller så att ta en tillflykt till det träsket.

Så det känns stabilt :)

Godmorgon @geggan
Verkligen härligt att läsa om ditt liv och dina glädjeämnen, ligger dig hack i häl. Tänker att vi lär oss så mkt mer än att vara nyktra när vi slutar dricka. Att glädjas till exempel. Låter banalt som från en pingstkyrkopastor men jag menar det på allvar! Kram och ha en fin start på hösten.

@Himmelellerhelvette ja det är så skönt! Nyper mig i armen ibland, att man kan ha det så bra! Ska provsjunga för ny kör. Några tanter tittar in på eftermiddagen. Flamencoföreställning på kvällen.

Elände med allt ständigt ommöblerande! Var rädd om dig- du är ju medveten nu om dina gränser och det är bra. Kram!

@Sattva låter som en usel familjerådgivare tycker jag? Hon skall väl inte lägga in egna känslor? Även om det ju känns lite som för bra för att vara sant att ni nu kan ha det bra efter allt som hänt. Men vad vet jag- allt är inte svart eller vitt! Kram!

Lördag igen, och härligt väder!
Veckan som varit har varit både- och verkligen. Men jag känner ändå att jag är påväg upp ur det tunga, skönt!

På plussidan finns att jag bär med
mig den goa känslan från förra helgen hos maken. Vi har det fint när vi ses. Så länge det är så, är det gott så. Jag ska bara njuta av det som är, och leva på i mitt övriga liv.
På plussidan också medarbetarsamtal i veckan, med mycket positivt från min chef.
Och igår hade vi en sån mysig 18-årsmiddag härhemma för sonen. Det var jag, sonen m flickvän, dottern. Vi hade en riktigt fin kväll. Tar med mig den i hjärtat.

På minussidan har jag svårt att hitta rätt med dottern. Jag trodde att vår relation skulle bli bättre när maken flyttat. Det ÄR den, men vi hamnar fortfarande i konstiga lägen där hon plötsligt går från vuxen till barn. Då får jag ta emot så mycket anklagelser så jag blir alldeles tömd på allt. Då känns allt så hopplöst o jag känner mig otroligt värdelös. Det finns också mycket skam i botten. Att jag misslyckats som förälder.
Var hos familjerådgivaren i veckan. Det blev inte så bra. Följande är mina tolkningar av samtalet: Hon verkade inte så glad över att jag släppt tankar om skilsmässa och planerar att fortsätta träffa maken. Hon undrade om jag glömt all skit som hänt, hur trött jag varit på makens sätt.
Hon verkade samtalet igenom trött o irriterad (på mig). Hon fick upprepa saker vi pratat om vid tidigare samtal (ja, jag hade tappat de perspektiven). Hon verkade liksom missnöjd med att jag var ledsen. Att jag backat i utvecklingen. Hon sa till mig mer eller mindre att jag får räkna med dotterns sätt. Men inte HUR jag ska hantera det. Bara stå pall.
Det sista hon sa var att jag inte kan gå kvar som samtalsterapi, att det är familjerådgivning hon utför. Att jag kan komma ett par ggr till dock. Vi bokade en återbesökstid om en månad. Jag har faktiskt avbokat tiden, skickade ett mail till henne. Skrev att jag är tacksam över den hjälp jag fått.
Och hon har verkligen hjälpt mig. Men detta senaste samtalet hjälpte mig inte. Och hon har ju rätt. Egenterapi får jag söka på annat håll.

Så där är jag i livet just nu. Men det kommer bli bra!
🌸🌸🌸

@Himmelellerhelvette Tack för omtanken ❤️ Jag blev lite ställd, men jag förstod snabbt varför jag reagerade så starkt. Och det glädjer mig att min chef lärt sig läxan och gör allt i rätt ordning den här gången.

Kram 🐘