Senaste kommentarerna i forumet

@mulletant Härligt att du kikar in då och då och kommer med kloka inlägg!🤗 Det var nog jag som skrev om giftsymbolen. Alkoholen är ju lika giftig nu som för tio år sedan. Jag är så tacksam för att jag ” kom på” det för 1,5 år sedan. Det positiva är väl att drickandet bland yngre sakta men säkert minskar enligt undersökningar. Att vuxna dricker och ” tror” att det tillför dem något positivt är svårt att göra något åt. Men jag gör mitt bästa för att mina barn ska undgå att fastna för drogen. Allt börjar trots allt där, synen på alkohol när barnen växer upp. Det är ju faktisk långt ifrån normalt att tillföra kroppen ett gift.

Kram

@Blenda Du satte fingret på vad jag kände när jag läste @Torns inlägg om att alla inte förstår osv.

@Torn skrev:" Men jag ser så tydligt vilka som är på väg att följa våra fotspår och vilka som är där, och vilka som har gått före. Det måste upplevas för att förstå ” känslan” tror jag. Just nu tror jag att tex @Blenda kommer hamna där. "
När man uttalar sig så blir det för mig som man gör sig själv till talesman för vilka som kommer att lyckas och vilka som kommer inte att lyckas. Och, jag tänker att det är det ju ingen som vet. Igår skrollade jag igenom väldigt många trådar under rubriken "Förändra mitt drickande". Väldigt många har tittat in och har försvunnit och jag undrade varför? Klarade dem att bli nyktra och kände att dem klarade sig utan forumet? Eller kände dem att dem inte platsade in pga att de inte lyckades? Ja, de svaren får vi aldrig.

Jag tänker på @Blendas beskrivning av alkoholismen som sjukdom...och jag tillhör högst troligt till gruppen kroniska alkoholister. Jag har är för långt kommen in i mitt alkoholberoende för att kunna ha ett kontrollerat drickande vilket jag har förstått för länge sedan. Anledningen till att jag inte har lyckats ännu beror inte på att jag inte förstår utan att jag är beroende. Eller som min kurator sa...alla är ju faktiskt beroende.

Ha en fin dag!

Kram:)

@Andrahalvlek
Tack! Idag lyssnar jag på det kloka du säger. Tar till mig! Lär mig ... lite till ... hoppas jag 😅😂
🧡

Det händer inte så mycket. Nu har psykiatrikern semester en vecka. Hon som ska hjälpa mig med det. Jag får se efter det. Vi ska ha möte snart igen angående honom. Det ska sättas diagnos på honom snart iaf. Sen ska det ansökas massor. Så borde ju bli om några månader. 😳

🤔🤔Olika berikar!
Jag tror jag "fattar" båda sidor ... även om det faktiskt tar emot för mig att se det som olika sidor/grupper ...

Jag är inte på "den breda vita vägen".
Jag tänker på samtalet i TappadIgens tråd ... vem är det som tar vissa beslut, regeringen eller vad? Och pressekreteraren som "förskönar" och försöker förklara ...
För jag tillhör inte heller dem som tror att "ett glas ibland är inte så farligt", jag vet att det får mig att må sämre, jag har inga illusioner om att det skulle få mig att må bättre ens för en liten stund.

Jag kommer osökt(?) att tänka på en arbetsplats jag var på för många år sedan där det fanns en lunchmatsal. Olika grupper/avdelningar satt vid olika bord vid olika tider. Jag hade en roll/befattning som "spindel i nätet", jobbade mot många olika avdelningar, och hade inte speciellt fasta lunchtider. Jag brukade sätta mig lite varstans beroende på var det fanns en ledig stol. Hade i princip alltid trevliga lunchsamtal - med olika människor, blåkläder såväl som vita skjortor.
Jag såg ibland förvirringen hos den vars stol jag ovetande råkat ta. Hur den fastnade i steget med brickan i hand. Lite lustigt!
Men ibland olustigt, såpass att jag snabbt tog min bricka och gick, då jag kunde se att världen började svajja för mycket för den "stollöse". -Det är okej! Kom och sätt dig här på "din stol". Ja, så sa jag naturligtvis aldrig, jag fick ju bara bråttom till något möte 😉😉.

Vad vill jag säga med detta?
Jag vet inte. Kanske att jag gillar olika "på riktigt". Att jag varken vill eller ser mig tvungen att välja.
Eller att det är inte alltid så lätt att hitta vägen?
Ingo-reklamen om dåligt lokalsinne är ju skriven för någon ...!🙄😝

Lite lunch-svammel från mig i din tråd @Torn. Men jag tror du tål det?😉🤔
Annars ... jag är precis klar med min lunch ...😎

Kram!🧡

@Andrahalvlek Vilket oflyt att du åkte på detta nu.❤️ Men som sagt, det är ju bara att köpa läget. Du får unna dig en riktigt god glass eller så. Det tillhör ju semestern, att äta glass!

Förresten, jag skrev ju i Se klarts tråd om att jag är pigg på kvällarna, glömde att tillägga, tur att tupplurar finns!😍

Krya på dig. Kram 🤗

Tack @sisyfos och @blenda jag känner ibland att mina inlägg ej är så spännande men det är okej- måste inte göra någon annan glad ju, men fint att känna igen sig som jag gör i era bådas svar.
Jag har som du @sisyfos fått mitt lugn med mitt vin. Och det ligger mycket jobb i att hitta andra sätt- alltså inte sätta igång att tex äta som en besatt. Utan just våga strunta i allt.
Jag har stort stöd av min man i det. Jag märker att han ser hur viktigt det är, och jag urskuldar mig ibland när jag inte orkar eller vill något alls. Men han är väldigt pro att jag ska ta det lugnt.
@blenda, ja varför känns det bra att hela flocken gör samma-lika? jag har kompisgäng vars existens liksom bygger på att ses och laga god mat och dricka- mycket. Som jag njutit av det umgänget och känslan av att flyga! Den känslan kanske jag inte kan få igen, exakt lika. Men känslan av att vakna efter 18 månader utan baksmälla- den känns också som att flyga.
Allt med att dricka vin var ju, är ju verkligen inte dåligt. Men det är dåligt just för oss som inte kan dricka lagom.
Det är bara en vetskap och den måste flytta in i hjärnan för gott som en mycket stor möbel som ej går att flytta runt.
Jag tampas inte med det längre faktiskt. Det är en kommod i massiv ek som står för tankarnas flyktvägar.
Det känns bra, och resten av möbleringen brådskar inte. Kram!

@Soffi Jag gillar verkligen dina morgonreflektioner 😍 Man kan nästan se hur orden börjar resonera med varandra under skrivandets gång.

Prestera tror jag är ett nyckelord för dig. Man kan inte prestera god sömn eftersom sömn är en ickehandling. God sömn får man endast när man är tillräckligt nedvarvad, då man ”släpper taget”. Man kan bara skapa bästa möjliga förutsättningar - och det är svårt nog. Kräver ständig träning och tålamod.

Man kan inte heller prestera på samma nivå som man gjorde innan en utmattning, tyvärr. Det tåget har gått. Man får prestera på ett annat sätt - och skapa bästa möjliga förutsättningar även där. Verkligen göra EN sak i taget, jobba stenhårt med KORTA att-göra-listor, ha stränga rutiner för e-post och telefon så att man inte blir störd etc.

När man bli utmattad blir vissa saker i hjärnan för evigt skadade. Uthålligheten finns inte kvar längre. Man måste vila förebyggande, hela tiden. Dansa 🕺 pausa 💃🏼 dansa 🕺 pausa. Det är i alla fall min erfarenhet. Sen är det en sorg att inse att prestationsprinsessan har packat ihop för gott. Den sorgen måste man också hantera. På samma sätt som vi sörjer att bästa vännen alkohol är ett minne blott, på gott och ont.

En sak till, man måste vara självsnäll och det verkar du jobba stenhårt på. Du måste vara lika tolerant mot dina egna oförmågor som du skulle vara för bästa väninnan. Eller ett barn.

Kram 🐘

@Torn skrev:"Sedan får du och andra ha sina egna uppfattningar"
Jag tror att det är här någonstans som det kan skava ibland.
För ärligt talat så känns det nog inte riktigt så för alla, inte i alla diskussioner i alla fall. Ibland kan det mellan raderna kännas det lite mer som "Du får naturligtvis tycka vad du vill, men det är ju synd att du inte har sett ljuset än".
Och ibland ges råd (i all välmening, jag vet) till någon som inte bett om råd, utan som bara reflekterat för att föra ut sina egna tankar i ljuset.
Jag tror att detta sammantaget kan kännas förminskande, och göra att personer kan känna sig osedda och missförstådda.

Nu har jag ju själv till sist också valt den helnyktra sidan för hela livet, men det var för att jag helt enkelt inte hade något val. Ja, mitt liv kommer nog att bli mycket bättre efter ett par år som nykter, än vad det är just nu. Men jag är långt ifrån övertygad att mitt nyktra liv kommer att bli bättre än vad det var när jag var 30. När jag fortfarande inte hade tvingats möta och försöka bemästra livets allra mörkaste sidor, och när jag hade ett okomplicerat förhållande till mitt glada festdrickande.

För att ta till en medicinsk beskrivning – jag är numera kronisk alkoholist. Så här ser jag på saken:
Alkoholism är en extremt komplex sjukdom. Den drabbar oss på tre plan – det fysiska, det mentala och det andliga (eller känslomässiga eller i själen, eller vad ni nu vill kalla det, det där djupaste som är svårast att förklara :))
Vi som är kroniska alkoholister kan genom att bli nyktra bemästra det mentala och det andliga planet, men aldrig det fysiska. Därför kan vi aldrig ta första glaset. Det är kört. Det finns inget gott kvar att hämta för oss. Bara elände.

Men alla som har problem med alkoholen, eller vill förändra sitt drickande, är inte kroniska alkoholister. De har kanske inte hunnit bli det, eller så saknar de helt enkelt den fysiska sårbarheten och blir det aldrig.
Därför kan de troligen lära sig att dricka måttligt, och då kan de fortfarande njuta av de goda sidor som alkoholen har för dem. Det vill jag unna dem. Deras liv blir inte per automatik bättre utan sprit, bara för att mitt liv blir det.

Genom äkta ödmjukhet inför olikheter och genom att så långt det går försöka sätta våra egna egon åt sidan tror jag vi hjälper varandra bäst på detta forum.

@mulletant skrev:"Idag lever jag fortfarande med min man som är nykter sen nio år. Utifrån sett ser vårt liv likadant ut som förr men ’mönstret på talan’ är mycket annorlunda"

Tack för att du påminner oss! Jag är så glad för er skull ❤️

Kram 🐘

@Andrahalvlek Låter onekligen som en dag till i sängen! Tur i oturen som sagt var med SUPen.
Sjäkv börjar jag jobba igen onsdag, men har snart nästa semester. Maken o jag skojar om att han ska komma o hämta mig m båten efter jobbet eftersom vädret ska bli så gott. Ja kanske det, rent praktiskt går det😃
Krya på dig goa AH!!😇💫😍

@Kaffetanten88 Och sover man inte blir man riktigt knäpp. Snabbt. Tyvärr. Och sova på insomningstabletter ger ingen riktigt läkande sömn. Nödlösning, men inte funktionell i längden. Vilohem i en månad minst hade du behövt 🙏🏻 Hur går det med avlastning från kommunen? Du behöver vila från sonen. Det är att visa kärlek till honom - att du håller ihop.

Kram 🐘

Får se hur det blir när jag stabiliserar mig från venlafaxinet. Men sömnen. Det är en fråga för sig. Sover inte mycket. @Andrahalvlek

@Sattva Wow! Det ska jag prova. Låter jättegott 😋 Just vattenmelon är så bökigt att äta - man äter och äter och äter liksom. Mer behändigt att hälla i sig det.

Kram 🐘

@Kaffetanten88 Önskar så att du slapp alla mediciner som leker tivoli med din hjärna 😞

Kram 🐘

@Sisyfos miss lyckad beskriver det så bra!🤗 Det skrivs väldigt mycket om orsaker hit och dit. Varför man började, varför man dricker mm. Jag började dricka pga att det tyvärr anses ” normalt” och ” häftigt” att dricka. Då upptäckte jag att jag blev mindre blyg när jag drack. Sedan blev jag beroende av alkohol pga alkoholens beroendeframkallande egenskaper, och den onda spiralen var igång. Det är det som många har så svårt att fatta. Man behöver inte må dåligt för att bli beroende. Däremot gör beroendet att man mår dåligt.

Och så länge man envist tror att alkohol för något gott med sig, eller skyller på diverse orsaker till att dricka så kan man inte få den känslan som tex jag och miss misslyckad har. Sekt skriver du.😂 Jag tillhör gärna den sekten i så fall. Det som jag ser som gemensamt för de flesta som inte ”fattar” vad vi menar är att ingen har har varit helt utan alkohol en längre tid. Och då menar jag helt utan. Tillför man alkohol då och då, så får beroendet ny kraft, och man får ännu svårare att fatta.

Sedan så är ju alla olika som sagt, med psykisk dåligt mående mm, och då är det svårare att komma till den fasen att fatta/acceptera att man är beroende.

Detta är hur jag ser på saken, och det står jag för. Sedan får du och andra ha sina egna uppfattningar, Det gör ju inte att jag mår sämre. Tar jag det första glaset däremot, då är jag övertygad om att jag mår sämre, för då väcks mitt beroende igen.

Edit: Sattva och Andrahalvlek, ni fattar ochså!.😍🥰

Kram

@Sattva Jag tolkade inte heller Torns inlägg negativt alls, men det kanske beror på att jag också har valt ”den breda vita vägen”? Att jag känner igen mig. På pappret är mitt liv inte alls ”lyckat” men jag försöker att förhålla mig till allt som livet har gett mig på bästa möjliga sätt. För mig är glaset alltid halvfullt. Och den positiva ingångspunkten har Torn också. Då kan allt verka/låta lätt, fast det egentligen inte alls är speciellt lätt.

Det jag tror att Torn vill förmedla är frustrationen när det på forumet gång på gång uttrycks att man vill dricka ibland, socialt, som alla andra ”normala”. Den normen är SÅ stark. När man väl har tagit klivet över ”till andra sidan” känns det verkligen som om skygglapparna har ryckts undan. Och man vill så gärna att fler ska förstå storheten i det. Storheten i beslutet att avstå helt från alkohol, att spika igen den dörren.

Varför skulle jag vilja dricka ens ett enda glas vin? När alkoholen historiskt orsakat mig så mycket smärta? När alkoholen varje dag orsakar så mycket smärta för så många? För mig är det ren konsumentmakt att absolut inte stötta en sådan cynisk industri som tjänar pengar på folks misär. Och det är en myt att alkohol förhöjer stämningen - en myt som måste belysas om och om igen. Från alla håll.

Sen tar alla förstås sitt eget beslut, men ett ställningstagande måste nog alla ta. Tror jag. Att fastna i limbo gynnar ingen.

Kram 🐘

PS. Jag började dricka i tonåren för att det gjorde mig euforisk korta stunder när allt var upp och ner i puberteten. Sen utvecklade jag en dålig ovana - jag använde alkoholen som fartdämpare och startgas. MEN med åren skapade alkoholen mina psykiska besvär som depression, ångest och sömnstörningar. Det är jag övertygad om nu. Det önskar jag att jag hade förstått för många år sedan, för då hade jag slutat dricka tidigare.

Okej, okej, okej. Nu är besöket hos frissan avbokat också. Efter den här veckan går frissan på semester, så jag får överleva sommaren med tofs. Det ska bli strålande sol och 30 grader varmt hela veckan också. Nästan lika bra att min SUP inte har kommit än, då hade det känts ännu mer surt att ligga här i sängen och hosta och snora.

Det är verkligen en rejäl förkylning jag har fått. Inne på fjärde dagen nu när varje hostning river smärtsamt i halsen. Idag är jag så hes att jag knappt kan prata i telefon. ”Oj, så du låter” sa dottern när vi pratade i morse.

Hennes pappa får köra henne till frissan istället, han behöver också klippa sig. Dottern har en frisyr där hon är rakad på hela bakhuvudet och har rejält med hår bara uppepå liksom. (Håret ska egentligen ligga i snygg snedbena, men håret ligger lite som de vill. Tar ut svängarna rejält, precis som hon.) Skön frisyr sommartid. Hon behöver komma till frissan, hennes hår är enormt tjockt. Som en pälsmössa sommartid. Hon brukar rätta mig: ”Nej, jag ska inte klippa mig, jag ska raka mig”. Sötnöt ❤️ Hon fyller år nästa vecka - klart att hon ska vara nyrakad då.

Jag tror att jag har lite feber också. Handlade igår, med munskydd på givetvis, och jag var helt slut efteråt. Så där slut att man inte orkar gå ett enda steg till. Nu har jag mat för hela veckan och behöver inte gå utanför dörren. Surt som sjutton, men så är det. Okej, okej, okej.

Kram 🐘

Ja varför dricker man? Så många olika svar. Tror de flesta reflekterar över det men kanske inte skriver allt, vi är så olika.
Jag uppfattade inte Torns inlägg som du gjorde, Sisyfos. Och jag identifierar mig inte heller till en viss grupp. Jag är bara så lycklig att jag kom helskinnad ur alkoholhelvetet. Och jag kommer göra allt i min makt för att inte hamna där igen. För min del känns det som att allt jag behöver göra är att inte dricka, inte lyfta glaset. Det kanske är att förenkla, men så känns det.
Sommarkram från mig också❤

Idag är jag manisk. Det är verkligen en härlig bergochdalbana det här. 😳

Jättegott drycktips; mixa vattenmelon och mynta!! Supergott o nyttigt/helt naturligt!!

Det var detta som ni skriver om Torn och Sattva som blev min AHA- upplevelse. Jag har aldrig druckit för att jag mått dåligt, aldrig för att jag kände mig osäker, aldrig haft ångest..Jag fick allt det för att jag drack.. Folk frågade mig..Varför dricker du? Först visste jag inte riktigt svaret Tyckte ju inte det var gott ens...Men läste senare om psykiskt och fysiskt beroende. Jag var alkoholberoende..Min hjärna hade blivit det av genetiska orsaker, också av att dels bo med en a-beroende och sen, även vårt umgänge som bestod av många som drack i tid och otid..Så där ser det olika ut..Tror det var var ungefär var 3:e som hade psykisk ohälsa på Forumet, sa dom på en zoom-träff. Då kan ju alkohol bli ett medel som dämpar oro och ångest för stunden. För mig fanns inget sånt. Och funderar kring vårt drickande, tycker jag vi gör hela tiden på Forumet. Det är väl därför vi skriver..🤗..Lycka och Lyckas har alltid stuckit i ögonen på oss människor i olika grader..Jag går också den breda vita vägen💫🍃..Är såklart väldigt medveten om gupp och uppförsbackar, men njuter väldigt när det går nerförs, och när jag klarat av några gupp..Sommarkram..❤️

@Torn skrev:"pga folks olikheter så kommer många aldrig förstå oss. Men jag ser så tydligt vilka som är på väg att följa våra fotspår och vilka som är där, och vilka som har gått före. "
Jag kan bara inte lämna det här okommenterat. För mig blir det lite ”sektvarning” - vi som har funnit den rätta vägen? Jag vill inte vara med i grupper.
Ja, vi är verkligen olika som Svart och Vitt som du skrev i min tråd. Och om jag ska problematisera lite efter mina år på forumet så har det funnits folk som kör den breda raka vita vägen. Slutar utan eftertanke, livet leker. Sen kommer fartguppen. Nu kanske du har koll på varför du drack tidigare, det är inget du har skrivit så mycket om, men jag tänker att det kan vara bra att faktiskt bli lite medveten om varför det var som det var. Att det är bättre nu, ingen tvekan, men varför drack du?
Och du har ett privilegierat liv det kan jag också konstatera utifrån det du skriver. Ni delar på ansvaret du och frun. Barnen mår bra. Du har ett bra jobb, lagom mycket. Du kan skaffa dig egentid och syssla med dina intressen när du så önskar. Det är så jag tolkar ditt liv Torn. Nu menar jag inte att du ska be om ursäkt för att du har det bra och är lycklig - men jag tänker att ”vi som inte förstår” kanske förstår mer än vad du tror ibland. Kanske faktiskt förstår annat.
Och jag tror att det är bra att analysera lite om varför man en gång drack. När fartguppen dyker upp kanske man är mer beredd då.

@Se klart skrev:"Tänkt en del de senaste dagarna kring det här med andra människor- och att jag väljer att inte dricka. Ibland känns det som om jag ”berövar” andra på nåt sorts löfte om; mysighet och ”närhet” som kommer av vinet-socialt. Som att det är något andra vill ha från mig."
Jag har själv varit en sådan som blivit besviken på vänner som haft vita perioder precis den helgen som vi skulle mysa vid havet/ha kul på krogen/festa i fjällen...Ofta har jag till och med försökt tjata igång dem. Usch, vad jag skäms för det idag. Okunskap och egoperspektiv. Svårt att förstå varför. För att det känns bra att hela flocken beter sig likadant? Falsk gemenskap?
Jaja, nu får jag i alla fall igen med råge, och med samma mynt. Det har varit många frågor under fotbollsfesterna här i grannskapet om varför jag dricker alkoholfritt. Mycket tjat om att "ett glas kan du väl ta".
Men som @Sisyfos skrev: "i deras box får tankarna om varför de blir störda om jag inte dricker snurra."

Ibland (rätt ofta) önskar jag att pappa hade levt lite längre. Undrar om jag hade vågat diskutera alkohol och beroende med honom. Pappa smygdrack från att jag blev tonåring. Sällan berusad så att jag märkte men han var ju själv rätt tydlig med att alkohol var farlig 🤫 så jag var väldigt orolig och kontrollerande. Tror att han tänkte som jag när jag drack… ändå inte så farligt, kan ju sluta, har ju flera uppehåll. För så var det. Jag tror inte att han var kemiskt beroende. Han drack periodvis för att hantera ångest. Varför kunde man inte bara ärva deras goda egenskaper? Jaja han hade ett relativt kontrollerat drickande hela livet. Han blev jättearg när vi försökte prata med honom. Där har jag i alla fall varit bättre. Jag vill inte heller prata om det men gör det ändå. Försöker förklara, men det är så svårt. Jag tror att han kämpade för sig själv med alla demoner och de är desamma som mina. Min syster och mamma släpper ut sina demoner åt andra att hantera. Mammas vägrar jag ta hand om. Hon klarar det faktiskt själv. Vi tar fram dem och tar hand om dem tillsammans. Min syster får fixa sina demoner själv. Jag är tydlig med vad jag behöver och så får det vara bra med det nu.
@Charlie70 skrev:"Min pappa har alltså druckit på tentor han inte fått VG på, jag dricker på barn som potentiellt inte har det bra. "
Jag förstår känslan och jag tror att det finns en släng av medberoende i det där. Att vi är ansvariga för andras känslor också. Har funderat mycket på det där, för vad är egentligen en bra mamma? Lyckliga barn är ju det bästa. Vissa vill hellre ha framgångsrika. Inget av dem kan ju nånsin vara något för oss att sträva efter egentligen. I varje perfekt mammas skugga så finns det också ett barn som anpassar sig tror jag.
Ja, jag har ju fått lägga ner det där med perfekt. Mina barn var heller inte tillräckligt framgångsrika vare sig i skolan, bland vänner eller i sina sporter så att jag kunde leva genom det. De har haft sina svårigheter. Jag har gjort så gott jag har kunnat. Borde ha läst mer, borde ha sett till att de hade större umgänge, borde haft större umgänge själv, borde ha jobbat mer med läxor, borde inte ha oroat dem genom att dricka. Men oavsett så hade de haft sina demoner att slåss med. Så jag tänker lite nu när en del saker som jag borde ha gjort är försent att vad de verkligen behöver är lite verktyg för att hantera livet själva. Villkorslös kärlek, uppmuntran och att jag faktiskt vågar prata om mina demoner med dem. Risken är stor att de blir lite likadana. Och de kanske kan vara lite mer förberedda om vi pratar om alkohol och orsaker beroende. Tänker också att det är viktigt för dem att kunna se sina framgångar, de presterar mycket bättre nu i skolan. Vissa mognar kanske lite sent och mycket hänger på självförtroende. Så att boosta det genom att peka på framgångar. Det kan vi göra!
@Charlie70 skrev:"Jag fick några välvilliga tips kring hanteringen av flickan de första dagarna, men jag tror de förstod sedan att de inte hade något att tillföra så de la ned tipsandet så småningom (thank God)"
Där ser du! Du är rätt imponerande att du kunde ta såna kommentarer utan att brusa upp. De är inne och tassar på ömma tår. Lätt att hamna i försvar och projicera sin egen osäkerhet på särskilt sina föräldrar. Egentligen vet du kanske att du gör ett väldigt bra jobb? För det tror jag verkligen.
Tänkte lite på din son som kollade alkoholhalten. Kanske kände han också av din stress när ni kom hem och mindes. Jag tänker att vi får vila i att vi inte är perfekta och också i att vi inte eftersträvar nåt från barnen. Tänker på scenen i ”Den perfekta sommaren” när Kjell Bergqvist kör över ett gupp och säger ”Skratta nu, man vet inte när det blir roligt nästa gång.”. Att ha ansvar för andras känslor är sjukt jobbigt och väldigt krävande.