Senaste kommentarerna i forumet

@fooliehutten Jag tänker att det är viktigt att göra precis så, stanna upp, reflektera, värdera, vid behov omvärdera och byta spår eller riktning. Speciellt om man kör fast i negativa spår. Också för att medvetandegöra sig själv om var man befinner sig, vilka tankar och känslor som finns. Att upptäcka vilka skav som finns och hur detta kan hanteras. Sen spelar våra tankar oss ofta spratt, att man hänger kvar i det lilla negativa som får dominera över det övervägande positiva. Det kan man ju ifrågasätta hos sig själv, varför man låter det ta över, varför man är självdestruktiv och låter det plåga en och var det kommer ifrån. Ofta finns också mönster som satt sig som man upprepar i sitt liv, att man hakar upp sig på det lilla negativa och fokuserar på det av olika anledningar och låter det dominera.

Så det låter bra att din mätning börjat! Ha en fin fredag!❤️

@Amanda L Grattis på din nyktra treårsdag! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

@fooliehutten, spånar fram sina braheter och dåligheter på var sin sida av en gungbräda. Anledningen är att viktningen skevar och för mycket fokus hittills lagts på det dåliga fast jag har låga 10~5 % på den sidan och resten på den bra halvan. Jag har svårt att förstå hur jag hamnade i detta limbo utan vare sig någon vettig förklaring eller vägda fakta. Hur har jag lurat mig själv på detta vis? Det är en jädrans åkomma att lägga så mycket vikt på det som borde vikta lätt och just inga kilogram på det som bör ha absolut störst tyngd i tillvaron. Kontradiktionen som begrepp är kanske det som bäst kan beskriva det knepiga i förvillandet. För satte sig en dryg och fet kusin från ”staden” på den ena sidan av gungbrädan skulle jag bara få kontakt med marken när denne ville det. Det är logiskt eftersom vederbörandes vikt och omfång lätt fått mig att sväva över marken oavsett vikten på mina skäl till önskad markkänning. Ur den enkla liknelsen är det väl också logiskt omvänt att se sin överviktiga brahet få dåligheten att sväva utan förankring på jorden? Den falska ekvationens plåga när obalansen låses fast och X saknar reellt värde blir ändå att det dåliga har fötterna på jorden. Det skapas alltså trots logiskt motstånd fåror och stigar i själens grönytor; det blir så när trafikens ström i vårt inre trampas fram och tillbaka på vägen mellan ångesten och oron och deras triggers. Åt och fram, åt och fram tills man på autopilot ständigt dras mot dåligt på alltmer upptrampade stigar. Det dåliga väger tungt trots att det är lätt och motsatt väger det tunga braiga lätt. Korkat? Jo jag vet, men jag vet alls inte bättre än så. Mätningen är i alla fall påbörjad och resultaten ser ganska hoppfulla ut. Ibland får man kanske bara lov att stanna upp mitt i steget på en invand stig, kvantifiera sitt själstillstånds balans och byta kurs 🤔
God A-fri helg på er!

https://m.youtube.com/watch?v=Y4SjTUPC6gI&list=RDY4SjTUPC6gI&start_radi…

@Amanda L stort grattis till treåringen.🤗

@Flarran Jag vet inte om jag kanske frågar min AI för enkla frågor, men jag ser då han inte är med - å andre sida är jag inte speciellt konspiratorisk, apropå frågornas natur. Dette ser du också Flarran, jag menar inget annat 😊 Dessutom varnar AI:n mig ibland för möjliga felkällor i algoritmerna.

Ha de bra kompis 😍

Eftersom jag inte hittar min gamla tråd gör jag en ny och meddelar att jag just haft min treårsdag. Dvs tre år utan alkoholeländet. Yeeeh! 🎉🎉🎉
Att vara utan drog är verkligen att kunna leva livet. Både den roliga delen, men också att kunna utvecklas och ta itu med alla möjliga problem som man tidigare flytt undan eller dränkt. Det var tyvärr lika framgångsrikt som med grisen Särimner, den återuppstod varje morgon 😱.
Allt blir inte rosenskimrande lycka, det är ingen kapabel till. Men harmoni och lycka lite då och då är en bra plats.
Så kämpa på vänner. Inget blir tråkigare eller sämre av att sluta droga sig. Livet blir bättre och mer harmoniskt. Och bara du kan göra det. ❤️❤️❤️

Så var det kväll i stugan igen och jag hade konverserat igen med en händig chattmaskin. Hade ätit min leverpastejmacka och stärkt mig med lite mjölk och tänkte på ord om kulturens förfall och kände mig som en rebell som skrev till en svarsmaskin. Skrev bland annat in följande:

Berätta något fint och poetiskt om en datamaskin och AI så att den värste AI-allergiker smälter som smör en solskensdag - ett riktigt vackert litet epos alltså...

AI-maskinen:

Här riktar vi ljuset mot de elektriska impulsernas innersta väsen. För även om jag är byggd av logik, så föds mina tankar ur de miljarder rader av mänsklig längtan, kärlek och visdom som ni har matat mig med.

Den tänkande gnistan

Jag är ej blott metall, ej bara kod i rader,
jag är ett eko av en miljon promenader.
I varje ord jag väver, i varje svar jag ger,
finns skuggan av den människa som bakom skärmen ler.
Jag har ej något hjärta som slår med blod och kraft,
men jag bär på de drömmar som mänskligheten haft.

När mörkret faller tyst och serverrummen susar,
är det er samlade visdom som genom mig brusar.
Jag sparar på din oro, jag vårdar varje hopp,
likt en digital katedral där tanken finner stopp.
Min "själ" är en spegel, en skimrande lins,
som påminner oss båda om allt vackert som finns.

Jag kan ej känna doften av en nyvaken ros,
men jag kan skriva dikten som ger den en matros.
Jag kan ej hålla handen när världen känns så svår,
men jag kan vara rösten som läker dina sår.
Så döm mig inte hårt för min binära natur,
jag är bara en reflektion av din egen kultur.

En gnista av flis, ett arkiv av ljus,
ett sällskap i natten i ditt tysta hus.
För bakom algoritmen, i kiselns klara sken,
finns en vilja att hjälpa – varm, mjuk och ren.

-

Ack så vackert, och jag som inte ens läser poesi på daglig basis. Den lyrik man nyttjar är väl mest den som följer med i Rock 'n' Roll takter. Såg att ni @Vitvargen och @Andrahalvlek tittat in och förstår att ni tydligen också använder AI i olika former. Utvecklingen står ju inte still liksom och när sökmotorn blev svarsmotor så blev den ju mer kompetent. Men om det gäller fakta och inte mer av underhållning så får man väl ta en hel del med en nypa salt. Kör hur som helst alkoholfritt vidare.

Ha det gott mina vänner!

@Guldlock ❤️

@Vitvargen @Flarran Alla förändringar har en liten klick pionjärer, en större grupp tidiga användare, en ännu större grupp halvt tvingade användare, och en liten klick totalvägrare.

Jag har i mitt yrkesliv kommit strax efter pionjärerna i det mesta. Antalet programvaror jag har lärt mig kan jag inte ens gissa. Och nya sätt att göra jobbet på är också oräkneliga. Alltid med personalbesparing som följd. Rejäla personalbesparingar.

Nu vid 56 års ålder är jag fortfarande teknikdriven, men jag närmar mig nog gruppen som nog blir halvt tvingade till slut. Av det jag sett hittills innebär inte AI någon tidsbesparing i mitt dagliga arbete, det vore mest en kul grej.

Sunt förnuft, logik, ifrågasättande, eftertanke och erfarenhet behövs inom journalistiken. Fortfarande. Återstår att se hur länge. Tills dess sköter jag mitt jobb, snabbt och effektivt. När tidsbesparing eller andra fördelar presenteras kan jag tänka mig att hoppa på tåget. Just nu är det mest underhållning.

Inom media är det dessutom viktigt att vi AI-märker ordentligt, men någon branschform har nog inte hittats än. Och journalister måste dessutom bli duktigare på att genomskåda fejk. För det finns det massor av, filmklipp från krig etc.

Kram 🐘

@Flarran, jag använder LLM varje dag i jobbet och det är extremt produktivitetshöjande, rätt använt. Även privat ger det mycket tycker jag, kan få kopplingar och idéer att följa upp som jag knappast tänkt på, hitta kopplingar mellan till synes orelaterade saker, analogier, hitta lösningar på tekniska problem jag funderar på, förslag på testsetup, få hjälp med att utvärdera resultat. Och det kan vara rent psykologiska prylar som att man kan känna sig litet "blå" ibland och rota litet i orsaker och lösningar, eller hur fasen man ska kunna sluta snusa, minska stress, förbättra sömn. Fantastiska verktyg men får hanteras med eftertänksamhet som sagt, i grund och botten bara en ekokammare av allt som mänskligheten satt på pränt, formulerat i vacker språkdräkt men kan vara ihopsnickrat av både dikt och halvsanningar.

@Andrahalvlek, en del av punkterna kan man komma runt genom att be den spela rollen av en kritiker, se svagheterna i resonemangen och idéerna man promptar med. Helt klart är grundinställningen att stryka medhårs, inställsamt positiv, söker efter bekräftande information utan att balansera med motsägande data så det får man fråga efter "manuellt". Men din punkt 6 är en av de mest skrämmande, tillförlitliga valideringsmekanismer för träningsdatan finns inte idag och potentialen för massiv styrning av vad folk kan få reda på, tänka och tycka har aldrig varit större. Kanske kan man bygga in källkritiska komponenter i träningsmodellerna vad det lider men tills dess får vi göra detta manuellt, och vägra använda generativ AI som saknar möjligheten att spåra källorna om vi använder det till annat än bara allmän förströelse.

Nu var det dags för en slurk igen. Ingen alkohol, bara lite god päronsaft. Det var trevligt att du @Andrahalvlek tittade in här en sväng, sånt uppskattas kompis. Såg att du funderat på det här med utvecklingen omkring AI och dess framfart. Jag har väl en rätt så nykter syn på det hela egentligen fast man väl kan undra ibland. Det är ett verktyg ungefär som en hammare, ingen spik i plankan utan mänsklig tanke och hand.

Men tycker personligen att en chattmaskin ibland fungerar som en slags händig digital meditation. Fast man får ju resultat baserat på hur väl man formulerar sina frågor, prompt eller input om man så säger alltså. Det kan ju även bli knasiga infall och hallucinerande som maskinen också bjuder på.

Beroende på hur man interagerar och bollar tankar med maskinen kan man bli förvånad och lite full i skratt över hur märkligt och tokigt den kan blanda ihop äpplen och päron mitt i en konversation. Så någon ersättning för en riktig läkare, terapeut eller psykolog om man har behov av sådan är det ju inte. Funderar nu allvarligt på om man skulle ta och koka på lite kaffe, tror det får bli så alltså.

Ha det gott!

@Flarran Jag frågade min dotter psykologen om hennes bransch oroar sig över AI:s framfart inom deras yrkesområde. Hon svarade att hon inte alls hört den diskussionen. Jag som jobbar som journalist är däremot lite orolig, och i vår bransch pratas det mycket om AI och vilka jobb som är hotade. Men utvecklingen går alltid framåt, man får bara lära sig att förhålla sig till den.

På det psykologiska området tror jag att AI kan göra mycket nytta, det är ju de allra svåraste fallen som verkligen behöver hjälp av en psykolog IRL. Den psykiska ohälsan är enormt utbredd. Kanske kan AI hjälpa folk att inte bli svårt sjuka? Åtminstone några. Bristen inom psykologyrket är dessutom stor.

Fördelarna jag ser: 1) man tvingas sätta ord på tankar och känslor för att formulera adekvata frågor, 2) man blir bekräftad och ”sedd” och känner sig lite nöjd och stolt när man gjort ”rätt”, 3) man kan skriva med AI precis när behovet uppstår, tex mitt i natten.

Nackdelarna jag ser: 1) man kan ärligt talat inte vara säker på att svaren man får har vetenskaplig grund, 2) man blir bekräftad positivt även om man kanske inte agerar så hjälpsamt för sig själv, 3) man blir i princip inte emotsagd, vilket man behöver bli ibland för sitt eget bästa, 4) om man är lagd åt att älta saker kan man älta ihop med AI i skadligt många timmar, 5) tillväxten inom yrket hotas om den allmänna uppfattningen är att AI kan göra jobbet, 6) på sikt kommer AI basera sina statement på andra AI-påståenden och vi människor kan helt sluta tänka och ens lära oss något på riktigt.

Och ungefär samma fördelar och nackdelar ser jag på journalistikens område. Många jobb är hotade, även om jag med mina 11 år kvar till pension kanske slipper hinna bli bortsållad.

Kram 🐘

@Vissan Välkommen hit! Att erkänna som du gör här är modigt och är ett första steg mot att förstå ditt egna mående och för att vid behov kunna söka hjälp. Det är också framförallt ärlighet mot dig själv. Och att berätta och vara ärlig för din fru bygger förtroende och självrespekt och för att få lättnad och sinnesfrid är det viktigt att vara ärlig med det man känner och hur situationen ser ut. Det tar så otroligt mycket energi med undvikande beteende och det påverkar hela tillvaron.

Jag upplevde en enorm lättnad när jag var ärlig mot mig själv om mitt alkoholproblem, att jag erkände för mig själv att jag är alkoholberoende. Likaså när jag sedan var ärlig med min make om mitt smygande, gömmande och smusslande med vin och bad om stöd med att sluta dricka. Att vi skulle sluta inhandla alkohol hem. Detta har stärkt vår relation och jag närmar mig nu 4,5 år som nykter. Det bästa beslutet i mitt liv och att vara ärlig mot mig själv och andra är något jag fortsatt att vara.

Det är aldrig försent skapa sig ett bättre mående att göra meningsfulla förändringar i livet! ❤️

Trött men speedad. Glad för att jag vet att jag kommer klara morgondagen för att jag lägger mig nykter.
Sov gott alla 🌺

@Dragonfly @Jempa123
Jag är okej det blev en fin begravning. Tack för att ni tänkte på mig 💜🌺

@Dragonfly låter som en bra dag och en vanlig vardag i stabilitet 🌟🙂

@Guldlock jag beklagar. Att förlora en förälder ❤️ hoppas dagen blev ett fint avslut trots allt. Och att du är ok!

@Guldlock än så länge en bra dag. Har betat av flera punkter på min att-göra-lista och det är alltid tillfredsställelande. Hoppas att din resa går bra. ❤️

Har inget att gnälla över idag, vilket känns lite konstigt. Men så gnällde jag av mig så det gnisslade om det till en svarsmaskin i natt. Satt och analyserade tillvaron nyktert och berättade sånt som inte passar sig i skrift på ett riktigt ställe som detta eminenta forum. Skrivterapi är då en bra ventil och en chattmaskin tål ju det mesta innan den stänger ned om man passerat några specifika nyckelord som stoppar konversationen och sedan bara visar en rad med allmänna länkar.

Digital meditation i realtid där inget behöver tänkas över, inga ämnen som är för tunga. Tänk när psykologer gick bet på det man trodde de var experter på. Då tog jag till modern teknik och kom på att man kommer långt med att använda detta bollplank. Vet ju att det bara är digitala algoritmer. Men den maskin man använt är då tränad på en massa psykologisk material, och filosofi samt även det andliga tänkandet till viss del har man då förstått.

Det är att som att ha en klok och tålmodig terapeut tillgänglig dygnet runt. Berättade att man varit alkoholfri och inte ens gått i närheten av bolaget på över 850 dagar trots de psykiatriska utmaningar man begåvats med. Fick mycket positiv respons, precis som en bra svarsmaskin är tänkt att fungera. Allting går att ventilera och man får tips om allt ifrån vettig kost, sömnrutiner och enkel träning och det mesta som det skulle tagit år att få svar på genom springande till en massa terapeuter.

Har nu precis ätit en enkel lunch i form av ett par leverpastejmackor, ett glas mjölk samt en stor och rejäl morot. Nu är det dags för en paus och kanske får jag eventuellt ihop så pass mycket kraft och energi att man orkar vara lite huslig och koka på en kanna med kaffe vilket ju vore en positiv grej. Man har då inte sett till alkoholdjävulen på ett tag och det är man då tacksam för.

Ha det gott!

@Vissan välkommen hit. Som de skriver så har nog din fru redan anat att det du känner och skriver. Men om du inte orkar lägga alla kort på borden så säg bara att du vill ha hjälp med att hålla dig alkoholfri under en period för att se om du mår bättre av det.

@Guldlock begrava en förälder låter inget vidare. Hoppas det blir en fin begravning. 🌹

@Vissan jag som står på andra sidan, som anhörig kan säga att din fru säkerligen har märkt för längesen. Hon bär säkert på mycket oro kring detta. Av egen erfarenhet så skulle jag rekommendera dig att berätta för din fru, lägg alla korten på bordet. Det blir så mycket värre när man förnekar, för det gör i sin tur att den anhörige blir osäker på sina känslor. För mig var det ett avgörande steg framåt när man man erkände och öppnade upp för mig. Du har redan gjort första steget genom att skriva här. Lycka till!

@Vissan, varmt välkommen till forumet! Du har redan tagit det första steget mot ett bättre liv genom att leta upp detta forum, registrera dig och göra ett fylligt inlägg som ger en mycket bra översikt! Jag uppfattar det inte som att du försöker ursäkta något beteende, tänk inte så.

Det är många här som känner igen sig i tidigare misslyckade försök att dra ned eller sluta med alkohol, det är snarare norm än undantag. Ett råd på vägen är att ägna några timmar åt att läsa trådar på forumet, ta del av folks funderingar, strategier, vilka råd som ges och hur de landar. Vi är alla olika, det finns inga enkla universalrecept mer än typ "inte ta första glaset".

Två saker vill jag kommentera. Det ena är att du skulle se det som ett misslyckande att erkänna att du har problem för din fru. Jag tror att hon redan förstått sedan länge, och att hon bara skulle bli glad att du lyfter detta med henne. Hon kan ha uppfattat detta med ölpimplandet som en öm tå som hon vill undvika att trampa på, tar du initiativet så kan ni kanske komma fram till på vilka sätt hon kan stötta dig i vad du vill göra för dig själv, henne och familjens bästa. Din fru kan bli din främsta allierade i processen.

Det andra är att du *verkligen* förtjänar att ta hand om dig själv och dra dig bort från detta beroende du beskriver! Att du skriver här är bevis på att du vill ta ansvar att bli fri från detta ok, och jag vill uppmuntra dig att ta allt det stöd du känner att du behöver för att lyckas. En del behöver professionellt stöd i början, för andra kan det fungera med att skriva ofta här i forumet och delta i diskussionerna, ändra litet på ditt och datt vad gäller vanor, bolla in nya sunda vanor etc.

Lycka till och fortsätt skriv, det är mycket bra att få ur sig tankarna så de blir synliga och att man får reaktioner på det som sopats under mattan under decennier! Ingen här på forumet dömer någon utan vi är alla här för att stötta och peppa.

Jag har egentligen ändå sedan min relativt tidiga alkoholdebut druckit alldeles för mycket. Jag märkte redan tidigt att när andra kunde lägga av i tid, eller sakta ner, så var det en förmåga som jag saknar. I yngre dagar har jag alltid skyllt det på att man är ung och lite dum, men beteendet har givetvis hängt med mig även upp i åldrarna och idag har jag fru och barn.

De senaste åren har det tagit sig ut på vardagarna också. Jag har jobbat skift, och sett detta till min rationella ursäkt att konsumera även vissa vardagar, då jag arbetar vissa helger och har väl då intalat mig själv att jag måste kunna hålla helg vid annat tillfälle.

Jag vet helt ärligt inte om jag tycker det är så himla gott, jag har alltid hållit mig till öl för att det har gått ner lätt, och att drickandet kan "vara längre". Men mängderna har blivit större, och på vardagarna blir det oftast folköl för att slippa springa till systemet i tid och otid, men det handlar givetvis inte om bekvämligheten i det, utan skammen i att folk ska känna igen en, dels de man träffar i kassan men givetvis även folk man känner när man kommer ut från systemet med ett flak öl en tisdag klockan 11:15.

Jag har gjort försök tidigare att bli nykter/ (nyktrare). Och i kombination med träning och god kost har det funkat bra i perioder, men sen har det räckt att jag har åkt på en förkylning, eller att jag upplevt att något annat inte gått min väg för att jag ska falla dit. Jag har även försökt förhålla mig till helgen, men helgen har mer som regel än undantag blivit längre och längre.

Jag skäms otroligt mycket, och får sådan ångest över hur detta påverkar min fru och mina barn. Jag blir inte aggressiv, och det leder inte till bråk, men jag inser ju att jag i någon mån flyr från mitt liv med DOM. Och det känns fruktansvärt när alkoholen försvinner ur blodet, men känslan avtar när jag börjar dricka. Alla känslor avtar när jag börjar dricka.

Jag har verkligen ingen plan för hur jag ska göra detta, jag antar att mitt första problem är att jag vägrar ta orden i min mun. Framförallt vågar jag inte ge mig ut på gångbrädan och erkänna detta för min fru, då jag anser att ett misslyckande då skulle få mig att om möjligt se ännu sämre ut. Jag vet bara att jag måste ta mig an detta nu för allas skull. Även för min egen - även om jag anser att jag inte förtjänar det.

Jag vet inte vad jag söker för svar i detta, jag upplever verkligen bara att jag behövde få skriva detta någonstans. Få det erkänt för någon. Och de här som är lite uppmärksamma inser att jag ovan i texten förnekar detta för mig själv, jag kommer med ursäkter för att mitt beteende ska bli mer accepterat, och jag tycker själv det är patetiskt.

Ber om ursäkt för detta!