Senaste kommentarerna i forumet

@Jordgubben14 jag är på dag 16. Har bestämt att vara nykter året ut men leker med tanken att jag kanske aldrig mer ska bli en vindrickare…. För att vänja mig med tanken.
Har varit bra första veckor med mkt lärdom och ögonöppnare.

Inatt drömde jag om att jag skulle dricka, senare på kvällen i drömmen. Vad nu det kan betydda.

Måndag, ny vecka och sovit några timmar på en pizza, sallad och läsk. Aha, så var det då mitt i natten igen och de mesta kändes precis som det mesta brukar kännas. Jämna plågor och inget panikartat i alla fall. Kändes väl inte direkt som tid för nån andlig lovsång utan mer som att det var dags för lite uppiggande och svängig rockmusik.

Tänkte på Wilmer X och låten - Om en hund mådde så här. Orkade inte leta fram plattan i musiksamlingen så får väl tacka teknikens under för tubens samlade trudelutter. Nu har spåret snurrat på en stund i lurarna. Vi har väl alla vår metod för att ta kål på lite dötid kan jag tänka. Hade det stått en flaska sprit i skåpet så hade man nog haft en brottningsmatch inom sig om huruvida det kanske vore en god ide' att göra sig nån nattfösare kan man tro.

Men nu är man ju en glad skit och oändligt lycklig nykterkvist som bara kan känna den fantastiska lyckokänslan som alla talar om är det naturliga alkoholfria måendet. Nej, nu får man väl ta och ge sig för fasen och hänga undan offerkoftan som bara stinker och luktar allmänt unket. Nu skiter jag i vad klockan säger. Har spottat i händerna och bestämt mig för att ta nya tag. Byxor och tofflor är på och nu ska soppåsen ut, kosta vad det kosta vill. Säger bara – Vad vore livet utan Rock & Roll!

Ha det kalasfint!

Bra positivt tänk! Vad vill du prova på för roligt? 2026 blir ett bra år.
Det känns så

Jag har halkat efter och har mycket att försöka komma i kapp.
Allt tack vare alkohol och annat elände jag stoppat i mig
Försöker reda ut det nu.
Det får ta sin tid Känner mig redan mer tillfreds med mig själv.

Kikar in och hejar på.
När man är ”på den andra sidan” dvs varit nykter några år då får man hålla i sig och minnas hur det var. När tid går så finns ingenting som saknar eller känner sug eller ifrågasätter meningen med livet eller njutningen. Den finns där, i det nyktra. Snarare kan man känna när man ser sig om och begrundar andras alkoholvanor att det är ett så knasigt beteende, på alla sätt!
När jag går bort på middag frågar alla artigt vilket a-fritt vin jag föredrar, ofta går det lika bra med vatten men jag brukar föreslå nån eller ett par små burkar med ett vitt bubbel. ”Det räcker hela kvällen” säger jag och folk tycker det är förvånande lite. Då brukar jag påminna om att det där vinet som dricks i flaskor- det är ju inte för att nån behöver släcka törsten. Der blir liksom så uppenbart vad det är bränsle för.
Jag hejar på dig och en dag i taget blir så småningom 2099 dagar som min app säger att jag varit alkoholfri idag. (Brukar aldrig kolla utom när jag ibland skriver hos nynyktra här!)
Kram! 🤗

Schysst jobbat, Jordgubben, jag ser att du lixom bryr dig om oss också - det är bra. Hoppas du ska få ideer härifrån och att det funkar för dig.

Kommer ihåg en sak min man sagt till mig förut. Tänk om du kunde vara lika glad bara av att vara med oss, som när du dricker, om bara vara med oss kunde räcka.
Men något så sorgligt. Inte helt sant dock för det finns förstås gånger då jag suttit och gråtit full i min ensamhet när alla sover. Men häromdagen sa han att det var kul att se mig så glad. Men något så kul istället 😁 Vet jag, jag känner mig stabilare. Jag har mindre ångest. Jag har mer energi trots att jag sover mindre. Sug hade jag igår, inte idag. Det går upp och ner och låt det få vara så då. Det går över!! Även om det känns som en evighet i stunden. Finns ingen anledning att fly till flaskan, det är den jag ska fly ifrån. Ge mig själv ett bättre liv med mening utan alkohol. Hur skulle alkohol kunna vara meningen med livet, med umgänge, med aktiviteter. Det är etanol.
4 veckor idag. Imorgon ska jag också vara nykter.

@Amanda L tack snälla för ditt svar, har du något boktips som du vill dela med dig av? 🤗

Ja, jag ska faktiskt försöka gå alkoholprogrammet som de har här på sidan. Känns som att jag behöver det. För jag behöver nog en daglig påminnelse.

@TeTanten härligt att höra, hur länge har du varit igång? Håller med om att det är väldigt inspirerande och tröstande att läsa om andra här. Jag har känt en sådan skam kring min relation till alkohol vilket har gjort det väldigt svårt att prata om, men när jag läser här känner jag mig inte lika ensam.

@xyz23 tack snälla. Ja, jag är ny här. Just hälsan är ju en av anledningarna till att jag känner att det inte funkar längre. Jag skulle verkligen älska att vara en sån person som tar 1-2 glas och sen är nöjd… men även om jag sätter upp regler för mig själv så håller det aldrig. Så fort jag börjat dricka ”förtjänar” jag bara mer och mer. Riktigt destruktivt. Men som du säger så har jag väl kanske aldrig riktigt bestämt mig på riktigt. Men nu sista året så får jag sådan fruktansvärd ångest av alkohol så tjusningen börjar på riktigt försvinna.

Tack. Jag ska försöka uppdatera här kring hur det går. Och jag ska läsa mycket här i forumet och även titta på YouTube-killen som du tipsar om.

@Lonely Man skönt ändå att höra att man inte är ensam. För mig har det blivit såhär senaste åren, har det även genetiskt från mina föräldrar så har aldrig riktigt sett hur en sund relation till alkohol kan se ut. Tack för dina tips!

@Hellen57 känner igen mig i precis det där. Kändes fint och lyxigt att ta ett glas vin till maten och det blev oftare och oftare, på sommaren nästan varje dag både med och utan vänner.

Har min andra rejäla ”paus” nu, klarat 60 dagar. Önskar Såå att jag kunde vara måttlig, men det är nog som du säger, har man väl passerat den gränsen är det omöjligt att gå tillbaka. Lutar ju åt total nykterhet vilket både är skönt, men samtidigt känns det ibland lite sorligt att inte kunna njuta ett glas fin champagne tex.

Vi tar en dag en taget helt enkelt. Nackdelarna överväger ju ändå i det stora hela (minnesluckorna var värst) så det är inga problem att avstå även om det känns orättvist att vissa klarar av alkohol och andra (vi) inte..

Man lär sig rätt mycket genom att ta del av hur andra tacklar livets utmaningar inte minst när det gäller att avhålla sig från att hälla i sig nervgiftet alkohol. För att väl i bästa fall få en stunds tankefrihet eller vila från sig själv. Så visst är jag en dag som denna trots min dystymi tacksam för att jag upptäckte forummetoden som jag begagnat mig av som nyktervist i snart två år faktiskt.

När jag drack så kände jag inte att det var så värst märkvärdigt eller något direkt ologiskt beteende egentligen att hinka en massa öl och vin med mera. Jag mådde ju så dåligt psykiskt i grunden och hade alltid gjort. Samt att sjukvården inte hade något att erbjuda som fungerade så jag behövde ju nån medicin som tog bort känslan av meningslöshet, nedstämdhet och allmän darrighet liksom.

Skam för överkonsumtion av alkohol snackas det ofta om, men när jag tänker efter så kände jag nog aldrig någon skam över att jag drack som en svamp i tid och otid. För att känna skam måste man ju oftast ha någon i sin närhet som tydligt uppvisar missnöje mot ens drickande. Som helt isolerad utan nätverk av något slag var skamkänsla inget som jag upplevde. Visst kunde man väl känna sig dum om man hade gjort bort sig, men det var snart glömt efter att man tömt ännu en flaska.

Det som väl mest var jobbigt med överkonsumtion av alkohol innan kroppen började konstra var väl mest att det var jobbigt att ständigt släpa runt på en ryggsäck med tunga burkar och flaskor för att få må någorlunda skapligt en stund. Ja, att få känna sig som en människa en stund. Men den usla ekonomiska statusen och att det alltid var nästan tomt på bankkontot för hushållskassan var ju något som man kände, inte skam över, utan väl mest en stress över.

Så det var väl därför man av ekonomiskt sinne lärde sig att göra hemkört kokat på vatten och socker, och när sockerlösningen svalnat till rumstemperatur tillsatte man lite vanlig torrjäst och körde igång sin plastbrännare. På så sätt höll man sig någorlunda flytande. Psykiskt sett var det väl inte nån höjdare då det suicidala tänkandet ju förföljde en mest hela tiden, vilket numera i nyktert skick är rätt sällsynt förekommande. Men klarar inte av stress det minsta.

Tänk att man lyckades att alltid vara spiknykter vid läkarbesök hos psykiatrin. Det går att sätta sig över det mesta vid behov som min gamla farmor brukade säga rent allmänt. Minns att en utländsk överläkare inom psykiatrin som i förbifarten fick höra hur jag verkligen mådde psykiskt och alltid hade haft det med det psykiska måendet sen man var grabb. Först sade han något om att jag ju inte verkade vara dum utan snarare tvärt om. Det var väl det att man visste en del om tekniska prylar, datorer, hade egna musik-sidor på nätet och sånt där kanske.

Sedan sade han något om att så där ska man inte behöva må psykiskt alltså. Sedan nämnde han landet Schweiz av någon outgrundlig anledning. Nu förstår jag väl bättre vad han menade. Men har ju min känsla av skaparens närvaro och tro på Herren och vet hur Bibelns femte budord lyder alltså. Hos psykiatrin vände jag alltså i stort sett helt ut och in på mig.

Minns att jag var noga med att de skulle få en så tydlig bild av mig som person som möjligt. Berättade skriftligt i brev inför första besöket det mesta om min barndom, familj, uppväxt, intressen, arbeten som jag haft och hur jag fungerade rent allmänt socialt och även i olika vardagssituationer. Inför varje besök hade de fått ett brev. Det var helt enkelt ett måste kändes det eftersom jag så tydligt upplevde att deras kuratorer, psykoterapeuter och psykologer hade oerhört svårt att ta till sig vad jag talade om.

Då var det var bra att kunna hänvisa till tidigare brev och kunna säga. Du som läkare (om det nu var en sådan man fick tala med) har väl läst mitt senaste brev kan jag tro, och då vet du hur jag mår och fungerar, inget nytt under solen alltså. De brukade snart titta på klockan när en stund av tystnad, och något dagsaktuellt ord från min sida, och deras skrivande på något papper lett fram till den stund då orden om att - nu får vi avrunda det hela, och det sades:

Så vad vill du ha hjälp med då. Mitt svar var väl oftast jag ville få må skapligt bra. Sedan kunde jag hänvisa till att, men Du vet ju hur det är för Du har väl läst mina brev, och har väl nästan en liten bok om mig att läsa nu kan jag tro i form av skannade brev i den digitala journalen. Sedan fick jag oftast någon ny knepig medicin utskriven som de ville jag skulle prova ett tag.

Men de negativa biverkningarna var alltid större än nyttan pillren i bästa fall hade att erbjuda.
Snart, eller rättare sagt efter drygt sju års harvande som patient hade jag provat mig igenom hela deras medicinförråd de hade liksom. I början hade jag väl en förhoppning om att sjukvården skulle kunna hjälpa mig till ett någorlunda bättre mående. Berättade ibland även att hade det inte varit för att det fanns portvin att tillgå vid akut behov så hade jag nog inte tagit mig fram genom livet så pass länge som jag hade gjort.

Då de ju även kände till min mors bipolära sjukdom så förstod det väl nånstans kanske att jag inte bara snackade en massa strunt. Det var alltså en knepig sits jag befann mig i alltså. Till sist ansåg de en dag att de hade provat allt de hade att erbjuda och då fick jag sjukersättning.

Detta då jag ju inte fungerade precis som alla andra och passade in i någon standardiserad mall för rehabilitering till arbetsmarknaden som de väl kanske hade haft sina funderingar på. Skrevs då hur som helst sedan rätt som det var över till en helt vanlig vårdcentral i mängden.

Det kändes lite chockartat först att inte ha kontakt med psykiatrin. Man hade ju gått omkring i en känsla av trygghet och trodde att man var en patient som de kunde hjälpa. Fick så sedan en fast nybakad allmänläkare på en vårdcentral som min doktor. Detta då jag ju även hade högt blodtryck som det medicinerades för. Sjukvård med en allt-i-allo-service liksom, vilket ju var rätt praktiskt.

Nog känns det ibland lite konstigt att denne läkare inte följt upp mig alls som patient på hela tiden sedan mitt första besök hos honom för snart två år sedan. Detta trots förnyat recept av nödvändig blodtrycksmedicin, sömntablett och ett beskedligt piller mot oro eller ångest Kommer faktiskt inte längre ihåg hur läkaren ser ut eller ens vad han heter. Men vid behov så kan väl vårdcentralens reception upplysa mig om hans namn tänkes det.

Det att jag som patient med diverse diagnoser med komplex knorr som väl närmast kan beskrivas som att vara multisjuklighet har ju för mig som trött dystymiker sina fördelar. Detta då jag ju har så lite energi att ta mig utanför dörren oftast. Ja, för att klara av aktiviteter i det vardagliga livet eller adl. som var en punkt i det sista läkarintyget.

Man får väl vara tacksam för deras ointresse. Skulle ju bara bli totalt stressad av att något flåshurtigt energiknippe kom och knackade på dörren stup i kvarten för att höra hur jag mådde. För jag klarar inte längre av folk som försöker köra med mig.

Men att ordna med någon kontaktperson att kunna ringa till kontorstid vid praktiska behov eller för att höra rösten av någon människa nån gång. Borde väl vara ett steg för mig att ta kanske när jag får lite mer energi till sånt där praktiskt.

Men folk kan man ju se i matbutiken också när man inhandlar sitt dagliga bröd och mjölk som jag nu tänkte på återigen. Kör då alkoholfritt vidare då det ju fungerar hur märkligt det än kan låta alltså. Nu har jag idkat lite nykter skrivterapi igen och samlat mina tankar. Förresten @Andrahalvlek, det var trevligt att du tittade in här en sväng, sånt uppskattas kompis.

Hade jag haft energi nu så skulle jag väl gått ut med en soppåse och hämtat hem lite mjölk och en limpa kanske. Men krafter till sådana stordåd existerar inte. Men det går ingen nöd på en då det finns pizza i frysen, sallad i glasburk och till och med en helt oöppnad flaska med god läsk vilket jag då är tacksam för. Passar bra till en trevlig film på videon lite senare tänkes det.

Ha en fin kväll!

@TeTanten Grattis till drygt två veckor! Grymt jobbat! Fortsätt på denna banan. Tänk dig när du kan säga att du inte druckit på två månader - vilken vinst! Det var länge sedan jag kunde dricka måttfullt. Visst har jag kunnat hålla mig både måttfull och nykter under en middag eller fest, men så fort jag kommit hem har jag druckit minst en flaska vin innan jag slocknade. Gillade att dricka i min ensamhet, så ingen kunde se hur mycket jag drack eller hur full jag blev. Gillade att fly in i dimman. Varför vet jag inte. Har egentligen inget att fly från, men det är så alkoholdjävulen jobbar för att dra ner oss i ett stort svart ensamt hål. Nej, fy fan - låt oss inte luras. Det är faktiskt mycket bättre att inte dricka alls än att kämpa för att kunna hålla sig till ett eller två glas. Jag fungerar så som många andra härinne på forumet som har problem - allt eller inget. Och just nu är det inget som gäller. Kram ❤️

En söndag för sex veckor sedan var sista gången jag drack. Är så tacksam över att jag klarat att vara nykter så länge, utan några större bekymmer. Något sug då och då, men de stunderna har snabbt gått över. Jag är fortfarande ovanligt trött, men så får det vara. Träffade vänner igår, alla drack utom jag som bl.a. agerade chaufför under kvällen. De blev ganska fulla, några mer än andra och någon kom inte ihåg slutet av kvällen ens. Själv hade jag jättekul och pratade med alla utan menlöst fyllesnack. Vaknade pigg och glad idag. Såååå skönt! Jag har klarat många utmaningar under dessa veckor, och känner mig så redo att köra nyktert året ut, men ska välvilligt erkänna att jag ibland får tankar på att "jag håller mig helnykter fram till december och kan kanske ta något för att fira advent, etc. - det är ju så mysigt att ta något medan kylan, mörkret och vintern är på ingång". MEN, jag måste bara klara av att vara nykter året ut, så som min plan var från början. Jag vet att min kropp behöver en längre paus från giftet som sakta men säkert förstör min kropp och mitt liv. Jag vill ju att mina barn, min man och vänner ska fortsätta beundra min hållning till alkohol - och framför allt vill jag vara stolt över mig själv. Det är en härlig känsla att kunna stå rakryggad, utan lögner i bagaget och kunna klappa sig själv på axeln och se sig själv i spegeln utan ånger. Nu fortsätter jag min vandring på denna nyktra vägen, och hoppas att du därute gör detsamma. ❤️

@S.E.M GRATTIS till 6 veckor! Du är grym som stod emot suget. Jag firar mina sex imorgon 🥳.
Har umgåtts med folk som druckit mycket denna helgen, men agerade chaufför och hade nog roligast av alla. Framför allt imorse när vi vaknade 😅 - ha, ha - vilka vrak alla var - förutom jag. Kände att de var avundsjuka på mig, och det kändes väldigt bra. Jag var sist i säng och först uppe. Har inte känt något sug i helgen och är så tacksam för det. För det är jobbigt att känna det, och att stå emot. Så en stor eloge till dig som stod emot. Allt sött substitut får vara värt det just nu. Det viktigast är att bli fri från alkoholdjävulen. Men jag är också sjukt trött - när ska det vända, undrar jag... Inte roligt att vara trött hela tiden. Ska sova en stund nu, så jag orkar nyttja söndagkvällen till något vettigt innan det är dags att sova för att orka upp imorgon. Kram och grattis igen! ❤️

@S.E.M GRATTIS till 6 veckor! Du är grym som stod emot suget. Jag firar mina sex imorgon 🥳.
Har umgåtts med folk som druckit mycket denna helgen, men agerade chaufför och hade nog roligast av alla. Framför allt imorse när vi vaknade 😅 - ha, ha - vilka vrak alla var - förutom jag. Kände att de var avundsjuka på mig, och det kändes väldigt bra. Jag var sist i säng och först uppe. Har inte känt något sug i helgen och är så tacksam för det. För det är jobbigt att känna det, och att stå emot. Så en stor eloge till dig som stod emot. Allt sött substitut får vara värt det just nu. Det viktigast är att bli fri från alkoholdjävulen. Men jag är också sjukt trött - när ska det vända, undrar jag... Inte roligt att vara trött hela tiden. Ska sova en stund nu, så jag orkar nyttja söndagkvällen till något vettigt innan det är dags att sova för att orka upp imorgon. Kram och grattis igen! ❤️

@mtb-cyklist Jag tror inte du ska oroa dig så mycket. Själv skulle jag gått på yoga idag, men kände inte för det och avbokade. Jag unnar mig precis vad jag känner för i nuläget - allt utom alkohol, vilket jag å andra sidan inte känner så mycket för heller. Jag tror det är viktigt att vara snäll mot sig själv, och lyssna inåt. Bra jobbat att sluta igen innan helgen! Allt kommer att kännas bättre snart. Kram

@Flarran Två år är galet lång tid! Heja dig! Att du skulle börja dricka igen känns otänkbart. Men du behöver ta itu med annat i ditt liv. Kontakta psykiatrin till att börja med. Du är mer mottaglig för behandling, både terapi och medicin, nu när du är nykter. Att psykiatrin ansett dig vara ”hopplöst fall” tidigare beror ju på att du då drack. Det gör du inte nu.

Kram 🐘

@Amanda L Tack Amanda :)

Söndag och vilodag igen. Men att vila behöver ju inte betyda att man inte gör något alls var en känsla som kom till mig i stunden. Tänker att det väl är Herren som vill säga mig något med den tanken som ju är rätt så logisk. Som trött dystymiker så finns det inte mycket ork och energi till rörelse och mer eller mindre raska promenader som ju ska vara så fantastiskt underbart enligt träningsentusiasters samstämmiga kör.

Hela den här veckan som snart kan läggas till handlingarna har väl i princip rätt så stilla gått i vilans tecken. Mycket på grund av väl en envis snuva som nu klingat av till stor del. Kanske skulle man lyssna på lite uppiggande musik och ta sig en energidryck så man orkar kolla på nån predikan på nätet och bland allt kollekt-tjat kanske få sig lite andlig kost än en gång.

Funderade nyss på bolaget som var så viktigt tidigare och försökte även minnas hur länge sedan det var man satte sin fot i den butiken. Kollade därför en bild från en mobil där ett foto av det senaste kvittot fanns sparat. På fotot av kontantkvittot stod Datum 2023-10-05 och ett rätt så beskedligt belopp på 320 kronor för en flaska portvin och ett antal olika starköl i diverse procentsatser med alkohol dokumenterat. Det gamla originalkvittot är sedan länge urblekt och helt oläsligt. Kassakvitton bleks ju rätt snart, precis så som minnen även kan tyna bort och förblekna om man inte har sparat anteckningar som kan friska upp minnet vid behov.

Tänkte att två år är en ju rätt så lång tid om man aktivt dagligen har arbetat på en förändring till ett bättre mående och ett tänkande på att kanske förändra ett skadligt beteende och leverne till ett lite bättre i viss mån alltså. Funderade på vad har jag vunnit på att inte vara ett förvirrat flaskbarn om man så säger. Vad är bättre idag än hur det var. Bättre ekonomi och ett bankkonto som inte är helt tomt är ju en positiv grej. Sedan det att man har en mage som inte ständigt är i kaos är ju en annan fördel. Sedan att en ständigt närvarande feberkänsla i kroppen försvann var ju även det positivt.

Men mår jag verkligen i grunden bättre psykiskt och är balanserad i humöret och kan säga att jag övervägande känner mig glad, tacksam, positiv samt njuter av tillvaron. Nja, skulle jag påstå något sådant så skulle jag väl inte vara direkt sanningsenlig. Det mesta är trist, grått och bara en slags tomgång. Inget nytt under solen sade sade en gång Bibelns Predikaren, som nog också verkar ha lidit av en släng av kronisk Dystymi. Tänker tillbaka på mitt första panikartade inlägg på detta forum där jag skrev något om att man väl åtminstone skulle kunna klara av att vara alkoholfri i två veckor.

Nu är det inte lång tid kvar tills man kan säga att man har varit nykter skribent under sin tråd Promillebikt på detta eminenta forum i hela två år. För jag registrerade ju mig som Flarran en höstdag och söndag datum 2023-10-22 och satte igång med att skriva en massa tok som väl bara i bästa fall nån gång roat någon läsare en stund kan jag tänka. Har det egentligen haft någon betydelse att man skrivit en massa tok är frågan som kommit upp inom mig många gånger längs skrivandets gång.

Det känns inte så i stunden. För räknar jag det antal medlemmar som hälsat på och peppat mig till fortsatt nykterhet sett till besök per vecka så är det väl inte många som brytt sig så värst mycket kan jag känna. Men har ju inte heller orkat vara en pepp-maskin och frekvent hyllat andras nykterhet så man får väl se det som rätt naturligt att det inte är så många som bryr sig. Det kräver mycket energi av en dystymiker att upprätthålla kontakt både i verkliga världen och på nätet i olika forum.

Har väl ända sedan jag var liten grabb känt mig som en rätt udda fågel som inte har passat in riktigt någonstans egentligen. Men nu är man då i alla fall en nykter udda fågel och kör väl på nyktert och alkoholfritt ett tag till. För nog ska man väl klara av att passera tvåårsstrecket som nykter skribent på ett forum som detta, vilket är min starka målsättning. För även om man väl inte känner någon större glädje eller tacksamhet över existensen så sparar man då en vacker slant på nykterheten.

Det är höst nu och det känns som att man kan det här nu. Skriva dagbok var inget jag trodde att jag någonsin skulle ägna mig åt. Det minns jag redan från tiden då man gick i lågstadiet. Tyckte väl att denna slags terapi eller hobby mest verkade allmänt flummig. Ja, att sitta och summera sina väl i sanning rätt så intetsägande dagar om vad man kanske ätit till frukost och om man lyckats att göra något imponerande som eventuellt kanske skulle vara värt att se tillbaka på i framtiden så att säga. Logiken säger nu att skrivandet precis som allt annat har sin tid. Får se om jag nu lyckas skrapa ihop tillräckligt med energi för promenad till matbutiken efter dagligt bröd till kommande vecka.

Ha det gott!

Nu passerat över 50 tim, känner mig lite nedstämd och trött, men ska kämpa på.
Ingen lust till att träna som brukar vara ett sätt att få igång mig igen. Vilket oroar mig.

@TeTanten Nej jag vet faktiskt inte vad som triggade, var nog bara att man innan har tyckt det var så ”lätt” för att man har varit så motiverad, men sen när det går till att bli en vana/vardag så slappnar man av lite o så kommer nåt konstigt sug. Men nu vet jag att det kan komma och jag vet också att jag kan ta mig igenom det! Så jag kommer göra samma sak nästa gång, även om jag sover lite sämre pga allt socker 😅 Man får ta till alla knep man kan!
@vår2022 du har så rätt i det du skriver, man kan verkligen påverka riktigt mycket med tankens kraft! Sen vet jag också att tant röd snart kommer på besök, så att en del hormoner lägger sig i nu också 😅
Tack så mycket! kram ❤️

@S.E.M Snyggt jobbat! Det är lätt att hamna i en ond spiral med massor av negativa tankar och det i sin tur skapar sug. Ett sätt är att försöka bli medveten om sina egna tankar som härjar, att observera tankarna. Att försöka kontrollera tankarna och inse att dessa negativa tankar inte är bra för välbefinnandet. Att bli medveten om de problem och tankar som kan utlösa sug, blir då en resurs att ta till i att försöka styra bort tankarna mot något annat, mer positivt. Flytta sitt fokus från negativa tankar till positiva, påverkar även känslorna som bli mer positiva. Man får träna på det, men det är effektivt. Tankens makt är stor! Jag sover också dåligt när jag äter för mycket godis och skitmat, kroppen får jobba så hårt då.

Grattis till 6 veckor!🥳. Du har också fått en erfarenhet av att du klarar av det och du kommer att klara det igen. Nya tag, ny vecka på ingång! Kram❤️

@Hellen57 intressant!
Mina föräldrar och de flesta jag känner dricker nog lite de flesta helger iaf. Jag har nog sett det som måttligt så länge man nöjer sig med 2 glas eller utan problem kan avstå om det inte passar.