av Believer

Believer
mån, 2024-01-29 - 17:20

Behöver bara få vräka ur mig frustrationen. Frustrerad över att han inte fattar hur jag mår i den här situationen, att han aldrig kan kompromissa där han hjälper både sig själv och mig. Visar att jag kan lita på honom genom olika förslag jag kommer med. Tilliten är borta, men hur jag mår i det hela verkar inte spela så stor roll eftersom det är ju han som har problem, inte jag.
Han har varit nykter sen i höstas, med några återfall. Går på någon form av behandling hos kommunen, men är ganska sparsam med att berätta om det för mig. Jag själv går på stödsamtal. Jag har svårt att hantera allt ibland, tror att han ljuger om att han dricker emellanåt. Lögnerna är värst. Behöver egentligen tips på hur man ska hantera allt utan att reagera så mycket som jag gör. Jag får hjärtklappning, blir risig i kistan, skakar och mår fruktansvärt illa när jag kommit på att han ljugit för mig eller när jag vill prata om något som gäller hans missbruk. Hur kan man göra för att släppa fokus och typ "strunta" i hans problem och känna mer inre frid?

Åsa M
mån, 2024-01-29 - 22:09

@Believer om tilliten är borta så tror jag det bara blir värre av att vara kvar. Tillit ä grundpelaren i en relation. Utan det hade jag sagt tack och hej, men vi är ju alla olika. Hur känner du? Är du villig att kompromissa och må dåligt för att eventuellt nå fram?