av YMO-2013

Jag träffade en alkoholiserad tjomme under pandemin. Jag var arbetslös och grovt deprimerad och självmedicinerade med alkohol med hand hjälp. Vår relation var hetlevad och toxisk från start. Med hjälp av terapi, medicinering och återgång till rutin har mitt liv sedan länge fungerat mycket bättre.
Men för tjommen har det gått sämre.. Och jag har inte lyckats dra mig ifrån honom.
När han blev av med sitt arbete som bartender på grund av sitt drickande för över ett år sedan tog han massiva lån för att klara av sitt missbruk. Han har sedan dess bara jobbat enstaka jobb på platser där de bortsett från, eller i vissa fall uppmuntrat, hans grova drickande. Han har bränt alla broar han har i staden och har familj som han inte kontaktar utomlands. Jag vet att min uppmärksamhet och hjälp fortsatt möjliggör hans missbruk och att jag som medberoende borde distansera mig själv från honom. Men hur kan jag leva med mig själv om jag inte gör något när han dricker sig själv till döds? Den lilla lön han fick denna månaden tog han ut i kontanter för att undvika autogirobetalningar. Han har inte betalat sin elektricitet på ett halvår och förra månaden stod jag för hans hyra. Denna veckan städade jag ut berg av vodkaflaskor och mögel från hans lägenhet medan han drack öl efter öl, fick panikattack efter panikattack och slog sig själv gul och blå i rummet bredvid. Jag lyckades få i honom en varma koppen och ett glas proviva som han spydde ut igen igår, annars har han inte ätit på en vecka. Vräkningsordern väntar runt hörnet… Det här har hänt flera gånger förut. I vissa hall har han hamnat på avgiftning men druckit sig igenom antabus-behandling. Jag har gjort orosanmälningar till socialtjänsten men i de fall de kontaktat honom nyktrar han plötsligt till och ljuger sig ur det. Han manipulerar alla runt omkring sig och beskyller mig för att vara galen och hysterisk.
Som sagt.. han tar upp hela min tid och energi och får mig att må riktigt riktigt dåligt. Men när han redan nått botten så otroligt och är så tydligt suicidal, hur kan jag med gått samvete vända honom ryggen när ingen annan tar upp bördan åt mig?
Jag vet att det ibland är bra att låta någon nå botten.. Men det har han ju redan. Nästa steg är ju vräkning och suicid, och det är inget som jag kan leva med. Vad kan jag göra? Hur ska jag tänka?

Tröttiz
tors, 2024-02-01 - 21:07

@YMO-2013
Hej.
Bra att du hittat hit, i din situation är det bra att skriva av sig samt att få lite respons.
Fint att höra att ditt liv fungerar mycket bättre.

Du frågar hur du kan leva med dig själv? Som jag upplever det du skriver har du redan gjort väldigt mycket för att försöka hjälpa honom med olika saker. Det är väldigt fint tänkt. Men tyvärr funkar det ju inte för att få honom att sluta dricka ... Han kör ju på i samma bana. Och din plånbok blir tunnare och ditt mående sämre. Samtidigt som han kanske emellanåt känner skam för att du drar ett lass gällande hans destruktiva leverne.

Dessvärre fungerar ju missbruk så att vi anhöriga kan vrida ut och in på oss själva för att finnas där för den som har ett missbruk, men all den hjälpen gör ju inte att de slutar dricka. För det måste komma från dem själva. Det låter ju som att han inte riktigt är "där" ännu. Och ja - alkoholism är tärande för både den som kämpar med det och anhöriga.

Jag har nyligen hittat podden "2 fyllon och 1 sanning" och på ett ställe säger de att man har ansvar för sitt eget mående. Först förstod jag inte riktigt vad de menade, men nu förstår jag. Att man måste ta tag i saker själv, det funkar inte att andra gör det för en. Ett stöd kan man vara, men en annan person kan inte leva någon annans liv. Podden har också några avsnitt om medberoende som kanske är av intresse.

Är det till exempel så att ni pratas vid per telefon, och han är suicidal så ringer du sjukhuset. Gällande att få honom att söka vård, oftast blir det inte lyckat resultat om man inte själv vill utan gör det för att någon annan "säger".
En nykter alkoholist sade till mig för länge sedan att det inte funkar att säga vad den som missbrukar ska göra, och att försöka "prata förnuft" med den. Funkar inte.

Upplevs att du tar på dig väldigt mycket du de facto inte kan påverka, och att en idé just nu kanske vore att du pratar med någon professionell om situationen? Vad tror du om det, eller gör du det kanske redan?

Fortsätt skriva här, att få ur dig och berätta gärna vad som händer.

Kram!!

Lora
tors, 2024-02-01 - 23:42

Suicid är svårt. Det kommer med så oerhört mycket skuldkänslor, rädsla och ilska. Att nå någon som är på det stadiet är ju inte lätt. Även om man gör det krävs ju fast beslutsamhet från den beroende att verkligen hålla ut för att lyckas vända situationen.

Jag är en av dem som inte tror på hot etc vid dessa tillfällen. Jag tror inte det är mycket man kan göra mer än att försöka komma igenom deras skam. Gör man det har man kanske lyckats ta bort första spärren så att man sedan kan prata om allt öppet och sansat. Om man inte lyckas nå igenom via uppriktiga, genuina samtal så tror jag på att sätta gränser. De gränser man mår bra av. Ex vill aldrig träffas när du är onykter. Kan ju vara massa andra gränser med.
Sedan är det nog så att mår du väldigt dåligt av detta är det minst lika viktigt att du mår bra. Vi har bara ett liv. Ditt liv räknas lika mycket så om du inte orkar eller behöver en paus så är ju det helt ok att dra oavsett suicid. Det är iaf min åsikt. Signalerar han att han inte är mottaglig så tror jag oavsett, utifrån det du beskriver, att du lika gärna kan fokusera på ditt mående och lämna. Även du har rätt till ett bra liv.

Åsa M
sön, 2024-02-04 - 07:57

@YMO-2013 har du andra du kan dela bördan med? Har han familj, vänner, släktingar, fd kollegor, husläkare, som du kan prata med? Ofta är det lättare om man kan få andra att engagera sig, det är tungt att vara ensam medberoende och det är svårt att lyckas få något att vända.
Sedan är det ju tyvärr så att om han inte är mottaglig för hjälp så är det enormt svårt att nå fram. Vill han avsluta sitt liv så kan sannolikt inte du hindra det. En väninna till mig kämpade med att hjälpa sin man i 15 år innan han tog sitt liv. Hon kommer känna skuld för det livet ut, troligen, men det hade inget med henne att göra. Han mådde fruktansvärt dåligt och orkade inte med det längre.
Du behöver också försöka fokusera på dig själv. Vad behöver du för att må bra?