Hej på er!
Och tack för en fin sida. Har läst mycket här och det är en så fin plats där alla hjälper varandra i detta elände.

Jag har dom 3 senaste månaderna druckit i princip varje kväll.
Det börjar som för alla. Avslappning, hjälp att somna, lite välbefinnande.
Fortsätter med ökade intag för att hamna i samma läge.
Nu sover jag inte ens gott längre. Och inatt när jag vaknade (eftersom jag inte ska köra) fyllde jag på för att senare somna om.
Då kände jag att det här inte var okej.

I övrigt dricker jag när jag kommit hem från jobbet och har stenkoll på mängd då jag ska köra dagen efter. Mellan 0,5-1 liter vin kan man nog räkna i snitt. Dricker dock det ”spanskt” och blandar ut med läsk.
Men vaknar alltid nykter.

Så här har jag hållit på i tre månader. Klart det blivit mer ibland på helgen, men det har också hänt att det minskat.
Minskade för ett par veckor sedan och insåg att jag klarar mig utan jobbig abstinens… så då fortsatte jag lite till.
Nu är jag bara så jäkla trött på det.
Kommer att trappa ner kommande dagar och ta hjälp med läkemedel för sömn (inte benzo)

Någon som varit här? I min sits? Och orkar peppa att det faktiskt går utan att läggas in?
Kan inte läggas in pga anledningar, annars är vården fantastisk på så vis.

Tack på förhand och trevlig helg. Kram på er där ute, ta hand om er.

@drickervarenda… Hej! Du undrar om någon har varit i din sits? . Det är det nog många som har varit. Precis som du, kommer man till en punkt när man inte längre tycker att det håller. Det känns inte så kul längre. Man känner sig sunkig.

Du verkar inte vara så kemiskt beroende så att du utvecklar abstinens. Det är bra. Men om du fortsätter då kommer du att hamna där. Garanterat.

Det enda raka är väl att sluta dricka. Hur länge är upp till dig. Det du kommer att märka är att det finns mer i livet som du behöver förändra, än bara ditt alkoholintag. Det en rätt stor omställning att sluta dricka, och det kan kännas fint att ventilera sig här på forum.

Du är välkommen!

@Denlillamänniskan

Tack snälla för att du tog dig tiden att svara, känns väldigt tryggt. Just nu är jag ju en fungerande alkoholist (nåja). Tidigare i mitt liv har jag varit så illa däran att jag fått läggas in.
Då drack jag dock i princip dygnet runt rätt länge och var undernärd, alkoholen var det enda som fick plats. Var nykter bra länge där efter men sen sakta men säkert har den smugit sig in i livet igen.
När jag drack på det viset var jag nyseparerad och ville egentligen inte leva.

Mår väldigt bra nykter, men en dag blir två som blir en vecka som blir en månad som blir två och här är man.
Så den stora omställningen just nu blir att trappa ner och lägga ner.

Man är ju rädd för att bli kemiskt beroende, på nytt. Men jag vet också hur illa däran man kan bli när abstinensen kickar in. Och den har jag inte känt av, tror mycket sitter i psyket.
Förhoppningsvis slipper man det!

Tack för orden och ordet, iaf.