av wasgij

wasgij
tors, 2024-03-28 - 18:23

När maken vill göra resan själv. Men vill ha mig tillgänglig på telefon när suget blir för starkt. Avvisar fysiska träffar. Ska på sitt första möte imorgon. Jag som anhörig hur ska jag möta detta? Gör mig galen att bara vara den som ska finnas när villkoren är på ett håll. Eller är detta vanligt? Ska jag bara vara passiv och vänta?

Snödroppen
tors, 2024-03-28 - 20:19

Vill du vara passiv och vänta?
Hur vill du möta det?

Det som gjorde att mitt medberoende liksom nådde sin ände var att allt, precis allt blev så sjukt att det blev så uppenbart.
Så, egentligen handlar det ju om att du börjar lyssna på din egen röst och göra val för dig själv.
Jag har fortfarande det tänket automatiskt men har blivit lugnare och reflekterar mer plus att det börjar skava i mig om jag går emot mig själv mkt starkare.
För min del idag så skulle jag aldrig gå med på de premisserna men frågade du mig för 3 år sedan så var det precis så jag levde.
Bra att du skriver här, det har varit och är en stort stöd för mig iallafall.

wasgij
tors, 2024-03-28 - 22:56

@Snödroppen
Jag har levt med ständig oro i snart 1 år. Manipulativt beteende och ordkränkning. Det resulterade nu till skilsmässa.

Plötsligt skall det gås på möten. Sluta helt. När jag på andra sidan känner mig fördärvad. Så många turer det varit.

Hur mycket jag än försöker sätta gränser så faller jag tillbaka tills hans ord och meningar.
Känner mig hemsk som sa till han idag att du får sköta din resa själv så får vi se vart vi är när den resan är stabil. Som om jag lämnar honom i sticket.
Men alla gånger jag blev lämnad? Trampad på? Och så kommer smickret. Tårarna.

Hur ska jag vägledas i detta?

Åsa M
fre, 2024-03-29 - 06:41

Du är inte hemsk! Du är medberoende. Att han vill göra sin resa själv kan mycket väl bero på skam. Du är sårad. Hans beroende har skapat en klyfta mellan er och det är lätt att tro att den försvinner om man erbjuder sig att "hjälpa till". Men det är det som är faran med medberoende, att man alltid oombedd ska hjälpa till, tills man är helt slut. Vem hjälper dig? Har du samtalsstöd? Låt honom göra sin resa, du måste göra din.

wasgij
fre, 2024-03-29 - 09:24

@bella70
Pappren är inskickade så inväntar besked.
Har inte samtalsstöd. Trodde det skulle vara lätt att hålla avstånd.
Känner mig elak att ta avstånd när han gång på gång säger att han gör resan för min skull.

Åsa M
fre, 2024-03-29 - 16:03

Fokusera på dig. Risken med att vara medberoende är ju att all energi går åt till den sjuke och man har inget kvar till sig själv. Att två ska bli sjuka för att en är sjuk är väldigt onödigt! Jag kände också skuld över att vara hård mot mitt ex men inget annat nådde fram, tyvärr...

wasgij
fre, 2024-03-29 - 21:07

@Åsa M
Hört från flera håll att jag ska fokusera på mig själv. Men har så svårt att släppa taget. Säkert för att skilsmässan var ett måste, inte ett val jag egentligen ville göra.
Hur svårt det är att få ur hans manipulativitet från huvudet än idag. Skammen som uppstår. Oron vid tysthet från hans sida. Det gör mig knäpp. Hans telefonsamtal och sms drar mig in i hans bubbla. Utöver det är jag någorlunda stark att förstå vad han gör med mig.
Men styrkan att våga säga stopp, våga ta avstånd. Hur ska jag hitta den?

Snödroppen
fre, 2024-03-29 - 23:27

@wasgij
Det är jättesvårt men den gränsen kommer för eller senare. Det är en process för var och en.
Det blir nästan som ett traumaband med kärlek, svek, smärta, tillitsbrist, skam, skuld osv osv. Jag tror man behöver klippa all kontakt för att kunna gå vidare själv.
Man behöver möta de där jobbiga känslorna av ensamhet, svek kärlekssorg och sen kommer den nya vardagen som blir det normala. Man hittar nya saker att fokusera på osv.

wasgij
lör, 2024-03-30 - 00:48

@Snödroppen
Det är jätte svårt. Svårare än jag trodde. Jag vet så väl att det är det enda rätta. Klippa bandet helt.
Men som du säger. Känslorna efter det att bearbeta. Skuld. Skam, sorg, kärlek. M.m.
Aldrig varit med om detta. Hur någon sitter så otroligt rotat i mig. Av både manipulation, med lögner och svek. Och en otrolig kärlek på det.
Så tacksam för alla svar. Så tack.
Försöker hitta modet. Att släppa helt. Från rädslor och ängslan.