Nu har vi haft intervention/familjemöte med min man. Alla barnen var med (vuxna barn) Barnen och jag hade pratat mycket innan vad vi ville ha sagt och vi ville ha ut av samtalet. Vi hade även läst på mycket innan. Jag hade skrivit ner saker jag ville ha sagt. Det var nervöst men det gick bra, han satt tyst och lyssnade länge och tog in det vi sa. Det enda han inte höll med om det var hur mycket han drack, han tyckte inte alls att det var så mycket som vi sa... Det blev ett lugnt samtal, jag var på väg att bli arg några gånger (det är mycket ilska som ligger lagrat tror jag) men barnen lugnade ner situationen. Summan blev att barnen tog med sig all alkohol som fanns i huset när det åkte och min man var med på det och hjälpte till och ta fram allt. Vi har sagt vad vi vill han ska/bör göra. Det blev väl något slags ultimatum i allt. Han har nu haft sin första nyktra dag på väldigt länge. Han är lågmäld, säger inte så mycket, men hoppas han håller det han har sagt. Han sa dock nej till Beroendeakuten, men skulle ta kontakt med Beroendevården som förmodligen leder till psykolog och han ska även börja gå på AA-möten. Jag tror/hoppas han förstår allvaret med tanke på att hela familjen var med, men man vet aldrig hur alkoholhjärnan fungerar. Jag och barnen ska i morgon gå på vårt första Al-Anon mötet. Någon som har erfarenhet av det?

Nu har han varit nykter i nästan två veckor och han har även varit på sitt första AA-möte. Jag går på Al-Anon och det är en jättebra grupp och även tagit kontakt med psykolog. Han har dock inte kommit till någon insikt alls ännu och tycker inte att han har (hade) så stora problem. Idag sa han att han skulle ta en alkoholfri öl till maten. Ska det börja om nu igen?! Jag fick världens klump i magen, men samtidigt har jag satt ner foten och jag kommer att fullfölja om han går tillbaka till alkoholen.

@Lillemor-E Ja det där med insikten som inte kommer och den klumpen i magen känner jag alltför väl igen. Här gjordes ju en "intervention" i slutet av november, av våra tre barn och deras farfar. Mannen påbörjade Antabus då och har varit nykter men en så kallad "dry drunk", dvs i mångt och mycket samma beteende som innan och absolut noll insikt eller ansvarstagande över vad han sagt och gjort under de senaste tio åren med dagligt drickande. Vägrar samtalsterapi eller AA och för en vecka sen kom han hem och sa att nu fick det räcka med Antabus, han klarar minsann detta själv.... Fyra månader, när all information säger att de bör gå på det i minst 6-12 månader.

Där kom min stress, ångest och klumpen i magen tillbaka direkt och jag börjar genast med mitt tidigare beteende att grundligt kolla på hur han ser ut, luktar, beter sig. Han bor inte hemma i veckorna men kommer hem på helgen för att hjälpa till med gården och renovering så vi förhoppningsvis kan sälja inom nåt år. Jag har ingen tillit kvar, kanske är så att det är det som saknas även hos dig? Ständigt denna malande tanke "när", när de går tillbaka till drickandet trots att de kanske ändå känt att de mår så mycket bättre. Men Mrs Alkohol är en bitch. Hatar vad detta gjort och gör mot alla oss som lever eller har levt i det. Bra att du är bestämd med att fullfölja dina planer om han går tillbaka, jag hejar på dig❤️ kram