av asaan

asaan
tis, 2024-04-09 - 11:48

Hej alla!
Jag lever med en man som slutade dricka för 17 år sedan (efter ultimatum från mig).
Nyligen har jag fått veta att han sedan minst 2 år tillbaka har ett tablettmissbruk. Jag har flera gånger under denna tid konfronterat honom med att jag uppfattat honom påverkad, oengagerad m m. Han har blånekat. Nu erkände han plötsligt.
Jag känner mig så bottenlöst ledsen. Sorgen över att vårt liv inte varit vad jag trott. Insikten att han alltid älskat ruset mer än mig.
Han vill förstås att vi ska jobba på det här. Tillsammans. Och jag känner mig bara ensam.
Förlåt för ostrukturerat inlägg. Känner mig bara förtvivlad.

Åsa M
tis, 2024-04-09 - 12:11

Vad är det ni ska jobba på tillsammans, menar han? Får han vård för sitt missbruk och de underliggande orsakerna till det?

Det är svårt att bygga en bra relation om båda mår dåligt på varsitt håll. Missbruk skapar stora slitningar i en relation och skadar också förtroendet, precis som du skriver. Har du funderat på att söka stöd för egen del, oberoende av vad han väljer att göra? Att gå i parterapi är kanske en god idé också.

asaan
tis, 2024-04-09 - 12:42

Han vill att vi ska jobba på relationen, säger förstås också nu att han vill vara drogfri.
Jag har sökt stöd på egen hand. Han har också kontaktat någon, men jag tänker att han gör det mest för min skull. Han förminskar problemen mycket.

Åsa M
tis, 2024-04-09 - 14:12

Så bra att du har tagit hjälp för dig! Ja, jag känner tyvärr igen det där med förminskandet. Varje gång mitt ex tappat kontrollen med spriten och jag efteråt frågade vad som hände svarade han svävande "jag hade knas i huvudet", och så var det inget mer med det. Hjälp vägrade han ta. Till och med när vår gemensamma arbetsgivare ålade honom att söka hjälp sa han efter ett par dagars (!) behandling att han redan var frisk. Man kan liksom inte annat än att ge upp...
Jobbar din sambo, kan du få draghjälp av hans chef?

Åsa M
tis, 2024-04-09 - 19:05

Nej, så klart inte. Men chefer har ett långtgående ansvar för hälsa och arbetsmiljö, och om ganska missbruk gör honom t.ex. olämplig att sköta vissa arbetsuppgifter så måste chefen få veta det. Sekretess gäller i personalärenden.

Mitt ex var chef med personalansvar för 18 personer och hade ansvar för en stor budget. Det är inte bara direkt olämpligt utan också en säkerhetsrisk med en missbrukare som chef.

Om du orkar, så prata med honom hur hans plan ser ut för att få hjälp. Det är jättesvårt att avsluta ett missbruk på egen hand och arbetsgivaren kan vara en väg in i systemet för att få hjälp. Vi anhöriga mäktar ofta inte med att dra hela lasset själv. Och sannolikheten att en så sjuk person klarar att söka vård på egen hand och följa ett behandlingsschema hade jag i alla fall varit tveksam till. Mitt ex hoppade av behandling så fort han trodde det var safe, men då fick hans chef veta det och tvingade honom in i programmet igen. Det blev ett villkor för att få behålla jobbet, att han måste genomföra behandlingen enligt plan. Det kan låta grymt, men jag tror inte han hade lyssnat på något annat.