Hej! Ny här och i desperat behov av stöd och hjälp. Har så länge jag kan minnas haft svårt att sluta dricka när jag väl börjar. I helgen nåddes rock bottom för min del. För att göra en lång historia kort så ramlade jag dyngrak ner från en brygga kl 1 på natten - mitt emellan två båtar. Det var kolmörkt, kallt och djupt. Som tur var lyckades en bekant, som också var full efter många om och men att få upp mig men det var inte lätt. Min väska med mobil och annat försvann ner på botten. Det skiter jag i för det enda jag kan tänka på är att jag hade sån änglavakt. Tänk om jag slagit huvudet i nån av båtarna eller i stålbjälkarna? Då hade jag inte suttit här nu. Jag är så arg och besviken på mig själv. Jag är 46 år och har två tonåringar. Vill jag att de ska få ett sånt samtal? Jag inser att jag kan inte fortsätta så här. Jag måste sluta dricka helt och hållet. Men det är svårt för det har blivit som min lilla snuttefilt när livet känns jobbigt. Hur gör man? Nästa gång kanske jag inte har samma tur...

Bra att du hittat hit. Ja det kan man kalla änglavakt att du inte drunknade. Att sluta dricka när man väl börjat är också mitt problem. Tyckte aldrig det var någon ide att börja dricka om det fanns för lite alkohol. Läs i trådarna du tycker är intressanta, och skriv här om dina tankar eller om du undrar något. För här finns det erfarenheter som gör att du kan förändra din livsstil. Kram på dig..

CaLou

Jag ska plöja igenom sidorna och försöka komma på rätt spår igen. Det verkar finnas en hel del inspirerande historier här och det känns skönt att man inte är ensam om problemet. Jag är ju egentligen inte helt ny här men det var ett tag sedan jag var inne och motivationen försvann nog den gången. Nu ska jag ändra på det. Kram.

CaLou

... men just nu behöver jag bara få landa lite i mig själv och framförallt lära mig trivas med att vara själv, för det är en bidragande orsak till mitt drickande. Känslan av ensamhet och tomhet. Är iallafall inne på min 2:a nyktra dag och det känns bra så här långt. Har även rökt min sista cigg. Bort med alla gifter. Försöker sysselsätta mig på olika sätt men är enormt rastlös.... Tack för omtanken. Kram

CaLou

Bortsett från att jag är lite mörbultad och har ont i hela kroppen så har jag fram tills idag mått hyfsat bra. Men idag vaknade jag och det bara brast för mig. Jag bara gråter och känner mig helt tom. Varför är det så svårt att bara ändra på sig själv? Jag har haft alkoholproblem i flera år. Mina barn har sett mig dyngrak vid ett par tillfällen. Jag har ramlat och stukat foten minst tre gånger, slagit i huvudet flera ggr, blivit utslängd från krogen. Jag blev t.o.m. våldtagen när jag var 20 år och plakat. Jag har aldrig velat kalla det våldtagen för jag ansåg att jag fick skylla mig själv men under en period när jag gick hos psykolog fick hon mig att inse att så var fallet och att sluta förminska det som hände. Och nu senast kunde jag slutat på sjöbotten...

Jag är inte en person som dricker varje dag eller som gömmer alkohol. Mitt problem ligger, som hos många andra här, i ensamhetsdrickande på helgerna och att jag inte kan sluta. Jag har ingen spärr. Oftast köper jag bara en flaska åt gången för jag är medveten om problemet men ibland har jag halkat dit och köpt en box. Tyvärr hamnade jag nu i ett umgänge där det dricks friskt. Det ska jämt vara alkohol och mycket. Det var där jag var när olyckan hände. Har dessutom haft ett destruktivt och struligt till- och från förhållande med en av killarna i det gänget. Inser att det är ohållbart och jag måste klippa. De senaste åren har jag nog druckit för att dämpa ångesten över att vara ensam. Vill inget hellre än att träffa en mysig normal man men det är ju hopplöst. Jag antar att man måste älska sig själv först och det är nog där jag måste börja.

Oj, vad långt det blev men det kändes skönt att få skriva av sig lite. Tack för att ni finns.

Startanew

Du är absolut inte ensam. Problemet som finns idag är att det ligger kvar lite av det att allt är svart eller vitt. Antingen e man alkis eller inte.
Sanningen är att det är så mycket mer komplicerat än så. Varje människa är unik men det finns självklart likheter.
Ett bra verktyg är väl att göra en lista med allt man gjort på fyllan och tänka , är det värt detta?
Sen göra en likadan lista i den mån det går. Hur många gånger har jag försökt dricka normalt och "misslyckats"?
Sen kan man ta ställning. Klarar jag av dricka normalt? Kommer jag klara det och inte råka ut för massa skit?
I mitt fall är det så solklart att jag inte kan dricka normalt. Eller jo oftast faktist. Men en gång tre blir det minnesluckor, konstiga händelser, och känsla av att vara värdelös. Nu när jag inte dricker slipper jag hela jävla skiten

Skriv när du känner för det. Läs i trådarna. Att göra dumheter och skada sig på fyllan har jag många tråkiga erfarenheter av också.
Detta forum har hjälpt mig mycket, hoppas att det kan hjälpa dig.

Kämpa på och försök ta tillbaka kontrollen över ditt liv från alkoholen.