Jag har haft alkoholproblem något år. Mitt största problem tror jag är att även partnern är törstig. Vi har försökt att vara nyktra några veckor och leva hälsosamt. Oftast har det lyckats. Nu den senaste tiden har det spårat ur med alkoholen. Vi har skött jobbet båda 2 men druckit så gott som var och varannan kväll. Det är ofta jag varit rädd att polisen ska stoppa mig på morgonen på väg till jobbet. Jag har varit rädd att jobbarkompisar ska känna lukten av fylla. Det har även synts i ansiktet, svullnad, trötthet, bakfylle-ögon. . Jag tycker jag har fått lite krämpor som förmodligen varit alkoholrelaterade. Kramper och domningar, högt bltr. yrsel. Jag har barn äldre och yngre. Ett av barnen har jag diskuterat mycket med om alkohol, alkoholism osv. Hon har frågat mig när jag ska söka hjälp? Jag har svarat lite vagt och försökt att komma undan med olika svar. Min bakgrund är som många andras alkoholism i släkten. En pappa som var väldigt charmig och glad, men beroende av alkohol. Jag minns tillbaka på barndomen som ändå var fin och trygg mestadels p g a en stark och trygg mamma. En mamma som ställde upp på oss ungar till 100%. En mamma som aldrig drack när vi var barn. Mamma gav oss självkänsla genom att ge beröm och styrka. Hon gav mig kraft för att ge mig ut i livet med nyfikna ögon. Ändå trillade jag dit. Jag har varit medveten om faran och även sagt till mina syskon att jag kan bli alkoholist, jag vill inte men ibland blir det inte som man vill. Flera av mina syskon har problem med A. 2 har slutat helt, en med hjälp av bl a AA. Min nya chef som har jobbat med missbruk har pratat med mig, efter att ha fått ett mail av min dotter. Dottern skrev att jag behöver hjälp med mitt alkoholproblem. När chefen sa detta kändes det som om någon dragit ner byxorna på mig... Chefen var förstående inte alls fördömande. Det märktes att hon var van att hantera detta. Efter samtalet drack jag 2 planerade pubkvällar. Sedan dess har jag varit nykter snart 4 veckor!! Det känns fantastiskt, men jag vet att faran lurar bakom hörnet. Känslorna går lite upp och ner. Ibland har jag känt mig euforisk, andra gånger har jag tänkt på separation och andra jobbiga saker. Vet ej hur det blir med mig och sambon som nu försöker hålla sig nykter, efter påtryckningar från barnen. Vi är så olika när det gäller A. Jag har för första gången i mitt liv tänkt att leva helt nykter!! Jag har aldrig förr tagit orden i min mun. Nu efter mycket tänkande, läsande om A, hört berättelser om A och hur barn påverkas av förälders missbruk, känns det som det enda rätta för mig.Jag tänker även på andra som har lyckats sluta med A som varit långt ner i träsket. Dessa starka människor, då vill jag också vara stark!! Kram på er:)

Belöningar är bra. Har också dialoger med mig själv... Kan inte tänka annat än att det är lite synd att de inte sker högt, då kanske chansen vore större att man hörde hur dumt det låter när man tycker att det är en bra idé att köpa vin.
Bättre med dyra skor.

Var på kräftskiva med gamla arbetskamrater och förra chefen. Bestämde direkt att jag skulle köra. Ta med dig att dricka om du vill ha starkare än vin sa värdinnan. Nej jag har slutat med a, sa jag. Varför? Frågar hon. Det blev för mycket både för mig och sambon så vi dricker inget någon av oss. Sen vet vi inte hur det blir i framtiden sa jag. Vad bra att ni kan vara utan a båda två, sa hon. Ja det tyckte jag också. Festen var lugn, blev sugen ett oar gånger när vissa tog irish coffe. och även när det frågades om någon ville ha gin eller annan sprit. Suget gick över fort när jag tänkte lite bakåt och hur jag hade varit på festen om jag varit full. En av tjejerna blev mest berusad och faktiskt så tyckte jag lite synd om henne. Det blev sent så låg länge nästa dag. Vaknade och tänkte på vilken tur jag har som inte är bakfull längre. Sonen sade till mig några dagar senare att han inte visste om jag skulle dricka på festen. Han hade nog varit lite orolig. Jag ska ta och säga till honom att om jag någonsin kommer att dricka vilket jag hoppas inte sker. Så ska jag informera honom om det först. Då behöver han inte fundera på saken om jag åker på fester. Snart Greklands resa. Hoppas allt blir underbart och att jag och sambon avstår a där. Kram på er...

Nu på väg, åker till Grekland idag. Spännande att se hur det är att semestra utomlands utan a. Har tänkt mycket på vad a är egentligen. För egen del blev det ju ett medel som gjorde att mina sinnen förstärktes. Något vackert blev vackrare, var jag glad blev jag gladare, sur eller arg då blev det bråk. När man vant sig vid att förstärka känslor så blir det lite fattigt utan. Problemet blev när jag blev beroende och det gick fullständigt överstyr. A-intaget blev nästan dagligen. Nu är jag fri sedan 9 månader. Just ordet fri är bra. Frihet från alkohol, från bakrus, från skam och skuld. Nu ska jag bada och sola min "nya" kropp. Den är ju slankare och jag känner mig ofta tillfreds med kroppen. Men den största vinsten är nog min själ. Inuti känner jag mig som en vinnare redan. En som kämpat för att bli av med ett svårt beroende. Har klarat mig bra än så länge. Jag vill peppa er som kämpar alldeles i början mot a. Det är oftast svårt i början, för mig har det bara blivit lättare med tiden. . Se till så det inte finns någon a hemma. Håll dig borta från risksituationer, Gör allt som krävs för att du ska få friheten från detta ok. Tänk på all skit som hänt tack vare a-drickandet. Är det värt det? Jag kanske mässar, men har jag klarat det så klarar du det, tro mig. Ha det gott.... Kram..

Hemma igen. Det gick fantastiskt bra i Grekland utan a. Vi bodde precis ovanför hotellbaren. Där festades det till ca 01.00 varje kväll. Jag tittade på folket som satt där. Ett år sedan hade jag och sambon också suttit där fulla och pratat med okända människor. Kanske blivit fyllekompisar med några. Dvs massor med djupa samtal på natten. Lite besvärande hejande på dagtid och artigt prat. Vi var dom enda svenskarna på hotellet. Såg att många var från Holland och även bland dessa fanns storkonsumenter. Ganska otroligt att titta ner på baren med alla flaskor och glas och inte vilja gå dit och dricka.. Nä jag blev inte ens sugen, kan bero på att jag direkt började tänka på andra resor vi gjort och där våra barn blivit oroliga eller frågande när det gällde vårt a-intag. jag pratade med sambon om dessa gånger, kanske för att även påminna honom vid eventuellt sug. Tänkte på vad jag skulle göra om han skulle ta sig en öl eller så. Men vi hade pratat om det innan så kände mig ganska säker. Vistelsen blev fantastisk, med långa promenader, sol och salta bad, utflykter mm. Det hände 2 ggr att servitörer bjöd på små shottar efter eller före maten. Bägge gångerna tog jag shotten och gav till svärsonen sa till servitören, no alkohol fore me. Sambon gjorde likadant. Det kändes bra. Jag hade redan tänkt att detta kunde hända så hade planen klar. Tack Jullan och Nu väljer jag livet, tänkte på era lyckönskningar om trevlig resa och det kändes fint...

Flinga

Att läsa om din resa.
Jag har min framför mig och hoppas innerligt att jag klarar det lika bra som du.

Läste lite på din tråd. Är du flygrädd? Jag är det emellanåt. Tänkte nu sist när jag flög att jag känner ingen som varit med om någon flygolycka, men känner många som varit med i trafikolyckor även jag själv. Känner flera som dött i trafikolyckor. Summa Betydligt farligare att åka bil, som många av oss gör dagligen. Hoppas din resa blir bra och att den blir a-fri.. Kram

Flinga

Tack för kommentaren Miss Lyckad (ändrade lite där?)
Det är nog mest klaustrofobin och att vara så utlämnad som skrämmer mej med flygning.
Tänker ofta på hur mycket man skulle hinna tänka innan planet var nere i krasch om det störtade från 10000 meter.
Det tar rätt lång tid och jag kan bara föreställa mej paniken, och det är just vad jag gör. Om och om och om igen.
Panikångest och depression är mitt grundproblem, alkoholen kom senare.
Jag skall kämpa vilt för att få en bra semester och en nykter!
Tack alla fina som bryr sej.
,??

Vi var på Kreta, Rhetymnon. Underbart ställe. Kolla på flygrädsla sidor på nätet. Finns säkert tips och råd. Själv har jag en teknik där jag tänker positiva tankar om varför man inte störtar. Finns ju folk som flyger varje dag, dagens plan betydligt säkrare, varför skulle någon kapa detta plan? Inget med något land i krig att göra osv osv. Jag försöker tänka bra tankar helt enkelt. Jag har flygit i cockpit en gång, fanns ingen annan plats på planet och jag kände en flygvärdinna som jobbade ombord. Det fanns en extra stol i cockpit. Den flygresan är den som jag kände mig säkrast på. Där hade jag kunnat försöka kontrollera spakarna om något hänt. Det är kontrollförlusten som gör oss osäkra. Vi måste lära oss att vi inte kan kontrollera allt i livet. Vi ska inte kontrollera allt. Hoppas din resa blir underbar. Ha de gott.<3

kanske men jag är inte flygrädd, har aldrig varit, och det beror på att jag mer eller mindre är uppväxt i flygplan......MEN.....under min aktiva tid var jag sanslöst höjdrädd !!!

Döm om min förvåning när jag klev upp i en skylift för första gången en bit in i nykterheten och inte kände av den minsta lilla höjdrädsla ! Uppe på högsta nivån gungade det och svängde och jag bara njöt över min befrielse ! Förvånad ? Jajamen !

"Di Gamle" förklarade för mig att mitt kontrollbehov jag hade som aktiv var borta och jag kunde överlämna mig själv till det som hände och att jag hade tillit till att allt skulle fungera utan att jag lade mig i. Och så enkelt har det varit för mig, lita på att det ordnar sig. En klyscha ? Nej, jag tror inte det. En av AA's deviser lyder "Lev och låt leva" och jag tycker det mesta kan sammanföras i det uttrycket. För mig blir tillvaron i alla fall enklare.

Rädsla för höjder för min del började efter jag fått barn. Förr åkte jag allt på Liseberg utan rädsla eller skräck. Efter barnen har jag blivit fegare. Men det jag har märkt med A är att är man påverkad så skiter man i det mesta, men i bakrus kommer höjdskräck och rädsla för höga farter etter värre. Då blir dödsångesten fruktansvärd. Att köra på höga broar blev också ångestfullt. Nu känns det helt ok. Kanske har något med det att göra som du skrev om Adde?

Jag har varit nykter mer än 10 månader. Det känns mycket bra. Jag har inga funderingar på att dricka alkohol. Visst har tanken slagit mig, men för mig är det bara att fortsätta tankarna på "festandet" som har orsakat så mycket skit. Tänker på mina barn som har fått stå ut med alldeles för mycket fylla här hemma. Och om dom tagit psykisk skada av det? Förhoppningsvis läker allt med tiden. Tänker att jag ska prata med dom då och då. Som tur är har jag inte lovat en massa saker jag inte hållt. Visste att det inte är någon bra grej att göra. För då tappar dom förtroendet för mig helt. Livet känns bra. Jag vaknar fortfarande på morgonen och är glad att jag är nykter. Tänker på all skam och rädsla jag kände tidigare. Det är nog bra att jag känt dom känslorna för det vill jag aldrig ha tillbaka. Denna känsla av att skämmas för mig själv, mitt utseende som förändrades på grund av alkohol och mitt dåliga mående över detta. Jag tittar ibland på människor som ser ut att ha problem med a. Vissa har säkert slutat, men utseendet har tagit skada av a. Dom är nyktra men ser alkoholiserade ut. Tur att jag lyckades sluta i tid. Hoppas jag kan vara nykter resten av mitt liv. Varför förstöra för mig själv och familjen? Alkoholen har förstört tillräckligt. Jag önskar er en fin och nykter kväll.. Kram...

Pratade med min syster i telefon. Hon var berusad. Först lite försiktigt samtal sedan blev hon dummare och dummare. Tänkte på hur jag själv pratat en massa skit med oftast andra berusade personer. Trodde jag var smart men hade ju glömt de flesta diskussioner nästa dag. Så patetiskt. Och dessa mornar. Bakis, blek, ofta blåmärken på armar och ben som jag inte vetat hur jag fått dom. Risigt hår och plufsigt ansikte och ölmage. Glädjen jag kände på kvällar jag slapp att köra någ ra barn till vänner eller aktivitet, så jag kunde dricka a. Jobbade jag kväll, direkt till bensinmacken för att köpa folköl. Öppnade 1 och hällde i mig i bilen. Drack även hemgjort vin som smakade f-n. Ni fattar, skulle ju aldrig druckit sånt äckligt a-fritt. Grälen med sambon när även han var full. Dom vuxna barnen som var förbannade och ledsna över vårt destruktiva liv. Är det någon på forumet som undrar om jag längtar till det livet igen? Kram på er...

Levande

Tack för dina ord som påminner om var man startade❤

Var på second hand och fick syn på en mycket vacker finsk glasskål, kostade 600 kr. Alltså ca 3 BiB vin. Tänkte och vred och vände på skålen. Hade aldrig sett en sådan stor skål tidigare. Erbjöd säljaren 400 kr. Efter en stunds funderande sa han ja till budet. Nu står den mycket vackra stora skålen som ett fint "pris" till mig för att jag lyckats vända mitt destruktiva liv till ett bra liv. En påminnelse om att snart är det 1 år sedan jag drack min sista klunk a. Jag vet att jag kan börja dricka igen, men känner en stolthet och styrka när jag tittar på min vackra skål. Undrar hur många glasskålar jag supit upp? Till vilken nytta? Skam, skuld, sjaskigt utseende, krämpor. Nu ska jag börja använda mina pengar till bra saker, inte till att förstöra min och familjens liv. Hoppas jag har ett antal friska år kvar, för det kan man ju aldrig veta när livet tar slut. Jag har ändrat om en del här hemma. "Parkbänken" dvs vardagsrumssoffan framför tv.n där jag och sambon haft våra fyllefester är utslängd. Ska snart byta köksskåp så jag slipper mitt gamla alkohol-förråd. Många som dricker felaktigt kanske inte har barskåp. Hade vi haft ett hade det varit en väldig ruljans på flaskorna. Vi skulle nog inte hinna ställa in dom förrän de skulle drickas upp. Jag har ett fräschare hem, som inte luktar fylla och gamla ölburkar. Numera pantar jag sällan. Förr skämdes jag om någon jag kände såg mig. Framförallt för sambons 7,5-burkar som jag tycker tyder på missbruk. Gott att leva idag i alla fall. Kram...

Några veckor kvar till min 1-årsdag. Dvs ett år som nykter!! Helt otroligt, vad fort det gått. Känns som igår, jag sa till sonen att det skulle bli ändring på mitt drickande. Och det har det blivit. Jag räknar upp en del förändringar jag gjort för att ändra livsstil. Ingen A hemma. Inte gått på fester första tiden. Kollat över fällor dvs saker, aktiviteter, personer, som kan trigga eller överrumpla mig till att dricka. Pratat med sambon om mitt beslut, sagt att om han vill fortsätta med destruktivt drickande kanske han kan göra det någon annanstans än hemma. Pratat om framtid med sambon och sagt att det är inte säkert att jag klarar av att bo med någon som dricker alls. Pratat med sambon om barn som inte kan välja föräldrar. Ev. framtida barn-barn som vi kanske inte får träffa pga alkoholen. Bytt lösenord på datorn på jobbet till förändring-16. Pratat med nära vänner om beslutet när tillfälle getts. Tagit hand om mig själv genom att äta gott,mycket godis, druckit goda juicer, goda bär mm. Unnat mig finare skor kläder mm. Gått på qigong, dansat och lyssnat på min musik som bara jag tycker om när jag varit själv hemma. Läst gamla brev som min pappa skrivit till min mamma när dom skilt sig. Och förstått hur mycket dom älskade varandra men kunde inte leva ihop pga pappas a-missbruk. Pratat med andra som lyckats sluta med a eller deras anhöriga. Tittat på filmer om a-missbruk. Slukat böcker om alkohol och andra droger. Tänkt en massa och funderat över mitt liv. Hur jag har det och hur jag vill ha det. Det är ingen annan som kan ändra mitt liv mer än jag själv. Tänkt på alla stora livsförändringar jag gjort tidigare och lyckats. Jag vill vara nykter resten av mitt liv. Nu är det bara att fortsätta framåt,passa mig för att falla dit. Mer andlighet vill jag ha, mer människor som pratar om liv, död och allt där emellan. Mer meditation, mer dans, mer glädje och samhörighet med familj och vänner. Och allt detta utan att förändra mina sinnen med alkohol. Kram på er och hoppas ni lever era liv som ni önskar, annars går det att förändra...

En mycket viktig framgångsfaktor för att jag lyckades förändra mitt liv är Forumet. Tack alla ni som delat med er och peppat mig. Vet inte om det gått så här bra annars. Stor varm kram till er <3 <3 <3