Hej alla! Kände för att titta in på forum idag. Känner att "Det vidare livet" passar mej bättre nu än "Förändra sitt drickande". Jag vill inte förändra mitt drickande, är väldigt nöjd med mitt nyktra liv. På fullt allvar, jag önskar aldrig att jag kunde dricka "normalt", det är bra så här. Tänker väldigt sällan på det som var. Tiden går och jag har nog förlåtit mej själv för det jag gjort, för tiden jag slösade bort. Däremot är jag stolt över den jag är nu. Att jag alltid är nykter, att veta att jag alltid är redig och klar. Med gamla sjuka föräldrar vet man aldrig när man behöver rycka ut.
Det är svårt att tro då man kämpar med missbruk att det kommer en dag då man inte längre är sugen. Jag har varit på semesterresor, bott på all-inclusivehotell tom utan att ha en tanke på att jag missar alkoholen. Första gångerna kändes lite grann, lite vemodigt på nåt sätt. Att jag är annorlunda. Men numera könner jag mej annorlunda på ett bra sätt. Det är naturligt för mej och alla i min omgivning.
Det har inte alls tagit fyra år att nå hit, inte alls. Minns inte när jag senast kände nåt sug.
OM jag tänker mej att jag skulle dricka så känner jag direkt, fortfarande, att ett glas vore inte nog, inte två heller. Efter så här lång tid vet jag att jag aldrig skulle klara ett måttligt drickande. Har aldrig haft ett måttligt förhållande till alkohol. Jag skulle supa ner mej direkt, snabbt.
Därför är jag tacksam för mitt beslut att aldrig, no matter what, dricka alkohol igen. 0,5% är det starkaste. Persist, and time will work in your favor.
Trevlig sommar alla gamla och nya vänner! Skålar i bubbelvatten med lite hallonsaft, mitt nya rose'vin.
Santorini

Nu har jag sett programmet, intressant! Jag vet inte om jag riktigt gillar Holknekt men han verkar ärlig och öppen. Det viktiga han lärde mej är att det inte går att dricka alkohol igen om man druckit sej till ett beroende. Och det underströk han väldigt tydligt igen i slutet av programmet. Förutom att han själv är ett bra exempel på det. Alkoholister lyssnar så gärna på andra slags rapporter; dom som förespråkar att man kan lära sej dricka måttligt. Varför krångla till livet med sånt? Och risken är så stor. Det är ett litet fåtal som kan lära om. Bättre att inse fakta och lära sej leva utan alkohol.

Hälsningar till Frihet också. Bra namn. Jag har läst din tråd om dina bekymmer. Inget blir lättare med alkohol, endast kortvarigt. Håll ut!

Nyårsafton igen. Ännu en nykter sådan. Just denna kväll är svårare att hantera nykter. Den blir för "lång", för lång tid att hinna dricka innan tolvslaget och sedan nattmat osv. Så vi firar ensamma i år igen, min man och jag. Känns kravlöst och bra. Flera nyårskvällar har slutat i katastrof för mej så, jag känner inte för att fira den kvällen. Jag menar, jag är inte rädd för att jag ska börja dricka igen utan jag blir som nykter så irriterad på folk som blir berusade. Kan ju inte gå hem kl 23 heller.

Under julhelgen har jag faktiskt känt ett stråk av sug, lite längtan efter att slappna av i ruset. Men min medvetenhet om konsekvenserna skyddar mej. Tack och lov finns ingen risk att jag faller nu, bara ett konstaterande att suget finns nånstans ännu. Efter 4,5 års nykterhet. Mitt fasta beslut att aldrig mer dricka alkohol hjälper mej. Det är inte förhandlingsbart. Parallellt med suget kommer också minnen av hemska tillfällen av skam. Av kvällar med minnesluckor, händelser. Och så tacksamheten över att jag kommit ur det.

Mulletant, du frågade om hur man hanterar lchf då man är gäst. Jadu det är ungefär som med alkoholen. Man får vara vänlig men bestämd. Jag säger att jag inte tål gluten för faktum är att det är mycket lugnare i magen att inte äta mjöl. Så bullar och kakor går bort. Sen att nån blir sårad, tja det är min hälsa det handlar om. Jag har till och från varit mindre strikt men i grunden tror jag på den livsstilen. Jag försöker nu få bort allt socker igen. Under året har jag varit utsatt för förtal och kränkningar av en psykiskt störd person som jag inte helt kan utesluta ur mitt liv. Mor till mina barnbarn tyvärr. Jag är glad och stolt över att jag hanterar det nykter men jag har tagit glass och choklad istälet. Bättre men nu ska jag nog hantera livet utan att döva med nånting. Går i terapi sedan september. Dyrt men kostar inte mer per gång än två BiB om man räknar så! Glad att jag har den möjligheten. Hjälper mej också att komma över skammen över de år som jag drack för mycket. Tänker inte ofta på det längre, bara ibland som en påminnelse. Det allra viktigaste är att inte bli bitter. Allt som hänt är av godo om man lärt sej nånting av det. Personlig utveckling. "Your past was never a mistake if you learned from it".

Gott nyktert år önskar jag er

Ibland poppar det upp lite tankar kring alkohol. Eller snarare kring frånvaron av alkohol. Inte ofta men större helger kanske väcker minnen från en annan tid. Jag konstaterar hur mycket som har ändrats sedan första tiden, första nyktra året. Då var det sug efter vin som dök upp ibland. Tankar och oro kring vad folk skulle säga eller tänka. Vad ska man hitta på för bortförklaringar. Kan man dricka alkoholfritt vin utan att väcka suget? Massor av tankar kring alkohol. Det var ständigt närvarande på nåt sätt, tanken att jag inte dricker alkohol. Då var var verkligen en nykter alkoholist.

I juni blir det fem år sen jag slutade dricka alkohol. Så annorlunda allt har blivit. Sedan länge är jag numera bara nykter helt enkelt. Det är alldeles självklart och det finns inte på kartan att jag skulle dricka. Tanken som slog mej nu då jag handlade inför påsken är att jag inte ids köpa nåt alkoholfritt vin. Vad ska jag med det till egentligen? Det var ju effekten jag ville ha, värmen, känslan av att domna bort lite, ja eller mycket var det ju på slutet. Det alkoholfria röda smakar mest saft. Vitt vin eller cider finns det riktigt goda men nej, det känns onödigt. Det är ingen effekt med det.

Så mycket annat är självklart numera men ändå nåt jag ibland gläder mej åt. Att alltid vara nykter och klar i huvudet. Alltid körbar. Att inte behöva köa och köpa hem vin till helgen. Oron över om jag köpt tillräckligt. Ofta tog det slut för tidigt. Stressen över det. Maken får skaffa sitt själv och vi har sällan gäster. Alla i min omgivning vet att jag inte dricker alkohol. No big deal.

Helt fri från droger är jag ändå inte. Jag för en liknande kamp mot socker. Jag gömmer godis ibland och kan smygäta då min man somnat. Det är samma beteende och jag vet att det inte är bra. Jag mår inte bra av det men konsekvenser är ändå betydligt mindre än med alkohol. Summan av laster tycks vara konstant. Om jag håller mej till lågkolhydratkost, LCHF, mår jag bra men så faller jag av vagnen igen. Nå jag kämpar vidare med det.
Ha det så gott alla!

Bedrövadsambo

"Bara nykter helt enkelt." Grattis till dina fyra-snart fem nyktra år! Sockret gör inte på långa vägar lika stor skada, även om jag förstår att det bekymrar dig. Men allt har sin tid. Tack för att du delar med dig!

Att skriva här och framför allt läsa och faktiskt inse att man inte är ensam. Det var ovärderligt för mej. Här är det enda stället jag varit helt ärlig. Mina forumvänner är de enda som verkligen vet hur illa det var. Men nånstans måste man kunna och våga vara ärlig. Med åren som gått har jag börjat se nån mening med det som varit. Alla erfarenheter som man lär sej av bidrar till ens utveckling. Det vikitigaste av allt är att inte bli bitter. Med den erfarenhet jag har från mina år som alkoholberoende och min kamp att bli fri så kan man inte lura mej. En alkoholist genomskådar en likasinnad. Det är spännande att läsa på forumet när andra ser varningstecknen då nån bäddar för ett återfall. Känner igen tankegångarna och vet också hur himla svårt det kan vara att stoppa. Men bra att nån vågar peka på det. Jag blev faktiskt räddad av en sån kommentar en gång. Lite stött först för jag trodde jag hade koll på vad jag gjorde men snabbt insåg jag att personen hade rätt. Kanske rentav räddade min nykterhet. Men jag lyssnade och tog till mej. Därför är jag också brutalt ärlig mot andra då jag ser varningstecknen. När nån försöker lura sej själv. Visst kan jag ibland tycka att det är lite synd att inte kunna ta ett glas vin. Men då spelar jag filmen till slut och jag vet att för mej existerar inte två glas vin. Det spårar ur och blir långt ifrån romantiskt. Så nej tack. Efter ett tag bryr man sej inte om vad folk tror och alla i ens närhet lär sej.

Min erfarenhet av alkohol har utvecklat mej och lärt mej en massa. Fått mej att tänka, förändras. Visst hade jag hellre varit utan den erfarenheten men nu är det så här. I två år har jag också trakasserats av en narcissist i min närhet. Det har varit en bokstavligt talat dyrköpt erfarenhet med advokatkostnader och terapitimmar men jag har lärt mej mycket av det också. Och framför allt är jag tacksam att jag har en stabil nykterhet bakom mej för annars hade det varit lätt att supa ner sej. Det gäller att inte bli bitter!

Och än roligare att allt ät fortsatt väl med dig! Livet lär den som har förmåga - vilja och kraft- att ta till sig av de svårigheter en möter.
Jag har lärt mig så mycket genom mitt läsande och skrivande här. Har på senare tid läst och lyssnat på nätet om sockerberoende och även om jag inte tror mig ha ett beroende har jag hittat stöd att förändra mina matvanor. Hittade av en händelse Fb-gruppen Sockerbomben i min hjärna och därifrån har jag fått liknande insikter som från det här forumet.
Vi lever nyktert och bra numera och det känns helt naturligt att umgås utan alkohol med de som hängt kvar. De vänner som valde bort oss träffar vi båda ännu i andra sammanhang. Ibland kan jag känna en tagg: Var vår 'vänskap' eller vårt sällskap inte mer värt än så? Vi kan prata om det maken och jag men ingen av oss är bitter. Tack och lov för det.
Nu går vi vidare mot våren! Vi vet att det är möjligt att ta makten över sitt liv. Återerövra det. Vilken härlig frihet!
Allt det bästa till dig! / mt

PP

Så fint att läsa dina rader, och att livet är gott.
snart där med mina egna 4 år ;-)
//PP

Tack PP och Muränan för era hälsningar! Ni är också fantastiska! Tack mulletant för att du styrde in mej på sockeravvänjande igen. Jag gick med i Fbgruppen och skickade efter nya versionen av Sockerbomben. Så skönt att vara på gång med det igen. Jag fick så bra hjälp med min nykterhet tack vare att jag samtidigt började äta enligt LCHF. Jag tror så starkt på det men ändå spårar det ur. Men tillbaka på banan. Tänk att det är en kamp hela tiden med än det ena än det andra. Nå alkoholen är i alla fall ingen kamp längre, det är naturligt att vara nykterist. Lika naturligt som att jag inte röker :). Men sockret är lurigare, det finns dolt överallt.

Det går lite i perioder, ibland får jag lust att titta in här. Kanske nu i samband med årsdagen. Fem år om några dagar och det är ett datum som sitter i minnet. Tyvärr har jag ännu inte lyckats med sockret men jag kämpar vidare med det.

Glapsvinn

Skönt att läsa att det går bra för dig när man själv ligger med bakisångest och nyligen bestämt att sluta med alkoholen. Då finns det hopp för mig med. Förut har jag inbillat mig att jag kunde lära mig att kontrollera det men insett att det enda alternativet är att bli helt nykter resten av livet.

tog jag ett beslut att nu måste det vara nog. Ett beslut jag visseligen tagit många gånger förut men den här gången kändes det verkligen att jag nått botten. Jag minns alltför väl känslan efter en bedrövlig helg med blackout och känslan av att vara oerhört misslyckad. Det var ett vägskäl, sluta eller gå under. Och jag har lyckats hålla alkoholen borta. Jag har just läst om några som haft återfall, hur de kan kännas som att man styrs av autopilot. Ja så är det, det är en listig drog. Man bygger upp motståndskraft med tiden men jag har inga generella råd för hur man står emot. Bara att jag verkligen hade nått botten hjälpte mej. Minnet av den hemska känslan av det som hände. Jag klarade mej lyckligtvis ur det utan större skada men minnet kvarstår.
Under mina år med alkoholen har jag slagit upp ögonbryntvå gånger och tvingats uppsöka akuten. Krossat leden i ena tummen och brutit lillfingret. Slagit sönder glasögonen. Tappat glasögonen och fått leta i timmar efter dom, inte lätt då man är närmast blind som en fladdermus utan. Allt detta vid olika tillfällen dessutom. Den som känner mej skulle aldrig föreställa sej detta hämda mej. Jag är en respekterad yrkeskvinna och farmor. NU stämmer jag helt med den bild jag vill att man ska ha av mej.
Fortsättningen, ja, den är given. Fortsatt nykterhet, finns inget alternativ. Jag tog den 10 juni 2012 beslutet att fr.o m imorron (naturligtvis imorron, jag hade lite vin att dricka upp först!) så är det slut för gott. Samma sommar som Per Holknekt åkte dit för att han börjat dricka igen och bedrog LenaPh. Han och jag, hmm, jag undrar hur det riktigt går för honom. Men jag ska hålla mej på den nyktra vägen. Korta glimtar har jag nog av att det vore trevligt med lite vin. Det kommer vid speciella tillfällen; sommar, semester, resor. Lite saknad och lite harmfullt att jag vet att jag inte kan dricka som normala människor. Inte dela en flaska vin med mannen till middan. Men det är saker som det går väldigt lätt att leva med och den frihet jag fått nu är värd så mycket mer.
Idag tar jag beslutet att ta itu med mitt sockerberoende på allvar. Där har jag också tagit beslut många gånger förut och det är samma sak, lika svårt men har inte samma konsekvenser ändå som alkoholberoendet. Men jag vet att jag kan vad jag vill bara jag verkligen bestämmer mej. Ska äta upp sista glassen nu;)

PP

och nykterheten består. Självklar men kan inte ta den för given. Ja du minns kanske gjorde ett hyfsat bra försök 2010, men gled tillbaka och det tog mig tre hela år att återvända. Gläds då åt dig, och är tacksam att jag då småningom hittade min väg som nu hållit fint i över 3,5 år. Önskar dig en fantastisk sommar!
//PP

Jag läste din tråd när jag fortfarande var aktivt beroende. Du har hjälpt mig mycket.. Att det faktiskt går att sluta dricka alkohol. Att det inte är så svårt att leva utan alkohol. Att det finns ett friskt fint liv efter alla år i alkoholdimman! Fortsatt gott liv till dig.. Kram <3