Jag har haft alkoholproblem något år. Mitt största problem tror jag är att även partnern är törstig. Vi har försökt att vara nyktra några veckor och leva hälsosamt. Oftast har det lyckats. Nu den senaste tiden har det spårat ur med alkoholen. Vi har skött jobbet båda 2 men druckit så gott som var och varannan kväll. Det är ofta jag varit rädd att polisen ska stoppa mig på morgonen på väg till jobbet. Jag har varit rädd att jobbarkompisar ska känna lukten av fylla. Det har även synts i ansiktet, svullnad, trötthet, bakfylle-ögon. . Jag tycker jag har fått lite krämpor som förmodligen varit alkoholrelaterade. Kramper och domningar, högt bltr. yrsel. Jag har barn äldre och yngre. Ett av barnen har jag diskuterat mycket med om alkohol, alkoholism osv. Hon har frågat mig när jag ska söka hjälp? Jag har svarat lite vagt och försökt att komma undan med olika svar. Min bakgrund är som många andras alkoholism i släkten. En pappa som var väldigt charmig och glad, men beroende av alkohol. Jag minns tillbaka på barndomen som ändå var fin och trygg mestadels p g a en stark och trygg mamma. En mamma som ställde upp på oss ungar till 100%. En mamma som aldrig drack när vi var barn. Mamma gav oss självkänsla genom att ge beröm och styrka. Hon gav mig kraft för att ge mig ut i livet med nyfikna ögon. Ändå trillade jag dit. Jag har varit medveten om faran och även sagt till mina syskon att jag kan bli alkoholist, jag vill inte men ibland blir det inte som man vill. Flera av mina syskon har problem med A. 2 har slutat helt, en med hjälp av bl a AA. Min nya chef som har jobbat med missbruk har pratat med mig, efter att ha fått ett mail av min dotter. Dottern skrev att jag behöver hjälp med mitt alkoholproblem. När chefen sa detta kändes det som om någon dragit ner byxorna på mig... Chefen var förstående inte alls fördömande. Det märktes att hon var van att hantera detta. Efter samtalet drack jag 2 planerade pubkvällar. Sedan dess har jag varit nykter snart 4 veckor!! Det känns fantastiskt, men jag vet att faran lurar bakom hörnet. Känslorna går lite upp och ner. Ibland har jag känt mig euforisk, andra gånger har jag tänkt på separation och andra jobbiga saker. Vet ej hur det blir med mig och sambon som nu försöker hålla sig nykter, efter påtryckningar från barnen. Vi är så olika när det gäller A. Jag har för första gången i mitt liv tänkt att leva helt nykter!! Jag har aldrig förr tagit orden i min mun. Nu efter mycket tänkande, läsande om A, hört berättelser om A och hur barn påverkas av förälders missbruk, känns det som det enda rätta för mig.Jag tänker även på andra som har lyckats sluta med A som varit långt ner i träsket. Dessa starka människor, då vill jag också vara stark!! Kram på er:)

Lim

Ja jag startade min tråd igår och den heter nykterist och alkoholist i en kropp. Känns som jag skriver väldigt ointressant men det var ändå skönt att sätta mina känslor på pränt. Annars pågår bara diskussionen och funderingarna i mitt huvud. Tänker mig att om jag skriver ibland kanske det blir lättare att hålla fast vid mitt beslut att inte dricka. Som något konkret i allt det diffusa. För mig är det så viktigt att vara en förebild för mina barn och det känner jag att jag inte kan vara om jag dricker ett glas vin mitt på dagen fastän jag bestämt att jag inte ska!

Kram!

Får inte vara kvar inom området jag jobbar med.. Fick reda på det idag. Lite omtumlande men tänker att jag kanske kan få något intressant jobb så småningom. Jag har fast tjänst i kommunen så jobb får jag. Något som verkar konstigt nu kan bli jättebra sen. Förändringarna är ju bekvämast om man är med och gör dom själv. Jag har ändå tur som inte dricker för då hade jag förmodligen varit full nu. Jag säger fortfarande till mig själv ibland att jag är duktig och stark. Ser mig i spegeln, ingen vinmage längre som nästan gick upp mot brösten. Nu är siluetten slankare och jag är glad för hela förändringen jag gjort för min kropp och själ. Tacksam att jag har familj, vänner, jobb, hus och hem... Och att jag lyckats förbli nykter..

är jag nu på grund av jobbsituationen... Det är jobbigt att vänta på besked om vad jag ska arbeta med framöver..Vore lättare om jag visste.Nu skriver jag vad jag önskar mig.... Jag önskar mig ett arbete med enbart positiva människor som arbetskamrater, inga gnällspikar.. Ett arbete som utvecklar mig själv och människorna runt omkring. Jag hoppas få lika bra arbetstider som nu, dvs helg och dygnspass så jag får mycket ledigt emellan. Är ingen 7-16 person. Jag hoppas mina utbildningar och min erfarenhet kommer till nytta i det nya jobbet. Jag önskar att jag får utöva friskvård på jobbet.. Detta har inte mycket med beroende att göra, men hoppas också jag kan hjälpa andra med a-missbruk i framtiden. Det är ju ändå fantastiskt att två med beroende-problem, jag och sambon faktiskt efter många års supande är nyktra och friska. Det är nog inte många som förstått att vi hade så stora problem med alkohol förutom dom närmaste förstås. Det är så det ser ut för många. Ordnade liv med familj, jobb, vänner, fint hem osv... Bakom fasaden lurar beroende, fylla, oroliga och ledsna barn, bilkörning och arbete i bakrus, dåligt samvete, skuld och skam....Tur att livet kan få en annan riktning.... Kram..

Har känt ett slags sug som jag inte känt på länge... Lite konstigt men vet att många faller efter långa nyktra perioder. Jag tänker då på hur allt varit. Jag går verkligen in i våra gamla situationer som varit hemska. Måste verkligen försöka att inte glömma vårt supande här hemma. Drömde att jag skulle sjunga kareoke och att jag sa att då måste jag dricka alkohol innan.Ska du dricka frågade ett av mina syskon? Jag svarade tvekande i drömmen. Lite jobbig dröm... Avböjde en större fest som var "vuxenkalas" dvs mycket alkohol idag. Gratulerade födelsedagsbarnet lite tidigare på dagen i stället. Senare hittade jag en liten flaska jägermaister i min dotters rum (hon har flyttat hemifrån). Jag hällde ut den i vasken. Sa till sambon att jag tar det säkra före det osäkra. Han muttrade något. Då sa jag till honom att om det stod en 7,2 öl i skåpet, hade han inte kunnat låta bli den. Då höll han med. Annars har vi umgåtts med gamla vänner som inte har druckit i vårt sällskap. Dom har inte frågat eller sagt något. Dom vet att inte vi dricker längre och tycker väl det är bekvämast att inte dricka själva heller. Min vän har flera nära vänner som dricker alldeles för mycket. Dom tycker nog att det är bra att vi slutat. Tänkte idag att det var kanske synd om hennes sambo att han inte fick dricka denna Lördag när dom valde att umgås med oss. Vilken idiotisk "medberoende" tanke. Hans lever och själ mår nog bra av lite a-uppehåll då och då. En jättefin kväll med vännen som masserade både mig och sambon (hon är massör), god mat och glada skratt...Vaknar som vanligt nuförtiden, nykter och alla minnen från gårdagen intakta. Inga barn som hotar med socialen eller kallar oss för fyllon.... Så skönt... Kram

Vi har en viss tid här på jorden. Den kan man använda hur man vill. Vi kan skaffa oss utbildning, jobb, vänner, familj. På fritiden och på ledigheter kan vi göra det som känns intressant. Vi kan utöva sporter, läsa böcker, umgås med vänner, vara i naturen, resa mm. Livet är ju fullt av möjligheter. Ändå väljer vi att förstöra mycket av det fina i livet genom att supa. Det börjar ju fint med lite berusning då och då, Efter många år (för de flesta) känns livet tomt utan en riktig fylla oftare och oftare. Hur blev det så här? Ja, det är bara att inse att alkohol är ett medel som förändrar våra sinnen. Ibland till fördel för oss själva, men inte så ofta. När vi väl har blivit beroende kan vad som helst hända. Fylla, misshandel, trasiga barn och andra anhöriga, dåligt mående, skam och skuld. När bollen börjat rulla, går det fortare och fortare utför....Som tur är går det att stoppa. Vi kan stoppa själva genom att be om hjälp, anhöriga kan ta hjälp och den vägen hjälpa oss, arbetsgivaren har skyldighet att hjälpa oss. Så ni som undrar vad ni ska göra, kom igen. Ta hjälpen som finns. Livet finns här och nu... Kanske inte sen.. Kram

Kommer ihåg första fyllan, 12 år. Någon kompis som kommit över jättestark sjukhussprit. Jag drack några klunkar, blev jättefull. Raglade omkring. Spydde flera gånger. Efter det dröjde det ett tag, innan nästa fylla. Åren gick, jag jobbade på färjor. Drack inte speciellt ofta med tanke på tillgång. Hade mängder med alkohol i hytten. Fick familj. Fester ibland på helgerna... I 40-årsåldern började alkoholen betyda mer. Efter sista barnet så drack jag var och varannan helg. Jobbade även helg, dom helgerna var jag nykter. Köpte husvagn och hade den uppställd. Där och då eskalerade supandet, sakta men säkert. Där gick jag över gränsen att dricka 2 dagar i rad. Efter det blev det flera kvällar i rad. Fy vad mycket pengar och tid jag lagt på skiten. Åkt på "shoppingresor " till Danmark och Tyskland. Enbart för att köpa en massa alkohol. Förmodligen finns det överkonsumtion och missbruk hos de flesta som handlar så. Den som dricker måttligt borde nog kunna handla sin alkohol på bolaget. Jag handlade alkohol för flera tusen varje gång. Usch vad tragiskt. Kan tänka mig vad barnen tänkte när vi lastade in all alkohol i vårt hem... Pratade med ett vuxet syskonbarn vars mamma också är storkonsument. Han tyckte jag och sambon är väldigt starka som lyckats sluta helt. Känner att vi måste vara förebilder för våra men även närståendes barn. Vi har alla alkoholgener att tampas med. Det går att vända missbruket till ett sunt liv. Bra för vår yngre generationen att ha med sig i livet...

Tillbringade morgonen med att läsa din tråd. Wow! Såg att du skrivit flera inlägg på sista tiden utan respons. Jag har läst dem och tycker att det är mycket viktigt och tänkvärt, men den har det liksom inte blivit av att skriva.

Hoppas att det ordnar sig med jobbet för dig. Att du får som du vill ha det och behöver. Annars tror jag att det är bra och nyttigt med förändringar. Bra och nyttigt tror jag också att det är att reflektera här i forumet trots att det går bra. Reflektera kring hur det såg ut, valen och dess konsekvenser och det är verkligen inte roligt alla gånger, men när man som du och sambon din har lämnat så är det nog himla nyttigt.

Min sambo växte upp med en missbrukande pappa och bestämde sig för att hans (våra) barn aldrig skulle vara med om det han upplevt. Han har därför alltid varit mycket, mycket måttlig när barnen varit med (och även annars). Så även jag som istället smygdruckit när de sov. Funderar på hur det sett ut om jag valt att leva med någon annan. Om det varit ok att bli full... för i min värld så har det inte riktigt varit det. Så det har varit tvunget att det skulle ske i smyg. Hade jag sagt ifrån eller hade jag velat bli berusad? Det är frågor som nig aldrig får nåt svar. Känner att jag idag skulle välja barnen i första hand, men det valet är så mycket lättare när man har lite distans till alkoholen.

Och igen Miss Lyckad, tack för en fantastisk tråd där vi fått vara med från absoluta första början!

När jag började läsa trådar här på Forumet som nynykter, så valde jag endast trådar där personen inte drack alls. För att jag själv inte skulle bli sugen. Jag scrollade bara bort trådar på forumet så fort jag såg att någon ville fortsätta att dricka. Tror faktiskt att det var en bra strategi. Innan så läste jag massor, även av dom som minskade, men tyckte då att "min konsumtion var ju inte så farlig ändå i jämförelse". Jag har sett att du har peppat och stöttat många i trådarna, även mig. <3 Tack för det. Har ju många par i min närhet där bägge dricker, tror det kan vara mycket svårt att sluta då, om inte omgivningen tvingar en eller båda att inse faktum. Vi, jag och sambon har ju druckit från och till i många år, på olika sätt. Det har varit mycket gräl och elände periodvis. Fast vi oftast har tyckt att det har fungerat. Oräkneliga gånger har sambon somnat på soffan eller i bastun. jag har blivit grälsjuk eller velat ha hit folk på "fest" (supar-kamrater). Jag har nu med tiden fått en inre styrka som gör att jag aldrig kommer att förhandla med min nykterhet. Mitt liv är större än alkoholen. En sådan J-A dryck har förstört så många människors kärlek, tillit, äktenskap, barndom, ekonomi, och inte minst hälsa. Var du glad och nöjd Sisyfos att din sambo förstod hur man ska hantera alkoholen trots hans egna upplevelser av den. Många med hans bakgrund gör tvärtom, för det är den familjeförebilden man har... Kram...

Har läst så många gånger om personer med a-beroende och som inbillar sig att man kanske kan prova att dricka lite igen..Och efter ett tag trillar tillbaka ner i träsket. Tänkte skriva att... vad är det för fel på folk?.. Men ska ju inte vara för kaxig... Kan en drogmissbrukare prova att ta en halv sil? Kan en som slutat röka, bara röka fimpar när andan faller på? Och tro att man kan sluta när som helst? Kan en spelmissbrukare bara satsa 100kr på spel i stället för 1000 kr? Och inte börja spela bort allt igen? Svaret är ju såklart NEJ... Det går ett tag sen är det kört!! Hur många miljoner människor ska behöva säga samma sak för att vi ska fatta? Dessa rader ska jag själv läsa OM jag tror att jag kan dricka lite alkohol någon mer gång...

Ellan

Är ju en helt vansinnig tanke som har dykt upp ett par gånger hos mig under mitt år. Då gäller det att ha verktygen redo. Liknelser som du beskriver, en person med kraftig nötallergi som bara ska äta "lite" nötter. Spela hela filmen, HALT, våga stanna upp mm Jag har en lapp i mobilfodralet som visar mina levervärden, PET och några till från förra året. Tar fram den ibland för att påminnas.
Det gäller att vara medveten om riskerna. Lätt att bli övermodig när det går "enkelt". ?

och sedan kan man fråga sig vad det är för mening med det.
Om man en gång i tident vant sig vid en hög promillehalt, varför ska man laborera med att ha bara någon tiondels promillehalt ibland?
Nej det som händer är att "beroendesystemet" retas och omdömet blir sämre, och till slut, förr eller senare, ramlar man dit igen.
Sen ska man göra om hela den jobbiga proceduren och försöka bli fri igen.

Jag dricker ju dessutom bara typ var 12:de vecka. Får MVG på alla
"är du alkoholist tester" för jag dricker ju i snitt mycket mindre än
normalsvensken. Som periodare är man liksom nykterist och alkoholist i
samma förpackning...

Så ibland anser min beroendehjärna att: - Nä jag är inte alkoholist.
Jag kan inte vara alkoholist. Senast igår så tänkte min
hjärna så...

Min terapeut frågade mig: Och hur tänker du då?

Jag sa som det var. - Jag tycker du pratar skit vid dom tillfällena.
Han skrattade högt och roat åt mitt utlägg.

Det är just den där tanken som måste kontrolleras.
Det var väl inte så farligt? Det var ju det. Det var kaos.
Det var panik. Kräkor. Blod. Det var på allvar.

Önskar att jag hade fotat mitt sista slagfält...........

Att komma till insikt om sig själv, och sitt missbruk är viktigt. MM du vet ju vad konsekvensen blir för dig oavsett tabeller och tester. Jag kunde "sköta" mig dom flesta gånger med alkohol. Det spelar ingen roll. Konsekvensen av missbruket för min del var skam,skuld, ohälsa, närståendes dåliga mående. osv osv. Och som du skriver Pi 31415 att börja om denna procedur igen är inget jag vill...Det var smart Ellan att ha lappen med levervärden lätttillgänglig..

AlkoDHyperD

Jag började röka som 16-åring, hade smygrökt en del sedan jag var 12-13. Snusade och rökte samtidigt i flera år. När jag var 29 slutade jag med hjälp av nikotinplåster. Då hade jag redan kronisk bronkit, kedjerökte, var uppe och rökte även på nätterna. Jag är ju funtad så. Aldrig lagom.
Efter en överträningsperiod för två år sedan med hälseneskada och träningsförbud i några dagar (tränar annars ett eller två pass om dagen) blev jag rastlös på lunchen och fick ett infall. Om man skulle köpa lite snus...
Efter 17 nikotinfria år blev jag fast igen!
Till en början var det ju inte mer än 5-7 prillor om dagen, men ökade förstås snabbt. Är nu uppe i knappt en dosa av den starkaste sorten per dag. Det är så det kommer att bli med alkoholen också. Jag försöker se det och ta in fakta.
Men samtidigt finns det en annan farlig tanke. "Spelar det någon roll?"
När den tanken kommer är återfallet - eller nästa period om man ser det så - farligt nära.
När jag trots medvetenhet om konsekvenser, risker och hur det brukar gå till under hela processen ändå inte har tillräckligt med omsorg om mig själv eller vett att känna rädsla för att ens vilja stå emot. Som om mitt liv inte är så viktigt.
Så, tyvärr är det vita knogar som gäller just nu. Håller dem hårt som fan tills systemet stänger imorgon.
Det ska visst bli en solig dag. Om jag planerar in ett långt cykelpass mellan 10 och 14 redan nu. Bestämmer med några träningskompisar....så får det bli!

Trodde själv att jag var det ett tag. Men det gällde bara alkohol och först när jag väl var fast i missbruket. Rökat och snusat har jag gjort. Men det var väldigt måttligt. Förutom vid a-intag. Då rökte jag som en borstbindare, det är ju också vanligt. Är det inte många personer med ADHD- diagnos som är allt-eller inget typer? Även vid Bipolär-diagnos vanligt förekommande. Har en känsla av det i alla fall. AlkoDHyperD oavsett vilka metoder vi använder oss av för nykterheten så är det bra, bara det funkar..

AlkoDHyperD

Min utpräglade ADHD försvårar genom impulsiviteten och de starka svängningarna som gör att jag tvivlar på mig själv. Hjärnan gör tvära kast som jag inte hinner reflektera över. Infall leder till tvång som leder till snabba beslut. Flyta med, surfa på suget, vila i stunden, stanna upp och tänka. Allt det där som är nödvändigt för att göra bra val är så förbannat svårt.
Har ett mantra som jag försökter pränta in så det kan användas lika snabbt som impulsen flyger i mig. "Gör inte saken värre"

Kände lite sug igår. Vet inte om det blev efter jag läst här på forumet? Har känt det tidigare att vissa trådar gör att suget kommer... Som tur är har jag numera konsekvens-tänkande. Jag säger till mig själv att "Är du dum på riktigt"? Hur fan kan du ens fundera? Dricka sig full, varför? Då försvinner sug-tankarna ganska snabbt. Jag tänker även på sambons fylle-jag som jag ibland hatade. Hade förmodligen avskytt mig själv också om jag sett mig själv ragla omkring, här hemma. Är förkyld idag och humöret inte på topp. Hade en fin dag igår med en väninna. Det är skönt att ha vänner som man känt länge. Vi har känt varann sen 10-års ålder. Känner till varandras uppväxt, förälskelser, syskon, ja det mesta. Med en sådan vän är det lätt att umgås. Man behöver inte förklara så noga, om saker och ting, för vi vet var vi har varandra...

anonym11208

ibland kommer suget när jag läser i vissa trådar. Det var ett bra tips, "Är du dum på riktigt?" :-) hahaha, jag snor ditt tips, om det är okej?! Ha en underbar solig söndag!