av Exhale

Exhale
fre, 2019-06-14 - 11:29

att lämna sina barn en helg för att få möjlighet att supa ner sig ordentligt.

Den ger mig ont i magen. Mår illa. Mina inävlor vrider sig i ångest. Benso idag. Anything för att hålla mitt huvud över vattenytan. Och sen värst av allt. Medhållet. Fy fan. No more sympati och empati.

Spinoza ja visst finns där ett äventyr. Och jag njuter, ibland när jag kan se dem, av alla möjligheter. Det är svårt att programmera om sitt sinne dock. Min kropp är så fysiskt tydlig.

Men en fin helg till oss. Med fokus på oss.

Samtal i veckan. Veckouppgift. Hålla fokus på min egen hälsa och mina behov även när jag är med mina barn. De ger mig kraft att orka. Men jag förhandlar också bort det jag behöver för mig. Ger mig själv ursäkter för att låta bli att ta hand om mig. Det går så lätt. Att strunta i det. För jag har ju legitima skäl då. Barnen först. Men. Ja dem först och JAG.

Exhale
lör, 2019-06-15 - 21:30

vill inte hamna i den här sitsen igen. Men förstår inte vad jag ska göra. Barnen skulle vara med sin pappa i helgen. Då de varit hos mig i veckan. Då väljer han att resa bort och hans föräldrar är barnvakt. Inte första gången. Min dotter blir ledsen för hon vill såklart vara hos mig. Hon vet att jag är hemma. Hur ska hon kunna förstå. Hur jag mår. Varför jag behöver vilan. Det gör hon inte. Eftersom det inte syns utanpå. Jag har försökt förklara men han vägrar lyssna. Han förstår inte alls att hans val blir jag som överger. Jag står inte ut med det här igen. Det har hänt för många gånger. Det gnager sönder mig inuti. Jag behöver vilan för min hälsa och för att kunna finnas för barnen. Men det här skickar mig rakt ner igen. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Försökt förklara på alla sätt men jag vet att han inte lyssnar. Han glömmer. Jaha, det har jag aldrig hört. Han håller själv inte reda på hur ofta detta sker. Eftersom för honom är det inte ett problem. Och en bra lösning. Men det är inte det för mig. Och det är inte det för våra barn. Behövde få det ur mig. Håller på att gå upp i atomer av ångest här. Jag håller ihop för allt vad jag har när barnen är här. Jag kommer orka mer. Men hur.

Exhale
sön, 2019-06-16 - 18:03

det fanns en knapp jag kunde trycka på så startar livet igen. Vara nyfiken..vilja upptäcka. Vilja vara. Leva. Vet att det lättar igen om några dagar. Men just idag är det minut för minut igen. Valet står mellan att sova mig igenom. Eller resa mig upp och fejka mig igenom en kväll. Det går oavsett. Men idag gör det ont.

Exhale
sön, 2019-06-23 - 10:33

sa jag det för första gången högt till någon. Jag är ett vuxet barn. Det känns märkligt. Jag sa det till en annan medlem i min familj. Ett stort steg.

Fram till nu har det bara handlat om prioriteringar. Får hoppas det håller sig så. För jag älskar dem så. Och nu är de på väg in i de gyllene åren.

Jag läker sakta bit för bit. Och jag vet inte vad jag ska göra med de nya glasögonen. Men det jag förstod där nere på den djupaste botten. Det förändrar dig för alltid. Ska jag leva med någon i framtiden så blir det med en människa som gjort den resan. Drömde inatt om en kärlek till en man som förstod mitt språk. Höll i handen. Var förälskad. Vill sova igen ?.

Exhale
tors, 2019-06-27 - 18:06

aningens sommarsug som liksom surrar. Inne i den lite lugnare perioden med lättare sinneslag. Var en tung period innan. Men lyckades fatta några bra beslut för mig själv ändå. Känns som att jag är lite på väg iallafall. Oroar mig lite över alkoholen. Om jag släpper kontrollen kommer jag lura i mig att jag kan igen. Jag har ingen som kommer ifrågasätta tyvärr. Även om jag sagt rakt ut. Jag ska inte dricka mer. Och jag kommer inte göra det. Men ändå. En liten oro. Mer en tanke om vad skönt det vore. Att släppa lite på taget. Koppla bort. Ur. Ifrån.

Och som jag lärt mig vila. Den största gåvan. Hade den som barn. Långa lata dagar med böcker som sällskap. Nu med musik och tv-serier. Försöker pyssla lite men idag suger vardagsrutinerna och omsorg om barnen allt jag har. Kanske finns där utrymme imorgon.

Exhale
lör, 2019-06-29 - 10:46

att undersöka mitt eget isberg. Så ofantligt lite jag vet om det. På väg mot rätt fokus iallafall. Leta svaren under mina triggers.

Exhale
tis, 2019-07-02 - 10:43

hela tiden. Nör jag ska skrapa under ytan. Men hittar lite här och där. Små små stycken.

Att hålla fokus på mig. Ovant. Och inte leta hos den andre. Där jag hela tiden landar till slut ändå.

Går framåt dock. Den stora frågan är ju. Varför gör jag såhär mot mig själv.

Exhale
tis, 2019-07-09 - 11:11

men sen fann jag Byron Katie, genom Navid Modiri.

Och ja.

Jag vet inte om det är så viktigt längre.

För första gången känner jag hopp. Jag har alltid hävdat att den enda man kan förändra är sig själv. Men ändå har där funnits en tagg. Om jag bara kunde hindra andra (läs honom) från att såra mig igen. Men det är ju omöjligt eftersom det är jag som orsakar såren.

På väg. Äntligen på väg.

Skrållan
tis, 2019-07-09 - 11:55

Så skönt att få känna hopp. Önskar dig flera sådana dagar. Det är svårt att sätta fokus på sig själv. Men det går. Undan för undan.

Spinoza
tis, 2019-07-09 - 12:28

Byron Katie är fantastisk och tack för att du påminde mig om henne. Jag har tittat en del förr och nu känns det ju högaktuellt!

Exhale
mån, 2019-07-22 - 10:57

min egen nykterhet idag. Längesen så intensiva förhandlingar pågick. Över 2 år sober nu.

Note to self. Inget kommer gratis.

Skrållan
mån, 2019-07-22 - 12:28

Du är stark Exhale. Se tillbaka på allt du klarat. Du klarar detta också. Försök att vara snäll mot dig och gör något som gör dig glad.
Sänder dig en styrkekram?

Exhale
tis, 2019-07-23 - 13:14

Slapp undan klorna denna gång. Men ökad vaksamhet. Måste nog skaffa mig ett stödssystem av vakande ögon. Så jag inte trillar dit igen.

Tack Skrållan ? och jag gjorde något snällt för mig själv istället. En kort resa med en vän väntar. Äkta självkärlek. I got this.

Exhale
lör, 2019-07-27 - 09:16

den tunga perioden nu. Och hela min kropp längtar efter återgång till tryggheten i status quo. Det gäller både min självdestruktivitet och mina medberoenden i relationer. Får kämpa hårt för att inte lägga mig i för att dämpa egen ångest. Jag vill ha vila. Jag vill ha sommar.

Men det är bättre. Det är bättre än någonsin förr. Glöm inte det. Glöm inte.

Exhale
ons, 2019-08-07 - 06:15

sjuk två av dagarna. Men ändå klart den lugnaste på, ja, så sorgligt. Men väldigt länge.

Var inte vaksam så föll tillbaka i lite gamla hjulspår med ett försök att börja dejta. Aldrig gjort. Så krävdes mkt mod. Men om det var ett bra eller dåligt beslut vette sjutsingen. Men man kan faktiskt backa bandet.

Det betyder iallafall. Att det börjar bli bättre. Jag börjar vilja testa på livet igen.

Och att fällorna är många.

Azalea
tors, 2019-08-08 - 23:38

Så härligt att du vågar prova vingarna lite igen. Det kommer att finnas lite luftgropar ibland men det fixar du.
Kram

Exhale
tis, 2019-08-27 - 09:04

Sakta sakta under sommaren. Fortfarande utmattning kvar. Klart det oroar mig. Tillbaka till arbete under hösten. Men orkar inte må fysiskt dåligt. Så det blir myrsteg.

Jag har börjat dejta igen ?. Med medvetenhet om mitt medberoende i bakhuvudet. Valde aktivt bort det välbekanta och trygga. För att ge mig ut i nya okända marker. Med människor som vet mörker. Men har det under kontroll.

Heja mig. Så jävla stark just nu. Inte rädd för jag vet. Jag har klarat botten förr. Kommer den igen. Jag har det. Jag KLARAR DET.

Kram till er alla kämpar ❤

Azalea
tis, 2019-08-27 - 23:21

Så bra att du vågar på att prova vingarna.
Lita på dig själv och dina instinkter så kommer du få en spännande höst.
Du vet och du kan?