Kaffetanten88

Du är välkommen här. Tack för dina ord. Jag suget var övergående igår. Jag hittade triggers. Varit stressad under dagen och ätit dåligt. Efter lite vila, åt middag, drack en energi dricka. Då mådde jag mycket bättre igen. Sen gick jag på AA möte och det kändes bra. Tack för att ni finns här och ger stöd. Kram!

Kaffetanten88

Jag blir så ledsen på suget. Det ger sig aldrig. Min hjärna försöker övertala mig att dricka. Att jag behöver det. Alkohol tar fortfarande upp så mycket av mina tankar trots att jag är 3 månader in på nykterheten. Sa till min man att jag var jättesugen idag. Hade han sagt att han skulle köpt en flaska vin på vägen hem från jobbet så hade jag druckit. Nu sa han inte det så blir inget dricka. Så trött på det här. Vill bara få stänga av hjärnan. ?

Kaffetanten88

Bytte namn på tråden för just nu vacklar jag så mycket. Sugen ofta. Har varit sen jag blev nykter i princip. Varit en kamp i 3 månader. Tankar som nu klarar du nog att dricka mindre osv. Vill ju ha ett nyktert liv och jag kommer säkert inte hålla mig till måttligt. Jag vet inte vem jag är just nu. Vet inte hur jag ska orka. ?

Kaffetanten88

Hoppas suget försvinner för oss. Det börjar bli jobbigt att det är en sån kamp.

Kaffetanten88

Jag är så avundsjuk på alla som upplever så mycket bra av att vara nykter. Jag känner inga positiva förändringar. Jag har gått upp i vikt, kämpar nu med diet för att gå ner. Jag är fortfarande trött fast det gått 3 månader. Enda gången jag mår hyffsat är efter jag joggat. Jag har massa ångest varje dag. Jag har massa saker jag borde göra. Tex träna med mitt barn som föddes med genmutation. Jag borde ta hand om hemmet. Inga vänner här av sig och kollar hir jag mår. Känns som jag förlorat mina närmsta vänner utom en då. Jag känner mig deppig och misslyckad och undrar om nykterheten ens är värt det. Jävla piss.

Jag har gått hos en alkoholterapeut som hjälpt mig mkt, sen även besökt AA och byggt min egen trygga grupp med kloka människor.
Låter som du är väldigt ensam i det här så sök stöd och hjälp, för det är skönt att lasta av sig saker hos någon:/ kram Strulan

Det tog lååång tid, över halvåret, innan jag började märka att det vände. Och det först efter insättning av antidepp o sömntabletter.
Var bara trött trött trött och massor av ångest hela tiden! Trots att jag tränade, vilade, åt nyttigt, var snäll mot mig själv o gjorde allt rätt. Kändes så orättvist och frustrerande!

Nu över ett år nykter är jag på topp! ? Mycket beror på att jag tog tag i och gjorde en riktig förändring i mitt liv - separerade från min man (gifta 15 år) vårt förhållande var så destruktivt! Men jag såg inte det då jag var i det och jag höll mig kvar alldeles för länge (för barnens skull, som att de fick en bra bild av vad kärlek är..) sen var jag hjärntvättad och trodde på allvar att jag inte skulle klara mig själv (utan honom) men d gick ju superduperbra!!!

Så ge inte upp. Ta ett steg åt rätt håll varje dag. Rätt var det är ser du vart du är på väg och hur långt du kommit! Tacka dig själv för att du väljer ett hälsosamt liv. Tex Skriv tacksamhetslista 3 punkter varje dag. Typ jag är tacksam över att knäna låter mig jogga 4km. Jag är tacksam över alla mina vita dagar. Jag är tacksam över min relation med mina fina barn.

Vad behöver du förändra i ditt liv?

... suget försvinner också senare.
Min favorit är att surfa på suget. Nyfiket betrakta vad som händer i kroppen. Vilka tankar som kommer. Skapa distans genom att tänka "nu fick jag en tanke om att ta ett glas vin" osv.

Håll ut! Det vänder! Jag lovar!!
Kom på träffen vettja så pratar vi mer kanske blir vänner irl?
Vi behöver varandra!

Kram

Kaffetanten88

Jag går på AA och har fått medicin från min husläkare. Äter även antidepp och har medicin för sömn. ? Inget hjälper. Jag försöker stå ut. Hoppas på att det vänder snart.

Kaffetanten88

Berättade på AA hur jag kände igår. Kom fram 2 karlar efter och så samma sak att förstå året var jobbigt så finns iaf hopp att det blir bättre.

Vad du är stark som kämpar dig igenom det här.
Jag hade det också skitsvårt i början av nykterheten. Som att all ångest vaknade till liv. Det tar tid att få balans i hjärnan och livet, du är fantastisk som står ut.
Jag brukar skriva här under det värsta, liksom skrika ut mitt i attackerna. Har haft mycket hjälp av att ha en plats där allt det mörka får utlopp så att det inte bara stannar kvar inuti.
Heja heja dig.

Kaffetanten88

Ja jag känner att det hjälper att skriva. Har pratat en del med en tjej från AA med vilket hjälpt.

Igår kom en vän över för att fira hans födelsedag. Jag skrev innan han kom att det var synd vi inte kunde fira med bubbel. Han svarade "Jag tar gärna bubbel om jag får". Jag fick panik då. Tankarna snurrade, ska jag dricka? Klarar jag att han och maken dricker? Vill jag göra alla besvikna genom att dricka?
Som tur vad skrev jag till honom och berättade om paniken och han var helt ok med nyktert. Så allt blev bra till slut.

Ska försöka börja tänka som tjejen från AA sa. Att jag får dricka om jag vill. Det är inget förbud. Jag väljer bara att inte dricka.

Ångesten får jag försöka hantera på något sätt. Förhoppningsvis blir det bättre.