av Ensammenintestark

Ensammenintestark
ons, 2020-01-22 - 09:08

Så. Nu är jag här på allvar. Var i forumet för några år sedan under annat namn och höll upp från a i tre veckor. Då jag inte tyckte jag kunde ha så stora problem ? och inte riktigt kunde identifiera mig som alkoholist? provade jag att dricka igen. Var ju givetvis helt fel tänkt.

Jag hör inte till de alkoholister som dricker kopiösa mängder och som inte kan sluta när de väl börjat. Men, jag dricker ensam och ofta. Jag smyger och gömmer. Jag har skuld- och skamkänslor. Och jag mår ju inte bra, varken mentalt eller fysiskt av all alkohol.

Har varit på väg till detta vägskäl under hela hösten då mitt drickande eskalerat. Jag har gjort många försök att sluta. Det mest seriösa höll i sig i två veckor med ett snedsteg efter sex dagar då jag gick upp mitt i natten och bälgade i mig sprit. Var som en annan kraft som tog mig till spritskåpet.

Just denna kraft som är en del av mig men ändå inte är jag ju inte ensam om att uppleva. Känns lite som doktor Jekyll och mr Hyde. En del av mig vill mitt bästa, en annan vill dra mig ner i ett mörkt håll med lockrop om hur skönt och härligt det är att dricka. Och skönt kan det ju vara i vissa stunder. Alkohol är ju mumma för belöningssystemet. Men till vilket pris. Nej, nu har jag börjat förlika mig vid tanken att inte kunna dricka a mer. Men jag är så rädd för mig själv/ den mörka kraften/ alkoholdjävulen som säkert kommer att komma med sina förrädiska lockrop framöver under en lång tid.

Efter att ha läst på forumet under säkert ett halvår nu så vet jag hur kampen ser ut för de flesta och jag har stor ödmjukhet inför hur min framtid ska se ut.Men alla vittnar om samma sak: vilken glädje och lycka att vara nykter. Detta inspirerar mig liksom så mycket andra kloka saker som skrivs här.

Idag är tredje dagen utan alkohol och jag tänker iaf inte dricka idag.

Charlie70
ons, 2020-01-22 - 09:19

Vi kämpar vidare tillsammans här! Jag är på vecka 5 och hade inte klarat det utan detta forum kan jag säga. Forumet är mitt AA. Här inne påminns jag varje dag om potentiella fallgropar och glädjen över att vara nykter.

Ensammenintestark
ons, 2020-01-22 - 11:36

Vakna vacker och Charlie70, tack. Jag tycker att detta forum är helt fantastiskt.

Som framgår av mitt nickname inser jag att ensam inte är stark, men har tyvärr svårt att omsätta det i praktiken. Att skriva här är ett stort steg då det kräver sanningar från mig själv. Och det betyder att jag lägger saker på bordet som jag gärna stoppar undan och vill förtränga.
Det finns ingen och då menar jag ingen som vet något om mitt beroende. Inte min sambo, inte mina tre barn, inga vänner. Efter att tagit del av mångas historier här förstår jag att jag inte är ensam om en sådan situation. Man behöver inte dricka i offentligheten och berusa sig besinningslöst för att kunna identifiera sig som alkoholist. Jag är väl en sk högpresterande alkis som har ett välbetalt jobb och fungerande familjeliv, som så många andra som skriver på detta forum.

Att ta hjälp utifrån känns oöverstigligt. En sådan skam. Och kanske konsekvenser för min förhållande och mitt jobb. Så rädd.
Men att skriva och läsa här är en verklig livlina. Så hoppas detta är tillräckligt så länge.

Jag har alltid gillat känslan av berusningen av det första glaset alkohol. Som ung, typ 20, gillade jag att dricka mig salongsberusad, gärna för mig själv, även om jag förstod att det inte var ”normalt”. Jag tålde inte så mkt och var absolut inte den som drack mest på festen. Men jag tror att jag under studenttiden la grunden för ett riskbruk. Men vem drack inte ofta som student liksom?
När jag träffade mitt ex drack jag ytterst sällan, men minns att jag längtade starkt efter alkohol under mina graviditeter.
Men nånstans för tio år sedan förändrades mitt sparsamma intag av alkohol till mer och ofta. Vi umgicks med en familj där mannen definitivt var alkoholberoende och tillsammans med den familjen gjorde vi resor till Tyskland och köpte stora mängder alkohol. ”Det var ju så billigt”. Både jag och mitt ex drack mer då alkoholen fanns mer tillgänglig hemma. Vårt dåliga äktenskap spädde nog på tillfällena då vi tog en whisky eller några glas vin på kvällen för att stressa ner. Ofta på var sitt håll. Jag hade sömnproblem och använde alkohol för att somna om jag vaknade på natten.
När skilsmässan var ett faktum för sex år sedan drack jag på ett destruktivt sätt och förstod nog att det inte var normalt. Men orkade inte göra något åt situationen. Det destruktiva drickandet lättade något och under några år drack jag mer måttligt, men fortfarande flera gånger i veckan och ensam. Höll upp i kortare perioder och tänkte att jag nog inte har så stora problem. Haha. Var ju inte sant, men alkoholdjävulen är så bra på övertalning.

Men som sagt, ingen i min familj har någonsin sett mig ”packad”. Nu lever jag men en ny man som är ytterst sparsam med alkohol. Men han jobbar mkt och jag har kunnat ägna många kvällar åt att dricka utan att det märkts. Så svårt att låta bli när jag kommer från jobbet att dricka precis innan jag lagar mat. Vilken kick på fastande mage. Men dricker även vid andra tillfällen. Ibland på dagtid på helgerna eller för att somna på kvällen.

Så trött på detta nu. Känner en annan form av insikt och beslutsamhet. Men som sagt, rädd för kraften som styr oss beroende så snart vi släpper garden.

Hitofude
ons, 2020-01-22 - 22:07

Jo, jag är som du, berättar inte för nån om mitt beroende. Jag har nog inte smugit med att jag dricker vin - snarare med hur MYCKET det blir. Och hur ofta.
Jag är också som du, bra jobb och karriär, bra familjeliv. Trots det känner jag mig ofta ensam, är det så också för dig?
Inte heller jag mår bra av alkoholen, varken fysiskt eller psykiskt. Har försökt bli vinfri från årsskiftet, lyckas inte helt men försöker att inte slå på mig själv för det.
Jag välkomnar dig hit, att vara starka tillsammans kan vara en bra strategi. //Hitofude

TessMa
ons, 2020-01-22 - 22:39

Har alltid varit den dricker bra, dvs. mycket på fester osv. Men har dolt hur mycket och hur ofta jag dricker hemma på kvällarna. Inget jag varit stolt över?Nu har jag varit nykter i över en månad och det är rekord på många många år. Bestämde också igår att mitt tredje mål blir att fortsätta vitt även i februari?

Se klart
ons, 2020-01-22 - 23:26

Vad bra att du har hittat hit. Vi är ju många som delar denna ”ensamhet” som det innebär att hemlighålla något som har så stor betydelse för våra liv och hur vi mår. Någonting har vi säkert gemensamt- jag tror nästan alla trådar jag läst här är skrivna av människor som har mycket ansvar, mycket plikter, och höga krav på oss själva. Jag är nu en bit in i min tredje vecka och jag siktar på 3 månader, men tar framförallt en dag i taget. Det lättar som du vet, efter ett tag.Var snäll mot dig själv! Kram.

Espandrill
tors, 2020-01-23 - 01:47

Jag har funderat på att ta hjälp av någon men hindras alltid av skammen att behöva berätta hur sunkig jag egentligen är pga alkoholen. Glaset vin precis hemkommen från jobbet är också mitt bästa glas, helst när ingen är hemma. Har en vit januari månad och borde egentligen haka på Se klarts 3 månader men är inte där än riktigt.
Välkommen och lycka till!

Ensammenintestark
tors, 2020-01-23 - 07:14

Kan vi vara starka Hitofude, Tessma, Se klart och Espandrill! Är skönt att kunna vara ärlig gentemot andra personer med samma relation som jag till alkohol. Tillsammans stöttar vi varandra!

Och ja, jag känner mig ensam, Hitofude. Är den ”starka” i mitt förhållande. Min sambo lider periodvis av psykisk ohälsa och var väldigt dålig förra året. Det känns inte som att jag kan vara den svaga i vårt förhållande genom att berätta om mitt alkoholproblem, iaf inte just nu. I mitt förra äktenskap var det lite likadant, men på ett annat sätt. Här blev jag den svaga som en konsekvens av min sambos härskartekniker. Han led också av psykisk ohälsa men på ett mer svårbemästrat sätt. Han skulle aldrig ha kunnat stötta mig i mitt alkoholproblem. Jag tror nog att min nuvarande man vill kunna stötta, men osäker på hur han skulle ta smällen av att ha hamnat med en alkoholist. Därför är jag så rädd att berätta, men säkert väldigt osmart tänkt.

Jag har tänkt så många gånger att jag nog skulle ha nytta av AA. Lyssnar mycket på Alkispodden och har lyssnat på Rebecca Åhlunds bok Jag som var så rolig att dricka vin med. Här ges en väldigt positiv bild av AA och den gemenskap som det kan ge. Men jag har svårt med identifikationen och känner mig så rädd både att försöka och att jag kan bli besviken om det inte finns några människor som likt mig är introverta och lider av duktighetssyndromet. Jag vet att det är dumt och säkert typiskt resonemang för en alkoholist.
Jag har dock lovat mig själv flera gånger att jag måste söka hjälp om jag inte klarar det på egen hand. Men nu har vi ju varandra här! Och vi kan stötta varandra i vår lilla gemenskap.

Ensammenintestark
tors, 2020-01-23 - 08:02

Måste bara komplettera mitt tidigare inlägg nyss. Sitter på väg till jobbet och känner mig verkligen ensam. Min sambo, som ju lider av psykisk ohälsa och som fram till i höstas mått väldigt dåligt var märkbart bättre kring jul. Men de senaste veckorna har han jobbat väldigt mycket, vilket betyder hem vid midnatt, i säng runt 01 och upp på jobbet kl 7. Min teori (som han inte köper) är att detta har ett tydligt samband med hans mående. Nu har ett tecken på mina farhågor, dvs att han åter mår sämre visat sig. Och jag känner mig så uppgiven. Typiskt att när jag behöver som mest lugn och ro för att hålla mig nykter så måste jag åter vara på min vakt och stötta honom. Och inte kunna tala om mitt eget bekymmer. Men jag kan inte låta hans mående styra mitt beslut att inte dricka. Sättet att lösa min egen ångest är verkligen inte givande i längden. Kroppen har tagit stryk senaste året och jag har gått upp i vikt och fått problem med blodsockret. Så för min egen hälsa och framtid behöver jag verkligen vara nykter.

Dag 4, i dag ska jag vara nykter.?

Ensammenintestark
fre, 2020-01-24 - 07:45

Har gått hyfsat bra igår och idag. Är trött, men det beror nog på att jag tar propavan och melatonin för mina sömnstörningar. Tänker mycket på alkohol och lyssnar på poddar och läser på AF. Försöker fokusera på mitt beslut att inte dricka så att jag är på vakt när övertalningskampanjerna dyker upp i huvudet. Tänker också på allting positivt som kommer av att vara nykter och allt negativt som händer när jag dricker. Har ju inte haft så många konsekvenser förutom mitt fysiska och mentala mående. Men dessa bitar är tillräckligt dåliga för att motivera mig.

Detta att jag inte har så mycket fysisk abstinens får naturligtvis a-djävulen att gå igång. ”Du har nog inte så stora problem, då skulle du haft huvudvärk, svettats”jadajada.

Hoppas på en vacker dag så ska jag gå en promenad på lunchen. Laddar inför fredagssuget som är den största triggern för mig.

Men nu ska inget få förstöra. Idag ska jag vakna nykter och helgen ska bli helt vit för första gången på mycket länge.???

Charlie70
fre, 2020-01-24 - 08:06

Och du ska veta att du inte är ensam Ensammaneintestark. Jag och många fler finns med dig här inne på AF. Vi hjälps åt. Du kommer att klara det!

FinaLisa
fre, 2020-01-24 - 15:35

Ensammenintestark, har precis läst din tråd och vill bara säga att jag hejar på dig????
Som du själv säger, så är forumet här som en livlina även för mig.
Hade aldrig klarat min kamp mot alkoholdjävulen? om jag inte hittat hit för drygt två år sedan.
Har kämpat hit och dit, fram och tillbaka med otaliga återfall men nu har jag äntligen 100 vita dagar bakom mig.?
Är så tacksam och lättad över att jag äntligen bestämde mig.
Kan jag så kan du fixa detta???
Lycka till ?
Kram ?

Ensammenintestark
fre, 2020-01-24 - 18:28

Jag klarade värsta fredagssuget.??? Som en lång sträcka från kl 16 till för en stund sedan. Nu lagar mat och druckit alkoholfri öl. Känner mig lugnare nu. Tror jag måste äta nåt på jobbet på eftermiddagen nästa fredag. Tror att hunger gör att suget blir värre.

Fortsatt bra fredag till alla?

Charlie70
fre, 2020-01-24 - 18:45

Och så har du tänkt ut en strategi för nästa fredag dessutom. Precis så! Själv sitter jag här hemma med en praktförkylning. Orkar inget mer än att sitta under täcket i soffan för att hålla värmen. Heja dig Ensammenintestark!

svagis
fre, 2020-01-24 - 19:27

Grattis till dina nyktra dagar! Jag gillade också bäst att dricka ensam men det är verkligen inte bra för oss...skam är väl den känsla jag skulle välja :(
Idag är det fredag - värsta dagen för mig och säkert många fler härinne...men idag överraskade jag mig själv och istället för att köpa en baginbox så gick jag och köpte mig en ny fin sovkudde :-D

Vi fixar det här, en dag i taget. Jag har gått på 2 AA-möten men blev irriterad på en beskäftig kvinna under det andra mötet och har sedan valt att inte gå nåt mer. För mig fungerar detta forum som ett enormt stöd och bäst av allt är att kunna gå in och läsa och skriva sin dagbok 24/7. Jag har varit helt nykter sen den 20 dec 2019 så alltså mer än en månad nu vilket gör mig stolt....men inte övermodig eller säker...suget har nästan knäckt mig ett par gånger men de flesta dagar är jag utan ångest och sug nu och det är fantastiskt <3
Kram
svagis

Ensammenintestark
lör, 2020-01-25 - 09:02

Tack för era kommentarer Finalisa, Charlie70 och svagis, det betyder så mycket att känna att ni finns här och att vi inte är ensamma.

Bra gjort svagis, att köpa en bra kudde isf vin! Läste nån tråd där man sätter in de pengar man sparar på att inte köpa alkohol och då har man ju plötsligt råd med en massa roliga saker. För mig skulle det nog bli minst 400 kr i veckan.

Somnade fort igår, men nykter. Tar ju fortsatt propavan och melatonin för att sova och dessa brukar däck mig på kvällen. Säkert fullkomligt olämpligt att kombinera med alkohol, men så har det varit många kvällar?Min förhoppning är att kunna lägga av med medicin helt, men efter att ha läst hör förstår jag att många får svårt att somna första tiden som nyktra, så får nog fortsätta ett tag till. Nykterheten ska inte hotas av sömnlöshet. Propavan ska inte vara beroendeframkallande och hjälper mig att somna och att somna om lättare på natten. Men jag blir seg på dagen och skulle ju så småningom vilja känna mig helt klar i huvudet. Ingen alkohol, inga sömnmediciner.

Efter att mått dåligt förra vintern efter min sambos självmordsförsök fick jag insomningstabletter. Och det är ju inte så bra för en beroendepersonlighet. Märkte att jag blev fixerad vid dessa och helst inte ville sluta. De innehåller ju benzo, som är beroendeframkallande. Kan även erkänna att jag under en period snodde min sambos ångestdämpande medicin (som också innehåller benzo). Jag var dock väl medveten om risken och tänkte att tablettmissbrukare kan jag ju inte bli. Så det var under en begränsad tid. Men det berodde nog mkt på att det är mkt svårare att få tag på lugnande mediciner än alkohol...

Jag vaknade ganska tidigt i morse och hade en del ångest över mitt beslut att inte dricka och var rädd för mig själv/ alkoholdjävulen. Men nu känns det bra igen. Tänkte gå ut en promenad medans alla sover. Hoppas det hjälper lite mot rastlösheten och oron. Förra helgen vid den här tiden hade jag druckit alkohol, vilket jag praktiserat många helger/ledigheter. Dvs dricka på morgonen för att få en”kick” större delen av förmiddagen. Helt sjukt. Fick mig ofta också att fortsätta under dagen. Inga mängder men tillräckligt för att hålla mig behagligt berusad.

Men idag ska jag vara nykter???

Charlie70
lör, 2020-01-25 - 09:13

Bravo Ensammenintestark! Jag tänker att du inte ska hänga upp dig för mycket på att du tar propavan nu. Jag har själv använt Atarax i många år. Och ja, man blir seg dagen efter. Inte toppen. Men om man ställer den segheten mot att inte få sova så tycker jag valet är enkelt. Särskilt nu när du gett dig in på det stora projektet nykterhet. Ät du dina propavan. Du kan behöva dem under en kortare eller längre period. Det är en medicin du inte behöver känna dig duktig med just eftersom den inte är beroendeframkallande. Däremot är du fantastiskt duktig som redan är inne på din dag 6. Grattis!