av Denhärgången

33 helnyktra dagar.
Bråkade med min pojkvän, skulle trösta mig med en folköl.... Krasch.
Jag tvivlar på mig själv och min förmåga att ha ett riktigt liv.
Känner mig mindre ensam när jag läser om alla er.
Dag 2 idag. Nu kämpar vi.

Denhärgången
fre, 2020-01-03 - 07:10

Fina bra ni <3

Tack för att du blev en av mina bästa presenter 2019 syster Dee.

Ska bli fint att fortsätta följa din resa Fibblan, du vinner hela tiden nya kloka styrkor och insikter. Du är redo att bli helt fri från all onödig smärta alkoholen orsakar dig.

<3 <3 <3

Vinäger
sön, 2020-01-12 - 08:23

Ja, där är du nu. Både i livet och här på forumet, Det vidare livet.

Skönt att du börjar hitta en styrka i dig själv. Att du vågar tro på dig själv och de val du gör.

Det är du sååå värd.

Kram till dig

Denhärgången
ons, 2020-01-15 - 21:27

Jag är inne i självförtroendesvacka. Känner mig klumpig och för liten. Sjunker i stress, tappar energi.
Börjar nytt arbetsuppdrag nästa vecka, i en ny stad, en arbetsplats där alla är erfarna och framgångsrika på riktigt. Jag är livrädd men jag jobbar ganska bra på att peppa upp mig själv. Jag är i alla fall bra på att göra saker jag inte vågar.
Går under av stress över att välja grundskola till barnen. För att pappan och jag vill olika, och jag vet att jag inte har en chans. Försöker bromsa resan neråt här, det är här jag slår på mig själv hårdast. Rädslan för att barnen är mer hans, att jag är det extra livet som inte riktigt räknas för att jag misslyckades. Stopp stopp stopp. Låt det handla om en sak i taget. Jag försöker lägga konflikten i atmosfären, skicka ut den i rymden så att den inte stannar kvar i min hjärna och surrar, jag får ha en egen vilja jag måste inte anpassa den så att den inte skaver mot andras.
Det är längesen jag var sugen på att dricka. Det här är platsen jag vill fly ifrån.
Jag gör det inte. Jag stannar upp och uppmärksammar. En dag i taget för alltid och alltid.
Jag är tacksam att jag är nykter nu.

Fibblan
tors, 2020-01-16 - 00:11

Här kommer lite ord, helt sanna från mitt ❤️!
I bästa fall är de en hjälp på vägen ur svackan. Oavsett - är de sanna och ärligt menade..?!

Denhärgången - jag tycker du är så jävla bra, rent ut sagt, på riktig svenska! Du gör ett så enormt bra jobb med dig själv. Jag förundras och beundrar din styrka och den visdom du besitter! På riktigt! Det är inte bara ord! Jag är inte heller så mkt för att räkna dagar (kom på att det nog inte passar mig så bra heller, efter ca 1 års upptagenhet kring det..?).
Men herregud - snart 1 år och 3 månaders nykterhet ???! Det är 1 år och lite drygt 3 månader som du konstant har mött dina demoner, känslor av skam, mindervärdeskänslor, skadad självbild etc etc. Allt sånt skit som kommer av drickandet..och gud vet allt, vi var och en hade med oss in i det..

Du har gjort och gör ett så fantastiskt jobb med dig själv, så jag blir både matt och inspirerad på samma gång..??!

Och du är så klok även i detta som säger stopp, stopp, stopp! En sak i taget ☑️! Lägg ut det andra i rymden! Du får ha en egen vilja ☑️! Den måste inte anpassas, så den inte skaver mot andras!
Du ser till att peppa dig själv inför jobbet ☑️! Heja dig??!
Även detta kommer att gå vägen ?!

Stora beslut och förändringar som är i rörelse, med allt ifrån barnens skolgång, pappans oliktänk i det hela, till ny stad och nytt arbetsuppdrag! Det rubbar de flesta och skapar lätt stress och tvivel..?.
Och du är ju som de flesta andra och samtidigt helt unik?. Lika bra, nä, t.o.m bättre, tycker jag om jag ska va ärlig☺️. Tack vare allt du jobbat och jobbar dig igenom! I min värld är du erfaren och framgångsrik på riktigt! Har sånt som inte man kan jobba sig till via arbetsuppdrag. Även om du säkert är en fena på det med..?

Du ger dig själv tiden att stanna upp.
Du vill fly, men du gör det inte?!
Lugnt och stilla uppmärksammar du vad som pågår och hur dessa yttre omständigheter påverkar dig. Jag vill ställa mig upp och applådera???!
Du vet som när man tagit del av en riktigt bra föreställning och hela publiken vill ge stående ovationer..så känner jag för dig!
Ta emot publikens jubel Denhärgången ☺️!
Lyssna och njut!
Kramar!
/Fibblan ?.

Denhärgången
tors, 2020-01-16 - 06:18

Vilken present jag vaknade upp till denna mörka dag. Tack kära bästa Fibblan <3 <3 <3 <3 Det här behövde jag. Det här ska jag lägga närmast hjärtat och bära med mig så länge jag kan.
Alltså, vilken tur för världen att du finns.

FinaLisa
tors, 2020-01-16 - 07:04

Jag kan inte annat än hålla med dig ?
Wow, vilken fin present du fick av Fibblan, jag ler med hela ansiktet och glädjs med dig.
Och skickar en stor styrkekram ?
Även om du redan är grymt stark så behöver man alltid en kram och styrka kan man ha i sin "reservburk" att plocka fram när det behövs..?
???

Fibblan
tors, 2020-01-16 - 07:07

Lägg det där!
Plocka fram när du behöver!
Önskar dig en fin dag?!
Stor kram !
/Fibblan ?.

Vinäger
lör, 2020-01-18 - 11:40

Du är så stark och gör allt så bra, trots att du långt ifrån alltid har förutsättningarna på din sida. DET är styrka, det. ?

Kram till dig, fina kämpe

Denhärgången
mån, 2020-01-20 - 08:46

Idag har sorgen hittat hit igen. Den kommer ju lite i taget, så mycket jag vågar släppa in.
Just nu vågar jag känna smärtan av mitt krossade äktenskap. Just nu vågar jag känna mig ledsen över hur mycket vi sårade varandra. Det tog två år.
Jag sörjer att min nya relation är alldeles för svår. Att jag trasslat in mig nu, det finns ingen genväg förbi smärtan.
Det här är ytterligare ett steg framåt. Känslorna får komma i sin fulla styrka, nästan. Jag brukar tänka på en replik ur änglarnas stad: this is life, you're human now. Såhär är det att inte ha tillgång till en nödutgång. Det gör ont och det får det göra.

Fibblan
mån, 2020-01-20 - 21:33

Usch..det är jobbigt och ibland smärtsamt med trassel..men jag brukar tänka och ibland hitta en slags förtröstan i att vi "får inte mer än vi klarar av att hantera". Och allt har sin tid. Precis som du själv är inne på får man ta det pö om pö, efterhand som saker och ting kommer ifatt. Att du nu är redo att känna på det här, är i sig tecken på att du stark nog att göra det??! Och jag uppfattade det som att det är så du också ser på det ☺️.
Nödutgång i form av alkohol har vi skippat, eftersom vi också fått erfara att den genvägen blir en senväg..
Skönt att du inte ens överväger den???!

När det kommer till trassel har man två val, som jag ser det (förutom återvändsgränden alkohol). Antingen nystar man upp trasslet så det blir ett väl ordnat garnnystan, som man kan lägga i en korg och ställa undan sen. Eller så får man kanske klippa garnet, för att komma vidare..?
Vad är det som gör den nya relationen så svår..(?) Inget du behöver svara på förstås, men undrar om ni ska sitta ner mittemot och hjälpas åt med nystanet eller om det är så att du tänker att du ska nysta i det själv..??.
Mkt nystande blev det här nu..??!
Styrkekramar ?!
/Fibblan ?.

Denhärgången
tis, 2020-01-21 - 08:32

Börjar jag med hotell frukost och försöker må som en prins.
Lite avdomnad och inte riktigt redo att presentera arbete för femton nya kollegor. Om nån har lust att hålla mig i handen lite är det välkommet.
Tack för dina fina tankar, Fibblan. Hoppas du har en fin dag.

Fibblan
sön, 2020-01-26 - 23:29

Blev inte av att jag skrev men hoppas ändå du känt stödet i ryggen eller som du sa, en hand att lägga din i ?!
Hoppas du kan känna dig nöjd med veckans arbete som var och att du haft möjlighet i helgen att ladda dina batterier ????!
Kram!
/Fibblan ?.

Denhärgången
lör, 2020-02-01 - 16:27

Plötsligt denna lördagseftermiddag överrumplad av sug. Var på kalas med barnens pappa. Han gick in på systemet och köpte en box när vi gick förbi. Det är så sällan jag ser en box. Det var nånting som kändes hemma. När vi tog sällskap hem, solen tittade fram, kalaset avklarat, nu börjar avkopplingen. Som att det vore så självklart att vi skulle fortsätta hem till honom tillsammans, sätta ungarna framför YouTube, korka upp halv tre. Om ingen tid hade gått, om jag inte gjort allt det här stora.
Jag gick såklart hem till mig själv. Ingen box i sikte här. Men känslan släpper inte riktigt. Jag försöker hålla fast i att jag minns det vidriga. Hallå, hur mysigt var det att tvinga i sig rödvin klockan sex på morgonen för att över huvud taget kunna fungera, tänk på den där brännande känslan i halsen, tänk på att ligga stilla och andas genom näsan för att inte kräkas. Det biter inte riktigt. Så jag har skickat min pojkvän att köpa en enorm påse godis. Jag fattar att det inte är det ultimata sättet att lösa det, men det blir ju iaf löst. Jag tänker verkligen inte dricka idag.

VaknaVacker
sön, 2020-02-02 - 11:05

Det är så komplext detta med sug och längtan efter alkohol. Inser det när jag läser om din upplevelse. Skall verkligen tänka så... att det går aldrig över.
Vi måste bevaka våra intressen vad det gäller detta. Stå emot alkoholen för vi kan inte hantera det och kommer hamna i alkoholträsket igen om vi inte styr oss själva.
Hellre godis ja! Bra jobbat av dig o kram?

Denhärgången
mån, 2020-02-03 - 07:15

Ja, det är så det är, alltid vaksam, aldrig släppa kontrollen. Men obs alltså VV, det är rätt sällan det händer. Såg i din tråd att du reflekterat över hur det kommer kännas framöver, så jag delar med mig av lite hopp också: jag tänker nästan aldrig på alkohol. Det är såklart i svackor det kommer, längtan efter en utväg eller bara vilja markera ett stopp liksom. Men det är inte heller särskilt svårt att stå emot det, jag vet ju på djupet nu att jag faktiskt inte vill.
Kram och grattis till att det går så bra för dig!

Denhärgången
sön, 2020-02-09 - 08:39

Jag är rätt bra tagen idag. Det är nåt magiskt som händer när det blir konkret att ni finns på riktigt. Både ni som var där och ni som inte var det, att ni verkligen är. Den här gemenskapen är som en hemlig superkraft, eller hur. Vi fixar ju det här tillsammans.

Under natten har jag också tänkt mycket på en sak som Magnus sa om hjärnan.

Jag har snurrat till det en hel del på sistone. Jag har fastnat i mathetsen, det är ju skitpinsamt men det händer lite då och då. Jag tror att det är en ångesthantering att ta kontroll och sen märker jag inte när det glider över och tar kontroll över mig. Och jag blir arg på det, och jag vill bryta det men jag har ingen aning om hur man gör.
Och jag känner mig körd. Min hjärna är felkonstruerad från början, och jag har matat och matat och matat den med skeva belöningssystem. Jag vet inte ens hur den ska vara, vilka saker i vanliga verkligheten som ska ge belöning, om det inte är hetsiga system jag hittar på själv.

Så jag frågade om det är så, att den är pajad nu och det går aldrig att fixa. Men då sa han ungefär att det kanske bara är så att jag reagerar starkt för att normalläget är bättre. Det kanske är så att jag har vant mig vid att vardagen är ganska fri ifrån ångetshetssnurrar nu, och därför sticker det ut när det skevar till sig.
Och det ger mig tröst.
Jag tror att det är sant. Jag tror att jag minns att det är bra, eller hur. För det mesta är det ju ganska lugnt.
Och att det går att lära om. Jag är ju ganska bra på det. Jag behöver bara förstå var jag ska börja nu. Läsa rätt manual.

Så idag är en hoppfull dag. Jag värmer mig i oss, allt vi kämpar med för att bli hela och fria. Jag delar sorgen och frustrationen i era berättelser, lika mycket som trösten och tilliten till att vi tar oss igenom. Jag är tacksam.

Charlie70
sön, 2020-02-09 - 08:59

Håller med dig Denhärgången. Jag upplevde träffen på ett sätt som magisk men samtidigt som helt naturlig. Vi sitter ju där ett gäng människor, precis som vi samlas här på forumet, som har ett jättestort gemensamt intresse. Nämligen alkoholens vara eller inte vara. Det var himla kul att träffa dig Denhärgången! Har läst din tråd ordentligt nu också. Du, precis som många andra här på forumet är fantastiska skribenter. Har förmågan att fånga de komplicerade och komplexa tillstånd vi befinner oss i från tid till annan med pennan.
Kram!
Charlie

aeromagnus
sön, 2020-02-09 - 11:26

Kärlek är inte min starka sida på det sättet att jag kan ge tips. Att kasta sig in i ett ytt förhållande utan att först ha gjort upp med det gamla känns lite jobbigt. Som med alkoholen. Man måste göra upp med sin historia för att komma vidare.