av Kristina78

Kristina78
fre, 2020-01-24 - 07:22

Eftersom vi arbetar mycket med känslor och tankar så vaknade ett minne till liv..jag har bett min man om ursäkt för det för några år sen men då var jag full, fick och funderade och ältade i flera timmar igår.
Sen bestämde jag mig för att menar jag verkligen allvar med mitt nya sätt att vara så måste jag ändra på hur jag gör saker, så jag satte mig ner med honom och bad om ursäkt igen...berättade att jag ville ge honom en ärlig ursäkt när jag är nykter och att det här är en del av min process.
Han sa att han förstår att det är viktigt för mig och att jag är förlåten...den där mannen älskar jag verkligen med hela mitt hjärta...sen fick vi på promenad i en timme, det är något som vi aldrig har gjort..
Så jag är så glad idag....och imorgon är det sovmorgon☺

Charlie70
fre, 2020-01-24 - 15:58

Jag blir rörd när jag läser ditt senaste inlägg Kristina! Vad fina ni är mot varandra du och din man. Viktigt med rätt förutsättningar för att lyckas och du verkar ha funnit rätt stöd. Både i din man och i behandlingen.

Japp. Sovmorgon i morgon och då vaknar vi nyktra igen!

Kristina78
tis, 2020-01-28 - 16:11

Bestämde för några veckor sedan att jag skulle börja vara ärlig mot min lilla dementa mamma och berätta för henne att pappa är död när hon frågar efter honom.
Så idag när hon ringde så berättade jag för henne...och hon blev så ledsen.
Vilket resulterade i att jag känner mig som en stor jävla skitstövel...men samtidigt så tror jag att hon behöver sörja och kanske så småningom så kommer hon att minnas att han är borta.
Men jag hatar att hon ska behöva gå igenom sorgen varje gång man pratar med henne.
Det är då fan inte lätt alla gånger...men jag sa till mig själv att det inte är mig hon är ledsen på utan hon sörjer förlusten av dom livskamrat.
Jag är iallafall glad att jag möter det här med nyktert sinne...är mycket lättare att tänka logiskt, och att inte klanka ner på sig själv alltför mycket.
Jag vet att jag gör så fort jag kan...och det är jag stolt över.

Kristina78
sön, 2020-02-02 - 11:40

Brottades med ett ganska starkt sug i fredags..försöker ju att stanna upp och reflektera över vilka tankar/känslor som ligger bakom.
Dels så var jag hungrig och trött...det är väldigt stora triggers för mig, och sen så kom jag underfund med att jag är nervös inför anhörigvecka som kommer.
Det är bara min äldsta dotter som ska vara med, och hon har lovat mig att vara fullkomligt ärlig, så jag vet att det kommer att bli jobbigt...men samtidigt så vill jag höra hur det går varit för henne.
Tog fram symaskinen och satt och sydde i några timmar...och igår var vi på badhuset. .tom min man följde med och det var så roligt att få göra något med hela familjen.
Jag är så tacksam för den här öppenvårdsbehandlingen, att jag äntligen har lyckats börja bearbeta min barndom och alla jobbiga saker.
Jag är framförallt tacksam för att jag är nykter och att jag får möta livet utan att behöva bedöva alla känslor som följer, men samtidigt är jag ödmjuk inför alkoholens kraft..jag vet att suget kan slå till när som helst...och jag ska göra allt jag kan för att bygga upp strategier som hjälper mig att fortsätta vara nykter.

Kristina78
ons, 2020-02-05 - 07:31

Fick min dotter berätta hur det varit för henne medans jag drack...och fy tusan vilken käftsmäll jag fick.
Att få höra att mina barn varit rädda för mig och hatat mig gjorde så fruktansvärt ont,hade jag inte riktigt accepterat att jag var alkolist innan så här jag gjort det nu.
Jag har haft ett sånt sjukt beteende när jag har varit full...det är sorgligt att barnen har fått leva med det under så lång tid...är väldigt tacksam över att jag har slutat.
Den här behandlingen är både det bästa och det värsta jag har gjort
..många jobbiga känslor som har kommit fram och som jag har börjat bearbeta.
Och det är ju det jag behöver göra för att fortsätta hålla mig nykter....sluta grubbla och älta och istället prata om hur jag känner..och framför allt att tillåta mig att känna.
Idag ska jag berätta för min dotter hur det har känts för mig medans jag drack. ...bliŕ en tuff dag idag också, men det är jag redo att ta.

FinaLisa
ons, 2020-02-05 - 15:37

Du är så stark och modig!
Bra att rensa upp och bearbeta det som gör ont. Då blir det mycket lättare att bygga nytt.
Försoning är bra för båda parterna.
Lycka till dig och din familj ?
Kram ?

Mig99
tors, 2020-02-06 - 09:59

Hej , tycker du är fantastisk som tar tag inser, starkt! Och väldigt inspirerande måste jag säga. Är på min 7e nyktra dag ?? Aldrig tidigare erkänt jag har problem förrens nu!
Tack för du delar din historia. Lycka till kram

PimPim
tors, 2020-02-06 - 16:54

Vilken kämpe du är ??✨ Jag tror att jag skulle få en rejäl käftsmäll av min dotter också om vi skulle få behandling ihop. Hoppas innerligt att hon ser mitt tillfrisknande nu och tar mer och mer hjälp av mig då hon mår dåligt.

Kram PimPim?

Vinäger
tors, 2020-02-06 - 21:24

Håller med de andra, wow, vilken modig resa du gör. Tack för att du delar med dig. Lycka till med fortsättningen. /Kram

Kristina78
fre, 2020-02-07 - 07:15

Att ni läser och inspireras av min resa.
Ja det är tufft emellanåt, men samtidigt är jag så fruktansvärt glad för allt som händer...jag är glad för att jag kan se min dotter i ögonen och säga att jag jobbar varje dag för att vara nykter.
Det känns som att jag lär mig något nytt om mig själv varje dag.
Idag är sista dagen på behandlingen, sen övergår vi till eftervård i 11 månader...känns både bra och sorgligt.
Jag kommer att sakna våra dagliga samtal, att ha någon att ventilera mina tankar med, men nu får jag se till att ta till det jag lärt mig.
Det har tex blivit väldigt viktigt för mig att stanna upp och reflektera över mina tankar och känslor när jag börjar känna suget.
För oftast är det ju en känsla som jag vill fly ifrån...och nu måste jag lära mig att våga stanna upp och låta mig känna.
Jag ser fram emot min nyktra tillvaro...och jag är så tacksam för att jag fått en chans till ett nytt liv.

Kristina78
tis, 2020-02-11 - 20:21

Ikväll fick jag stresspåslag deluxe pga att kommunen jag bor i måste spara en massa pengar.
Jag har sagt upp min tjänst eftersom jag mått väldigt dåligt på min arbetsplats och nu så ska jag alltså ut och jobba i en kommun som har absurda besparingskrav på sig.
Fick panik ikväll och tänkte att jag måste be om att få behålla min tjänst...men istället så valde jag att ventilera mina tankar med min make.
Vi är överens om att jag inte ska fortsätta jobba nånstans där jag inte mår bra....men jag hatar den där panikkänslan...får inte fram en vettig tanke.
Försöker att lära mig att leva i nuet och andas...inte ta förhastade beslut, det är en stor grej jag fått med mig från behandlingen.
Jag vet inte vad jag ville med det här inlägget förutom att skriva av mig...jag hoppas ni alla har en toppenkväll, och att ni tar en dag i taget☺

FinaLisa
ons, 2020-02-12 - 06:24

Du gör helt rätt i att inte arbeta på ett ställe som gör dig sjuk!
Det är din hälsa och din kropp som är mest värdefulla och ditt enda liv ska du inte spela roulette med!
Lyssna på din inre röst och ta det lugnt. Allt löser sig med tiden?
(Men inte med alkohol)
Lycka till ?
Kram ?

Kristina78
tors, 2020-02-13 - 09:29

Det har du så rätt i...bollade tankar med olika personer igår så nu har jag bestämt mig för att inte ta tillbaka min tjänst.
Det får bli som det blir....brukar ju gå mycket på min magkänsla och den säger att jag absolut inte vill tillbaka till mitt gamla jobb...så då får det bli så☺

Kristina78
lör, 2020-02-15 - 16:09

Har jag varit nykter idag, är otroligt glad, stolt och tacksam för allt som nykterheten har fört med sig.
Det är inte alltid lättsamt och roligt, men jag har börjat att se fram emot att leva igen....och min familj är så mycket gladare och mer harmonisk.
Så till alla er som kämpar mot alkoholen så säger jag...håll ut, det är värt det....Du är värd det, att få leva ett helt magiskt liv där du kan känna dig stark och stolt över dina beslut...man behöver inte döva alla känslor med alkohol.
Tack också till alkoholhjälpen och alla här...jag har lärt mig och fortsätter lära mig så otroligt mycket?

Kristina78
ons, 2020-02-19 - 19:45

Ja idag var det en kamp att hålla mig nykter...min lilla dementa mamma sa att det var jag som valt att hon skulle bo på ålderdomshem...och det tog väldigt hårt på mitt redan dåliga samvete.
På förmiddagen idag så kände jag bara att jag ville skita i allt som har med nykterhet och ansvar att göra...sätta mig i bilen och åka på bolaget och handla.
Men....efter en stund så lyckades jag besinna mig,ringde en väldigt god vän som är insatt i hur läget är, och efter jag fått prata en stund så kändes det bättre.
Hade även samtal med min drogterapeut och eftervårdsmöte ikväll,det var nog min räddning.
Jag blir lite ledsen och besviken när hjärnan bara helt automatiskt vill ha alkohol för att fly från vissa känslor...men med tiden kommer jag att komma över även det,så det gäller bara att hålla ut och framför allt att hålla sig nykter.

Sofia
tors, 2020-02-20 - 17:20

Hej Kristina78! Jag ville bara uppmärksamma storheten i ditt senaste inlägg. Hur du så klarsynt la märke till att kommentaren från din mamma, att det var du som hade valt att hon skulle bo på ålderdomshem, triggade igång en längtan efter att dricka, men istället för att sätta dig i bilen till bolaget så stod du ut i obehaget en stund och ringde sedan en god vän istället. Toppenbra strategi! Den där kopplingen mellan negativa känslor och impulsen att döva med alkohol kommer att blekna och bli svagare med tiden, för varje gång du väljer annorlunda så får du nya, bättre erfarenheter!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Kristina78
tors, 2020-02-20 - 18:19

Är ju min ömma punkt och mina känslor för allt som rör henne är min absolut största trigger....det vet jag.
Pratade mycket med drogterapeuten och sedan på eftervårdsmötet,det är så otroligt viktigt för mig att få prata om hur jag känner.
Jag är stolt över mig själv för att jag lyckades ta till en annan strategi den här gången...brukar oftast gå runt och våndas i tystnad, men igår var det så nära så jag kände mig tvungen att ringa till någon.
Utan behandlingen och min drogterapeut så hade jag nog gett efter...så jag har dom att tacka för så himla mycket...men idag känns det bättre iallafall...jag fortsätter att ta en dag i taget.

Mirabelle G-S
lör, 2020-02-22 - 11:48

Du gör rätt. Livet ska levas framåt, ett stort beslut i taget. Det som inte känns bra och inte blir bättre ska man lämna bakom sig. Känner igen den där paniken man kan få enligt devisen ”the devil you know”. Då får man påminna sig om att man inte är livegen. Du har inte sålt din själ ? Om det nya inte blir bra får man ligga lågt, bida sin tid, lyfta blicken och göra en ny plan. En manöver i taget kan så leda fram till något man aldrig hade tänkt från början, men som blir väldigt bra. Man måste inte se hela trappan för att ta det första steget. Framåt. Inte bakåt. Kram