Nu är det dags, att vända blad och gå in i ett nytt skede i livet. Jag har planerat det en längre tid och på måndag ska mitt nyktra liv komma in. I helgen har jag ett planerat avstamp, ett sista farväl till alkoholen. Mitt i semestern, efter en tillställning, som ska bli den sista är planen. Jag vet att det är riskfyllt och att jag riskerar att falla direkt, men jag vill så gärna få tillbaka mitt liv. Jag har en fråga. Kan man jobba med tolvstegsprogrammen via nätet, eller måste man gå på möten irl? Jag bor väldigt avsides och det är svårt att ta sig till möten och det är även svårt personligen i ett litet samhälle.

Min historia ser ut som för många, med missbrukande trasiga föräldrar, skillsmässa, dödsfall, sjukdom. En riktigt trasig historia i flera generationer faktiskt, där även krig, sjukdom och svår sorg lever som en röd tråd genom vårt liv. Jag har sökt hjälp och mött läkare som förminskat mitt missbruk till bruk. De har skickat mig till samtalsgrupp med personer med utmattningssyndrom och sömnproblem. Jag har visserligen även de problemen men grunden är alkoholen.

Just nu är jag så trött, så trött och jag vill få tillbaka mitt liv. Jag vill känna glädje, genuin glädje och livslust. Jag vill leva och leva livet fullt ut ren och våga känna utan att krasha och döva. Jag inser att jag kommer att krasha, men vill våga rida igenom och våga känna smärtan och sorgen utan att döva mig med a. Det är svårt, jättesvårt och jag bävar jättemycket. Men vad har jag för val? Jag vill inte sagga ner mig och få skador på lillhjärnan, få alkoholdemens och bli helt frånkopplad. Jag har sett hur det är på nära håll och det är hemskt. Jag ska ta stöd i detta forum och läsa era trådar som stöd och försöka finna aktiviteter som upptar min tid, för nåt måste jag göra istället. Jag tror att, om man tar bort något måste det ersättas med något annat. Det bli något som är bra för mig.

Läser Katrinebergsbacken 35a på min vägbeskrivning.
Jag ska ta röd t-bana från T- centralen och gå av vid Liljeholmen.
Ses om ett tag?

Det handlar om ett gäng kvinnor. De har alla beroende och kämpar med sin nykterhet. Det är en komedi, rätt kul ☺. Ger lite tankar och skratt, fast lite jobbigt också.

FinaLisa. Det var roligt att ses och dagen var givande.

Tror att mitt tidigare inlägg försvann?

??????

Jag är förkyld och sliten. Att arbeta inom sjukvården kan verkligen vara spännade, roligt, givande men även så sjukt jobbigt.
Det verkar som att jag får ta en dag i taget även där.

Jag har ju ett medberoende som kom först, innan jag gick in i mitt risk/missbruk av alkohol. Det gör att jag inte orkar läsa alla trådar. Det tar för mycket av mitt mentala tillfrisknande. Jag behöver skydda mig just nu för att inte ta in andras problem. Det är som jag skrev igår lite svajigt just nu och jag har kollegor som mår dåligt och ber mig om hjälp. Jag sa faktiskt nej igår, då det var utanför min arbetstid. Sen plågades jag av dåligt samvete, men jag vet att det inte är mitt ansvar att lösa andras problem. Jag har ingen chefsbefattning och ansvarar inte för bemanningen. Men det är svårt att inte ställa upp, men jag har faktiskt ett eget privatliv som jag måste värna om. Det är inget som tackar mig om jag kör slut på mig själv. Det är faktiskt jag som får betala priset om jag havererar. Min man uppskattar inte heller att jag tar pass när jag är ledig, bara för att det krisar igen på jobbet, om och om igen. Ändå plågas jag nu av att inte ställa upp och vetskapen av att en kollega kommer att få det tufft på sitt pass.

Hur gör ni för att inte älta tankar som bryter ner? Det är inte konstruktivt att älta och jag vill inte behöva göra det. jag vill ha sinnesro. Får sätta mig med sinnesrobönen....

Rosa-vina, du är minst lika viktig som dina kollegor. Du behöver vila och återhämtning för att kunna göra ett bra jobb.
Det går inte att strunta i sig själv och tänka på andra i första hand.
Du äventyrar din hälsa och går in i väggen igen.
Nej, koppla av när du är ledig och gör saker som du mår bra av.
Då blir du också en bättre kollega när du är på jobbet.

Själv är jag sjukskriven från mitt ena jobb nu. Orkar inte säga mer just nu om det.
Behöver också dra ner lite på min närvaro här på forumet.
Blir på något vis beroende av att få prata om min nykterhet trots att det inte är svårt att hålla den.
Och jag känner mig så tråkig! ?
Vill att det ska hända något!
Men ändå inte för jag är så trött...

Vi får kämpa på, Rosa-vina ?
Vad annat kan vi göra??
Snart kommer våren????☀️
Det är så vi får tänka...?
Kram ?

För att kunna bli stark och stabil..Man kan tänka på olika sätt, men det är enbart hälsosamt för oss att sätta gränser..Vid en nödsituation på flygplan..Först syre till den vuxna sen till barnet...För att..Just det , om den vuxne tuppat av finns det ingen som hjälper den lilla..Ju längre du drar ut energi ur din kropp och hjärna (Kanske reservkraft?) Desto längre tid för återhämtning..Det viktigaste först..En sak i taget..Gör saker som ger dig energi..Varm go Kram??✨?

Redan när jag vaknade igår visste jag att det skulle bli en dag där jag drack och så blev det. Idag funderar jag på vad jag kan göra för att ändra min situation.

Jag mår inte bra av att vara så här arg. Jag har skrivit av mig massor här som jag raderat, för att inte röja mig. Det kan bli för lätt att känna igen om någon av kollegorna finns här på forumet.

Tack alla fina som skrivit så uppmuntrande peppande här ovan!

Kram

Rosa-vina, vi fick en liknande känsla nästan samtidigt.
Så konstigt, som en blixt slog den ner i mig. Men förmodligen beror det på att jag varit väldigt orolig några dagar.
Jag vill inte hamna tillbaka där jag var därför låtsas jag att den där vinflaskan jag drack i onsdags var en illusion och inte på riktigt..?
Mår ju mycket bättre utan alkohol!!
Hoppas det blir en hyfsad ok helg för dig trots det arga inombords..
Kram???

Du mår inte bra av att vara såhär arg... Sant. Men jag tror det kan leda till något gott i slutänden. Ilskan är en del av vårt känsloregister för att vi behöver den. Jag känner igen situationen på arbetsplatsen allt för väl. Att ha ansvaret för allas väl och ve, utan officiella befogenheter. Att lyfta, hjälpa, stötta, hålla verksamheten rullande på bekostnad av sig själv. Jag var arg länge. Och drack på det. När man plockar bort alkoholen måste ilskan hanteras på något annat sätt. Personlig utveckling. Gränssättning. Det är förlösande att komma dit. Jag är ingen jävla Dalai Lama eller Moder Theresa. Punkt. Jag är jag och jag äger mina gränser. Alla som vill ha mer av mig än jag vill (verkligen) ge får hitta någon annan att suga ut. De må vara vänner, kollegor, arbetsgivare, make, släktingar, hobbyklubbar, skolrepresentanter, till och med mina egna barn... Jag vill inte leva med det där hemliga skamliga raseriet igen. Så jag sätter hälarna stadigt i backen i tid. Och jag behöver inte dricka.

Är igenom igen och fortsätter mitt nyktra hälsosamma liv.
Funderat mycket på hur jag ska hantera känslostormarna framöver. Jag får helt enkelt sänka ribban och sluta engagera mig så mycket. När arbetsledningen inte vill se, varför ska jag då ta dessa strider? Priser för mig är för högt. Nu behöver jag sköta mitt och låta andra ta sitt eget ansvar.

Tack för stöttning och support kära forumkompisar ??❤

Drömmar kan verkligen vara vrickade. Jag drömde att jag var med på en färja utrikes som skulle åka utefter kanaler med brant lutning. Ibland fick vi sitta bältade i stolarna, men ibland satt vi vid bord och drack. De serverade Redbull och tequila som drink och jag blev dyngfull (jag har aldrig druckit redbull) och typ medvetslös.

Det var en märklig känsla när jag vaknade och insåg att det var en dröm. Lite läskigt faktiskt. Huh! Men väldigt skönt att det bara var en dröm.

Mirabelle, jag ska jobba på det, verkligen. Jag har fått fler insikter och kommit fram till att de stör sig på att jag är stark, jag tar plats och gör mitt bästa. Jag måste nog tagga ner även på mitt sätt att vara. Det är lite åldersdiskriminering men jag får tugga i mig det, för jag kommer bara att ta stryk själv. Kvinnor kan verkligen trampa på varandra istället för att lyfta varandra. Gruppdynamik och grupprosseser kan vara spännande men nog så jobbigt när man är mitt i dramat.

Jag är i alla fall nykter och har en bättre distans

Och inse att det var en mardröm..Ja jobbet påverkar oss mycket..Man ska inte ta skit, framförallt inte för ledningens skull..Det finns bra och mindre bra både chefer och medarbetare..Svårt att byta något av dem..Därför lättare att fundera ut sitt eget förhållningssätt i situationen..Går det inte så är det oftast enklare att se sig om efter annat jobb..Vet du Rosa-Vina, jag har aldrig haft så lätt att få nya jobb som nu..Så är det nog för att vi som är äldre har en erfarenhet som man endast får med åldern, inga småbarn, ofta ett lugn och eftertänksamhet, van att hantera olika människor och situationer..Mycket kurser och utbildning..Tror det är så för dig också..Ta ingen skit..Varm kram???✨

Ibland är det jobbigt att vara stark. För stark, vad innebär det egentligen? Känner till detta med konkurrens (?) mellan kvinnor, men har förmånen att leda mina kollegor och gör det genom att jobba för att stärka varandra. Det gäller att utnyttja alla extra starka medarbetare på rätt sätt, ta hjälp av dem för att lyfta de mer osäkra. Just nu är vi "världsbäst" , men vet också att om det kommer in någon nu med annat i bagaget får vi kämpa igen.

Du är så bra. ?

Kram till dig

Vill börja med att berätta att jag är nykter, men har haft några återfall. Inte så stora och inte så många dagar i rad. Jag har tröstdruckit i stillhet för att få hjärnan att stilla sig.
Jag har varit sjuk men är nu frisk. Min man har varit mycket sjuk och är fortfarande inte bra, men bättre.
Jag trodde jag skulle mista honom. Han har intensivvårdats i fyra dygn på sjukhus, men är hemma igen sedan en månad. Han har en lång rehabilitering framför sig. Jag vaknar på nätterna och ser efter om han lever. Andas han för tyst får jag panik. Snarkar han konstigt blir jag jätterädd. Mina nerver är på helspänn och jag skulle nog egentligen behöva få typ traumabehandling.

Jag är nykter och försöker vara ute och gå i naturen för att få vila mentalt.

Just nu längtar jag efter semester och att maken ska få bli frisk.

Jag har läst lite i era trådar men inte orkat kommentera än. Men jag är tillbaks nu iaf.

kram på er
?????