av Kaveldun

Katarinakattis
sön, 2019-05-19 - 01:45

Jag ställer mig frågan om det går att sluta på egen hand. Jag är tveksam. Eftersom du har startat tråden misstänker jag att du också är det?

Kaveldun
ons, 2020-02-19 - 20:03

Håller helt med. Och det där skrev jag för ett bra tag sedan. När jag var inne och kollade...Gjorde mitt första längre inlägg idag i en annan tråd. Och tror absolut att man behöver hjälp - sedan kan den hjälpen nog se ut på många olika sätt.

Se klart
ons, 2020-02-19 - 20:24

Tack för ditt inlägg i min tråd, och som jag skrev i hast, kände jag så väl igen mig, i allt.
Jag har tänkt på dig idag, också för att vi satt lika mål (3 månader om jag minns rätt) samt att vi kanske båda har tankar kring vad som är ”illa nog” för att sluta dricka. Särskilt om man sköter jobb, tar ansvar etc.
Det är ju verkligen en fråga, men något jag var mkt upptagen med de första 2-3 veckorna, kanske främst för att jag skulle ”utkristallisera mig” från andra, (inte så illa som det låter, utan ett sorts försvar)
Jag funderar inte mkt på det just nu, och inte för att jag har ngt svar.
Mitt fokus har blivit- och är- att vara nykter, en dag i taget.
Nu har det gått snart 7 veckor. Vilket är smått ofattbart. Det är INTE enkelt men det är sannerligen inte enkelt att dricka en flaska vin de flesta kvällarna, eller vakna och längta tlll dubbel Treo för att alls orka upp.
Mina morgnar betyder så mkt för mig nu.
Ju längre tiden har gått, ju mindre intresserad är jag av om jag är en si eller sån sorts alkohol-människa.
Kan inte förklara bättre, men mitt budskap är att lösa en dag i taget, att vänta med de stora frågorna (vet, jättesvårt), och inse att det allra största kanske ligger i just detta nu, och nu.
Skriv och läs mycket här, om det passar dig. Det har hjälpt mig mycket.
Det vecklar ut sig lite i taget, jag lovar, kram.

Kaveldun
tors, 2020-02-20 - 20:03

...för gott råd. Att ta en dag i taget och se det stora i det lilla...det som pågår just nu. "Gör det enkelt" brukar väl folk i AA säga...
Jag kände också igen mig väldigt mkt i din tråd (!) både vad gäller livssituation (det som är gott ...vänner, roligt/krävande jobb) och förstås tankarna/kampen med alkoholen.
Nej - det ska gudarna veta att det inte är enkelt att dricka sig småfull eller rejält berusad tre ..fyra gånger i veckan. Och ovanpå själva berusningen/fyllan/bakfyllan/ångern....hålla skenet uppe. Stiga upp fastän tillvaron känns som grå aska och badda ansiktet och borsta tänderna och ta sig i tid till arbete och hålla möten. Och se ut som att man har koll på läget och INTE är en alkis...
Jag har nu varit nykter i 11 dagar och det var mkt längesedan........och jag känner redan en förändring i kroppen och knoppen. I nästa vecka ska jag resa bort och gå på jazzkonsert med människor som står mig nära....och jag vill inte dricka då! För varje dag som går så känns det som att ngt växer... (låter kanske fånigt eftersom det är så få dagar än..) men om jag drack nu så skulle jag ju få börja om på ruta ett....så känns det i alla fall. Och jag behöver känna/uppleva att jag kan lita på mig själv nu. Att jag kan fatta ett beslut ...och stå fast.
Jag försöker tänka att detta är ngt spännande....att få undersöka världen från ett annat håll. För mig är ju nykterheten det nya....och drickandet är slentrian...vardag..tristess.
Jag tänker ändå - hoppas - att jag slagit i en sorts botten. För mig var botten inte en dramatisk fylla eller ett stort gräl eller en uppenbar skada.Jag har inte heller människor i min närhet som dricker mkt - de dricker normalt. För mig var botten att vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år...dricka alldeles för mkt liksom i hemlighet och vakna svettig och olycklig och frågande inför hur i all världen det kunde bli såhär? Det trodde jag inte...i mig vildaste fantasi...när jag var ung.
Jag vill så oerhört gärna leva.....och leva gott. Inte stort - men gott- med mina nära och kära och vänner...och med musiken som jag älskar och naturen och djuren:-) (låter barnsligt det här...men med åldern är det ju det där självklara och enkla som är fantastiskt)....men alkoholen har långsamt fjärmat mig från allt detta ...och från mig själv.
Ibland får jag en inre bild av att jag är på ett stort nöjesfält...och att alkoholen är den där öronbedövande musiken som min barndoms nöjesfält dominerades av....och allt går runt runt och färgerna är bjärta.
Och så plötsligt släcker ngn ner strömmen och det blir tyst.....och man ser allt med andra ögon. Karusellen står still och man ser skräpet på marken....men också lite av den blå himlen och träden....ja verkligheten. Så kan jag uppleva den nykterhet som nu får en skymt av.
I dag kände jag mig så glad när jag gick en rask promenad på lunchen.
Jag förstår att detta inte kommer att bli enkelt men jag ska verkligen verkligen göra vad jag kan för att komma ur det trista ekorrhjul som alkoholen blivit ....
Tack för din respons och tack alla andra som skriver här.

Andrahalvlek
tors, 2020-02-20 - 20:35

Dag 12 som nykter och jag vill också känna tillit till mig själv, att jag klarar av att fullfölja det beslut jag har tagit.

Och jag är också nyfiken på hur resten av livet ska bli som nykter, jag är pepp på att samla på mig nyktra erfarenheter ?

Kaveldun
fre, 2020-02-21 - 05:56

Då är vi lika långt i vår nykterhet Andrahalvlek! Låt oss hålla nyfikenheten vid liv. För egen del tänker jag att det är nykterhet som gäller ....jag har ju redan testat att dricka ’lagom’ . Och vet ni hur det gick?
Ja - det vet väl alla här:-)
Kram och ha en fin fredag!

Se klart
fre, 2020-02-21 - 06:12

Vilket otroligt fint inlägg, ja gud som sirenerna tjutit i det inte så nyktra livet. Grattis till 12 dagar, och in i helg två med stormsteg.
Tänkte på det du skrev om fåfänga kring vikten, det må så vara (man upptäcker ständigt nya saker m sig själv) men att inte fylla depåerna i kroppen med socker, alkohol är min bästa kur för hy, hår, vikt. Sex kilo på lika många veckor gör det faktiskt lättare att hålla sig nykter.
Alla sätt är bra. Vissa dagar får drivkraft vara fåfänga, andra dagar är det drömmen om ett liv där en slipper skämmas! För det har åtminstone jag gjort. Över att en del av mitt liv legat helt i skugglandet. Och där har jag varit helt ensam.
Idag är det fredag, och en lite tuffare dag för oss som inte dricker.
Men jag har bytt bort mina rusiga fredagkvällar mot rosiga lördagsmorgnar. Bra bytt.
Önskar dig en fin dag!

Vinäger
fre, 2020-02-21 - 06:21

Skulle skriva ungefär detsamma om både den fina liknelsen med nöjesfältet och om olika motivationsfaktorer. Det spelar ju ingen roll varför vi är nyktra, huvudsaken att vi är det.

Hoppas att du får en fin helg!

Kram och välkommen hit som skribent. Läsare verkar du ha varit ett tag. Forumet är fantastiskt.

Andrahalvlek
fre, 2020-02-21 - 09:40

Dag 13 inleds idag och redan igår skrev jag en lista över de fördelar jag upplevt med nykterheten hittills. Inte ett dugg futtiga fördelar ? Och jag tänker utöka listan efterhand. Lyfta de positiva exemplen med nykterheten tror jag mycket på.

Vi fixar det här, vi kämpar ihop!

Kaveldun
fre, 2020-02-21 - 20:02

Den var fin att läsa - din lista.
Ja - att människor behöver varandra och att man tillsammans kan göra så mkt mer än vad man klarar av på egen hand - blir tydligt här.
Att vara alkis ( jag väljer att kalla mig det.. så trött på omskrivningar:-) är att vara ensam....
Ensam i ånger och i skam och på ngt sätt även när man dricker....ensam i det där laddade begäret. När övriga var nöjda...ville jag har mer - men det måste jag dölja.
Det är fint att kunna skriva öppet här. Och somna nykter.

Kaveldun
sön, 2020-02-23 - 08:43

....är en dum rubrik på den här tråden.
För jag kommer inte att klara det på egen hand.
Ska i alla fall försöka skriva lite här typ varje dag. Jag vill njuta av ’just nu’ ( när det känns ok) men förstår att jag också måste gräva lite i/minnas hur hopplös, trist, tung, skrämmande och förödande alkoholen är...,
Nu var det inte mer än ca två veckor sedan jag korkade igen...efter 10-15 år av problematiskt drickande. Så jag borde ju minnas...
Men bilden av ’det goda glaset’, avkopplingen, absolutionen är stark.
Jag känner inget sug nu....det har varit förvånansvärt lätt. Och ni ska veta att jag prövat hundra gånger ( minst) att hålla upp...
Det som jag tror är skillnaden nu är att jag - på riktigt - förstår att jag inte kan dricka.
Jag kan kalla mig alkis....om jag vill. Det är inte ett vackert ord men det betyder ju helt enkelt att alkohol är ett problem och att jag ofta - inte alltid - har problem med att sluta dricka. Så är det!
Få i min omgivning ( egentligen ingen) anar vidden av detta.
Jag har skött det ’snyggt’. Men inåt tror jag att det är precis samma skit, förfall, ångest, aska....som för alla andra.
Jag har varit mån om arbetet och mina vänner dricker måttligt...
Min pappa - som gick bort tidigt- drack problematiskt ....så jag har ärftligt påbrå....men min mamma - som levde länge och var den jag stod nära - var väldigt måttlig.
Jag har slarvat bort oändligt mycket tid på att vara bakfull, se fram emot att dricka och dricka i splendid isolation ..och med andra ( och då har jag...för det mesta....skött det)
Jag i dödstrött på detta dubbel-liv och den kamp det är att upprätthålla ett ’vanligt’ liv och samtidigt vara slut i kropp och själ...flera gånger i veckan av alkohol. Jag har köpt fina viner på systemet och tänkt att jag kan ta ett glas i min sköna stol...efter jobbet. Som den vuxna människa jag är.
Och druckit upp hela flaskan....:.
Detta lilla konststycke har jag upprepat ....om och om igen.
Varje gång med övertygelsen om att det ’goda glaset’ ändå ska vinna/infinna sig....
Det gjorde det typ aldrig!
Beroende slår ut hjärna och hjärta och sunt förnuft...
Nu har jag nått insikten om att jag inte kan mera. Livet blir aldrig bra/bättre om jag fortsätter dricka...
Allt jag vill göra - skriva, resa, umgås....grumlas och mister sin lyster och sin verkliga potential.
Och mest av allt vill jag bara ha lite ro - självrespekt - och den där första koppen kaffe ....med hopp om livet.

Andrahalvlek
sön, 2020-02-23 - 08:56

Att skriva här dagligen funkar som självterapi för mig. Jag tvingas sätta ord på vad jag tänker, tycker, känner. Pendlar i mina inlägg mellan nutid, framtid och dåtid - huller om buller.

Det som kommer fram i skrift just den dagen var det som behövde komma fram helt enkelt.

Att man sen får respons från andra, pepp och råd, sanningens ord, tröst, och grattis, berikar livet oerhört mycket. Att veta att jag inte är ensam om de här problemen, gör i alla fall mig mindre ensam.

Jag tänker mer och mer på alkoholen som en födoämnesallergi. Hade jag varit allergisk mot gluten eller laktos hade jag aldrig fortsatt äta/dricka sådana produkter. Och jag hade inte provat gång på gång ”nu är jag nog inte allergisk längre”.

Nej, jag hade förstås nyfiket hittat andra alternativ, lärt mig hur jag ska tänka/agera på kalas tex eftersom alla inte har kunskap om min allergi och därför inte har anpassat det man bjuder på efter det.

Kopierar den här kommentaren till min tråd också, för den känns som en viktig insikt även för mig i min nykterhet. En insikt som jag inte hade blivit varse om jag inte hade formulerat den i skrift just nu.

Se klart
sön, 2020-02-23 - 09:09

Det finns några rader i Kerstin Ekmans Knivkastarens kvinna (apropå utsatthet...)
Minns inte exakt. Men ibland dyker en av raderna upp i mitt huvud.

Ensamma mäktar vi inte läkningen.

Det är universellt, för alla människor. Vi måste hjälpas åt, annars hade människa inte överlevt som ras, eller idé.
Makes sense, för mig som varje dag skriver och läser här.
Det är helt avgörande för min möjlighet att hålla mig nykter.

.

VaknaVacker
sön, 2020-02-23 - 10:22

Tycker inte rubriken är dum. För jag har tänkt precis så. Men inser ju att jag behöver hjälp. Tagit hjälp av min familj och borde nog fixa kbt för att bygga om vägarna i hjärnan så det blir lättare att motstå alkoholen när suget slår till i ett sammanhang där det kanske hänt något som gör att jag är försvarslös pga ilska eller sorg.
Tack för dina funderingar. Kram?

Kaveldun
sön, 2020-02-23 - 10:55

....för era kommentarer/inlägg.
Betyder så mkt att jag får skriva här - och höra era tankar och åsikter!
Knivkastarens kvinna minns jag att jag blev väldigt berörd av.... att den var så hudlös.
I går läste jag ett stycke i PO Enquists Ett annat liv..... hur han plötsligt - efter ett pärlband av misslyckade behandlingar - känner att han ändå inte supit bort hjärnan...att han fortfarande kan skriva.
Om ni inte har läst den så gör det!
Han skildrar fallet, förfallet ....den långa/korta vägen ner i alkoholträsket/tristessen med sin stillsamma humor och skarpa blick.
Klok och skarp - men fullständigt maktlös mot alkoholen. Tills han en dag plötsligt får tillbaka viljan och motståndet.
Han beskriver det som ett mirakel.
Jag hoppas kanske inte på ett mirakel:-)...men jag hoppas att jag vågar stanna kvar i verkligheten och sluta blunda.
Nu - ut i naturen.
Ha en fin söndag

Se klart
mån, 2020-02-24 - 22:33

Ska genast läsa PO Enqvist som du tipsar om. Bara jag klarat av bokklubbens bok som jag ofta väntar med till sista veckan.
Hoppas du hade en skön söndag, och rimlig måndag. Starten på veckan är enklare nykter, for sure.
Åtminstone inga förväntningar på bombastiska roligheter. ?

Se klart
ons, 2020-02-26 - 08:53

Hej kaveldun, kikar in och säger hej och undrar hur du har det?
Hoppas bra! Jag ägnar förmiddagen åt sportlovs-barnvakt (utan sport) om man inte räknar logistiken att gå på museum med en 4, och 2-åring. Blir vilsamt med jobb i em.
Ha en fin dag! Kram.

Kaveldun
tis, 2020-03-03 - 18:59

Hej Se Klart

Loggar in och blir så glad över att se att din kommentar.
Jag har varit på resande fot och även haft gäster som stannade i nästan en vecka - och jag har inte tagit mig tid att logga in här.
Och det är dumt! Jag har flera gånger varit väldigt nära att dricka ...att bara ta ett glas och ’glömma’ varför jag fattade beslutet att vara nykter i tre månader.
Tror att det är fåfänga som hindrat mig - mer än något annat.
Jag vill inte dricka eftersom det påverkar min kropp så mkt.
Men själen?
Jag har liksom observerat/registrerat mina tankar utifrån ...och tankarna skrämmer mig. Hur nära jag är att glorifiera alkoholen och underskatta problemen.
Och detta att inte skriva här - inte ta hjälp . Det är också ett mönster.
Att kräva av mig själv att jag ska klara allt på egen hand. Att aldrig be om hjälp/ta hjälp.
I går åkte mina gäster och nu är jag här igen.
Jag behöver vara här - läsa, skriva, tänka. Ta del av era erfarenheter - och ta rygg på er.
Så dumt att inte fortsätta skriva....jag måste öva mig i att berätta hur det är - ups and downs...
Nu är det tisdag kväll - en vanlig kväll utan alkoholdimma....varken särskilt lycklig - eller olycklig.
Den är.

svagis
tis, 2020-03-03 - 20:26

Bra jobbat! Grattis till ditt nyktra liv!
Jag kan också vara lite sådär...dra mig undan....men numera så delar jag med mig härinne och det hjälper verkligen <3 Har längre än 10 veckors nykterhet nu med undantag för ett återfall som jag tog i söndags så det är bara några dagar bort, men konstigt nog känns det långt borta redan. Mitt nyktra liv har liksom "tagit över" märker jag och fördelarna med en nykter lite småtrist vanlig kväll har liksom blivit det nya normala i mitt liv. Det är så skönt!
Kram
svagis