av Se klart

VaknaVacker
sön, 2020-03-08 - 22:05

Då ligger vi ju lika i tid! Grattis till dig?
Känns så gott vi traskar uppåt på nykterhetens trappa tillsammans.

Ja tankar mognar när man är här och skriver o läser!
Tror vissa av oss tar till oss av det som hänt när vi var barn och vi formas till att känna oss mindre värda och kanske blir tillbakadragna vad det gäller att visa våra behov. Så är det med mig.
Kanske så med dig också?
Vi får inte glömma att vi är värdefulla, det behöver vi människor påminna varandra om.

Sov så gott! Tack för du delar dina tankar?

Torn
sön, 2020-03-08 - 22:31

Hej! Glädjekalkyl igen, det är nionde helgen ??. Jag borde ju inte bry mig, men jag läser ju alla dina inlägg här i din tråd för jag tycker du skriver så bra och tänkvärt. Och så vet jag ju att vi är på samma dagar/helger, så då måste gå in och dubbelkolla i almanackan.?

Ha en bra vecka!

Kram

Se klart
mån, 2020-03-09 - 17:19

Ja, jag var ju aldrig något vidare bra att hålla räkning på antal glas och enheter och uppenbarligen inte på mina nyktra helger heller, @torn, skärpning utlovas- och tack för att du läser (och räknar åt mig...) ?
I morse vaknade jag och kände mig bakis. Hemsk känsla. Trött och orkeslös. Dubbel Treo, sedan körde jag genom dagen tills jag insåg att jag hade feber.
Ingen stor sak, men jag fick en flashback kring alla dessa dagar som gått i känsla av orkeslöshet, trötthet, längtan efter att dagen ska ta slut. Hur har vi orkat?
Under två månader har jag varit pigg. Haft energi, kraft och varit glad. Varenda dag. Inte lycklig hela tiden, men grundglad för det mesta.
Så Ps- till mig själv.
Glöm inte skillnaden.

Se klart
mån, 2020-03-09 - 17:30

Ja, samma lika, Vakna vacker.
Vi traskar på.
Jag tror absolut att våra tidiga år präglar oss, men det gäller liksom att klura ut hur. Det är ju inte så enkelt- det ena leder till det andra.
Barndomens små stigar går i förunderliga mönster. Är ofta glad och tacksam över min uppväxt, som inte varit felfri på något sätt, men rik på känslor, erfarenheter, mycket människor och föräldrar som gjort mycket rätt. Men som är präglade av sina resp uppväxter, och som jag försöker pussla ihop med min egen.
Jag upplevs som stadig- men känner mig väldigt känslig, nästan genomskinlig i vissa avseenden. Långa känselspröt. Van att ”vakta” (syskon) och se till att inget farligt ska hända dem. Känt mig stor nästan från första början, tidiga minnen av att ta ansvar, inte vara barnslig. Samtidigt som jag ibland lidit av ordentligheten så pass att jag blivit gränslös i vissa avseenden. Kanske finns en nyckel tlll både trasslig ”kärlek”/relationer, samt vinets löfte om glömska.
Just nu känns inget av detta så farligt. Terapeuter brukar säga (eller iaf min) att det värsta redan har hänt. Och så känns det. På ett lugnt sätt.
Idag väljer jag att vara nykter, och idag känns det som en ynnest att få vara det, som att ha hittat en skatt.

Se klart
mån, 2020-03-09 - 21:35

Note to self:
Tänker på det där ”glaset” som vi alla tycks längta efter, tråna efter, möjligheten av att dricka det där ”goda glaset” på midsommar, på altanen, framför brasan. Men det är ju inte ett glas, det är minst tre.
Jag har druckit kontrollerat, otaliga gånger, men det är endast av det skälet att jag ofta/ibland, vet hur jag ska kontrollera mig. I sällskap, med familjen, vänner- för att inte väcka misstanke.
Att gå igenom de här ganska jobbiga och skaviga, kliiga första veckorna av nykterhet, en gång till. Jag önskar att jag slipper och har sinnesnärvaro nog att inse skillnaden mellan mig och den som har - turen kanske - att ha ett annat beteende. Men jag är ödmjuk inför risken.
De flesta med erfarenhet säger att det är mycket, mycket svårt att lära sig dricka kontrollerat, om man druckit sig till ett problematiskt a-intag. Jag kan inte sluta tänka på vad som gör att vi envisas.
SÅ gott är inget ”glas vin”.
Ärligare, för mig, är att försöka förstå den ibland irrationella längtan, men inte desto mindre, önskan att känna nåd, glömska, oskärpa, enkelheten i teckning som en huvudfoting.
Oskärpan, glömskan, gläntan. Kan inte bara vara en fråga om berusning som i alkohol.
Jag letar, och har inte för avsikt att ge upp.

Kaveldun
mån, 2020-03-09 - 23:10

.....är så intressant och svårt att sätta fingret på.
Nej, det är inte det där glaset rött till den goda maten jag längtar efter . Det är en biljett till en stunds vila, avkoppling, nåd, absolution - att få släppa huvud och förnuft och diplomati och olika typer av reservationer och balansakter - och vara i en känsla som inte kräver förklaring, inte kräver någon redovisning eller rymmer alla dessa hundra nyanser...som präglar det verkliga/nyktra livet. Jag har alltid haft lätt för att få vänner men har ändå haft en känsla av att stå bredvid (inte ett dugg originellt såklart men ngt som väldigt många alkoholister vittnar om ..så verkar det). Alkoholen tror jag har gjort att min känsla av att stå bredvid ....minskat (krävs några glas ..och gäller att fortsätta dricka så man får vara kvar där..). Jag har i någon timme...några timmar upplevt att huvud och känsla är ett och att den ganska stränga betraktaren (jag själv) luckrats upp och blivit lite mildare och mer överseende.
Tänker att jag varit så sträng! Och att nykterheten - om den ska bestå - måste handla om att vara ganska snäll mot sig själv. Få vara en vanlig, dödlig människa:-) För det är ju det man är! Ofullkomlig på en massa sätt ..men helt ok ändå.

VaknaVacker
tis, 2020-03-10 - 05:59

Godmorgon!
Hoppas du kryar på dig snart?
Jupp vi är nog rätt lika du och jag. Tagit mycket ansvar tidigt i livet jag med med känselspröt för andra hela tiden.
Bra att gå igenom sina skäl till att dricka. .. bra prevention mot återfall när man jobbar med sig själv.
Allt blir konstigt när man dricker. Så skönt du har en terapeut och reder ut!
Ha en bra dag o kram?

FinaLisa
tis, 2020-03-10 - 06:55

..och Kaveldun?
Tack för intressanta funderingar och reflektioner ?
Ni hjälper mig att hålla fokus på varför återfall är helt meningslösa att ta!
Kramar ???

Se klart
tis, 2020-03-10 - 16:55

Jag tror, Kaveldun att du är något avgörande på spåret när du beskriver det så, och inte minst känner jag igen denna stränghet. Hjälp. Att man är sin egen Malmsjö-präst från Den Goda Viljan, typ.,,
Men jag börjar tro, eller vill åtminstone hoppas på- att det finns platser för både vila, och där huvud och känsla är ett, utan den hemliga ensamheten med kant av skam,
Mina upplevelser av det ny-nyktra livet är inte det jag föreställde mig. Tankarna lever, små mysterier uppdagas, kärlek känns- mycket. Ibland har det nyktra livet skrämt mig, för dess tråk- och präktighet. Men inifrån är blicken faktiskt en annan. Inte: den ”njutningsfulla” totala avkopplingen när allt blir och får vara lite luddigt. Den kanske vi får lämna bakom oss. Och det får väl sörjas, men med viss måtta.
Jag vet som du, att jag inte kan dricka och att det för mig är meningslöst att experimentera med enheter, tillfällen, etc. Det betyder ju inte att jag är säker. Nykterheten är ju förnyade löften, varje dag.
Varje morgon går jag förbi ett härbärge. Där är kö, trasselsuddar i olika åldrar och tillstånd. Jag tänker varje dag att det kunde vara jag, eller något av mina barn. Nån oemotståndlig längtan efter att få försvinna. Och att den där längtan aldrig tog slut. Men att vi här, fortfarande har makten över våra liv, so be it att det händer att det är tråkigt. Det räcker dock inte med rationella argument för att hålla sig nykter, så letandet fortsätter, och det är mkt märkvärdigt att få leta ihop ?
Vakna vacker och Fina, fina Lisa!
Tack för fina kommentarer. ?
Har ingen terapeut längre, var många år sedan, men återanvänder hennes råd, ekonomiskt! ?
Ha en fin kväll, kram på er alla.

Stormenlilla
tis, 2020-03-10 - 20:05

Håller så mycket med dig i det där ”mysiga glaset tänket”. Mitt problem ligger i att jag ”vill vara som alla andra” och kunna dricka öl och gå ut en stund. Men precis som du sa att ett glas blir tre så blir nog mina ännu fler. Men det ligger mycket i det där förskönandet man gör för sig själv.

Som du också skrev om så är det där att känna sig bakis (dock var du ju sjuk), får en att ifrågasätta varför man fortsätter. Även fast jag har en sjukt lång lista men fortfarande romantiserar.

Tack för bra tankeställare!

Stor kram

Se klart
tis, 2020-03-10 - 21:15

Stormen, även om många säger att vi är i samma farkost här med vårt drickande av överdrivna mått, så tror jag att tex jag, som har stora barn (och barnbarn) som har rest och fått dricka så många både mysiga- och mindre mysiga glas. Att det är enklare för mig att känna att jag druckit klart. Livets enheter är liksom förbrukade.
Med det sagt vill jag givetvis inte dra ner någon moral- men jag har extrem förståelse för tex känslan av att vilja vara som alla andra. Det spelar större roll, när man är yngre.
Men vissa dagar har jag ändå en helt ålderslös inställning... både när det kommer till sug och avhållsamhet. Vill bara säga att jag har väldig respekt för dig och er som är unga, samtidigt finns så mycket hopp att kunna dra i bromsen innan eventuellt stup. Ja, du vet ju allt det där. Stor kram tillbaka!

Andrahalvlek
tis, 2020-03-10 - 23:01

Jag kan också tänka att jag nog festat klart helt enkelt. Blir väldigt sällan fester och utekvällar för min del längre, och det är inget jag saknar. En frestelse jag slipper med andra ord.

Men om det blir av så tänker jag att jag ändå ska dricka - men alkoholfritt. Alkoholfri öl är gott, kan tänka mig alkoholfri drink också. Men det går inte att dricka lika många så man får dra ner på tempot rejält ?

Den största fördelen med att sluta när man är lite yngre är att kroppen inte hinner ta lika stor skada, och sannolikt läker sig snabbare.

Oavsett så har vi alla vårt bagage med oss och utmaningar att klara av. Och det gör vi - med hjälp av varandra!

FinaLisa
ons, 2020-03-11 - 06:58

"Druckit klart" dessa ord är också mina i den bemärkelsen att jag inte längre har någon längtan efter att "festdricka"
Jag förmodar att det även i mitt fall är åldern som gör att det inte är så intressant längre.
Jag har gjort det och vet hur det kändes. Behöver inte uppleva det igen utan kan minnas jätteroliga fester, och mindre roliga samt förfärliga fester...?

Däremot är den där vinflaskan i ensamhet svårare att låta bli att längta efter ibland...att få vädra ut hjärnkontoret och släppa kontrollen.
Den längtan och det suget är ju den tuffa utmaningen för min del.
Att hålla sig nykter på en fest med alkohol är inget problem längre.
Det funkar bra med a-fria alternativ i glaset.

Så jag håller med Se klart och Andrahalvlek, att vara ung och festdricka ibland behöver inte vara någon fara.
Men det gäller att vara på sin vakt, bara tanken på att man själv tycker det går över styr ibland, är en stark varningssignal!

Kramar ???

Se klart
ons, 2020-03-11 - 15:35

Tyvärr (eller vad man ska säga) känner jag inte att jag har slut på fest-intresse, även om jag har slut på enheter. men vet inte riktigt hur det ska hanteras utan alkohol.
Eller sånt som är bara rakt-ut-roligt, och jag upplever det lättare att vara lekfull, barnslig, flamsig. Med alkohol.
Men eftersom jag inte har för avsikt att börja dricka, måste jag lösa det roliga på nya sätt. Det måste ge sig.

Men. På jobbet har jag ofta väldigt kul och skrattar mycket pga så roliga och bra ibland knäppa kollegor, och vi är ju för det mesta nyktra, kanske finns en nyckel där. Ett litet och viktigt och nytt forskningsområde...
ps. Det finns väl nyktra komiker också.

FinaLisa
ons, 2020-03-11 - 17:29

Jag tror vi måste komma tillbaka och minnas hur roligt man kunde ha som barn och ung innan alkoholdjävulen ? dök upp.
Och som du säger så har man ju faktiskt stunder av skratt och flams och trams utan alkohol...?
Men det är ju det där inlärda beteendet med alkoholen som gör att man vågar släppa loss (haha, autokorren ville släppa kiss?)
Ja, det har ju faktiskt också hänt att man skrattat så man nästan kissat ner sig...? Utan alkohol!

Så jag tror vi får träna på det helt enkelt! Mera lek och skratt utan alkohol ??
Kram?

Se klart
ons, 2020-03-11 - 19:01

Idag var ju en lite avslagen kväll och lite skön vardag varvat med nyhetsuppdateringar, vi fixade enkel middag och delade på en alkoholfri öl.
Frågade; känner du dig inte öht sugen på att ta ett glas vin en sån här kväll?
Min man: nej, kommer inte ens på tanken.
Och så pratade vi om att jag hade tagit 1) glas när han kom hem från jobbet, glas 2-3) till middagen och glas 4) i soffan. (Glas 5 när han gått och lagt sig.)
Nu flaxar suget högt över mitt huvud.
Ibland känner jag mig stressad och måste tänka efter vad jag är stressad över och inser att det är som fantomsmärta.
Ont i något som inte finns.
Idag är jag nykter, counting my blessings.

Kaveldun
ons, 2020-03-11 - 19:42

...och alla andra.
Tänker att ni har så rätt. Hur roligt kunde man inte ha som barn.
Jag har alltid älskat ’roligt’...och humor har varit ren överlevnad.
Att orka bli - förbli - nykter måste ju också vara roligt.

Se klart
ons, 2020-03-11 - 20:02

... är livet.
Humor är att stå ut med livet och dess knöligheter och allt som är ont och leda. Att stå på en plats där det går att skratta åt sig själv, allra helst ihop m andra.
Än så länge känns det nyktra livet inte som något jag skrattar ihjäl mig av...
Men jag skrattade inte ihjäl mig av att snubbla i säng, somna i soffan, smyga med mitt vinglas bakom en patetisk- och faktiskt humoristisk krukväxt, skrattade inte när jag promenerade till jobbet och försökte räkna och minnas vilken dag jag sist var nykter. Skrattade inte så jag grät när jag budat hem ett ”auktionsfynd” som var dubbelt så dyrt som min översta gräns.
Så note to self, viktigt att hålla isär ”roligheterna”.
Kaveldun, Fina Lisa, Andrahalvlek och alla ni andra. Tack för att vi kämpar ihop.

Andrahalvlek
ons, 2020-03-11 - 22:48

Jag kan utan problem skratta och flamsa utan att dricka ?

Att skratta ihop med andra är superviktigt för mig. Då tankar jag energi. På fika- och lunchraster, när jag lunchtränar med kollegor, på lunch- och fikadejter med kära vänner. Noll alkohol - massor av skratt och flams ?

Kom faktiskt på häromdagen att jag var nykter på en fest i höstas. (Föredrar lite mindre hemmafester numer.) Minns inte varför, sannolikt körde jag bil.

Det jag däremot minns är att jag mitt under en högljudd och oerhört rolig diskussion (vi spelade sällskapsspel) tänkte just tanken ”Jag har ju precis lika roligt som jag hade haft om jag hade druckit.”

Så jag har gott hopp ?

FinaLisa
tors, 2020-03-12 - 07:07

Precis så som du skriver i sista stycket har jag också känt!
...lika roligt som jag hade haft om jag hade druckit!
Spännande insikt?
Kram ?