av Adde

..

Strulan65
sön, 2020-02-23 - 16:53

Hoppar runt i blåsten och skriker, Adde har skrivit ned facit till resan ???
Så enkelt och klokt, de 12 stegen är en sådan hjälp sen finns det olika vägar att ta dem.
Om du inte lyssnat på senaste avsnittet av alkispodden gör det, tyckte det var väldigt bra.
Ha en fin dag// kram Strulan ??

Adde
fre, 2020-02-28 - 16:50

kan jag bara gapflabba åt mina stolliga tankar :-))

Åkte förbi en nykterhetskontroll fast i mötande fil en morgon.
Åkte därför samma väg hem i förhoppning att de var kvar...och ja de det var de....i mötande fil :-)))
Som en reflex kommer tanken att jag ska vända och åka tillbaka igen så kanske, den stolta nyktra alkoholisten, ska få blåsa :-O

Varför ens lägga energi på såna fånigheter ?? Men det är skillnad på då och nu :-))

Andrahalvlek
fre, 2020-02-28 - 21:07

Så hade jag nog också tänkt ? Även om jag alltid blir skakis när jag hamnar i nykterhetskontroll. Fast jag aldrig har kört onykter så blir jag nervös, konstigt nog. Nu hade jag kanske tänkt annorlunda ”yes, bring it on” typ ?

Adde
sön, 2020-03-08 - 14:29

sen jag gjorde min efterbehandling en gång i månaden har jag funderat över varför återfallen i gruppen kom så regelbundet ? Det är 3,6 och 9 månader som folk tar sina återfall och försvinner från efterbehandlingen.

Sen, ute i det nyktra livet, så ser man ett annat schema : Runt 7 år, runt 12 år och sen runt 17 år......och som synes är det ca 5 år mellan varje ??? Varför ???

Nu har jag träffat en bekant som har längre nykterhet än jag och som jag hyser förtroende för och litar på allt med det gamla talesättet jag kör med : Gör som Di Gamle gör så går det bra ! Vi pratade om återfall och hur det kommer sig att folk som har 22 års nykterhet och än värre.....28 år, tar återfall ??? Och som ni ser återkommer den ungefärliga perioden på ca 5 år. Han som tog återfall efter 28 år söp ihjäl sig. Inte förvånande men tragiskt.

Jag lever ju knappast till jag får fira 28 år :-)) men det andra oroar lite och det eftersom jag är en praktiker och vill ha orsak och verkan klarlagd. Min bekant hävdar att återfallen beror på att de slutat gå på AA men jag tror inte att det är så enkelt. Det viktiga för mig är ju att påminna mig om att jag ÄR en alkoholist och att jag alltid kommer att vara det. Och att jag kan kontrollera min sjukdom genom att inte dricka alkohol.

Jag lever ett liv där alkoholen inte finns med i handlingen på nåt sätt och jag påverkas inte av att andra dricker annat än att jag blir så less på fyllesnacket så jag föredrar att gå hem. Men jag skulle aldrig någonsin utsätta mig för nån typ av substitut som skulle kunna dra igång min demon som ligger i dvala nånstans inom mig. Jag fördrar kolsyrat vatten eller ibland "dryck av ciderkaraktär" trots att den är förödande för min diabetes men vafan....jag är ju inget helgon !! Och nej, jag drack aldrig någonsin typ starkcider under min aktiva karriär !! Varför hålla på med sån tantdricka när det finns vodka ???

Det forskas på alla möjliga sätt på oss alkoholister men jag har aldrig varit med om, eller hört talas om, att nån seriöst har pratat med oss ? Jag kan ibland läsa om "nya" upptäckter och då har det varit som klippt och skuret från 12-stegsprogrammet. Skäms de för att vi har en erfarenhet av supande som de inte har ? Man kan ju inte lita på en alkis va ??

Jag har många fina och roliga minnen från min nyktra karriär bla en lunch på en krog där vi, ett gäng på ca 10 st alkisar med anhöriga, ramlade in och beställde mat. Vid frågan vad vi ville dricka svarade allihop : Jag kör så jag tar vatten :-))) Servitören blev helt klart ställd :-)) Men vi fick vårt vatten !! Och som vanligt när alkisar träffas blir ljudnivån runt bordet snart hög med många och långa skratt och andra gäster tittade på oss och undrade med säkerhet vad vi drack :-)) För man får absolut inte vara glad utan att ha hinkat i sig en massa alkohol !! Det är en väldigt befriande känsla att sitta i ett sånt sällskap där alla har hittat sin plats i livet och fått en egen självkänsla och där det är omöjligt att göra bort sig !

Jag har det bra idag och jag vill inte riskera det livet med ett återfall och jag är väldigt medveten om att jag aldrig kommer att kunna dricka "socialt" (Vilket korkat uttryck ) och jag fortsätter dagen idag med att inte ta det första glaset.

santorini
sön, 2020-03-08 - 20:25

Det där med återfall, ja vad kan det bero på? Inbillar man sej att man är botad? Efter 28 år tror man kanske att man är det. Eller efter sju. Det är väldigt viktigt att man accepterar att man aldrig kan dricka alkohol igen om man druckit sej till ett beroende. En dag i taget men inse att det måste bli varje dag framöver. Man kan aldrig börja förhandla med sej själv om det.

Adde
tis, 2020-03-10 - 07:46

först vara på avgiftning pga tablettmissbruk och sen ca 2 mån på sluten behandling och det första som görs när hen kommer ut är att supa skallen i bitar gör mig jävligt missmodig och jag tappar hoppet om ett läkande från sjukdomen. Insikten är lika med noll.

Samtidigt kämpar folk mot cancer och vill verkligen leva men förlorar mot sjukdomen :(

Så olika men ändå så lika vad gäller döden :(

Ja, jag tappar lite fart i livet och blir nerstämd.

Backen123
lör, 2020-03-14 - 09:25

Läser att du varit nykter länge
Min man är nykter sedan 5 månader, avslutad 12 stegs behandling. Har inte gjort det 8:e steget i hjärtat, dvs inte pratat med någon som skulle behöva lite upprättelse. Han sover inte, och har knappt gjort det på 2år, och är djupt deprimerad. Han tycker livet är slut. Och jag tycker också livet är slut, jag har peppat, stöttat, följt med till beroende kliniken, läkare, tagit eget ansvar dvs al-anon. Kan bara någon förklara vad som händer? Han har haft ett återfall för 6 veckor sedan. Nu har han sen nästan 2 månader ingen kontakt med sina barn som bor på annan ort. Vi har noll umgänge, han vill knappt gå på AA inte ta kontakt med andra lykta alkoholister, inte ta kontakt med sponsor. Utan det är helt svart, lika svårt som innan behandling. Ilskan har lättat, men det är ju för att jag inte säger något, om vare sig huset el ber honom om någon hjälp.

Adde
sön, 2020-03-15 - 08:53

är tyvärr så många som är "spritfria" men inte nyktra. Dvs inte hittat sin nykterhet med egen sinnesro inom sig. Kallas också att "Gå på vita knogar" dvs spritfri på ren vilja. Jag hade själv mängder med såna perioder innan jag valde att själv söka behandling och accepterade att jag var alkoholist. Jag satt ett datum in i framtiden då jag skulle kunna dricka igen och då var det inte svårt att avhålla mig från alkoholen. Men det blev ju mycket värre efter det datumet då jag skulle dricka ifatt det jag missat.

Stegarbetet är ingen språngmarsch och kan ta väldigt lång tid, flera år ibland. Och har man då hoppat över första steget där man erkänner sig maktlös inför alkoholen så är ju resten rätt meningslöst. Jag visste ju innerst inne att jag hade "problem" med alkoholen och jag sökte hjälp för att nån "skulle fixa till mig " men det var nog först när jag träffade andra alkoholister som jag skulle bo tillsammans med som jag verkligen fattade att även jag var en alkoholist. Jag kan visa vägen för andra alkoholister men de måste själva gå vägen fram. Och de måste vara nyfikna på hur det nya livet kan se ut.

Inget hoppfullt svar men jag hoppas du förstår vad jag menar. Och jag hoppas innerligt att du fortsätter gå på Al-anon och jobbar med dig själv ! Du har sån hjälp och nytta av det !

Kram !!

Adde
tis, 2020-04-07 - 10:34

ending story.....
Länge sen jag skrev här och det blir så ibland. Nu blev jag påmind av en vän från forumet och det tackar jag för.
Ofta skriver jag för min egen skull, för att få ur mig tankar som skaver lite, och ibland för nån annans skull där jag känner att jag kan dela med mig av hur det var för mig.

Men ofta känner jag att hela köret med alkoholism och medberoende står mig upp i halsen ! Det blir bara för mycket och jag måste lägga det åt sidan och göra som Fantomen och gå på gatorna i mina vanliga kläder. Det är samma frågor, samma problem, samma försöka att minska konsumtionen, samma sätt att byta dryck, samma sätt att ljuga för mig själv, samma.....samma...samma....vi följer alla samma schema.

Men med paniken runt viruset så följer andra saker som jag inte kunde föreställa mig. Eller jo, det kunde jag ha gjort men ville inte se....

Misshandeln i hemmet ökar markant och olika organisationer får massor att göra. Island och Grönland stänger ner sina systembolag vilket vi också borde göra. För övrigt den enda nerstängning som jag skulle stödja.

Hur som så är jag jävligt glad för att jag inte dricker nu när allt stängs ner. Jag har ju blivit van vid att röra mig fritt utan hinder och nu helt plötsligt stryps min rörelsefrihet och jag känner en klaustrofobisk känsla med vidhängande rebellanda ! Jag kan känna igen gamla tongångar när div helger eller andra påfund begränsade min rörelsefrihet så blev alkoholen flykten ut från tristessen det enda tänkbara. Normala långhelger har ju ett slut men nu finns inget datum när vi släpps på grönbete igen. Trösten just nu är en planering av resor i juli och augusti men tji bokning eftersom det skakar lite på marknaden. En del reseföretag kommer ju inte att överleva detta och jag vill ju inte kasta pengarna i sjön.

Och ja.....jag vet att det är ett i-landsproblem jag har men jag vet också hur det hade sett ut om jag fortfarande hade varit aktiv. Då hade det varit fullt ös !

Men idag väljer jag att inte dricka och de pengarna jag sparar på det använder jag till resor som utvecklar mig istället för att som tidigare avveckla mig.

Andrahalvlek
tis, 2020-04-07 - 17:29

Det är ju helt normalt att man efter en tids nykterhet inte vill bli påmind dagligen om varken alkohol eller nykterhet. Det är ju hela poängen med att bli nykter ?

Och det är därför helt normalt att besöken på forumet blir färre med tiden. Men det är alltid roligt när gamla bekanta gör återbesök ? Och helst inte pga återfall då förstås ?

Rutiner är viktigt för alla tror jag, men för en del mer än andra. Jag är tex otroligt beroende av rutiner. Jag gillar INTE att jobba hemifrån. Det blir för tyst, och det blir liksom ingen ordning med någonting.

Jag är otroligt glad att allt det här sker just nu när våren gör entré med stormsteg! Skog och natur är vinnaren i allt detta. Och jag som är en skogsmulle sen innan får stå ut med lite mer ”trängsel” den här våren. Från noll möten i skogen till fyra-fem kanske ?

Backen123
tis, 2020-04-07 - 23:00

Du skrev till mig om vita knogarna, det stämmer nog. Men det som för min del gör att jag inte kan leva i det här längre med min man är att han efter avslutat 12 stegs behandling för 3 månader sedan har gett upp, fått återfall, flera, senast i fredags då han var full när jag kom hem och va uppe i oss, dvs med mina barn. Slocknade i soffan kl19. Mina barn fattade inte att han var full, för jag berättade dagen efter. Sen drog han till stugan i två nätter, utan sprit tror jag. Jag får ställs frågor om han tänker komma hem. Misstänker att han har druckit nu också, det luktar misstänkt iaf. Men dit jag vill komma är, att allt är så mycket mer destruktivt, han har fått medicin, jag följde med till läkaren, han har blivit sjukskriven, han är helt tom i blicken, tycker livet är slut, och på det sover han inte. Varför, han har redskapen, han visste att det skulle komma, men han skiter i allt och är också väldigt otrevlig. Han har under pågående behandling varit våldsam och har slängt ut mig. Och han försöker inte ens ha någon kontakt med sina söner. Men han vill inte att jag flyttar vilket jag har föreslagit för 2 veckor sedan, då klappade han ihop fullständigt för då skulle allt gå överstyr, men eftersom det inte finns det minsta förändring i av att ge efter det heller så antagligen kommer flytten ske på söndag. ( om jag orkar, för det blir en psykisk nedbrytning) lite osammanhängande, men det är nog hela jag, tappat det rationella i min handling. Hoppas du tycker det är ok att jag ställer alla dessa frågor ?

Adde
ons, 2020-04-08 - 09:16

jag håller på dig och skickar så mycket cyberstyrka jag kan <3

Han är inte alls färdig med sitt drickande så det kommer att fortsätta till/om han kan se sina konsekvenser.
Och självklart vill han inte att du ska flytta för du hjälper till att hålla han flytande i all sin misär.

Uppbåda all kraft du har kvar och sätt dina flyttplaner i verket men tala inte om vart du tar vägen för honom. Är han våldsam nu så finns risken att det blir värre när han inser att ha tappar greppet om dig. Har du möjlighet att gå på Al-anon (kommer inte ihåg om jag frågat förut ?) Ring gärna en kvinnojour så får du stöd och hjälp där, kanske med boende eller med praktiska saker.

Jag skulle önska att du lägger fokus på dig själv nu och ditt egna mående, inte lätt.....jag vet, men absolut nödvändigt ! Du kan inte påverka honom !! Tala inte om i förväg att du drar utan bara stick till ditt egna bo ! Jag oroas av att du skriver att han är våldsam redan nu och det kan bli ännu värre, du måste vara försiktig !!!

Och självklart är det ok att du skriver här och jag hoppas innerligt att du fortsätter för det underlättar för dig själv att få ur dig känslorna ! Jag ser fram emot dina inlägg !

Kram !!!

Backen123
tors, 2020-04-09 - 00:09

Ja det är en mardrömssituation. Huset jag flyttar till ligger i grannbyn, tror innerst inne inte att han kommer att söka upp mig. Så jag kan inte bara fly och flytta. Sen jobbar han hemma på gården, så han är alltid hemma. Jag har bestämt min påsk, för han har jour och kan inget göra, han är kränkt för så mycket som jag gör, inte säger osv. Han flyttade hit för 2.5 år sedan, kommer 45mil härifrån. Han har inget umgänge numer, jobbar själv och tycker jag är den elakaste som finns. Tror redan han vet att han tappat greppet om mig, tror också hans depression bottnar i att han vet så väl vad han har ställt till med. Han säger ju att han känner sig värdelös och klarar inte ställa upp på mina krav ( som jag inte ens vet att jag har) Tror också att han förstår, att han kan inte ställa till med någon oreda för det är "min" by. Så då skulle han vara helt körd. Förstår inte varför han inte flyttar hem! Eller tar time out. Hur tänker alkoholisten, vi köpte huset, gifte oss och han hade sjukdomen hela tiden, sen 5-6 år innan vi träffades har han berättat senare. Trodde han inte att jag skulle reagera? Han har hela tiden bedyrat att han älskar mig, fast det inte visas i handling längre. Men innan vi köpte den stora lantgården fanns inget att det elaka, depressiva, det som inte går att ta på, men så över en natt efter ca 2 veckor kom det. Visst hade han innan druckit till i festliga sammanhang för mycket, krypläge, men jag bara det orutinerade bland ett kompisgäng som lever i den kulturen att det dricks mycket starksprit, men det hanteras. Och i hans hemstad i mc klubben där hände aldrig något tok. När han påbörjade behandlingen i höstas ringde han runt till alla i klubben och berättade, även för sina föräldrar, 1 bror, min syster och hennes sambo, min mamma och hennes sambo, sina barn och exfrun. Sen skulle locket läggas på. Ingen annan skulle få veta. Så nu umgås vi inte med någon, sitter hemma, jag har eget företag och jobbar rätt mycket. Och så tycker han att jag inte ställer upp.... Men som sagt i påsk ska jag träffa tantkompisarna ett dygn, ska bli så mysigt. Hoppas din påsk blir härlig. Hur är det för dig, hur länge hade du varit nykter och är det en kamp fortfarande? Kram tillbaka, är så stärkande att få svar ❤

Adde
tors, 2020-04-09 - 09:47

att du kommer iväg med "tantkompisar" :)) Ett välkommet avbrott.

Ett rätt vanligt fel som nynyktra gör är att skrika ut det inför hela världen och sen skiter det sig. Ångesten blir dubbelt värre dessutom så pratas det ännu mer bland de som vet. Du vet...typ.."Va varejagsa" "Vissteväldet" "Det höll inte länge men det var väl ingen överraskning" osv osv.

Men använd nu helgen till att flytta fokus till dig själv ! Du behöver se om ditt egna mående så du kan landa i nya planer för framtiden. Du är så värd att få ett bra liv !!

Jag har egentligen aldrig kämpat mer efter min kapitulation och efter jag blev varse att jag inte är ensam om min sjukdom efter min behandling. Att jag insåg att jag behövde hjälp och att jag var beredd att ta emot den betydde allt för mig. Jag har en längre nykterhet, har ju varit med på forumet sen det föddes :-)) och var nykter innan dess, men längden på nykterheten är inte så viktigt efter ett tag utan det viktiga är jag påminner mig om var jag kommer från. Jag har, liksom alla alkoholister, precis lika långt till återfallet dvs en armlängd ! Min sjukdom är kronisk så den är inget att leka med.

Ta hand om dig !!

Kram !

Backen123
fre, 2020-04-10 - 20:21

Vad tror du om det här, han har offerkoftan på sig som jag ser det. Väntat i 3 månader efter lite förändring till det positiva, från hans sida men det kommer inte. Det finns där om jag är uppåt och driver på, men jag behöver få något tillbaka. Så jag har tystnat efter alla skumma bråk, försöker att vara som han, inte ge, men jag beter mig åtminstone. Idag har vi firat min äldste son som fyllt år på en sjö 3 mil hemifrån för morföräldrar skulle kunna vara med. Kollade av med mannen för någon vecka sedan, och han skulle försöka byta bort jour. I onsdag frågade jag har det gick, men fick till svar att vi hade inte sagt någon tid så han struntar i det. Jag sa inget om snälla, förlåt, för vi övriga hade inte bestämt tid. Säger idag när jag for att jag vet inte när vi kommer hem. Barnen följer med mig hem, vi stannar på vägen och handlar mat. Kommer hem, han har gjort mat till sig själv. Får till svar att jag behöver inte bry mig om honom lite ilsket. Sen säger han inte Grattis till sonen, inte Hej. Upplyser mig om att han var inte saknad idag och att han ska hålla sig undan resten av kvällen. Går och lägger sig i sitt rum där han sovit dom senaste veckorna pga av att han inte kan sova och vill inte störa. Jag frågar honom om han slutat älska mig och det är då han svarar, jag ska hålla mig undan.... tänker om vår relation är över känslomässigt så behöver han väl inte bete sig som vi hatar honom. Det känns ändå som att det skulle kunna vara knutet till sjukdomen och det gör mig så osäker. Och eftersom han bär på lite osäkra känslor så vågar jag inte slå näven i bordet och säga att nu är det nog ( vilket är jag, innan det här) tror man blir tokig....

Adde
lör, 2020-04-11 - 12:01

som aktiv alkis lade ju alltid skulden på alla andra runt mig för att få bort uppmärksamheten från mitt beteende.....det fungerade ju sådär som du märker....Men det tänkte ju inte jag på då i mitt förvirrade tillstånd.

Släpp honom och vänd blicken inåt dig själv ! För att kunna gå vidare så måste du börja titta på hur du vill forma ditt liv. Han har uppenbarligen inga som helst tankar på en förändring så börja att staka ut ditt liv utan alkisen !

Det är viktigt för dig nu att sätta dig själv på främsta platsen och börja göra bra saker bara för din egen skull.
Du är så mycket värd det !

Kram !!

bo1995
lör, 2020-04-11 - 12:43

Ursäkta att jag hoppar in i din tråd Adde, och skriver till någon annan.

Skulle bara säga till Backen123 att lyssna på vad Adde skriver.
Det är riktigt bra råd.

Ta vara på dig själv först och främst.
Du är väldigt viktig i ditt liv, och förtjänar bättre.

Mvh Bo