Har varit kämpig...mycket sug som kommit och gått,men jag har inte gett efter.
Jag har använt mig av olika strategier för att ta mig igenom stormarna och det är jag glad för.
En av mina vänner från behandlingen ringde i fredags för att kolla så allt var bra...känns skönt att man har människor runt omkring en som bryr sig om hur det går.
Är iaf glad att det är söndag, ser fram emot en ny arbetsvecka....har varit ledig ett tag nu så det ska bli skönt att göra något.

Har gått,har jobbat väldigt mycket,blev nästan 60 timmar förra veckan...så nu är det fokus på vila och återhämtning.
Det var ett väldigt bra beslut att säga upp mig märker jag,har fått chansen att jobba mycket natt nu...och det är inte alls lika slitsamt,eller det är ju slitsamt på ett annat vis.
Angående min nykterhet så funkar det väldigt bra nu igen..jag har kommit ur min svacka och fortsätter att fokusera framåt.
Har tänkt flera gånger som senaste dagarna att jag är en sån som inte dricker.
Jag njuter av att kunna ta besluten som får mig att må bra.
Förra året mådde jag inte alls bra,allt var bara kaos och skit...men nu ser jag fram emot att möta våren och sommaren nykter,det finns så mycket jag vill göra.
Förut så avskydde jag nykterister..jag tyckte dom var präktiga och fruktansvärt provocerande,jag förstår ju nu att jag bara var avundsjuk...jag ville ha det som hade,men jag visste inte hur jag skulle lyckas med det.
Men här är jag nu...nykter,stark och lycklig:-)

Har jag varit nykter...det känns otroligt häftigt,har tagit mig igenom så mycket,och vunnit så otroligt mycket.
Kan väl däremot säga att inte varje dag är sådär superkul,men jag har hellre tråkigt än att jag är full.
Det enda som gör mig irriterad idag är försäkringskassan,som har bedömt att jag inte har rätt till ersättning för tiden jag var sjukskriven när jag gick på öppenvårdsbehandlingen...fattar dom inte hur viktig behandlingen är?
Blir så trött och less,men jag ska skicka in en överklagan och sen får det bli som det blir.
Är iallafall glad att jag tar mina beslut nykter,och att jag vågar stå upp för mig själv.
I helgen vankas det jobb,så det är bara att göra sig iordning och gå ut och möta världen ännu en dag.
Jag fortsätter att ta en dag i taget...och jag lyfter inte det första glaset:-)

Jag märker att jag inte skriver så ofta nu för tiden...men jag är inne och läser varje dag,det går blivit en del av min morgonrutin.
Jag jobbar ganska mycket just nu,och mina lediga dagar använder jag till återhämtning samt att reflektera över min nykterhet.
Har haft några veckor där suget har varit på absolut noll...det känns som att vara nykter här blivit mitt nya normala,och det känns så skönt.
Det är skönt att ha dagar då man slipper diskutera med sig själv och bara slappna av...men samtidigt är jag vaksam,jag vet ju att det kan slå till närsomhelst.
Igår fick jag trösta en panikslagen dotter som just fått veta att dom ska stänga hennes skola...hon var väl egentligen mest panikslagen över att tappa sin sociala samvaro...men jag tycker ändå synd om henne...det är tufft att försöka förstå vidden av denna coronakris.
Jag försöker att ta det lugnt iaf...planerar för framtiden,söker utbildningar och satsar på att bli den person som jag glömt bort under alla år som jag druckit...ta hand om er,och kom ihåg att ta en dag i taget:-)

Det är alltid så härlig läsning du bjuder på när man tittar in här ? Yes, vi är ”såna som inte dricker”. De dagar vi känner oss osäkra på den sanningen får vi helt enkelt hålla oss långt ifrån möjligheten att falla. Kram

att läsa om ditt kämpande Kristina! Just nu har jag 122 nyktra dagar, men tänker allt mer på att dricka. Går inte längre på vårdcentralen och tar mina antabus och då blir jag inspirerad av att läsa om dina 201 dagar. Till helgen skulle det vara möjligt att kanske dricka igen, och stor del av min vakna tid går åt att tänka den tanken. Men ju mer jag tänker på det, varför skulle jag göra det? Har läst bakåt i min tråd och herregud, jag vet precis hur det skulle gå och ett nytt halvår av bakfylla, skam, mer övervikt och så vidare skulle det bli. Jag är chanslös när jag tagit det första glaset, men reptilhjärnan manar på. Ska nu gå och blanda ut en tablett i ett glas och medicinera hemma i stället två gånger i veckan, allt annat vore förödande trist. Väx upp Fenix! (Jag kopierar detta till min tråd också så jag inte glömmer vad jag kom fram till under några sömnlösa timmar i natt.)

Har varit viktiga för mig under tiden jag har varit nykter...och att jag verkligen har låtit mig för saker som jag verkligen velat göra och försökt komma bort från orimliga krav på mig själv.
Tror också att den största delen till att jag kunnat hålla mig nykter har varit att jag bearbetar många känslor,minnen och tankar som tidigare fått mig att börja dricka.
Skulle jag välja ut två saker som varit absolut avgörande för min nykterhet så är det AA och min alkoholterapeut...han har verkligen tagit mig igenom så många svåra beslut.
Sen har det också en väldigt livsomvälvande upplevelse att få höra från min äldsta dotter hur jag har varit och betett mig under tiden jag drack...jag vill absolut inte utsätta dom för det igen.
Håller mig också väldigt ödmjuk,jag vet att suget kan komma precis när som helst...och hur hjärnan kan förvränga och försköna så att det skulle vara lätt att falla för igen,men nu för tiden ser jag faktiskt fram emot och planerar för en nykter framtid...och det hoppas jag att ni också gör :-)

Och det väcker många många tankar...har en i släkten som ligger på lasarett pga hjärtinfarkt,samt att min dotters nära Internetvän valde att ta livet av sig...den stackars flickan var bara 16 år.
Så den här veckan har varit väldigt turbulent,många tankar och känslor,vilket resulterat i att jag haft ångestkänningar...det är längesen sist,och inte alls lika kraftfullt som tidigare...och jag har försökt att hitta olika lösningar för att hantera den.
Märker också att jag är inne i en fas där alkoholbitchen vill att jag ska prova att dricka igen...den försöker inbilla mig att jag kan prova,och om det inte funkar så kan jag börja om.
Men jag är livrädd för återfall,jag vet att om jag ens provar ett glas så kommer det att vara kört...och ångesten och skammen skulle göra att jag aldrig skulle våga erkänna och sen skulle det bli så mycket värre.
Så jag vandrar vidare på min nyktra väg...jag har så mycket mer glädje och kärlek i livet nu,och det vill jag inte byta bort mot en tillfällig flykt.
Då väljer jag hellre att möta mina demoner med rak rygg och ett rent samvete.

Jag hoppas också att du fortfarande har någon att vända dig till när demonerna vaknar - av fullt rimliga skäl. Att du inte är släppt "vind för våg" efter din behandling? Jag läser dina inlägg och följer dig med stort intresse.
Charlie

Inte bra när bekymren hopar sig. Hoppas det går bra med din släkting. Hade själv hjärtinfarkt och har klarat mig fint.
Är också rädd för återfall trots mitt beslut att vara nykter... vi får fortsätta jobbaför nykterheten.
Kram

Jo jag har människor att prata med,träffar min alkoholterapeut en gång i veckan, pratar också med min behandlare en gång i veckan.
Då det har varit väldigt lite med folk på AA där jag bor så här jag valt att gå på möten online...känns ju helt fantastiskt att kunna gå på möte nästan varje kväll.
Det är väldigt viktigt för mig att kunna stanna upp och reflektera över mina känslor när det börjar bli jobbigt...förut så valde jag ju bara att dricka för att kunna fly undan alla tankar och känslor,men det vill jag inte göra längre.

Jag har läst din tråd och är så tacksam och glad över att du finns här.Du är ärlig och rejäl i ditt uttryck❤Vilka värdefulla inlägg du gör och vilken fin resa du är på.Du förtjänar att få ersättning fån försäkringskassan tycker jag.Kram Pilla

Tack så mycket...ja för mig är det väldigt viktigt att jag får vara ärlig och öppen om mitt missbruk,jag orkar inte skämmas för den jag är.
Fick faktiskt frågan igår om jag ville bli sponsor,men pga att jag inte varit nykter alltför länge och för att personen som ville ha mig till sponsor är ganska komplicerad så tackade jag nej,jag måste få bli trygg i mig själv först.
Men jag blev såklart väldigt stolt över att någon tänker på mig på det viset.
Helgen har varit lite upp och ner...har varit rastlös och negativ i perioder,vet att det är min alkolisthjärna som pratar,har haft stunder i helgen då jag tyckt att livet varit väldigt orättvist.
Men jag är väldigt tacksam för min nykterhet,och den är inget jag ger upp i första taget.

respekt till dig som väljer att tacka nej till sponsorskap <3 Du har så rätt i att du måste bli trygg i dig själv först !
Kram !!

Känner jag just nu, åkte iväg för att gå på AA där jag bor,blev ensam på mötet.
Jag förstår absolut att folk inte vill träffas i dessa tider,men jag skulle så gärna vilja sitta på ett möte och bara få lyssna och ta in alla klokheter som dom har att dela med sig av.
Jag älskar atmosfären och känslan av att sitta med andra som gått igenom samma helvete som en själv...och jag saknar att inte känna mig ensam.
Men men,jag lånade med mig en bok hem,jag får göra det bästa av situationen.
Såg också att jag varit nykter i 248 dagar,det gör mig så glad och stolt....jag har bevisat och fortsätter bevisa för mig själv att jag har en enorm viljestyrka...och det slog mig också att det liv jag har nu faktiskt är ett liv som jag vill leva,jag ser fram emot nya utmaningar och jag saknar inte mitt gamla jag för fem öre.

Det finns en massa AA-möten online nu. Man laddar ner appen Zoom och kan delta på videomöten. Lite sugen är jag faktiskt ?

Jag har faktiskt varit med på några möten online,är ju helt otroligt att det finns sånt:-)
Och alkispodden ska jag lyssna på mera,har bara lyssnat på 7 avsnitt tror jag.
Hade ett otroligt givande samtal med min alkoholterapeut igår,satt i två timmar och bara pratade om allt som trycker på inom mig, sen hade jag telefonmöte med min behandlare.
Vi var ju bara 3 som gick behandlingen,och ena har tyvärr fallit tillbaka,jag känner en sån sorg för hans skull.
Önskar att han kom till sin absoluta botten och verkligen ville sluta,men än så länge så är han inte där...och det måste jag försöka att acceptera.
Ringde och pratade en stund med min andra vän från behandlingen,han går det bra för...och det känns bra att kunna ringa och diskutera fördelarna med att vara nykter med någon.
Så det kändes mycket bättre igår kväll, jag måste bara lära mig att det faktisk finns människor runt mig som jag kan ringa till när saker känns jobbiga.

Har brottats med ångest i några dagar,samt en rastlöshet...tror i grund och botten att det är någon sorts a-sug som spökar.
Ogillar känslan av ångest,speciellt när det är svårt att riktigt förstå varför jag känner den...men jag har lyckats leva mitt liv ändå,har lagt ännu en nykter helg bakom mig.
Och jag vaknar tacksam över att jag värdesätter att vakna på morgonen och må bra mycket högre än att vakna bakis och må skit.
Jag ser fram emot min nyktra tillvaro,och jag är numer nyfiken på vad livet kommer att ge mig:-)

Tråkigt att inte vara på topp
Men jag tycker du lyckas så fint att beskriva och analysera.
Jag brukar vara känslig för när jag inte gör det jag brukar i mitt arbete med mig själv.
Visst går du på aa möten när det inte är annorlunda?alltså verkliga ,inte på nätet menar jag.
Hoppas det släpper snart och att du slipper din ångest.
Kram Pilla