av Espandrill

Se klart
tors, 2020-02-06 - 12:54

Förlåt min uppmuntran till ohälsosamt leverne men som sagt, det får vara måtta på det ordentliga livet ?
Jag känner mig inte säker på så mycket vad det gäller min nykterhet, det enda som är säkert är dagen idag.
Om jag tänker på aldrig mer, nyår och resor, fester, midsommar eller bara en fredag på landet efter en stressig vecka.
Att tänka på det och samtligt tänka att aldrig mer dricka, då skulle jag kunna börja redan ikväll.
Eller nu, vid lunch ?
Det jag kämpar mest med är att INTE tänka aldrig mer. Men idag, det funkar,
Jag hejar på dig som du vet. Och håller hårt på att du klarar dina regler och beslut.
Hoppas du känner dig både bra och stark nu när ledsnanden sjunkit undan!

Charlie70
tors, 2020-02-06 - 16:36

Håller helt med Se klart. Jag snusar på som vanligt. Har också haft tankar på att även sluta med snuset. Men inte nu. Kanske aldrig. Jag får se. Det får vara någon måtta som sagt! Alkoholen är det viktigaste för oss nu.
Kram!

Se klart
fre, 2020-02-07 - 14:00

Jag funderade bara lite på det du skrev om att förlika sig med att aldrig mer dricka. Neverending story, ja.
Jag är dessvärre (eller vad man ska säga) inte förlikad med det scenariot.
Men jag är väl förlikad med att inte dricka idag. Det är det enda löfte jag kan ge, och tro på.
Jag har börjat tänka att allt det här är lite som kärlek/äktenskap eller iaf långa relationer.
Alltså om någon sagt till mig när jag träffade min nuvarande man att ”aldrig mer” vare sig förälskad eller sex med någon annan. Då vet jag inte. Men relationerna tar vi ju också på något vis dag för dag. (Eller iaf jag) Har även tagit återfall i form av otrohet som jag inte är direkt stolt över, men inte heller ångrar så hemskt. Men jag är helt klart tillbaks på dag-för-dag status m min man.
Hoppas du har en fin dag. Solen skiner i min del av landet. Kram.

Espandrill
fre, 2020-02-07 - 22:24

Se klart. Tänk vad du kan sätta ord på saker och så nära mig du är i hur du beskriver omständigheter i ditt liv och dina tankar. Du är som en klokare version av mig själv :)
Din liknelse med en kärleksrelation är så bra för jag har samma utmaningar som du med tanken om att en relation ska vara för alltid. Jag har också gjort snedsteg som jag mår dåligt över men inte kan förmå mig att ångra.

Att tänka dag för dag funkar nog inte för mig. Jag är bättre med mål av typen ”den här veckan eller månaden ska jag fixa det här”, annars kommer jag behöva lägga tid på att förhandla med mig själv varje dag.
Idag hade jag ytterligare en planerad plump, aw med bästa vännerna. Men jag förvånade mig själv med att dricka långsammast i sällskapet. Hälften av mängden jag normalt inmundigar på en aw. Och två timmar tidigare hemgång än vanligt. Sitter nu med en nykter känsla (men med alkohol i blodet) i soffan. Känns ok och är så nöjd med att inte vilja dricka något mer idag. Och kommer inte att dricka förrän eventuellt nästa lördag som mitt nästa åtagande.

Kram till dig

Se klart
lör, 2020-02-08 - 13:58

Men jag gillar fortfarande inte att du säger plump, pga det innefattar nån sorts misslyckande, och det har vi ju fullt av på kontot? (Det enda för övrigt)
Planerat intag av vin —> ditt beslut ju. Och att vara nöjd, bra.
Jag är superglad att du skriver här. Jag har verkligen ingen ambition att dividera kring varken en dag i taget, eller tre år i ett svep, vi har ju våra alldeles egna resor, och alla verkar knöliga på ett eller annat sätt.
Det har vi helt klart gemensamt.
För mig är det med verklig tacksamhet jag läser här. Är glad för dig och för att vi, förutom kärlek till snus (och ost) tycks vara lika oklara över det mesta. Men här är vi, båda två. Stort i min värld.
Ha en fin lördag, E!

Espandrill
mån, 2020-02-10 - 09:21

Vissa dagar läser jag massor i detta forum och andra dagar vill jag hålla mig borta. Vissa dagar vill jag stänga av telefonen och ignorera omvärlden och ligga i soffan med min familj, andra dagar fantiserar jag om att boka en jorden-runt-resa för mig själv. Tänker ena dagen att jag har den absolut bästa partnern jag kan få och nästa dag att jag vill skilja mig (och börjar leta boenden på Hemnet). Det tar på mina krafter att vara så ambivalent i mina känslor och jag har svårt att förstå mig själv.

Har också insett att i detta forum är jag någon jag inte är i verkliga livet: en person med problem. Jag skulle aldrig ha modet att visa mig så här vilse för riktiga människor. Tror ingen jag känner skulle kunna tro att detta är jag, om de läste min tråd. Möjligen min man, som har börjat fundera över varför jag är så svajig i mitt humör, och mycket mindre glad och energisk än vanligt.

Har identifierat en känsla av besvikelse på mig över att jag i detta forum inte är så duktig som jag försöker vara i riktiga livet. Jag är mer melankolisk och pessimistisk än vad jag vill vara. Men, skriver ju helt ärligt och vet att jag skulle kunna vara en bättre inspiration för andra om jag skrev annorlunda. Jag borde skriva mer i era trådar och peppa och tacka för alla insikter ni ger mig. Det finns kanske en poäng med att jag är självcentrerad och väldigt ärlig om mina tankar här, att jag får öva på att vara en lågpresterare. Jag är samtidigt rädd att ni ska tröttna på att "ta hand om mig" vilket ni gjort så bra.

Måndagsdeppiga hälsningar E

Se klart
mån, 2020-02-10 - 19:14

Jag tror att du skrivit att jag påminner dig om dig; om några år (svårt att hålla ordning här) men här kommer några tankar som dyker upp när jag läser det du skriver, främst om ambivalensen.
För det känner jag verkligen igen, och om jag minns rätt var det kanske 5-7 år sedan, jag gick hos en bra terapeut då och dryftade just ”mitt underbara liv” kontra mitt ”katastrofalt dåliga liv”, alltså så att det var som om jag inte visste säkert om vi hade ett jättestort hus eller ett pyttelitet. Det är ju extremt förvirrande. Jag tror vi hon försökte få mig att tänka att det är precis som det är, att mina känslor var lika relevanta, oavsett. Knäppt men rätt.
Och det jag tror, om jag jämför med nu, (tog inte hela 5-7 år) är att jag har en större acceptans för både mina känslor som fortf kan gå som flippperkulor. Men också nån sorts annan trygghet som ligger utanför min känsla av vad som är stort eller litet, mysigt eller omysigt. För dagen.
Jag har väldigt tålamod med mig själv där. ”Ah, fin lägenhet, eller fy vad tråkigt vi har det. Undrar hur det känns imorgon?”
Kanske kommer blicken lite mer inifrån? Rör sig lite som en strålkastare men det är min blick.
Det här är jättesvårt att förklara med få ord, men jag läste härom dagen en klok person som sa att vi använder den första halvan av livet tlll att konstruera oss själva, och den andra halvan tlll att dekonstruera oss. Det känns rätt för mig, trots att det är läskiga tankar, men hänger ihop med mognad för min del. Från svart och vitt och ja och nej.
Till; nyanser, och att saker och ting visar sig vara på olika sätt.
Någon liten uns av trygghet behövs för att stå ut. Det är jag säker på.
Vad gäller vem man/en är här, och hemma, så tänker iaf jag att just här, är vi fria att vara som vi vill. Det är mycket ovanligt. Och peppar eller inte, i olika tonartslägen, för att vi är olika.
Jag gillar det du skriver för det utmanar mina tankar och det är spännande. Dock är jag rädd att mitt s k svar här var mer svårt än klargörande. ?
Ha en fin kväll, E!

Espandrill
tors, 2020-02-13 - 16:58

Du nystar Se klart, vissa saker du skriver är absolut klargörande, andra saker ger mig andra perspektiv. Det skönaste av allt är att du känner igen och förstår, för det är läskigt för mig att vara så här labil känslomässigt. Jag är annars den som andra lutar sig mot, saklig och ganska klok.

Jag mår lite bättre nu, har pratat med en familjeterapeut på telefon. Han fick mig att slappna av och inte vara så drastisk i min iver att rätta till saker. Jag ska jobba med att lära mig att leva med katastroferna i mitt underbara liv, eller se det underbara i mitt katastrofala liv.

Inbillar mig en liten kursändring i mina tankar om alkoholen. Jag börjar tycka att det känns mer ok att blicka framåt och tänka på nyktra kvällar. Får nästan lite ångest över tanken på att festa loss, även om jag är rätt så bensäker på att jag kommer att göra det utan problem när läget uppstår och jag gett mig själv tillåtelsen. Men, gläder mig åt att jag inte sammankopplar alkoholfria dagar med att livet är över.

Träffade en vän häromdagen som har samma problem med alkoholen som jag. Hen fick ångest av att höra att jag dragit ner. Jag försökte försiktigt och opräktigt förklara varför jag dragit ner och hur och så vidare. Och mådde så dåligt för hens skull eftersom jag såg jag mig själv för bara två månader sedan, hopplösheten, den avmattade livslusten, oviljan och den upplevda oförmågan att förändra och paniken över avgrunden som närmar sig.

Jag är så glad att jag har tagit tag i detta och kommit så här långt. Jag är på resande fot men i rätt riktning. Jag är glad igen, tycker lite mer om mig själv och idag har det varit sol på blå himmel.

Se klart
tors, 2020-02-13 - 18:01

.. är nog det nya.
Härligt att läsa om dina tankar, och skönt att stå ut med förvirringen. Jag skulle tro, kanske, att det är en förutsättning för ett spännande liv. Jäklar vad mycket förvirring mellan stunder av klarhet, och då menar jag inte enbart den som är orsakad av vindrickande. Som jag har i fickorna. Men jag står på båda benen, och ungefär som du, en resonabel klippa med en insida som ett tivoli vissa dagar.
Med många kulörta lyktor iofs.
Fortsätt skriv om ditt förändringsarbete, hoppas jag!

Espandrill
lör, 2020-02-29 - 11:29

Charlie och Se klart och ni andra som kanske läser det jag skriver.
Jag har inte skrivit på länge, men kämpar på med min nedtrappning. Hade en medvetet förhöjd konsumtion på min semestervecka, annars går det riktigt bra med mina nya regler som är vita vardagar och aldrig dricka ensam.
Jag har också fyllt år och kanske blivit lite klokare därmed? :) för jag har kommit ur min livsfilosofiska kris lite, dvs mitt underbara liv är lite mindre katastrofalt dåligt. Hoppas ni alla mår bra. Jag hinner inte läsa om er nu men ska ta mig tid när jag har lite lugn och ro.
Happy kramar

Se klart
lör, 2020-02-29 - 12:51

Härligt att höra att allt går bra, och grattis till nytt klokt år!
Underbart och katastrofalt, lite som sorg och glädje sida vid sida som togs upp i dagens Söndagsintetvju med Johan Cullberg som jag verkligen kan rekommendera! Ha en fortsatt fin helg och rapporter ser jag fram emot!

Espandrill
mån, 2020-03-23 - 16:41

Jag för logg på mitt drickande och har i jämförelse med i höstas rejäl bättring och befinner mig just nu på en "vanlig människas" nivå. Det vill säga jag dricker på helger och sociala tillställningar. Det går ganska bra men jag känner ibland ett sug att dricka när jag inte ska, till exempel idag, en vanlig måndag. Har haft ganska få snedsteg men är lite bekymrad över att jag inte kan vänja mig vid tanken att jag inte "får" dricka idag. Därför gör jag det ibland, tar ett par glas en tisdag när jag jobbat hårt eller så. Men, det blir inte fyra glas en tisdag, som tidigare. Och det händer inte så fasligt ofta, kanske en vardag varannan vecka. Många tankar på alkohol dock. Jag inser hur många människor runt mig som älskar vin, lika mycket som jag, vad det verkar. De skämtar om Corona och karatänperioder, att alla måste ju bunkra upp med 14 flaskor vin. Det känns både bra och dåligt att höra det där, bra för att jag kan relatera till tanken och dåligt, för att det kan få mig att tänka "men alltså, det är ju heeeeelt normalt för alla andra att vilja dricka varje dag, varför håller jag på och pinar mig själv". Men förnuftet har fortfarande övertaget som det är nu, så jag kämpar på.

Se klart
mån, 2020-03-23 - 20:08

Samtidigt kan man ju bli irriterad över att detta tänkande på A förekommer vare sig vi dricker, eller inte. Jag hoppas det blir mindre tankar med tiden, vare sig vi avstår helt eller dricker måttligt. Att få tänka på annat!
Apropå det du skrev sist så är det en väldig normalisering kring drickandet bara de senaste 20 åren. När mina barn var små gick det ofta veckor mellan tillfällena vi drack (90-tal). Så att alla andra tycker att en nivå är ok säger ju inte så mycket. Men förstår såklart hur du menar.
I mitt fall var det ungefär lika jobbigt att dricka ”lagom” dvs 1-2 glas, som att inte dricka alls.
Hejar på dig och hoppas det går fint i fortsättningen, och att du fortsätter skriva lite här, du har varit saknad. Kram.

Charlie70
tis, 2020-03-24 - 09:22

Hej Espandrill! Kul att höra från dig igen. Jag håller tummarna för att ditt projekt fungerar. Mitt projekt "permanent nykterhet" har hittills också fungerat utan bakslag i form av återfall. Dock har jag de senaste dagarna upplevt ett starkt sug. Det börjar gå över nu. Jag kan säga att jag längtar efter den dagen när alkohol på riktigt blir en icke-fråga för mig. Räknar med minst ett år för att uppnå det. För icke-alkoholister är ju alkohol också en icke-fråga. De behöver inte fundera på när var hur och hur mycket de ska dricka. Lämpliga spärrar finns redan i skallen. De har inte jag längre.
Kram!

Espandrill
tis, 2020-03-31 - 10:53

Jag är så imponerad av er, för ni plågas ju av samma malande tankar som jag men lyckas ändå avstå. Kommer nog aldrig att komma dit inser jag, särskilt inte som att malandet uppenbarligen fortsätter även om man inte dricker alls! Vilken galen makt alkoholen har över sinnet.

Håller med dig Se klart om samtidsanalysen, vilken oerhörd plats alkoholen har fått i människors liv jämfört med förr i tiden. Jag har alltid älskat fest och spottade verkligen inte i glaset som ung vuxen, men jag hade inga som helst problem med att inte dricka, inte ens på helger och semesterresor, eftersom det för mig var strikt förknippat med fest och krogen och inget annat. Mitt beteende smög sig på under småbarnsåren.

Situationen nu för mig är att inte längre dricka på ett sätt som leder mot personlig undergång och det är ju bättre än inget, tänker jag. Jag har en vän som dricker alldeles för mycket och hon medger själv att hon helst dricker ensam, inte så olikt hur jag drack tidigare. Hennes situation är så sorglig för mig, den funderar som en effektiv avskräckare. Och jag lider med henne, jag har försökt att ta upp den här frågan och hjälpa henne att hitta en väg ur. Men hon verkar inte vilja.

Om hon är avskräckaren är ni två inspirationen, som visar att det går att förflytta sig ännu längre åt rätt håll. Jag håller en sengångares takt måhända, men ändå :)

Tack för era meddelanden, kram!

Se klart
tis, 2020-03-31 - 12:10

Så härligt att du kikar in här hos oss torrlagda.. Det har varit en kämpig period under coronans första veckor, men nu har det släppt ”för nu” och jag har nått ett läge där jag varken längtar efter att dricka, eller vill. Låter kanske ny-religöst, so be it. Den stora skillnaden utifrån är att jag inte sitter kvar i timmar vid ett middagsbord. Jag gör annat, eller spelar spel ihop. Eller läser, kollar på en film. Den stora skillnaden inifrån är att jag är väldigt, väldigt glad för mina vita månader, för minus 7 kilo och plus ungefär lika många tusen. Jag skrattar inte mindre. Jag lever mer.
Håller hårt på dig, och vi gör alla på våra olika sätt. Önskar dig en fin dag Espadrill! Kram.