Julia Ljung

Min sambo dricker 1-2 starköl nästan varje kväll, ibland även en whiskey på det. Han är väldigt impulsiv och har ett hett temprament. Känns som han dricker för att lugna ner sig. Kan han ha alkoholproblem? Och kan det hänga ihop med hett temprament?

När jag läser det tycker jag det låter som han dricker alkohol väldigt ofta, nästan varje kväll skriver du. Undrar hur ser det ut när han inte dricker är det då temperamentet är hett? Upplever han att du inte vill han ska dricka och pratar ni om det funderar jag på. Är du säker på att han inte dricker mer än vad du vet?

Din sambo är väl kanske inte fysiskt beroende av alkoholen, men kanske psykiskt dvs han mår dåligt när han inte dricker.

Personligen hade jag tyckt det var ett bekymmer om min sambo drack som du beskriver. Även om jag inte upplevt några negativa konsekvenser hade det inte känts okej.

Julia Ljung

Vi pratar inte så mycket om hans alkoholvanor, men vi pratar mycket om hans temprament. Han tänder till för minsta lilla och blir då ganska elak. Jag är absolut inte perfekt men förstår inte varför man inte kan prata lugnt. Efter 10år och två barn tillsammans börjar jag misstänka att något är fel med hans temprament. Det är lätt att anklaga sig själv men han är ju likadan mot barnen. Vet inte om det har med alkoholen att göra, men utbrotten kommer nästan alltid när han inte dricker.

Jag tycker mitt ex blev surare och argare med tiden. Den sista tiden exploderade han för ingenting. Jag tror att det var abstinens. Och ångest och skuld för sitt drickande. Hjärnan blir ju kidnappad. Den kan inte fungera normalt med allt drickande.

Man kan nog koppla hans utbrott, dåliga mående till alkoholen. Det är en sak tycker jag med ett hetsigt temperament, men en annan sak att vara elak. Var gift med en man med mycket hetsigt temperament men han var inte elak. Din sambo har alkoholproblem och då mår man dåligt helt enkelt, så tänker jag. Hur det dåliga måendet utrycker sig är ju olika, men är man abstinent är det lätt att tända till. Lita på dig själv du har svaren. ?

Julia Ljung

Tack för svar fina ni... Jag vill berätta om ett par incidenter.
Jag hade varit iväg och kom hem... Min sambo sa att han ville vara ifred och kolla på hockey. Jag tog då hand om barnen så ingen störde honom. I pausen säger han att han ska gå ut i trädgården och spela fotboll med sonen (6år)... Va snällt, tänker jag. Dottern som är nästan jämngammal (skiljer 1,5 år på barnen) hoppar upp och säger glatt Jag vill vara med!! Nej! säger sambon kallt, du får vara inne med mamma. Dottern säger att hon visst vill vara med och springer och tar på sig skor och jacka och springer efter. Jag kan dumt nog inte låta bli att lägga mig i, och säger till sambon... Hon kan väl få vara med. Han blir irriterad... Dom går ut i trädgården, dottern skuttar glatt efter. Genom fönstret hör jag sambon säga till dottern... Nu hade du din chans att ta bollen men det gjorde du inte så nu får du inte vara med... Gå in till mamma!! Dottern springer in till mig och tårarna rinner ner för hennes kinder. Mitt hjärta går sönder. Jag öppnar fönstret och säger till sambon. Din dotter står här inne och gråter. Hon kan väl få vara med en stund. Svaret blir nej jag orkar inte ha med henne. (Hon hade varit jätteglad om hon hade fått vara med och ta bollen en enda gång.) När dom kommer in säger jag till sambon att här försöker jag lära barnen att alla ska få vara med och leka, det där va väl onödigt. Jag får då en utskällning.. Jag ska minsann inte bestämma över honom och att hon blev ledsen var mitt fel eftersom jag inte hindrade henne ifrån att springa ut.

Julia Ljung

En annan morgon skulle sambon ta sonen till förskolan och jag skulle ta med dottern. Vi brukar göra så och sambon och sonen brukar gå upp en kvart senare än oss, likaså denna morgon. Jag och dottern är nästan klara, jag står och borstar tänderna på henne när jag hör sambon vråla i köket. Jag trodde han brände sig eller något, men han blev arg för att sonen 6år inte hade ätit upp sin smörgås. Jag säger till honom att lugna ner sig. Sonen gråter så han knappt kan svälja. Jag kramar om honom och säger till sambon att han kan åka, jag skjutsar båda barnen. Han skäller ut mig och säger att jag är egoistisk som inte såg till att sonen åt sin macka och att det är mitt fel att han är ledsen. Jag säger emot. Om han hade sagt att han behövde hjälp hade jag hjälpt till, men jag visste inte det. Det slutar med att han tar med dottern och jag skjutsar sonen. Åker iväg med en klump i bröstet.

Julia Ljung

Ingen stor grej men...Det är min födelsedag... Vi va överens om att sambon skulle natta dottern och jag skulle natta sonen. Allt är lugnt, alla är glada. Sambon kommer ut från toaletten och är klar... Dottern ropar från sängen...Mamma!! Jag ropar tillbaka lugnt.. Jag tror att pappa kommer in till dig snart. Sambon ryter.. Får man fan inte skita ifred eller?!! Vaa?? Vad kom den reaktionen ifrån... fattar inget. Han va ju klar och stod i hallen, jag svarade bara dottern. Sambon förstår och det blir ingen grej. Men jag tänker... Varför går han in i en försvarspostition fast inget har hänt.

Julia Ljung

En sista händelse... Sen ska jag sluta. Min sambo bygger en mur i trädgården, det är varmt ute och han sliter verkligen. Han är snäll och frågar mig med jämna mellanrum om jag blir nöjd... Men vid ett tillfälle när jag kommer ut tycker jag att muren börjar dra åt fel håll. Det handlar om ca 20cm (dom sista fyra blocken) och borde vara lättare att ändra innan cementen stelnat. Sambon säger först att det inte går att ändra. Men sen blir han rasnde och slänger iväg de sista stenblocken, varav ett hamnar 15cm från min fot. Han är arg och skriker att nu får jag hålla på med detta hela dagen och nu blir det ingen fotbollsskola för sonen idag. (antagligen för att ge mig dåligt samvete) Faktum är att han skulle ta med sonen på fotboll två timmar senare, och just denna dag hade jag bokat in en lunch med min mamma.

Det tog ca 20minuter att fixa muren och han höll med om att det blev mycket bättre. Han lugnade sig och han tog motvilligt med sonen till fotbollen och jag kunde äta lunch med min mamma. Hela eftermiddagen satt han sedan och drack öl med grannen i trädgården. (Han va ju så stressad att han inte skulle kunna ta med sonen till fotbollen)

Hej Julia, för mig låter det som om din sambo har alkoholproblem. Kan han låta bli att dricka? Händer det någon dag att han inte dricker? Försvarar han alkoholen, skyller han på annat om det skulle komma upp att han blir elak eller får utbrott? Tycker du det känns som om han fokuserar på nästa gång han kan dricka eller att han vill göra saker där alkohol ingår? Fundera gärna på dessa frågor.

I mitt fall så är maken lättretlig nästan jämt. När han tidigare drack mer kunde han bete sig nästan likadant men alltid mot mig aldrig mot dottern. Han blev mycket elak och mycket aggressiv, kunde brusa upp för små skitsaker och ibland för ingenting. Det som då hände var att jag började trippa på tå för att inte utlösa bråk, men det blev bråk ständigt ändå. Dottern mådde piss och har blivit mycket skadad av detta. Ta hand om dig.

Julia Ljung

Tack för svar. Han dricker faktiskt inte varje dag. Men han dricker starköl minst fem dagar i veckan. Ja, han höll upp med alkoholen två veckor när vi skulle få barn. När han får sina utbrott är det nästan alltid mitt fel enligt honom, för jag hackar på honom hela tiden och till slut rinner även hans bägare över. Känner igen det du beskriver med att trippa på tå.

Din man kan ha lkoholproblem, men hans riktiga problem ser mer ut som att han är narcissist. Han beter sig exakt som min fru i vad du beskriver, hon dricker inte men är precis lika elak och oförutsägbar. Googla på detta så kanske du hittar lite mer info om det nu skulle vara detta som är problemet. Är det så att han är narcissit, spring så fort du kan....

Du måste sätta ner foten! Era barn far illa och ingen av er ska behöva tassa på tå på det här sättet.
Jag har själv haft ett beroende och att skylla på ett eventuellt alkoholmissbruk räcker inte hela vägen här. Din sambo skadar dig och barnen och du kan inte springa runt och släta över hans elakheter. Han är en vuxen människa som själv måste ta ansvar för sitt beteende.
Det skär i mig när jag läser om sonen som sitter och gråter och försöker få i sig sin macka samtidigt. :-(
Sök hjälp för er familj och lyssna inte på vad din sambo säger. Det sätt han behandlar barnen på ger faktiskt fog för en orosanmälan. Det är bättre att du sätter ner foten än att anmälan ska komma från någon annan.
Du och barnen förtjänar INTE att ha det så här. Du behöver inte spekulera mer i huruvida din sambo är alkoholist eller inte, det är i så fall hans problem.
Kram!

Maja81

Svårt att säga om han är alkoholist eller inte men han behandlar inte dig och barnen okej. Långt ifrån okej. Ta hjälp av en expert, en kurator eller liknande som du kan bolla med, det är lätt hänt att man blir manipulerad - man vill ju såklart tro på den man lever med. Lycka till och ta hand om dig, det finns bara en du och du är värd så mycket mer än detta!