av Kaveldun

Kaveldun
tors, 2020-03-26 - 07:32

Lagom är inte min gren....och just nu finns det så mkt att springa på...som jag också ( till dels) måste springa på.
Har varit så nära att dricka dessa dagar ...haft otaliga resonemang i huvudet om att ’nu är jag ju värd’ - detta är extraordinärt osv
I helgen ska jag vara ledig och hemma ( jag har inte ö h kunnat vara hemma....inte alls unikt såklart och jag jobbar inte i vård - som såklart är stress på helt annan nivå)
Jag går också igång på att jobba...finns ett rus i det med.
Men det är inte hållbart.
Ibland tycker jag att människor i Coronatider ( mig själv inberäknad) blir som lackmuspapper) man stoppar ner dem i krisen och alla egenskaper/mönster förstoras.
Fast det låter så negativt ...menar inte att det bara är så förstås.
I helgen ska jag försöka gå in i mig själv och ta det mkt stillsamt.
Läsa och skriva här! Behöver det.

Se klart
tors, 2020-03-26 - 10:35

En tanke har dykt upp på senare tid (då jag varit så missnöjd med mig själv).
Att jag känner mig aldrig så ”nöjd” som när jag jobbat från tex 08-19/20/21 och kommer hem efter en sån dag. Makes u think.
Där nånstans i de krokarna finns möjligen svar på frågor som ev inte ens är ställda, men som du skriver handlar det väl om hållbarhet,
Väldigt glad och imponerad att du fixat dessa extrema veckor utan att dricka, och hoppas verkligen du får lite vila snart! Kram.

Se klart
sön, 2020-03-29 - 23:05

Hoppas din helg varit just så vilsam som du önskat och behövt.
Jag jobbar lite efter ledig helg och ser ut över en kaosig lägenhet, mkt olikt mig.. Jag tror det var du som skrev att arbetsgivare bör ha koll på överpresterande medarbetare (istället för tvärtom)
Kanske även gäller städning,
Så i detta fall är kanske stöket ett framsteg, ?
Sol i helgen, hoppas även hos dig!
Kram.

Se klart
sön, 2020-04-05 - 23:39

Jag samlar ihop helgen på olika vis och tittar in här och säger hej.
Har haft en slitsam vecka jobbwise och tänker att det har nog du också.
Hoppas du har det ok, vi saknar dig och dina fina inlägg. ?
Ps. Läste just klart PO Enquist som du föreslog, tack!

Kaveldun
fre, 2020-04-17 - 20:08

Hej!
Med stor skam är jag tillbaka här. Det jag skäms över är min frånvaro och att jag inte klarade av att hålla i det som jag tyckte att jag hade koll på - och de relationer jag ändå fick här - och som jag satte så väldigt stort värde på.
Istället för att vara här och arbeta med det viktigaste - jobbade jag på ( hårt) med annat - mitt jobb och att ta ansvar i en extrem situation .
Men jag hade absolut ett val.
Jag är åter nu och min syn på alkohol/nykterhet har inte förändrats ett dugg.

Wasabi
fre, 2020-04-17 - 20:12

Det är inget att skämmas för. Vi faller alla någon gång, eller flera gånger. Det tar ett tag av ”field research” - alltså återfall där man försöker dricka normalt eller bara skiter i att försöka - innan man blir nykter på riktigt. Jag kan inte säga att jag har druckit färdigt än, bara att jag inte tänker dricka just idag!

Kaveldun
fre, 2020-04-17 - 20:23

Till saken hör att jag verkligen vet att jag inte ska dricka. Jag har faktiskt aldrig - det senaste året - tänkt att det finns en annan väg.
Jag har också varit nykter och ’levererat’ under svåra omständigheter - nu.
Men efter veckor av hårt arbete - när jag blev ledig - föll jag igenom - och drack. Inte väldigt mkt - men tillräckligt för att det blev omöjligt för mig att skriva/söka hjälp - här.
Dumt såklart.
Ska söka hjälp här ( men också i AA tror jag) ....när jag faktiskt behöver det - och inte bara när jag är stark.
Det är just det som är så svårt / omöjligt för mig - att söka hjälp på riktigt.

VaknaVacker
fre, 2020-04-17 - 20:44

Du är så välkommen tillbaks, tänkt på dig!
Vi här vet verkligen hur svårt det är så du är i rätt sällskap. Har själv trasslat med alkoholen i många år.
Ibland undrar jag verkligen om det kan vara sant man måste nå sin egen personliga botten för att kunna sluta!! Vad tror du? Kram?

Se klart
fre, 2020-04-17 - 20:44

Du är tillbaka ?, eller allra bäst vore om du hade seglat iväg och kryssat vidare, nykter förstås.
Men som näst bäst alternativ är ju detta att du skriver här.
Det har verkligen varit extrema tider. Är fortfarande.
Men hur det än är med det. Så är jag nykter idag, och tror du med. ❤️

Kaveldun
fre, 2020-04-17 - 21:32

...att jag får komma tillbaka.
Och att du/ni säger välkommen.
Nej - det bästa hade inte varit att jag bara seglade vidare - nykter.
För det är helt enkelt inte möjligt - tror jag.
Jag har känt mig som en riktig svikare - och dålig människa - som bara försvann från detta fora. Jobbade alldeles för mkt och ramlade igenom ( inte i meningen att jag började dricka stora mängder alls - men jag drack - och det gav mig ingenting - bara skam och känslan av ’gammal vana’.
Och sedan tyckte jag inte att jag hade någon rätt att återvända hit.
Men nu är jag här. Inget gott föredöme men med precis samma bild av själva problematiken - och att just jag behöver sluta dricka - inte försöka finna ett sätt att dricka lagom.
Har också haft en så stark känsla av att jag lämnade alla goda kamrater - här. Och att jag inte kan återvända ( eftersom jag inte höll måttet).

Andrahalvlek
fre, 2020-04-17 - 21:44

Inte för att jag själv planerar det på något sätt, men återfall lär tillhöra arbetet med nykterheten. Påstår dom som vet. Och att inte ge upp helt då är starkt som fan!

Men det är väl just bristen på planering som gör att det kan ske kanske. Att man släpper garden för att man inte orkar hålla den uppe, och då börjar det viskas i örat.

Du är SÅ välkommen tillbaka ❤️

Se klart
fre, 2020-04-17 - 23:21

Det hade känts konstigt att inte säga hejdå, då hade jag traskat runt min skog och spanat lite på kaveldunen som tar lite fart nu, och hade undrat hur du hade det.
Det blev tomt utan dig.
Vad jag egentligen tänkte säga är att ”här behöver man väl aldrig skämmas för något, och det är viktigt att komma och gå precis som det passar”.
Jag TYCKER så. Men inser också att vi blir viktiga för varandra, och så måste det också få vara.
Du är viktig, klok och rolig!
Jag önskar mest att du inte skulle gått med något dåligt samvete. Vi är experter på dåligt samvete, som den ”genaste” vägen. Vi ska öva hela terminen på att inte ha det. ?
Kram.

Torn
lör, 2020-04-18 - 00:23

Jättebra att du skriver i din tråd hur läget ligger till, och som Se klart skriver, det finns inget att skämmas för, absolut ingenting. Man behöver ju inte skriva i andras trådar om man inte orkar, då är det viktigare att tänka på sig själv.
Det är ju det som gör det här forumet så bra, man får hjälp och stöttning av andra när man behöver det. Och man kan hjälpa och stötta andra om man vill/orkar.
Så, varmt välkommen tillbaka Kaveldun! ❤️

Kram

Kaveldun
lör, 2020-04-18 - 09:14

Torn, Se Klart, Andrahalvlek, VaknaVacker och Wasabi!
Tack för att ni skriver.
Ni ska veta att jag tänkt väldigt mycket på er/ detta forum - och känt skam och skuld ( att bara tystna sådär....mitt i ett väldigt viktigt samtal). Jag brukar tänka att jag är en ganska vänfast människa....men när jag väl hade passerat gränsen - och druckit - så kunde jag inte förmå mig.
Ja - expert på skuld - det är jag. Och dålig på att be om hjälp - visa svaghet - på riktigt - nog kan jag gnälla och klaga ibland - men att visa svaghet i meningen ’att verkligen be om hjälp’ - det sitter så långt inne.
Jag har haft en extraordinär arbetssituation ( och haft väldigt svårt för att släppa jobbet också när jag kunde vara ledig) och till slut så drack jag - bland vänner. Ingen visste att mitt mål är att vara nykter...bara jag....och plötsligt kändes det självklart att unna sig det där bubblande vinet.
Och hur var det att dricka då? Jo - en stunds vila - absolut. En stunds ansvarslöshet och befrielse från alla tankar.....Efter två glas kände jag den välbekanta känslan av ’nu vill jag ha mer...jag är inte nöjd’ ( ibland när jag varit nykter så kan ju tanken om att dricka lagom komma upp....men det är inte en väg för mig - det är helt uppenbart).
Och dagen efter .....den är trött och grå. Morgonen är kidnappad ( tyckte det var så fint ...det någon skrev att morgonen är de nyktras kvällar. Det är då vi känner livet i oss). Och så kände jag ju så starkt att jag är inne i något som jag inte styr över - det är skrämmande. Jag vill verkligen inte dricka mer - jag vill så oerhört gärna vara stabil i min nykterhet. Jag tror helt ärligt att det är det absolut viktigaste beslutet jag kan ta - och leva efter - för att resten av mitt liv ska bli så gott som jag vill att det ska vara.
Jag har hanterat många människors oro ...dessa veckor.
På ett sätt har dessa veckor varit lite som en skrattspegel - kring hur jag är - goda sidor och besvärliga sidor - svagheter. Jag har känt mig ’duktig’ och behövd ...och samtidigt värdelös ( att vakna efter att ha druckit). Detta schizofrena liv som är alkoholistens. Världar som inte går ihop.
Nu ska jag läsa era trådar. Jag vågar inte lova någonting ...men en dag i taget - det går. I dag ska jag läsa här. Och jag ska vara nykter. Funderar också på att söka någon annan typ av hjälp - vet inte riktigt vad/hur - AA kanske?
Ha en fin lördag!

VaknaVacker
lör, 2020-04-18 - 09:41

Tack för du berättar! Bara att ta nya tag ju fast det känns trist just nu?
Jag har då återerövrat mina kvällar... haha de är precis lika bra utan alkohol. Men mornarna är såå mycket bättre än förut ? Kram

Charlie70
lör, 2020-04-18 - 10:04

Välkommen åter till oss! Jag har också saknat dig märker jag även om uppehållet inte varit så länge. Det är en guppig väg att bli nykter. Jag har, precis som du beskriver, pendlat mellan känslan av prestationer som jag har "belönat" mig med alkohol och känslan av värdelöshet i bakfyllan/dagen-efter-känslan. Numera unnar jag mig en kick om dagen och det är första snusen. I natt har jag sovit jättemånga timmar igen. Nu sitter jag här med mitt te. Läser hos er och känner igen mig då och då. Du kommer att fixa detta!

Kram!

Charlie70
lör, 2020-04-18 - 10:08

Jag tänkte till från början den här gången. När jag började skriva här förra året tog jag samtidigt kontakt med beroendeklinik. Jag träffar en sköterska då och då. Får ta blodprov och så. Det var stor skam och ett stort steg att trava dit men inget jag ångrar. Jag behöver den backupen för att bibehålla nykterheten. Har också tagit steget och kontaktat AA. Det senare är en längre historia som jag beskriver i min tråd. Vet inte om min erfarenhet är representativ för AA. Men jag har inte gett upp dem än. Kanske bara var så att jag kom till en grupp som inte var rätt för mig.

Se klart
lör, 2020-04-18 - 13:07

Vet att jag har tänkt under tidens gång, att det vi pratade mycket om- den där vilan ”to die for” som vi inte fattade hur det skulle gå att leva utan. Att den kommer tillbaka så småningom fast på ett lite annat sätt. Det finns inga snabba vägar dit- som med alkoholen/ man måste hålla på med sina läxor, jag vet. Men vilan finns, den är inte borta med vinet.
Jag önskar verkligen att du kan befria dig från exakt allt som stavas i närheten av skuld eller skam. Är så tjatiga känslor i våra liv, försök göra slut som med en gift man som ändå aldrig håller några löften.
Du behöver din kraft- till dig. Viktigast! Kram.

Kaveldun
lör, 2020-04-18 - 17:42

...blir nästan tårögd av era inlägg.
Och sant - skuld och skam - vad gör det för gott?
De känslorna gör mig ju bara självupptagen och ömsom passiv ömsom triggad till ngn sorts överprestation som inte gagnar någon - inte i det långa loppet i alla fall.
Jag tror på det du skriver om ’vilan’ Se Klart...att den kommer - fast i andra former - och jag hann ändå nudda vid det...som nykter.
Just nu vill jag sätta som mål att vara nykter i ett år. Men är det inte lite övermodigt ...när jag inte klarade mina tre månader?
Så jag börjar där. Börjar om. Tre månader.
Känner ändå att jag har med mig den nyktra perioden i bakfickan....erfarenheterna, samtalen här.
Jag har nu också sagt till vänner att jag ska hålla mig från alkoholen under en period ( skyllde på vikten). Till min man ( oäkta och vi bor inte tillsammans) och min bästa vän säger jag precis som det är. Det känns odramatiskt. Min man och jag har en tradition av att inte dricka alls....han drack för mycket som ung och är sedan länge - inte nykterist - men aktsam vad gäller alkohol. Själv var jag ju sen i starten - drack nästan inte alls innan jag fyllde 25 och började dricka problematiskt först när barnen flyttat hemifrån.
Solen skiner i dag och träden har slagit ut - några helt och andra står liksom och överväger... i den småkyliga luften med de små knopparna sprängfyllda av kraft.
Det är inte jag - sprängfylld av kraft:-)
Men inte motsatsen heller.
Jag vill så rysligt gärna fixa den här resan ....och känner mig - just nu - ganska glad och lugn.
Och tacksam över att ha tagit mig in här igen.
Ska försöka att hålla igång den här tråden nu.
En dag i taget.