God morgon mina vänner:)

Igår blev det alkohol igen!! Dock så drack jag inte allt jag hade köpt utan hällde ut nästan hälften. Jag vill inte ha det så här!! Har tagit flex nu på morgonen för efter att jag har skrivit här så ska jag ta en dusch och en promenad med min hund. Den där promenaden när till sjön längs strandpromenaden och en liten sväng i skogen det är balsam för själen!! Då klarnar tankarna och jag ser ofta livet från en liten mer ljus sida.

Varför drack jag igår då kan man undra när jag så gärna inte vill dricka?? Jag tänker att jag håller på med ett flyktbeteende...som jag skrivit flera gånger tidigare så är det som för alla andra...det är inte sig likt på jobbet pga Covid-19, dessutom är mina arbetsuppgifter något luddiga, känner oro för att bli sjuk i Corona..oro för min hälsa...samt mitt i allt detta ska vi byta kök! Vi har tänkt att byta kök under många år men det är jag som har förhalat det hela eftersom jag vantrivs i röra. Det handlar inte om att jag är pedant utan att det skapar kaos i min hjärna...dessutom tror jag om jag ska vara ärlig...det innebär att jag kan inte dricka så som jag brukar göra...så det röra skapar inte bara kaos i min hjärna utan det stör mig i att kunna dricka som jag har gjort...Så om jag tänker efter så är det egentligen väldigt bra att vi ska renovera för det är bra att jag blir störd...så jag behöver hänga på min man nu. Han blir jättestressad av att jag inte tar itu med att flytta ut saker från köket...så jag får skärpa mig helt enkelt!!

Ser fram emot att få kontakt med Internetbehandlingen, att komma igång. Har tankar om hur jag vill fortsätta med min väg att bli nykter. Även om jag känner oro så ska det bli skönt att komma till läkaren nästa vecka för att få svar på mina prover. Ska avsluta den samtalskontakt som jag har haft under ca tre år. Har haft samtalskontakter under stora delar av mitt liv och jag kan förstå nu att det beror på bekräftelsebehov...en mycket skör självkänsla. Min sista kontakt som jag har haft nu är nog den bästa där hon har hjälpt mig att gå till botten...att gräva...och om jag får säga det själv så krävs det styrka för att vid 57-årsålder säga att jag har nog aldrig haft en grundtrygghet i mitt liv...att jag har hela tiden brottats med min dåliga självkänsla. Det var först nu som jag kunde säga orden högt till min terapeut. Men, nu börjar jag kunna stå på egna ben...tro på mitt egna jag...vända mig inåt och ta fram mina styrkor istället för att vända mig utåt hela tiden..det är inte lätt men det känns bra. I min yrkesroll är jag väldigt säker på mig själv...och jag är väldigt bra på att hitta andra människors styrkor och peppa...nu ska jag bli säker på min privata person...men det är ett dagligt arbete och i det ingår även vägen till nykterhet.

Så nya tag idag...och jag känner att jag behöver vara jäkligt stark för att vinna över autopiloten!

Men det finns hopp...jag har inte gett upp...har så mycket att vinna med ett nyktert liv...och jag längtar!!

Stor kram till er alla som finns med mig på vägen!!

Bra gjort att du hällde ut hälften! Ännu mer bra gjort att du börjar rota i orsakerna till ditt drickande. Alkoholen är ett symtom, du behöver hitta grundorsaken till att du dricker.

Sen är jag säker på att en längre nykterhet kommer att göra att du mår så mycket bättre generellt att orsaken till drickandet blir ett mindre problem.

Tänka-känna-göra, allt det påverkar varandra! Man kan jobba med att ersätta sina negativa automatiska tankar med medvetna positiva eller neutrala tankar.

Och om man samtidigt gör positiva saker - ja, då påverkas även känslorna på sikt.

Kram ?

Rosa76

Hej Varafrisk! Vet precis hur jobbigt det är att hela tiden brottas med den där a-djävulen som säger: det är ingen fara, du kan dricka idag, du behöver ju inte dricka imorgon, imorgon är en bra dag att hålla upp, idag kan du dricka för dagen har varit så jobbig, en dag mer eller mindre det spelar ju ingen roll, drick...det är ju ändå försent att göra ngt nu...
Jag förlorade 99% av de debatterna och a-djävulen vann, jag kunde inte stå emot, jag var inte tillräckligt stark i mig själv..

Jag har sökt hjälp en gång tidigare, för några år sedan och gick då till en a-terapeut på samtal + blodprovstagning. Jag känner alldeles för många i hemkommunen så jag sökte mig långt iväg där jag var helt anonym.

Jag höll mig nykter i flera månader men föll tillbaka efter något halvår men det jag vill komma till är antabus...
Jag tror att du behöver veta att du "inte kan" dricka, då behöver du inte brottas med a-djävulen, då är det redan bestämt att någon a blir det INTE, du behöver inte fundera eller lägga energi på det. Istället blir det bara: Nu kan jag inte dricka så du behöver jag inte fundera på det!

Alla är inte så starka så bara motivationen räcker, utan det behövs en "livboj" också..
Jag hade förhöjda levervärden när jag fick antabus men läkaren sa bara att det är inte i närheten av så farligt med antabus (även med förhöjda värden) i jämförelse med a-intag flera ggr per vecka...Lycka till nu!! Du kommer klara detta! Kram Rosa

Det är ett tecken på styrka. Det var det jag hade allra svårast för. När jag hade en intensiv period var allt tvunget att ta slut innan jag kunde gå vidare.

Har ju själv känt mig som ett hopplöst fall många många gånger. Önskar innerligt att du lyckas med minst en vit vecka för att verkligen hinna känna fördelarna. Visst, vi vet om dem, men det är så skönt att verkligen få dem bekräftade.

Vet dock att det är tufft innan hela hjärnan är med.

Kanske du ska ta dig en allvarlig funderare angående Antabus. Som Rosa säger, då KAN du inte dricka. Det blir snabbt slut på förhandlandet, om det ens uppstår.

Hoppas att du har haft en hyfsad dag i alla fall, oavsett A-status.

Jag tänker på dig. Jag lider med dig när du känner dig misslyckad. Men, framför allt:

Jag tror på dig. ?

Kram

Tack, go vänner för inlägg och pepp:)

Vill berätta lite om min relation med alkoholen....

Jag växte upp på en lantgård under 60- och 70-talet. I mitt hem fanns det alkohol...det var snaps och grogg men endast vid kalas. Min mamma drack aldrig inte förrän de sista åren innan hon dog då hon tyckte det var festligt med ett glas vin. Min pappa fick ledgångsreumatism när han var 47 år (han levde tills han var 84) och efter några år slutade han dricka alkohol. Det var endast vid högst tillfälliga gånger eftersom hans medicinering inte gick ihop med alkohol.

Jag själv testade alkohol på sommarlovet antingen mellan sjuan och åttan eller åttan och nian. Det blev absolut inte bra. Idag när jag tänker på det så känner jag att det är helt otroligt att detta kunde hända men jag/vi bokade en buss..vår skolbuss..vår skolchaufför som körde oss till ett dansställe utomhus..vi var ca 20-25 ungdomar .i åldern 14 till 20 år..där de flesta hade druckit alkohol. Eftersom våra föräldrar inte hade varit tonåringar själva så var de inte särskilt misstänksamma..
Då under några år var jag precis som många andra nyfiken på alkohol...men sedan under väldigt många år drack jag inte alkohol överhuvudtaget...jag hade funderingar på att bli nykterist. Jag bodde ute på landet och jag körde i princip alltid...jag älskade att dansa...och att dansa men någon som är onykter eller vara onykter själv är verkligen inget att rekommendera.

Men, sen kom alkoholen in i mitt liv...mer tillsammans med min man...fast vi drack ju lite vin då och då...många gånger inte när vi var ute och dansade för att dansen var det primära. Då när jag blev äldre hade jag ändå lärt mig att njuta utav ruset...så började jag då på socionomprogrammet för nästan 20 år sedan...på högskolan sitter man ju ganska ofta ensam hemma och pluggar...och jag saknade lite socialt liv. Det var inte som det är nu att ingen reagerar om någon lägger ut en bild på Facebook att man har druckit vin en vardagskväll...men det var då någonstans som det blev legitimt att dricka vin en tisdag el en torsdag...å det gjorde jag ibland tillsammans med min man ..för att det var lite trist att alltid sitta hemma och plugga..lite rött och ostbricka...öl och pizza..men det var ändå på något vis under kontroll. Men sedan kom tiden då vårt äldsta barn hade det tufft i skolan inlärningsmässigt...blev mer utåtagerande...var ute på helgerna...vi visste inte var...kom inte hem...och vi började åka ut och leta....det var en helt otroligt smärtsam tid. Och vad gjorde då jag..jo jag hade ju lärt mig känslan av att dricka vin el öl...att det gjorde mig mer avslappnad...mindre orolig...så jag började medicinera med alkohol. Mina föräldrar och mina svärföräldrar dog under loppet av 3,5 år och under denna gick vi på familjebehandling...satt på hundratals skolmöten känns det som..samtidigt som jag arbetade som skolkurator. Under denna tid blev även min syster sjuk i cancer...hon och hennes man kritiserade ofta mina barn och mig själv som förälder. För ca sju år sedan gick jag på rådgivningscentrum i min egna kommun under ett års tid...då kände jag ingen som arbetade där. Sedan dog min syster för 6,5 år sedan och hennes man bröt kontakten med mig. Efter det insjuknade min man i matstrupscancer och jag var livrädd att mista honom. Vårt yngsta barn hamnade i konflikt med nära vänner och blev sedan ensam och utfryst...så under perioder har hon varit väldigt nedstämd men precis tvärtom..dragit iväg..försvunnit bort..varit borta i tio dygn...kommit hem ..för att sedan dra iväg igen...vi har suttit på möten på skolan och på socialtjänsten.. i mängder...å jag har sökt hjälp hela tiden av socialtjänsten...vetat ofta vad jag kan be om ...men det har varit så otroligt tufft!

Så alkoholen blev en form av medicinering...en flykt ..och i allt detta var jag/vi ganska ensamma...och alkoholen dämpade min ångest. Jag har varit ute och letat efter mina barn hemma omkring ..långt borta...jag har varit SÅ rädd för att förlora dem...att de skulle hamna fel...men idag jobbar ett av mina barn som snickare och är sambo och mitt andra barn som personlig assistent.

Alkoholen har dämpat tvivel, ångest och ensamhet...men skapat ett beroende...idag behöver jag inte alkoholen...men den jävlas med mig. Jag har bett läkare om att få antabus men de vill inte skriva ut pga för höga levervärden...och i min kommun är det rådgivningscentrum som lämnar ut dem...och det funkar inte för mig för jag känner dem....det funkar inte heller i grannkommunerna...för har jag inte jobbat där så har jag ändå på något vis haft kontakt med socialtjänsten...När jag fick reda på att man kunde vara anonym på Alkoholhjälpen så var det helt fantastiskt....jag ska bli nykter...det är en tuff resa...och jag hoppas att jag inte ska insjukna i någon fysisk åkomma...men jag har absolut inte gett upp!

Stor kram till er alla:)

Varafrisk, jag blir tagen av din berättelse. Även om ditt liv startade i stort sett nyktert och medföräldrar som drack mycket lite eller aldrig tänker jag när jag läser att vi aldrig, och ingen någonsin, kan vara helt säkra på att inte hamna i ett alkoholberoende.

Märker att jag på sista tiden är inne på forumet lite mindre än tidigare. Kanske ett friskhetstecken, vet inte.

Kram!

Tack Charlie70 och VaknaVacker....

....för era inlägg, de gjorde mig glad?

Nej...det är verkligen vem som helst som kan bli alkoholist/alkoholberoende. Det gäller verkligen att vara ödmjuk inför det faktumet. Det var som när min dotter inte mådde så bra och var annorlunda i sitt beteende frågade skolan mig om jag trodde att hon använde droger. Jag sa att jag inte trodde det men som förälder kan jag aldrig till 100% veta säkert. Som tur var använde hon inte droger. Puh!

Idag är jag nykter första lördagen på länge?? Druckit mineralvatten ??Känner mig nöjd och trött??Trött för att vi river kök. Nåja det är väl min son och man som sover...men jag har placerat ut hela köket i alla övriga rum? Det blir nog sängdags tidigt ikväll...ska bli så skönt att vakna imorgon och minnas hela kvällen??

Kram?

Skrev fel..min man och son som river ska det vara...inte sover...fast nu sover han i fåtöljen?

Vet inte om man kan redigera ett inlägg som man redan skickat?

Sträck på dig och var riktigt stolt! Det gjorde du svinbra! Det är ovant i början att vara nykter just på helgen, men man vänjer sig snabbare än man kan tro.

Det finns en knapp i botten ”redigera” och då kan du redigera ditt inlägg.

Jag gillar inte heller den typen av projekt när de pågår, det stökar till hela min tillvaro. Prova att djupandas dig igenom den irritation du känner över stök och byggdamm. Det blir fint till slut!

Ungefär som med nykterheten - håll ut så kommer fördelarna slag i slag.

Kram ?

Vad härligt att läsa. Lördagen, tillsammans med fredagen, är oftast den svåraste dagen att vara nykter på. Och det klarade du. Med bravur.

Grattis! Är så glad för din skull. Ta hjälp av att du klarade "eldprovet", det vill säga helgen, och tänk att då borde måndagen vara lite mindre jobbig.

Önskar så att du får känna lite lugn inom dig.

Många kramar till dig ?

Känner mig låg...?

Känner mig väldigt låg idag och tårarna rinner lite lätt utmed kinderna....vet inte riktigt varför men tror att det är för mycket oordning just nu?

I köket just nu är det alldeles tomt min son och min man lägger nytt golv. Kökets innehåll m husgeråd, köksmöbler, kyl och frys mm är verkligen utspritt i hela huset...bara det är en prövning för hjärnan?
Dessutom är jag på riktigt orolig för Convid-19 att bli smittad att bli sjuk ...jag vet inte riktigt om min kropp skulle klara det? På jobbet försvinner de arbetsuppgifter som jag är anställd för pga ordinarie kurator är tillbaka. Jag är ju lasad och har då fått andra väldigt luddiga arbetsuppgifter? Det är ju liksom ingen kvick fix att gå ner 25 kg. Å när jag mår så här vill jag ju både dricka vin och öl samt äta och det funkar ju inte! Att sköta sina hälsa har ju varit viktigt även innan Coronan för att inte få diverse olika sjukdomar men det har varit lättare att hålla ifrån sig...Coronan finns ju där hela tiden?

Men om jag fixar en dag i taget med att vara nykter..då kan jag läsa och komma ihåg vad jag läser....titta på en serie och komma ihåg vad jag sett...jag orkar mer när jag är ute och cyklar och promenerar.. jag vill tro på ringar på vatten effekten...att positivt föder positivt...

Som jag skrev i ett tidigare inlägg där jag beskrev hur alkoholen kom in i mitt liv så var kanske de 40-45 första åren inte alls särskild mycket fyllda med alkohol inte heller i mitt föräldrahem. Jag växte upp i ett hem där jag var sladdbarn...yngst av fyra syskon. Mina föräldrar hade ingen god ekonomi men vi var självförsörjande med kött, ägg, mjöl, frukt och bär samt grönsaker.
På somrarna var huset fullt av sommarbarn fr Gbg och släktingar fr Skåne. Jag minns som om det alltid var folk hemma h oss. Mamma kokade alltid kaffe el lagade mat. Det fanns mycket kärlek i hemmet. Mina föräldrar kramade mig mycket men det var dåligt m bekräftelse....det har alltid funnits en jante på axeln som sagt...tro inte att du är någon/något.
Jag hade inte den där tron på mig själv och de pushade inte mig så att jag fick den. Hade även syster där jag aldrig räckte till. Så den där grundtryggheten har inte funnits inom mig och därmed en brist på självkänsla och självförtroende. Fast nu har jag kommit så mycket längre i mitt liv...å får jag bara behålla hälsan kommer jag bli mer och mer självständig utan att hela tiden behöva bekräftelse. Utan att förhäva mig får jag väl säga att jag är både insiktsfull och klok och medveten samt äger en viss kompetens ...grejen är väl på att jag är inte så bra att sätta mig själv främst i mitt egna liv.

Så jag behöver er ..verkligen..era kommentarer t mina inlägg gör skillnad??❤️

Stökigt hemma, stökigt på jobbet, oro för corona och nynykter. Det vore nästan konstigt om du inte var ledsen och låg ?

Sätt på lite peppig musik och dansa, sätt dig utomhus och lyssna på fåglarna och djupandas, sätt på en trevlig tv-serie som tex Vänner.

Men allra först - tillåt dig att vara ledsen och låg en stund, gråt lite till. Det lättar på trycket.

Efter regn kommer alltid solsken ☀️

Kram ?

Slutar man dricka är man konvalecent ju? Förstår verkligen det är mycket med corona och köksrenovering när du är så tröttis. Krya krya ta hand om dig?

Hej, tack för att du delar med dig av din historia. Man blir ödmjuk här tycker jag, alla har vi våra berättelser men inga ”raka spår” utan så tydligt kan livets omständigheter styra oss åt olika håll. Jag log lite när jag läste om renoveringen, har själv haft (har?) så himla svårt med oordning hemma, framförallt just renovering, som att det är det jag har kontroll över och när det ska diskas i badkar etc vill jag bara gråta. Tänker ibland att den där ordningen liksom dolt oordningen på insidan.
Jag hejar på dig och du verkar vara en väldigt människo-kompetent person som kunnat vara så stort stöd till både din man och dina barn. Tänk om det är din tur att få lite stöttning nu? Vi hejar på dig här. Kram.

Tack mina vänner?

...för stöttning och pepp??

Ikväll känns det bättre...tårarna har väl kommit lite då och då...men känns lite lugnare nu. Har rensat ogräs i en rabatt där det brukar bli svårt ogräs att hacka upp och jag brukar tröttna innan jag börjat men nu är det gjort? Kändes skönt!
Stickat några varv med det garn som jag köpte i fredags som förhoppningsvis ska bli en poncho? Mina barn tycker att jag blir aldrig färdig m något som jag stickar...å så brukar det vara...vilket till stor del på alkoholen...för mig är det ingen bra kombo...mitt mål är att den ska bli färdig och att jag ska klara den tredje nyktra dagen i rad imorgon??

Var lite inne på att vara hemma ifrån jobbet imorgon för att få vila hjärnan lite grann (har det dock väldigt lugnt på jobbet) och kanske att det skulle vara lättare att lyckas med dag tre då....fast jag åker nog ändå...behöver träffa lite kollegor. Vi får se hur känslan är imorgon?

Kram och Godnatt ??

Den klarar du i morgon!?

Heja, heja dig!

Kram

Du klarar dag 3 - stark, klok och målmedveten som en elefant ?

Kram ❤️

Rosa76

Det är otroligt jobbigt i början men det finns ljusglimtar! De där stunderna av lite stolthet, när man tänker "Jag vaknade i alla fall inte bakfull". Det är en gnutta stolthet i det! Jag köper förövrigt inte resonemanget om att höga levervärden sätter stopp för Antabus. Jag vet att många behandlas ändå men man tar en något lägre dos de första veckorna i så fall. Kan vara värt att fråga på nytt, det är en väldigt bra livboj att luta sig mot! Kram på dig! Rosa

Hemma??

Valde att stanna hemma idag i ett försök att vila hjärnan. Tagit en promenad med vår hund nere vid vattnet. Det är verkligen en balsam för själen?? Ska snart ta en dusch...åka iväg och köpa lite lunch...men jag ska inte köpa alkohol. Det är jag faktiskt säker på!

Jag är ju orolig för att om jag blir smittad av Covid-19 kommer min kropp ha svårt att klara sjukdomen. Detta skapar en otrolig ångest inom mig..å sedan viruset kom har jag inte på något vis gjort ngt för att förbättra mina möjligheter t att klara sjukdom. Jo, jag tvättar mina händer, håller avstånd och isolerar mig så mycket jag kan men har fortsatt m alkohol och andra onyttigheter vilket spär på min ångest än mer. Så idag blir det ingen alkohol!

Det får vara tillräckligt med att idag avstå fr alkoholen och skriva här.
Ibland kan det bli lite kravfyllt att jag ska läsa böcker om alkohol mm också. Jag gör det men jag behöver även läsa ngt annat, se ngt annat för mina tankar är så fyllda med alkohol ändå så jag behöver vila. Men jag flyr inte ...för när jag flyr då väljer jag alkoholen...böckerna finns på mitt nattygsbord.

Rosa76...ska träffa en ny läkare på torsdag...ska prata m honom om antabus. Känner mig nervös inför levervärdet...men det är liksom bara att möta verkligheten?

Ha en fin måndag?