Ja det är inte direkt med sanningen överensstämmande. Jag tycker och glädjs över att tankarna kring hur andra är inte tar nån vidare plats i livet kanske också eftersom tankarna, för att inte säga fördomarna kring vad som utmärker en alkis är djupt rotade hos många av oss. Kanske hindrar de oss från att ta tag i problem onödigt länge.
Att se människor var och en för sig är något att sträva efter. Svårt. Människan vill förenkling, att härda ut med komplexitet är en utmaning så god som den att hålla sig nykter. ?

Har tänkt mycket på det senaste dagarna, kanske för att jag läser många inlägg från nya medlemmar där detta ofta finns med, centralt liksom att hitta ett sätt att ”överlista” beroendet så att det SKA gå att dricka de där två glasen vin, champagne, drinkar.
Ju längre jag är nykter, ju mindre tänker jag på det och är så o-sugen på att dricka ö h t, känns som cigaretter som jag slutade med för ca 20 år sedan.
Dricka lagom kommer inte tillbaka, ens om man bemästrat det en gång i tiden. Jag har det, har inte alltid druckit för mycket. Ofta klarat balansen. Men:
Att köpa igen vin jag druckit upp hemma.
Att ramla i en trappa.
Att somna i soffan utan att borsta tänderna.
Att skära mig på en glasbit när jag diskade.
Att glömma vad min man och jag bråkat om.
5 sätt att passera gränsen för dricka lagom. Och den gränsen går aldrig att dra tillbaka, tror jag.
Idag fattar jag inte att min största skräck i livet (typ) var att dricka mig tlll ett beroende som skulle tvinga mig att bli nykter. Vad har jag trott om nyktra människor? Och hur ”rolig” har jag trott att jag själv varit- berusad? Skäms. Och är stolt. Lagom mycket.
Hoppas ni njuter av denna helt ljuvliga första riktiga vårdag!

Hur kunde jag vara så fruktansvärt rädd för att ”tvingas” sluta dricka? Som om livet skulle ta slut då typ, så kändes det.

Och jag förstår min nyktra äldsta dotter till fullo när hon säger: ”Jag föredrar dig som du är när du inte har druckit.” Det gör jag också.

Hennes diplomatiska skills är verkligen enorma, liksom hennes hjärta ?

Grattis Ah till fin dotter ?. Jag har träffat en av mina idag som jobbar inom akutsjukvården. Stolt mamma.❤️
Följer nyheter en timme innan sovdags. Lugn på insidan trots allt kaos men oro för vänners jobb, barnens framtidstro, och föräldrars sluttamp i livet. Ingen dans idag ?
Tack för att jag orkat allt jag behövt orka, hjälpa till och vara redig dotter, mamma, kollega, men inte utmattad utan ganska påfylld, fått vara så nära det går. Är sällan slut på det viset jag minns, när dagen från början var en dag att helst vilja gråta över och sen blev det inte bättre förrän det blev kväll och kanske två glas för att landa. Vaknar fortfarande som från dödsriket - om jag inte är pigg om morgnarna nu, så aldrig.
Frikyrkopastorn önskar godnatt och lägger dag 107 nykter bakom mig.

dotter Andrahalvlek!
Att dricka lagom har inte heller varit ett alternativ för mig ( när jag druckit ensam har det ofta varit olagom!)
Efter två tre glas händer något i min hjärna..och om jag ska fortsätta på frikyrkospåret så skulle jag säga att
alkoholdjävulen tar över. Han är inte att leka med...
I mer sociala sammanhang har jag nog hållit honom stången ...men med den där besattheten på axeln...rastlösheten.
Vik hädan!
Vad gäller Alkispodden - jag har faktiskt lyssnat på den med stor behållning.
Ni har ju rätt i att det är priviligierade stockholmskillar ...verkligen. Men är inte en stor del av poddvärlden just sådan?
Och en typ av gäst jag saknat är ’vanlig’ kvinna 50 +....men ganska säker på att de skulle välkomna oss in i programmet om vi hörde av oss:-)
Jag har nog lyssnat lite okritiskt ..och mest varit glad över den positiva inställning de ändå utstrålar...och håller helt med er om att det är gästerna som ger bredden/djupet. Och att de är mkt ’killar’ i meningen att detta med att kunna prata om känslor är ngt som först kom med nykterheten/programmet.,, ha ha lite nyfrälsta. Men för mig har podden också betytt mkt ...och jag tror att de kanske har avdramatiserat detta med att gå till AA ( som kan verka lite skrämmande och sektlikt). Och att det är stort - AA är ju av naturliga skäl ganska hemliga...
Sedan har jag nu börjat lyssna på This naked mind ...som många lyft här. Än så länge känns den lite amerikansk ( i meningen ’här-är-lösningen-på-precis-allt) men det är en mkt hastig bedömning ...och kanske bara baserad på att uppläsaren är amerikan.
Så fördomsfull är jag:-)
??

Nu ser jag att det är små fina vajande majsplantor som är din emojisignatur- Kaveldun! (Min får väl vara de där stirrande ögonen..)
Underbart att kliva in här och mötas av nya tankar, tacksam!
Jag har gjort låtsas-lagom till en konst. Nästan pinsamt hur jag ”nej jag är nöjd” eller ”tack det är bra” och sen hem och fylla på med tre glas och vakna bakis- igen.
Min man som jag åtminstone upplever att jag lever nära, ja det betyder att jag faktiskt inte uppträtt berusad, med avstängd.
Alla sätt är bra. Gäller såklart även alkispodden. Jag tar tillbaka allt och lämnar mina vassa kanter till något tlllfälle de möjligen kan vara funktionella. ?
Är även jag nyfiken på AA. Känns bara som ett sjumilakliv och vet inte varför. Är varken rädd för gud eller möten. Kanske är jag rädd att högt säga orden att jag är alkoholist.
Idag är jag nykter och tur är det då dagen rullat igång med fart.
Idag kommer äntligen alla mina frön, och en klänning som passar hemskt dåligt i kombination. Med fröna. Den får hänga på en galge med löften om bättre tider.
Önskar er alla en fin och nykter dag! ?

Rosa76

Jag lyssnade på alkispodden igår (är bara i början) men jag blir förstummad över hur lika vi tänker. Jag har ju kunnat sitta och reta mig på folk i festsammanhang som sitter där och är så nöjda och glada och samtidigt säger: Nä, jag kör ikväll! Eller när någon säger -Åh, ett glas räcker för mig, det är bara det första glaset som är gott! Folk som lämnar halva ölen kvar i glaset när man är på restaurang.
Herregud vilket fokus jag haft, skrattretande!
Nu ska vi njuta av våren utan bakfylla och ångest :) Kram Rosa76

Hej Kaveldun! Det är inte fel med lite sena mornar då och då, huvudsaken är att man inte vaknar bakfull. Jag tänkte faktiskt på dig en dag häromveckan när jag var ute och fiskade vid en å. Strandkanten var full med stora fina kaveldun, blev ett par perfekta foton på dem.

Skönt att du är på rätt spår igen, jag tror att det kommer gå bra nu. Har förstått att du haft det väldigt tufft på jobbet, inte minst nu med det extra tuffa läget som råder pga coronan. Tror att du skulle må väldigt bra av lite ledighet. Få tid att tänka igenom saker och ting i lugn och ro. Även att göra saker som du tycker är kul som inte innefattar jobbet skulle nog göra susen. Det kan säkert vara lite svårt att hitta den rätta motivationen nu, men med tiden så släpper det och du kommer få saker att se fram emot, att längta till. Jag vet att jag har tjatat om det där förut i andras trådar, men har tyckt mig se att det har hjälpt för vissa.(Eller hur Se Klart?) Och för egen del så är det A och O.

P.S Tack för kommentar i min tråd?

Ha en fin dag du med!

Kram

Jag vill nog inte kalla mig alkoholist. Hellre problemdrickare - för det är vi ju uppenbarligen. Vi har alla problem med alkohol. Har jag ett beroende av alkohol? Inte fysiskt just nu men om jag skulle börja dricka igen så lovar jag att jag skulle hamna på ruta ett igen. Ryser vid tanken... vill inte hamna där.
Önskar också dig en fin dag. Min emoji är en liten klick wasabi i form av ett hjärta.
?

Tack för påminnelsen Se Klart, jag har glömt att köpa fröer i år! Kul med lite nya kläder också, för egen del blev det kortbyxepremiär i dag. Så otroligt skönt väder ute? Härligt att se att det rullar på fint med nykterheten! Jag råkade hysta in en kommentar ägnad till Kavelduns tråd här hos dig. Men det fattade du nog.?

Kram

där Torn, på korsningar och genvägar i olika trådar och kommentarer här ?
För att krångla till det lite ytterligare passar jag på att tacka Andra Halvlek för dagens ord- i Kavelduns tråd, nämligen Tillit.
Tillit till att det blir bra, tillit till vår egen förmåga att skapa ett bra liv. Och ihop med andra, ingen människa en ö.
Avslutar med dagens dikt, de sista raderna i Karin Boyes Visst gör det ont:
”Då, när ingen rädsla längre håller, faller i ett glitter kvistens droppar glömmer att de skrämdes av det nya glömmer att de ängslades för färden - känner en sekund sin största trygghet, vilar i den tillit som skapar världen.”

Om inte det är fint så vet jag inte.
Njut av den ljusa kvällen.

Barnsligt glad över mina frön och plantor. Ledsamt nog, inser jag, så har jag iofs hållit på mycket i min trädgård men det har ofta känts stressigt (vårarna ÄR stressiga och har dessutom ofta inneburit skolavslutningar, studenter etc). Men jag är rädd att min uthållighet tex när det kommer till trädgården också lidit av att kvällen blir så seg efter middag, ett par glas vin och sedan två till. De kvällar när jag istället hängt ute med mina sysslor, gått och badat. Jag har ofta känt längtan till mer av det. Helt nyktra sommarkvällar har inte varit så många. Men jag har ofta känt att jag vill vara mer som ”alla andra”, de som joggar förbi vid 21-tiden eller sitter och dricker te och spelar spel. Känner mig lite sorgsen över det som jag inte mäktat att styra över. Tålamod med mig själv och mina brister behövs fortsatt.
Skönt att vara nykter idag så jag orkar tänka på det som har varit.
Kram alla nyktra plantor på tillväxt. ?

För mig är ordet tillit nästan andligt, utan att inbegripa gud på något sätt.

Jag upplever tillit som ett vilsamt tillstånd där man måste ha respekt för processens gång, samtidigt som man vilar i faktumet att det kommer att bli bra. Tack vare sin egen insats i processen och mycket tålamod.

När jag var utmattningsdeprimerad var tillit det enda som höll mig uppe stundtals. Det är omöjligt att prestera sig frisk från det. Tvärtom måste man släppa taget helt. Ungefär som med sömn - som också är en ickehandling.

Första gången (2007) hade jag svinsvårt att känna tillit - det gick så långsamt och jag visste ju inte ens om min hjärna skulle läka. Andra gången (2018) kände jag en enorm tillit för att jag skulle komma ut hel på andra sidan.

Tålamod får en ny dimension i sådana sammanhang. Ungefär som med Corona nu - ingen vet hur länge våra liv ska vara begränsade, så man får göra det bästa av situationen.

Likadant är det när man är utmattningsdeprimerad. Kanske kan jag börja jobba igen om en månad, kanske inte. Det blir som det blir, vi får se då.

Urusla argument gentemot FK ?

Spännande ord, och jag håller med om den andliga dimensionen. Jag tror att det i mitt fall även finns något andligt kopplat till gud.
Jag har haft några väldigt tuffa perioder i livet och under en av dem upplevde jag mig som kastad ur jordens omloppsbana som att förankringen till livet slitits av.
Jag hade då en väldigt tydlig och stark känsla av att bli buren tillbaka, eller kanske mer som en hand som tog emot botten, innan botten.
(Detta var inte på något vis kopplat till alkohol)
Den erfarenheten bär jag med mig och fortsätter att fundera och ställa frågor kring, nykter. Godnatt ?

Läser ikapp lite här, bara två dagar men så mycket klokt, vackert och tänkvärt!

Först: "Jag har gjort låtsas-lagom till en konst. Nästan pinsamt hur jag ”nej jag är nöjd” eller ”tack det är bra” och sen hem och fylla på med tre glas och vakna bakis- igen."
Pinsamt hög igenkänning...

”Då, när ingen rädsla längre håller, faller i ett glitter kvistens droppar glömmer att de skrämdes av det nya glömmer att de ängslades för färden - känner en sekund sin största trygghet, vilar i den tillit som skapar världen.”
Rörande vackert!

Tar med mig "tillit" och "andlig dimension" att filosofera över idag.

Till sist: "Idag kommer äntligen alla mina frön, och en klänning som passar hemskt dåligt i kombination. Med fröna."
Det här tror jag inte alls på! Jag tror mer på att vi kommer att få se:
"En vacker kvinna i en snygg klänning och med ett fång av egenodlade fantastiska blommor i famnen!(?)" eller är det kanske "En snygg kvinna i en fantastisk klänning som njuter av sina egenodlade härliga primörer till middag!(?)"

Kram!

Om hur forumet funkar..
Börjar känna igen era namn från olika trådar..
Och mer o mer känna igen mig i det alla skriver..
Kanske går jag från förnekelse till än större självinsikt iom igenkänningen i mkt?
Nyttigt.
Motiverande.

På tal om fröer.. så vill jag bygga växthus. Gräva land. Bygga odlingslådor.
Tror det är bra skit för själen det där.
Både mot rastlöshet och roterande tankar! ?

@pytteliten det tar tid att komma in i hur det funkar, och för mig kändes det läskigt i början att skriva i andras trådar; att kliva fram med egen röst och ha något att komma med. Sen fattade jag att hela grejen med forumet är att alla har viktiga saker att komma med! Fint att du skriver här, och drömmer om trädgårdspysslet som jag, önskar mig också helst ”allt på en gång” men försöker lugna mig lite (det tycker inte min man efter att ha hämtat ut min stora låda på posten igår; ”Är detta fröer?”!”ja, och lite annat...”
@soffi haha, jag har detta som målbild tack för dina fina kommentarer, det är verkligen som att vara en ”god vampyr” här, att vi kan ta till oss det vi för dagen behöver.
Slutreplik ang Alkispodden ? Bra och heja dem för att de hjälper oss att få insikter- och rentav ta beslut att sluta dricka. Viktigast. (Men lite skavigt mot min feministiska hållning i livet men det är ett annat fora.)
Idag är det torsdag hörni, vi närmar oss lite utmanande dagar. Jag börjar ladda redan nu för ny diabildavisning av helgen i mitt eget huvud. Nykter idag, tur det med tanke på att dagen nu rivstartar.
Ha en fin apriltorsdag!

...är ett vackert ord och man kan läsa det från två håll....bara det.
Har också haft den där känslan av att bli buren ....några gånger när det varit som värst. Något utanför - eller under - mig själv. Och några gånger i livet - korta glimtar av en sorts glädje som är oändlig ( låter verkligen religiöst det här ??)
Plantera era frön och ha en fin dag!

...jag tänker också på bortkastade eller försummade dagar/stunder.
Och vad som är roligt på riktigt.
Spela brännboll är roligt..och Maja ( kortlek ...enkel men lurig), göra utflykter med kaffe och filt, cykla på grusvägar. Det är enkla nöjen men icke desto mindre verkligt roliga - och fina att göra tillsammans med nära och kära och bekanta.
Och kräver att man är närvarande i kropp och knopp.

Alltså, det finns nog inte något område där jag är så tudelad som just andlighet/övernaturlighet.

Å ena sidan höjer min akademiska sida fingret och påpekar bristen på vetenskapliga studier i ämnet. Å andra sidan tänker jag på alla vittnesmål som finns från så många människor.

Så jag gör som jag brukar; låter människor själva bestämma vad de vill tro på. Har någon upplevt något oförklarligt så har den det. Varje individ äger sin egen upplevelse. Den har absolut ägt rum.

Om den sedan går att förklara i vetenskapliga termer eller inte spelar ingen större roll. Eller spelar kanske inte någon som helst roll.

Och ja, även jag har varit med om saker som är svåra att förklara.

Tack för att ni förgyller forumet med så många tankar och diskussioner.

Se klart, tror att din klänning och dina vackra blommor kommer att matcha på ett fantastiskt sätt.

Kram