av MalmMia

gros19
sön, 2020-04-12 - 10:44

Hoppas du läser det du nyss skrivit lite längre fram. Fokus totalt på mannen och hans drickande. Hur ska man kunna fira en brölloppsdag under sådana omständigheter, det ska ju vara något trevligt och fint, något man ser fram emot. Man ska väl helt enkelt vara lycklig över alla år tillsammans. Det är nästan så jag tänker - fira bröllopsdagen utan mannen. Menar inget illa men du verkar så insnärjd i det hela och det är väl vad man kallar medberoende.

Jag tänker också så här - en person med alkoholproblem är lika upptagen av att inte dricka som han är med att dricka. Han är inte närvarande även om han är "duktig" och inte dricker något. Du kanske måste inse att de kommer fler bröllopsdagar att fira. Rätt eller fel tänker jag, men du förtjänar att fira utan fokus på en alkoholiserad man.

Skrållan
sön, 2020-04-12 - 12:02

Vilken bra kommentar gros19. Så är det ju verkligen. Att alkoholpersonen är lika upptagen av att dricka som av att inte dricka. Det speglar verkligen det liv jag levde förut. Alkoholen i centrum oavsett.
Att sätta sig själv i centrum är svårt när man levt ihop med någon som dricker. Men när man gör det, så börjar det hända saker med en själv och även med omgivningen.

MalmMia
sön, 2020-04-12 - 22:10

Jag tycker inte att fokus ligger på hans drickande. Men just nu kanske det blev så i inlägget. Men har en enorm svacka och är ledsen, orkar inte med hans elakheter. Men som du säger är ju fokus alltid på alkohol för hans del oavsett han dricker eller inte. Så därför kanske min fokus också är på hans drickande? Ska fokusera om?

Självomhändertagande
sön, 2020-04-12 - 22:40

Jag minns när jag levde med mitt ex. Jag använde ordet alkohol så många gånger varje dag och jag tänker att i de trådar som skrivs här handlar förstås mycket om det ordet. Vi som skriver här borde prata mycket mer om "jag vill..." "jag ska..." "jag planerar..." "...att göra allt som jag alltid velat göra och som jag förtjänar"

Alltså mer FOKUS på dig, mig, oss själva.

Skrållan om att sätta sig själv i centrum. En mening som jag vill lyfta, för den är så bra; "när man gör det, så börjar det hända saker med en själv och även med omgivningen."

Jag kan bara instämma. Det händer bra saker. Tack för påminnelsen!

Jättebra kommentarer från Gros19 också!

Ta hand om dig!

MalmMia
mån, 2020-04-13 - 23:13

Tack för det, jag har haft en riktig berg-och-dalbana. Skönt att vi kommit framåt med huset. Många samtal med maken som gör mig ännu mer beslutsam och ännu mer ledsen. Ledsen över det han kommer att välja att slänga bort. Ledsen över att det inte blev som jag så innerligt önskade. Bestämd över att så här vill jag inte ha det! Jag vill leva ett bra och fritt liv. Jag vill att dottern ska må bra. Så har vi det inte nu. Har haft ett mycket bra samtal med min bästa vän, hon hjälper mig att sortera. När jag är som mest ledsen hjälper hon mig att se framåt, vilka framkomliga vägar finns? Hon påminner mig också om att även om jag inte är världens bästa människa så behöver jag inte tolerera detta.

MalmMia
tis, 2020-04-14 - 14:31

Suktar efter mer kunskap och insikt just nu. Lyssnade på alkispodden och insåg att mina ord inte har något värde. Känner då också att jag ska sluta försöka få honom att förstå och bli glad över ett samtal där jag känner att jag når fram. Det är bara en schimär! I hans värld når jag inte fram, han kunde bara dupera mig med sina ord. Ska sluta fokusera på alkoholen, inte blir sur när han dricker och inte heller kommentera - men det är så svårt! Jag ska fokusera på att bli klar med huset. Jag behöver inte vänta på honom, jag kan jobba med det jag kan utan honom. Just nu är det målning. Väljer han att dricka ikväll åker jag till huset och målar!

MalmMia
ons, 2020-04-15 - 22:53

Lyssnar och läser allt jag kommer över, blir ännu mer bestämd. Sen har vi 2 underbara dagar när vi skojar, jobbar bra ihop och kommer med lösningar. Då blir det så svårt igen! Men jag ska fortsätta fokusera på att må bra och när han dippar ska jag inte följa med ner!

gros19
fre, 2020-04-17 - 14:29

Två underbara dagar så bra. Det finns kanske hopp om att någon gång i framtiden kan ni ha en bra relation, även om ni inte kommer att leva tillsammans. Något jag haft nytta av är att tänka på att vi är på olika vägar jag och min son. Man måste tillåta det för att människor ska växa även om man är jätterädd att mista personen. Vi vet inget om framtiden och ofta blir den mycket bättre, än vi med våra katastroftankar, kan tänka oss.

MalmMia
fre, 2020-04-24 - 16:57

Ensamhet! Det är min känsla som dyker upp. Vi har haft några bra dagar tyvärr så går det alltid över? Vi har upptäckt att dottern och kompisar druckit. Vad gör han 2 dagar senare, åker till bolaget och ska dricka idag och imorgon. Ingen hänsyn. Då blir det lätt igen att fortsätta på min väg. Göra klart huset, sen ha ”samtalet” och därefter gå skilda vägar. Han bryr sig inte om mig, frågar hur jag upplever och vad jag vill. Han säger att jag tramsar och han ska dricka! Han vill normalisera drickandet, som det var förut. Jag försöker förklara men inser att det inte går. Fastän jag vet är det så svårt att acceptera. Nej, in på banan igen. Jobba framåt med fokus på hur jag mår.

Backen123
fre, 2020-04-24 - 22:22

Det gör ju så ont den där besvikelsen, som att separera flera gånger i månaden. Min psykolog sa att min man byggde luftslott med mig, för han visste ju innerst inne att han var sjuk. Men nu bygger jag luftslott, drömmer om tillfrisknandet som kanske aldrig kommer men som man önskar så. Hur har du det, har du någon att prata med? Jag pratar mycket med flera, det är så skönt att vara öppen. För det är ju inte vi som är sjuka. Hoppas helgen blir någorlunda, att du kan stänga av lite ( men det brukar vara omöjligt) ❤

MalmMia
mån, 2020-04-27 - 16:15

Jaha, ännu en bedrövlig helg passerad. Han bestämde att dricka fredag och lördag, av erfarenhet vet jag att detta inte brukar gå bra. Han dricker och blir förändrad nästan på en gång, verkar som att han nästan söker bråk. Blir lättirriterad och lättkränk, går inte att prata eller resonera med. Men jag måste ju eftersom huset måste bli klart. Jag kan inte bara dra. Hur gör jag för att hantera detta? Ja, jag försöker att inte bemöta hans elakheter, går iväg för jag orkar/vill inte höra hans kränkningar av mig! Så mycket skit jag får av att gå iväg, ibland slutar han dock. Mycket lättare att bli slagpåse när jag syns... Ibland kan jag tycka att det är skönt med dessa helger för då vet jag varför jag har bestämt mig för att gå. Svårare när vi har bra dagar. Skriver också dagbok för att jag ska komma ihåg hur djävligt det är om jag börjar tveka.

Jag har i alla fall gjort två bra saker för mig själv förra veckan. Jag har inte druckit läsk eller saft och inte ätit godis. Jag tänker att jag tar små steg för att må bättre. Jag tränar också på att få en bättre kommunikation med honom, det känns bättre för mig. Han märker inget men jag känner att det är av mindre betydelse. Jag gör detta för att jag ska må bra. Jag är inte glad om jag är sur, grining och irriterad. Jag försöker släppa den biten och kommunicera på ett konstruktivt sätt med att tala om vad jag vill och uppmuntra honom när jag ser bra saker hos honom. Känner också när jag gör dessa övningar och inte får något tillbaka - är det bara mitt ansvar att se till det positiva och lyfta honom? Har inte han något ansvar, känner att jag blir irriterad vilket gör det lättare att fokusera på mitt mål. Kunna lämna honom bakom mig.

Jag har min bästa vän i vått torrt som stöttar mig. Hon tycker att jag redan skulle lämnat honom, men det tar lite längre tid för mig. Men så himla skönt att ha någon som står bakom mig till 100%. Idag blev hon riktigt förbannad och då inser jag vilket sjuk liv jag lever. I helgen sa maken "Vi har inget liv", i syfte att vi har det så tråkigt eftersom jag inte vill dricka, "ha kul" och normalisera drickandet. Hon och detta forum får mig att gå vidare i min utveckling som redan börjat innan jag lämnar. Och också att se det sjuka som man lever i som på något sätt har blivit normaliserat och som jag faktiskt tillåter! Men nu är det snart stopp på dessa tokerier.

MalmMia
mån, 2020-05-04 - 16:24

har passerat. Valborg dessutom som är så tråkig utan alkohol - enligt maken. Vi hade en sammandrabbning hemma när dottern fick utbrott! Hon berättade precis hur hon kände och att hon märker att han dricker och att hon mår dåligt av det och varför gör han henne så illa? Jag stod upp bredvid henne och vek inte undan som jag ibland gjort eftersom maken blir så förbannad. Men nu fattade han och det gick in och han har extremt dåligt samvete. Inte för att det kommer att ha betydelse, han kommer att dricka igen. Så frustrerande att han inte fattar!!!

Så nu fokuserar jag på att må bra. Flytta in i huset och mysa till det. Samla kraft till sammandrabbningen som kommer inom de närmsta veckorna. Vad kan jag göra för mig själv så jag ska må bra. Jag har bestämt mig att försöka packa upp så fort jag orkar. Men kommer att unna mig tid att vara i skogen, att ta en cykeltur och att fika.

Leva kvar och vänta är inte mitt långsiktiga alternativ. Det är något jag gjort nu i två månader och kommer att göra någon vecka till. De långsiktiga alternativen är bara två. Leva ensam och släppa alkoholisten eller leva kvar och han jobbar med sin alkoholfria process på egen hand. Känns skönt att beslutet som jag fattade för några veckor sedan växer sig starkare. Med allt som händer gör det mig bara starkare i min övertygelse. Med allt material jag läser och lyssnar på och pratar om känns det som att jag har vänt på varje sten och bygger samtidigt upp mig själv. Vem är jag, vad vill jag, vad vill jag ha ut av livet, hur har jag hamnat här och vad kan jag göra? Alkoholisten är tvungen att nå botten, men det var nog jag också, jag hade inte varit klar om inte vi hade gått igenom detta också. Känns också skönt, för då kan jag förlåta mig själv. Jag vet att jag har gjort allt i min makt, om han väljer att fortsätta dricka så är det hans val. Jag och dottern ska inte följa med ner. För nu ligger allt mitt fokus på vad som blir det bästa för henne. Det är inte inte leva med en pappa som dricker.

Backen123
tis, 2020-05-05 - 23:27

Så underbar känsla, när man har bestämt sig, fast klivet till verkställande kan dröja. För mig blev tiden från start, så skön. Dåligt samvete för barnen, läsa in, hur har dom det luddiga med en sk time out. Men för egen del, den mentala vilan, skratten och flamset med barnen, vi 3 igen. Tårarna som måste få komma ut, och släppa ut lite ilska. Önskar så att du och din dotter kommer att få det så snart❤ och vem vet, din man kanske förstår den här gången. Som en läkare sa, det kan behövas flera omtag och det var trösterikt

MalmMia
sön, 2020-05-10 - 23:00

Haft en hyfsad vecka och helg. Maken drack igår, men i smyg så inte dottern skulle se. Blev inte otrevlig men grinig idag. Svårt eftersom det är hyfsat bra. Han har dock blivit personlighetsförändrad. Han är negativ och svartsynt och vill (omedvetet) att det ska bli bråk. Han blir fyrkantig och säger dumma saker, jag kan tro att det beror på suget, men jag vet inte. Om han dricker nästa helg tar jag samtalet på söndag. Så denna vecka blir det att peppa upp mig. Jag är så villrådig om jag ska blanda in hans syster. Kommer det att hjälpa eller blir han bara mer förbannad?

Backen123
mån, 2020-05-11 - 16:18

Jag har skrivet ett brev till mannens mamma, hon vet, han har berättat men hon säger bara åh vad tråkigt, styrek kram ;) Så jag har skrivet vad jag tycker, gruvar mig för att trycka på knappen för att skicka. Tror inte att jag får något stöd men det kanske du får, påminner om vad psykologen sa, det är bra att berätta, då får missbrukaren respekt vid tillfrisknandet eller så kommer du få en förståelse, avlastning från dom som vet. Jag har sagt att det finns problem med spriten och då inte under festen utan under vardagen, sen har folk fått räkna ut resten själv om dom inte frågat. Har varit jätteskönt att berätta och en känsla av att lämna över ansvaret en del till den beroende. Läser boken som Craig skrivit, som flera rekomenderat men som jag inte kommer på titeln. Det är under kapitlet tillfriskandet, beskrivs det elaka som beroendepersonligheten har och det är ganska träffsäkert. Förklarar personen med Jaget och beroendepersonligheten och det tycker jag är exakt som det känns, Dr jekyll och mr Hyde. Har du läst den?

MalmMia
lör, 2020-05-16 - 12:56

Jag har läst den boken och bland annat därför jag måste lämna. Jag har förstått djävulens verktyg. Nu har vi haft två bra veckor med bara lite alkohol och alla är ganska nöjda och glada med att bara tillsammans och ha det lugnt och skönt. Men jag har bestämt mig att imorgon kommer samtalet. Men så svårt, känns som om jag förstör det som faktiskt är bra! Men jag VET att det inte är så, kanske medberoende sidan av mig som talar. Jag kan inte leva med en som dricker, även om det är lite nu och det kan vara ok men det kommer att eskalera. Jag vet det med all information som jag har skaffat mig. Precis som Craig skriver Dr. Jekyll och Mr. Hyde. Inte så nu men det kommer att bli och då vill jag inte vara med.

Älskar den nyktra men hatar beroendepersonligheten! Hämtar kraft inför morgondagen. Så rädd och orolig ? Sen kommer nästa med flytt och allt annat som ska ordnas. Men em sak i taget och viktigaste först. Är så skamfylld, hoppas att han dricker ikväll och att det spårar ur. Då blir det lättare imorgon, men som sagt nu ska jag hämta och uppbåda kraft och mod!

MalmMia
tis, 2020-05-19 - 16:29

Han drack men det spårade inte ur. Han uttryckte sig som en idiot på morgonen "Att jag drack öl på dagen, jag passade på. Jag sket i konsekvenserna (med andra ord han bryr sig inte om mig)" Äntligen kunde jag uppbåda den ilskan som krävdes för att ta samtalet och tänkte nu du gubbe, nu hämtar jag telefonen (har skrivit anteckningar och brev som jag tänker läsa upp för honom) och håller mitt tal. Vad händer? Inget!!! Dottern sover och jag vill inte ta det då eftersom jag inte vill väcka henne med en ev diskussion samt jag inte var är säker på att han var riktigt nykter så vi kan prata. När han sen är nykter så blir han snäll och söker mitt sällskap på ett trevligt sätt och mitt samvete vaknar, jag får dåligt samvete för att jag förstör en god stämning vi har, de ska ut och övningsköra och det vill inte jag förstöra. Men det är ju inte jag som förstör, det är ju han med sitt drickande! Jag måste jobba mer med mitt medberoende, eller jag har fastnat där igen. Jag var ju fri när han var nykter men nu väcks det så sakta till liv igen.

Nu tar jag nya tag och tar samtalet i helgen istället. Ibland blir det bara för jobbigt att ta det jobbiga. Nu den här helgen kan jag inte skjuta upp mer. Jag har sagt till dottern att jag ska prata med pappa. Jag och dottern ska på samtal nästa vecka med beroende terapeuten och då vill jag ha detta avklarat, så vi vet var vi står. Veckan efter det ska vi på BUP och då måste vi också veta vad vi ska jobba med. Så 3 saker samverkar för att jag ska kunna ta samtalet. Hittade dessa ord i detta forum som också ger mig styrka att orka ta samtalet: Det är inte mängden. Det är relationen. Det är omsorgen. Det är kärleken. Det är närvaron i den gemensamma tillvaron. Den behövs. Den är grunden. Tack @Exhale

Backen123
ons, 2020-05-20 - 09:54

Kan som sgt vara en bra drivkraft, min ilska då var så härligt befriande när jag upptäckte sms han fått och skickat. Nu har jag bestämt att jag flyttar hem, han får ta över det här boendet. Men skumt det här med medberoende, jag låter honom sova här när inte barnen är här. Usch så jävla irriterande hur man hela tiden släpper på sig själv. Kämpa, du är snart framme.

MalmMia
tors, 2020-05-28 - 08:56

Precis så är det. Lever i limbo. Nu har jag släppt på mig själv igen.

Jag blev så förbannad på att han försökte skylla på mig igen. När det gällde att jag svarat på raka frågor som hans mamma ställt, jag svarade -X dricker igen och jag vill inte det. Då gick han igång om att jag inte behöver oroa dem i onödan, man behöver inte berätta allt. Nej, då jävlar! Det är inte jag som dricker och oroar dem! Då fick jag nog och bestämde att nu är det dags för samtalet. Jag lät mig övertalas igen, jag har det under kontroll under de sista 3 veckorna har det inte gått över styr, jag ska inte dricka på semestern, nu är det ändring, jag vill inte förstöra det här, ge mig en chans eftersom du ser att jag har skärpt mig. Vi har en avstämning om 1 månad! Jag föll till föga och, nu sitter jag här igen. Tänk om det är som han säger, tänk om han faktiskt kan skärpa sig och ha kontroll, kan jag hoppa av innan vi testat allt. Nej, jag klarar inte det. Men nu får han en sista chans och om det går åt pipsvängen så hoppar jag av. Men oron finns kvar, småbråken finns kvar, han har offerkoftan på, han orkar inte göra något åt vare sig hälsan eller huset. Så jag ska fundera igen. Vad vill jag, är detta bra nog, vill jag satsa på detta? Kommer oron att försvinna, kan jag bli glad igen tillsammans med honom?