av Andrahalvlek

Andrahalvlek
fre, 2020-04-24 - 22:29

En bra fredag som avslutades på bästa möjliga sätt med två timmars telefonsamtal med äldsta dottern ❤️

Tvättat mattan till balkongen så att den är torr imorgon när jag ska städa balkongen, plantera och pynta. En ny stol och ett pyttelitet bord ska jag köpa imorgon. Till tekoppen ?

Lavendel tror jag att det blir i balkonglådorna i år, för att locka fjärilar och humlor. Plus några krukor med pelargoner.

Jag ska åka till en stor trädgårdshandel i närheten och riktigt njuta av all blomsterprakt ?

Andrahalvlek
lör, 2020-04-25 - 08:12

Vaknar lördag morgon med halsont och lite hosta. Kl 6.37. Byebye till sovmorgnar tydligen efter 50. Det har regnat, nu är det molnigt och lite kyligt. Mer regn hänger i de regntunga molnen.

Men inköp och städning av balkongen kan förstås göras ändå, så fort affärerna har öppnat. Först kan jag umgås med mobilens vänner ett tag och sen äta en lååång frukost med minst tre koppar kaffe ihop med morgontidningen.

När jag har städat, planterat och möblerat så har kanske solen tittat fram så att jag kan inviga min chillhörna med en kopp te eller en alkoholfri öl. Annars får invigning ske en annan dag. Cykla funkar oavsett väder.

Tidiga morgnar gör ju bara höneblunden på eftermiddagen extra njutbar ? Efter att allt jag har tänkt göra är gjort.

Sådant är livet som gräsligt positiv. Av allt mindre kul som händer vänder jag alltid på stenen och hittar några små punkter som glimmar av kattguld.

Det är ett bra sätt att förhålla sig till livet. Det ger ”tänka om” en handfast innebörd - och man tar sig framåt what so ever.

I kontrast till detta förhållningssätt har jag i perioder svåra depressioner. Då endast mitt intellekt får mig att ens kliva ur sängen. Ibland lyckas inte intellektet heller tyvärr.

Perioder då allt, precis allt, känns meningslöst och aptrist. Hela livet består av gråtoner. Det finns ingen mening med någonting och jag är bara en belastning för alla min omgivning.

Jag kan inte äta, maten växer i munnen på mig när jag försöker äta. Jag kan rasa 8 kg i vikt på tre veckor. Jag struntar fullständigt i hygien och mitt utseende.

Jag kan inte sova. På grund av den fysiska ångesten, som svider och bränner i huden och trycker mot bålen och gör min mage orolig. Jag dricker sjuka mängder vatten och går på toa nonstop.

Ångesten ”vandrar” liksom över kroppen, men håller sig mest på överkroppen. Tinnitustonen skriker högljutt. Ibland känns det som om jag inte får luft, jag svettas floder. Natt efter natt efter natt.

Jag kollar på tv till tretiden på natten och går upp vid sextiden för att minimera pinan. Självklart kan jag inte jobba. Fördriver dagarna framför tv:n i ett zombieliknande tillstånd.

Vissa tv-program, tex Trinny och Susanna, kan jag inte längre se eftersom de är så intimt förknippade med mina depressioner. Alla deltagare i deras show mår ju dessutom apdåligt - och sen mår de toppen i finalen!

Som en magnet söker jag mig till sådana program. Misär och elände - och enkla lösningar på problemen. Men enkla lösningar funkar ju inte på mig!

Alla sömnråd av typen ”se till att det är svalt i sovrummet och använd inte skärmar sista timmen” är som ett hån. Som om man spottar på mig.

En läkare på Företagshälsan sa till mig: ”Om du inte kan sova på natten kan du gå upp och göra något annat. Stryka eller städa skafferiet”. Jag ville strypa henne. (Jag har senare klagat till hennes chef, men hon är fortfarande kvar tyvärr. Icke anlitad av mitt företag längre dock.)

Dessa perioder har verkligen fått mig att förstå hur min egen pappa mådde periodvis. Han hade återkommande depressioner i hela sitt liv, vilket jag har förstått först efteråt.

Då förstod jag inte. Då sa jag precis som alla andra okunniga personer saker som ”ryck upp dig och gå ut i solen”.

Han var, till skillnad från mig, oförmögen att prata om det. Han behöll allt inom sig och alkoholen var hans enda sätt att få ”pausa” från det tillståndet några timmar då och då.

Han hade inte kunskap om att alkoholen i själva verket både skapade och förvärrade hans ångest. Den kunskapen har jag först nu. Jag har nog inte velat förstå det fullt ut tidigare.

Jag vet nu att det var alkoholen som skapade hans dåliga mående, och även mitt dåliga mående. Det är den mest självklara anledningen till att jag inte vill dricka alkohol mer.

Jag vill aldrig må så dåligt igen. Vet inte ens om jag pallar en gång till. Känslan ”nu igen” när depressionen kommer tillbaka, för vilken gång i ordningen, är verkligen vidrig.

Jag tror att det är den nu-igen-känslan som många gånger leder till självmord.

På det temat kan jag verkligen rekommendera dokumentären om Avicii. Jag tror att den känslan knäckte honom.

Trots att han hade slutat spela och enbart fick hänga i studion så kom depressionerna tillbaka. På grund av hans missbruk av alkohol, droger och tabletter.

Låtarna ”Heaven” och ”SOS” på hans sista platta, som kom ut postumt, får mig att gråta varje gång jag hör dem.

Idag väljer jag att vara nykter.

Ps. Skickade precis en kopia av den här texten till min äldsta dotter. Steg två i vår diskussion om detta är med andra ord inledd. Hon utbildar sig dessutom till psykolog, så nivån på diskussionen blir nog bra.

Hel
lör, 2020-04-25 - 08:15

Först och främst ; Tack för att du kommenterar och peppar i min tråd. Det lyfter mig, puschar mig framåt.
Boktipset " Tänka klart" , kräver att man tänker till och är ärlig mot sej själv, " synar sig i sömmarna" så att säga . ( även om jag tycker att även hon är lite tjatig ;) )
Idag har jag citatet "hemligheten med lycka är frihet, hemligheten med frihet är mod" med mig.
Önskar dig en fin helg med balkongfix och hoppas att solen lyser över dig. Kram

Torn
lör, 2020-04-25 - 08:30

Det måste vara riktigt jobbigt att hamna i sådan depression.❤️ Förstår att du inte vill tillbaka dit.
Jag trodde nästan att jag hade en typ av depression de sista veckorna innan jag lade av med alkoholen, känner igen mycket i det du skriver, men det var nog ingen depression på det sättet. Jag kunde sova som en "gris" på helgen. Alldeles för länge, typ 14 timmar på raken. ingen bra sömn, men hade ingen motivation att gå upp. Men det var väl antagligen alkoholen som bidrog till det tillståndet. Du drack inte ens alkohol under depressionerna eller? Gött att att du är back on track nu igen både vad gäller deppet och alkoholen!??

Ha en bra helg, så bra som vi 50-plussare kan ha det!?

Kram

Andrahalvlek
lör, 2020-04-25 - 09:49

Det var de få gångerna jag var nykter, under depressionerna. Då slutade jag tvärt. Ren självbevarelsedrift tror jag.

Jag hade inte kunskapen om alkoholens påverkan på ångest fullt ut då. Bakfylla självklart, men det här var ångest på en helt annan nivå.

Depressionerna kom alltid efter en längre intensiv period på jobbet i kombo med stora mängder alkohol. Oftast vinterhalvåret, men även sommartid några gånger.

Jag kan inte ens räkna gångerna från tonåren fram till nu. Hade inga depressioner när barnen var små, de kom igen när yngsta var 10 år och då rejält.

Sen har jag perioder av nedstämdhet också, men de har jag lärt mig hantera genom att tänka positivt och aktivera mig. Men det funkar inte vid depression.

Eller det funkar förstås, men uppförsbacken är överjävligt lång. Och man måste lägga ribban lågt. Istället för positiva tankar får man försöka tänka neutrala tankar. Och nivån på aktivitet är 3 km i slowmotion typ.

Tankens kraft är oerhört stark. Tanke-känsla-göra. Genom att medvetet påverka tanke och göra påverkas även känslan på sikt.

Tålamod får dock en helt ny innebörd. Vi snackar månader.

Hel
lör, 2020-04-25 - 08:40

Ps. Vi skrev typ samtidigt så ditt senaste inlägg hade jag inte läst. Men med din positiva inställning till livet, en fantastisk och avundsvärd egenskap , finns inget som hindrar dig att genomföra det du planerat, definitivt inte halsont och regn.? Ds.

Andrahalvlek
lör, 2020-04-25 - 08:56

Det är vanligt vid depression också, att man sover ”för mycket” men aldrig blir pigg. Det finns grader i helvetet, men att inte kunna sova alls är nog värre.

Första gången jag träffade min psykolog var våren 2007. Jag sa till henne: ”Jag har inte sovit på fem veckor så somnar jag nu så väck mig inte.” Så började vår gemensamma resa. Vi träffas fortfarande fyra gånger per år.

Och det var ingen överdrift. Fem veckor utan sömn, utan upplevd sömn. Visst stängde hjärnan ner ibland, men jag väcktes snabbt och fick enormt ångestpåslag.

Det var som om min hjärna skrek till mig: ”Idiot, du kan inte sova när du är utsatt för livsfara.” Mitt fly-eller-slåss-system var helt otroligt överhettat helt enkelt.

Jag glömde alla koder och lösenord, puts väck. Jag kunde inte skriva eller prata, jag skrev och sa fel ord och kunde inte stava. Ett beslut av typen ”vad ska vi äta till middag” var på liv och död.

Man kan tyvärr säga att min utmattningsdepression 2007 var början till slutet för min och barnens pappas relation.

Han förstod aldrig hur jag mådde, och kunde därmed inte stötta mig. Han sa saker av typen ”ryck upp dig och gå ut i solen”. Av okunskap.

Vi sa och gjorde båda två saker som aldrig gick att ta tillbaka. Som aldrig kunde läka. Hösten 2013 separerade vi, så vi kämpade ändå i många år.

Soffi
lör, 2020-04-25 - 09:06

Det gläder mig att du är sådär gräsligt positiv nu och tänker fixa din balkong för mysiga testunder oavsett väder! Härligt!
Jag får samtidigt nästan rysningar av igenkänning.
Antingen är jag sådär jobbigt positiv så att en del nästan tycker att "Äh, men lägg av .." eller så är jag djupt nere och får höra "Ryck upp dig!" i olika former.
"Ryck upp dig!" är värst. Jag får lust att slå vederbörande på käften, men jag orkar ju inte, kan inte, klarar ingenting. Kan folk inte fatta att ett "Ryck upp dig" knuffar mig ännu lite längre in i mörkret.
Så alla dessa terapeuter som säger att man "bara ska titta på känslan"..
För en tid sedan hörde jag på en pod om en mamma som skulle följa sin lille son till en ny skola, han var inte bekväm med det.
Mamman: -Är du nervös?
Pojken: Ja.
Mamman: Så bra, du får vara nervös så länge du behöver, jag är här med dig.

Genialt! Vilken fantastisk mamma som kan bekräfta sonens känslor med en så enkel självklarhet! Hur många hade inte sagt att det inte fanns någon anledning att vara nervös...

Jag börjar tro att man inte bara ska "titta på känslan", jag börjar tro att man ska bekräfta den, när den blivit bekräftad så behöver den inte kräva mer uppmärksamhet och kan klinga av.

Nej, jag har inte vågat prova - än.
Nu provar jag först att vara nykter och välkomnar "det tråkiga slätstrukna" livet som börjar visa sig vara det lugna trygga livet.

Kram!
Hoppas solen hinner titta fram så att du får njuta av din nyfixade balkong redan idag :-)

Andrahalvlek
lör, 2020-04-25 - 09:57

Jag skulle snarare säga att för mig är det bättre att ignorera känslan, när den är på nivån drama-queen. När beslutet vad man ska äta till middag blir på liv och död. När ALLT är svart eller grått.

Jag tror på sambandet tänka-känsla-göra. Genom att medvetet tänka och göra saker kan man på sikt påverka känslan.

Och när man är deprimerad får man lägga ribban lågt. Tänka positivt då är ett hån, däremot kan man tänka medvetet neutralt ”nu känner jag så här.” Och 3 km i slowmotion är också en aktivitet. Tvinga sig att äta yttepyttesmå portioner likaså.

Tålamod får dock en helt ny dimension. Vi snackar månader innan det ljusnar. Och jag har de senaste åren inte fixat det utan SSRI, som jag fortsätter ta dagligen.

Hoppas dock kunna sluta med det nu när jag valt ett nykter liv ❤️

Andrahalvlek
lör, 2020-04-25 - 10:07

”Jättefint skrivet ❤️ hoppas du fortsätter kämpa dig igenom även om det blir en nästa gång - vi är många som både behöver och njuter av ditt sällskap ❤️ Och alkohol klarar man sig gott utan - se på mig ?”

Och jag svarade henne att hon är en förebild för mig på så många sätt ❤️

En otroligt fin känsla har jag nu med mig in i den här lördagen.

obstinat
lör, 2020-04-25 - 10:44

Hej Andrahalvlek! Du lämnade spår i min tråd vilket ledde mig hit och... två dagar senare har jag tydligen läst nära på 600 inlägg? Inte konstigt att jag fick lite gjort på hemmajobbet igår :O Men var inspirerande du är, detta verkar ju gå galant! Intressant för mig att du gick från att testa det jag är inne på nu (moderera/normalisera relationen till alkohol) till att helt sluta och att det uppenbart funkar bäst för dig. Stort grattis till alla framgångar! Du verkar ha en mysig familj också.

Andrahalvlek
lör, 2020-04-25 - 11:50

Tack för din kommentar i min tråd. Jag kan riktigt se hönorna stå upp och klippa trött med ögonlocken när jag använder det uttrycket ?

Andrahalvlek
lör, 2020-04-25 - 14:47

Vad glad jag blir att mina inlägg inspirerar dig. Ja, det var ju just för att jag tänkte som du i höstas som jag började kommentera hos dig.

För mig är det tusen gånger lättare att avstå helt än att dricka ”lite”.

Men jag hoppas att du lyckas! Annars får du sluta ”bara” ?

Andrahalvlek
lör, 2020-04-25 - 16:39

Nu är min pyttelilla balkong invigd för säsongen, med te och bulle. Det krävde fleece och dubbla filtar, men det var mysigt ändå. Njöt av fåglarnas skönsång (förutom måsarna då ?)

Lavendelplantor i balkonglådorna, pelargoner i tre krukor, och smultronplantorna är rensade och vattnade. Thats it. Lättskött ?

Köpte en söt liten elefant i porslin som har fått hedersplatsen högst upp på balkonghyllan. Den ska få påminna mig om våren 2020.

Stark, snäll, smidig när det krävs, mycket empati, lite långsam, målmedveten och lojal. Sådan vill jag vara i mitt nyktra liv - med stor hjälp av det här forumet.

Varje gång jag ser den lilla elefanten kommer jag att tänka jag på er ?

Andrahalvlek
sön, 2020-04-26 - 06:52

Flera gånger under gårdagen tittade jag ut genom balkongdörren och tänkte: ”Vad fint det blev, vad nöjd jag är.” ?

Och jag tänkte det inte bara - jag kände det också, som ett stort leende som liksom sprider sig i hela kroppen.

Ni vet känslan när man inte kan låta bli att le, fast det till slut nästan gör ont i kinderna av träningsvärk typ, men man kan ändå inte låta bli att fortsätta le.

Inte en enda gång har jag tänkt ”synd att jag inte kan sitta där och dricka vin” och känt ett sting av bitterhet över det. Och det är sanning. Jag har bara konstaterat ”något vin blir det inte, så jag får koppla av på annat sätt”.

Jag ser fram emot många sköna chillstunder i min nya stol med te i muggen. I solen såväl som stunder som kräver fleece och dubbla filtar.

I sällskap av fåglarna i träddungen bredvid eller en ljudbok. Eller i sällskap av en riktig bok, eller av er här på forumet och andra vänner i mobilen. (Min pyttelilla balkong är typ 1,5 x 2 m så fler än så får inte plats.)

Inte ens brandvarnaren kan ta udden av min glädje och nöjdhet med balkongen. Blev väckt precis av att den tjöt. Batteribyte.

Efter två tjut fick jag ge upp och gå upp. Inte bästa aktiviteten att stå på en stol sömndrucken, men jag kände ingen oro för att ramla ner. Jag bara tog ner den och tog bort batteriet. Får köpa nytt idag.

Sen gick jag bort till balkongdörren och tittade ut och kände leendet sprida sig i hela kroppen igen. Nu ska jag somna om en stund.

Firar 11 veckor som nykter idag, tjoho! Stark och målmedveten som en elefant ?

Kaveldun
sön, 2020-04-26 - 06:59

....är kloka också.
Starkt jobbat av dig Andrahalvlek.
Och ser ditt balkongliv framför mig. Många i världen lever på sina balkonger just nu men ditt har en hög grad av frivillighet och glädje. Det hör jag.