Som rubriken lyder. Hur fan gör man ? Min hjärna är helt besatt av min beroendeperson. Att ja sätter honom först i alla tankar. Ja vill inte känna så !! Som att ja inte vågar va huvud person i mitt eget liv. Ja ska anpassa mig efter honom. Tänk om vi inte passar ihop annars? Såna idiottankar. Vet ju han älskar mig. Ändå har ja fastnat i känslan att ja inte kan tänka bort honom o hans sjukdom. Typ att ja får dåligt samvete när ja inte tänker på.honom.

Det är väl det vi brottas med, som du skriver man tänker på dom hela tiden, hur man kan hjälpa, lindra och vad man har gjort för fel. Varför räckte inte min kärlek till, för det är som att leva med någon som är otrogen. Det känns i luften att något inte stämmer, så var det för mig innan jag förstod. Idag 6-7månader senare så tänker jag mindre, försöker lyfta blicken. Har läst och skrivit här, sökt hjälp, hittat litteratur på nätet och böcker, pratat med vänner. Sen kom jag till en punkt att jag kunde släppa,lite, mer och mer. Började lägga lite fokus på mig själv, göra mig fin, ge mig själv lite kärlek, fixa hår, naglar, ögonbryn mm. Men just idag är det tufft, när det sårar och då hänger jag här. Kram på dig

Han har ju inte direkt hjälpt till heller utan påpekat att ja behöver ha dåligt samvete när ja inte orkat hänga i luren ned honom på kvällar eller nätter. Att ja är dålig partner som inte ställer upp. Osv. Va fan ? Ja som innan insett att rutiner är viktigt för mig vad gäller sömn bl.a. Nu känner ja alltså dåligt samvete när ja går.o lägger mig. Hur sjukt är.inte det?

Det tipset har jag fått och det brukar ge en tankeställare, du tycker inte att det är ok att han ställer dessa krav och det är det inte heller. Funkar det med ljudlöst. Han blir säkert frustrerad om du inte svarar men du blir utvilad och kommer må bättre och du har satt ner foten. Har han ångest? Vad vill han prata om på nätterna som inte funkar att säga på dagarna? Dom mår ju väldigt dåligt, men det är dom som måste ta ansvar över sig själv, inte vi, fast jag vet att det är jättesvårt. Backa små steg, inte för att lämna om man inte vill det men för att själv försöka må bra

Känner igen mig i mycket det du säger, att anpassa sig..
Jag får dock inte dåligt samvete då jag tänker på honom men jag gör det mycket. Oroar mig över drickande och vad han ska hitta på.
Det jag undrar är var gränsen går för att stanna kvar eller bryta, det är ju något som bara jag kan fatta beslut om ...

Tack att du säger . Nej det var inte ok att han ringde mig på nätter. Tror det var ångesten som satte in plus behov att prata om alla känslor på fyllan. Ja stängde av telen. Satte ner foten. Han blev vansinnig men ja var tvungen. Hade inte fixat varken jobb eller barn annars. Att de kan bli så extremt egotrippade ! Tillslut accepterade han det men det tog sin tid. Men det är det att minnena ekar än att ja var taskig osv. Ja lämnade honom för ett tag sen. Å jävlar i helvette vilket liv det blev! Hot o kränkningar. Nu är han på behandlingshem för första gången. Ja hoppas ju det räcker men man har läst så mkt historier här så ja vet ingenting verkligen om framtiden. Men som sagt. Han insåg att ja orkar inte mer när ja gjorde som ja gjorde o han orkade inte må så dåligt som han gjorde när ja lämnade. Nu försöker ja leva på här. Det är svårt. Men ja försöker varje dag.

Det är så tufft, men du kommer fixa det, du har sagt stopp, det här är inte ok, du har stått upp för dig själv. ❤ sen att läka tar nog tid, jag har förstått att jag kommer inte vara den samma som innan, men oftast så tillför ju en del tuffa grejer en större förståelse från en själv. Jag har aldrig förstått förrän nu vad som oftast ligger bakom ett missbruk, att det är ångest och drogen behövs många gånger för att dämpa. Det måste vara fruktansvärt, för alla dessa som kämpar och många i det tysta.

Tack, Backen123. Ja är faktiskt väldigt nöjd med mig själv att ja klarade att bryta o stå emot. Det har nu lett till att han är på behandlingshem och vill kämpa mer än nånsin för att sluta dricka och en dag få ett liv ihop med mig! Ja önskar inget hellre då han är min stora kärlek. Ja håller med dig att man får jobba med sig. Ja har varit medberoende som barn o nu fått känna på dessa jobbiga känslor igen. Nu ser ja dock hur fel medberoendet är o att ha gör o gjort så mycket fel. Nu är det dags att få tillbaka det liv ja förtjänar.