Hej, varit med här ett tag, men det är första inlägget här. Har fått hjälp i öppenvård en gång och även varit på aamöten några ggr. Har alkolism som ett rakt nedstigande led från båda mina föräldrar och hur långt som helst i släktleden. Känns som jag i hela mitt vuxna liv försökt undvika alkohol, vilket har resulterat i att motsatsen har uppstått, alltså undvikit, hetsdruckit, unvikit, hetsdruckit osv. Egentligen vet jag att jag absolut inte kan ta en droppe , men självklart är jag ju där och tror och intalar mig själv. Den här gången går det nog.....min Karl är allvarligt bekymrad, över mig och sig själv förstås. Han har börjat markera spritflaskorna och bevaka mig. Medberoende. Mina barn börjar ledsna på mina löften om nykterhet, ja alla börjar ledsna inklusive mig själv. Har heller inget att skylla på. Som dåligt förhållande, psykisk ohälsa( får jag ju av alkohol förstås) men grundpsyk, arbete . Socialt har jag dragit mig undan och föredrar numer att dricka ( mycket) för mig själv. Märker hur alkoholen blir till besatthet och jag kör ungefär samma mönster. Några dagars nykterhet, planerat drickande, gömma alkohol osv. Nu har jag iallafall varit nykter i 3 dagar och har väl tittat upp från bottenlös ångest från den skandalfyllan senast, som jag såklart gjorde bort mig och inte kommer ihåg ett skvatt av. Ska försöka skriva regelbundet och även besöka ett aamöte imorgon. Skönt att skriva av sig och vilka kämpar ni är här inne. Tar en dag i taget nu. Vi hörs!!

Tack fina för alla tillrop, det värmer i hjärtat. Jag har varit hos min dotter på landet i några dagar och bara varit. Tänker att jag fått nån slags ro att vara i nuet, det är så skönt. Har på nåt sätt alltid varit någonstans, på väg. Oftast rastlös för jag ville dricka ifred. Nu kan jag med ro umgås och njuta av umgänge med andra och hör o häpna, jag gillar att lägga pussel ??, de hade jag verkligen ingen aaaning om. Sista semesterveckan och idag kommer vår baby kisse hem till oss. Ska bli så mysigt. Min andra fining blev ju som sagt påkörd och dog. Funderar oxå på hur jag ska göra med mitt jobb, då jag oxå har en distansutbildning som pågår på högskolenivå. Den är på halvtid och har sugit en del energi under året, funderar på att kanske gå ner något i arbetstid för att orka med kommande två terminer. Vi får se, vill inte bränna ut mig igen, men samtidigt har jag ju inte alkoholen som energi tjuv längre...så det kanske funkar ändå??? Får helt enkelt börja bara och se hur det känns, har ju fördelen att jag ganska fort får gå ner i arbetstid om jag önskar. Livet fortgår och jag är med på tåget, nykter med all säkerhet 24 timmar till. Kämpa nu, det fungerar ???

Bäbiskatten har anlänt, och haft min totala uppmärksamhet i 3 dagar. Så mysigt o roligt med ett litet knytte igen. Storkatterna är mäkta irriterade på nykomlingen, men oxå nyfikna. Det smygs o spejas överallt här hemma o det är ett litet skådespel hela tiden. Jag har distribuerat mina antabus själv i 2 veckor. Det har funkat sådär, har en förmåga att glömma ta dom (förträngning?). På torsdag upptar jag min samtalskontakt igen och förtsätter äta antabus månaden ut. Sedan blir det en utvärdering om fortsatt behandling. Tänker att jag åtminstone fortsätter med samtalskontakt. Det känns bra. Nu pockar kisse på uppmärksamhet. Önskar alla kämpar en underbar söndag. Och jag lovar nykterhet 24 timmar till. ?❤️?❤️

Då har verkligheten gjort sig påmind, vardagen med jobb , skola är igång. Det känns inte så dumt, tror jag behöver ramar och struktur mer än jag trodde. Suget till a har flytt sin kos i några dagar helt borta, överhuvudtaget har jag väldigt milda sug. Det tror jag beror på naltrexon som jag äter. Träningen börjar kännas naturlig, eller åtminstone lite skönt?. Styrketränat flera gånger nu och hoppas få in det i min vardag. Nu blir det katt gos och sen kvällsjobb. Nykter blir jag idag, va de ni me.

Livet tuffar på, inget som skaver, inga ups and downs heller. Det är väl så ibland, som en raksträcka liksom. Varken roligt eller tråkigt. Har ju lite svårt med just detta. Vill helst att det ska vara nåt på gång hela tiden. Bra att träna på, får jag tänka. Hur hanterar ni det där lagom? Förut har man ju korkat upp en vinare ..... men det känns onödigt när jag passerar 100 dgr nykter och ska vara så minst 24 timmar till. Jullan

..med det. Jag hanterar det på lite olika sätt. Försöker ta en promenad ibland, laga lite extra god mat, lyssna på ljudbok eller pod, hälsa på någon, ta en tur med bilen och titta på något trevligt, meditera, gå på AA-möte, åka och simma eller åka och vara ensam bland folk typ café. Även om mycket av det jag beskriver ovan tar emot innan, så blir jag alltid nöjd efter och känner att jag gjort något meningsfullt. Jag övar varje dag på att komma över mina egna trösklar.

Jag blir uppåt av: möblera om hemma, Kolla på en komedi-serie (finns ju en uppsjö), köpa nya träningskläder, plantera om blommorna, påbörja en ny ? virkning, gå en online-kurs för att lära mig nåt nytt... det var vad jag kom på just nu som ger mig adrenalinkickar :) men jag blir också väldigt inne i det jag gör för stunden (lätt manisk) så då slutar jag tänka på allt annat och går helt upp i den saken. Kramar ?

Går också igång på att lära mig nya saker, både privat och på jobbet. Även upplevelser som konst, arkitektur, teater betyder mycket för mig. En stadsvandring tex.

Jag måste också hemifrån några timmar helst varje dag för att verkligen uppskatta mitt hem.

Kram ?

Gör jag när livet känns lite svartvitt.
Jag trodde mat och vin var beroende av varandra men god mat funkar utmärkt på egen hand.
Gillar pysslet att laga och även att baka. Avkoppling för mig som bara använder hjärnan (nåja) i jobbet.
En tur i trädgården med min braiga snittblommssax och en ljudbok, inte något märkvärdigt men njutning delux.
Hoppas du finner lite lagom gupp i din söndag! Kram Jullan ?

Det kan man göra året runt och överallt där det är vatten. Man kommer ut i naturen och får både avkoppling och spänning. Och även fin matfisk på köpet. Sedan är det kul att planera och drömma om den där ovanliga eller stora fisken.

Kram. ?

115 dagar nykter.... nu börjar det bli krångligt att räkna dagar. 4 månader iallafall, nykter. Dag läggs på dag 24 h i taget. Det funkar faktiskt, och tiden går. Var på mottagningen igår och sammanfatta de semestern, samt planerade framåt. Vi kom fram till att jag avslutar antabus 31/8, men fortsätter äta naltrexon ett tag till. Jag ska fundera på om jag vill o behöver ytterligare samtal, fast endast 2 ggr/månaden. Eller några uppföljningar ca 1 g/mån. Som det känns just nu vill jag ha samtalen, då det är så lätt att glömma....känner mig lite starkare kroppsligt, fortsatt med gymmet och det känns bra. Något piggare oxå, men sover ff mycket. Mitt psykiska mående klagar jag verkligen inte på, knappt någon ångest, inget ältande, inget dåligt samvete, känner mig harmonisk i min kropp, känner en acceptans för livet, ibland bra.. ibland mindre bra. Retar inte upp mig på andra, tar en dag i taget och det viktigaste först. Alltså, jag börjar få ordning på mig?. Kommer vara nykter 24 h till, det är ju så skönt. Kramiz

Stort grattis till 115 nyktra dagar, och att ditt mående är så mycket bättre ❤️ Men det är nog klokt att bibehålla samtalen så länge du bara får. Man kan inte prata för lite om detta.

Kram ?

Ojoj vad livet springer på, jag behöver nog bromsa lite. Det är mycket av allt känns det som. Mycket jobb, mycket plugg, mycket sociala sammankomster. Kanske t.o.m. ett nytt hus. Ja jösses det är både roligt och stressande. Men jag får inte glömma bort... nykterheten först, det är det viktigaste , utan nykterheten är jag inget, har inget, och får inget LIV. Så jag blir nykter en dag till, utan tvekan.

När livet börjar nafsa en i hälarna, viktigt att stanna till om så bara för en stund och begrunda vad som absolut måste åtgärdas och vad som kan vänta...
Men så spännande med nytt hus! Försök att ta det så lugnt det går med allt annat, vi råkar ju höra till de som vet vad som är viktigast. Kram ?

Nu börjar tiden för att avsluta antabus komma, egentligen har jag redan trappat ner, den andra antabusen som jag ska inta hemma, har jag hoppat över. Det känns inte viktigt och det har inte resulterat i återfall. Tankarna finns såklart, att jag kan säkert dricka om jag vill. Men det är nåt jag räknat med. Adjävulen gör små attacker, som inte känns särskilt allvarliga. Jag känner mig väl förberedd och har en del verktyg och stöd för fortsatt nykterhet. Den största och bästa känslan i mig är dock, att jag VILL vara nykter. Den känslan har förstärkts under dessa månader och det är jag tacksam över. Livet är mycket bättre nykter, mer äkta. Fördelarna finns på alla plan. Fysiskt, psykiskt och emotionellt. Jag önskar alla medresenärer lika utveckling i sin strävan för nykterhet. Det fungerar och allt blir bara bättre. Såklart bjuder livet på sina med o motgångar, men med ett ökat välmående och ett ökat förstånd är jag bättre rustad att möta både livet och mig själv. Ha nu en bra helg och kämpa tappert, själv knatar jag strax iväg för jobb. Kram Jullan

Du har helt rätt. När man lyckats förflytta sitt mindset till att man inte vill dricka så går den nyktra resan så mycket lättare.

Då kan man jobba vidare med att etablera nya nyktra vanor. Och det är mycket nog att hantera.

Kanonbra jobbat med nykterheten!

Kram ?

... du beskriver ditt läge just nu Jullan, tänker mycket på just det du skriver om att vara rustad. Det var en ursprunglig tanke hos mig när jag liksom började förbereda mig för att inleda den här resan. Att jag ville stå stadigt i livet när/ om motgångar kommer. Jag ville känna - i den mån det går- en trygghet i att inte sjunka ner i alkohol-dyn vid livets motgångar. Nu lever vi i verkligheten, nu fixar vi den, med allt vad den innebär.
Heja dig, kram och njut av helgen ?

Läste att du kanske skulle flytta till ett nytt hus, spännande och kul!
Saker att se fram emot, roliga saker, viktigt tycker jag. Och att göra roliga saker, också viktigt.

Kram ?

Hej! Såg att du har problem med att räkna :) ladda ner appen ”nomo” och skriv in första dagen. Så räknar den åt dig. Jag är på dag 28.
Grattis till alla dina dagar! Jag går in här och läser så ofta jag kan för att rusta mig för jobbiga perioder. För de senaste 4 veckorna har varit ganska lätta för jag har mått så bra. Så läser och lär av er som har klarat det längre.