av Oslo

Oslo
tis, 2020-08-25 - 20:31

Jag fick insikt i hans alkoholproblem för ca 2,5 år sedan. Fann flaskor i källaren.

Men jag förstod inte problemet. Jag har ingen i min närhet som dricker alkohol som jag vet om på ett osunt sätt. Jag tog utgångspunkt i mig själv och tänkte att det bara var tillfälligt. Man slutar ju om man vill.
Ca 6 månader efter det så var vi tillbaka igen. Nya flaskor.

Jag ringde en behandlare som vi gick till tillsammans, jag krävde också att han skulle gå och prata med nån. Han gjorde det några gånger.

Jag informerade också hans mor.
Jag trodde det hjälpte, men han blev bara bättre på att gömma.

Jag fortsatte att vara naiv. Ville nog att det skulle vara så. Livet med renovering, fulltidsjobber och tre små barn har inte plats før ett missbruk. Så jag valde att inte se det. Han gjorde samtidigt ett bra jobb med att ljuga och jag märkte det knappast. Det skal tilläggas att jag inte har luktsinne så det är väldigt svårt att upptäcka det.

Dom ringde från förskolan för ett år sedan. Dom tyckte han luktade. Dom hade kontaktat han först för att ge han møjligheten att säga det till mig. Den møjligheten tog han inte.

Ny runda, jag trodde mina hot skulle hjälpa. Och jag trodde nog att jag var betydelsefull nog. Sedan dess har det vart något ca en gång i månaden.

Trots det så valde jag att ta tjänstledigt. Så att vi kunde komma iväg. Vara och leva i utlandet för en 6 månaders period. Ta det lugnt, ta vara på varandra. Jag trodde nog ändå att det inte var så farligt. Vi startade ledigheten 1 juli.

Jag har länge trott att covid-19 förstörde så mycket. Eftersom vi hade hyrt ut huset (till långresan) så blev vi tvugna att låna ett mindre hus i sommar. Vi umgicks därmed 24/7 allihopa. Efter det flyttade vi till ett väldigt lite boende i påväntan en annan resa som vi har bokat från september.

Det skulle visa sig bli min ögonöppnare. Eftersom jag också är hemma så är det svårt att gömma och plötsligt så stod allt helt klart och tydligt før mig. Han fortsatte att gömma så gott han kunde men det gick ju inte längre. Vi bor ju jättelitet och det finns ingen plats för det. Men när behovet är starkt så gør du så gott du kan. Han måste ju uppenbarligen ha alkohol dagligen. Han står och dricker ur en vodkaflaska på sovrummet, mitt på dagen, en søndag, när hela familjens han är hemma, när jag kliver in.

Men detta var min sista gång. Mina sista hot. Detta trots att det aldrig hade vart enklare och stoppa huvudet i sanden (vi skal resa hela familjen på måndag och allt är klart med boende osv) så väljer bort det. Jag väljer bort drömmen och rakt in i mörkret.

För det är ju iallafall mitt mörker. Mitt val.
Jag väljer den jobbiga vägen.
Jag tar steget nu.
Jag går ifrån alkoholen.

Jag har sagt det till han. Jag lämnar inte han, jag lämnar alkoholen. Den skal inte vara i mitt och barnens liv. Vill han vara med oss, måste den bort.

Jag grät i 48 timmar.

Sen åreruppstod jag. Tog tag i mitt liv. Ringde banken för att se på möjligheter. Ringde hyrfirmor för att finna lägenhet. Gav besked till skolor och förskolor om att vi blir kvar.
Jag tog med barnen till en vän och vi sover här nu.
Jag tackade nu ikväll ja till lägenheten jag var på visning på. Flyttar in i helgen.

Detta kostar mig dyrt, ekonomiskt och känslomässigt. Men samtidigt så ger mig massor. Styrka och tro på mig själv.

Jag kan och klarar detta.
Jag tar ansvar för mig och barnen.
Jag skal leva mitt liv!

EsterHanna
tis, 2020-08-25 - 21:26

Bra jobbat! Lånar en mening av dig: Jag lämnar inte honom , jag lämnar alkoholen. Den ska jag säga när jag får dåligt samvete när jag skickat ut honom till...ingenting.
Jag tog kort på högen av vodkaflaskor och ölburkar som jag hittade, den tittar jag på när jag vacklar...

Du tog ett starkt och modigt beslut, du har barn och du tar ansvar som en förälder!!! Var stolt över dig själv!

Livetshårdaskola
tis, 2020-08-25 - 21:58

Så fantastiskt att höra! Det kommer att bli bra och en dag längre fram känns allt detta avlägset.

Låttips för pepp; Laleh - det kommer bli bra

Självomhändertagande
tors, 2020-08-27 - 10:10

Grattis till ett liv! Ett bra liv! Utdelningen kommer!

"Jag lämnar inte han, jag lämnar alkoholen. Den skal inte vara i mitt och barnens liv. Vill han vara med oss, måste den bort."

Jag spenderade allt jag hade och det var mycket. Sen sålde jag mina dyra saker, kläder, skor, väskor, guld, inte konsten. Den har jag kvar.

Jag sålde sånt jag köpte innan jag träffade mitt ex.

Jag gav bort massor och jag skulle göra det igen. För det var inte förrän jag hade tömt mina besparingar och huset jag skulle köpa som jag insåg att jag ruinerat mig för hans alkoholmissbruk.

Idag, ett par år senare har jag en ok tillvaro igen, ekonomiskt. Inte bra. Men jag överlever och jag är glad. Jag är glad och tacksam varje dag.

Jag har ett liv igen!

Du kommer att få det gott igen.

Alla människor ser olika på pengar. För mig räcker det med mat på bordet, tak över huvudet och att jag kan köpa "nya" fina begagnade kläder och löparskor när jag behöver.

Liksom att gå till frisören och tandläkaren när det behövs.

Mer behöver inte jag.

Just nu.

Livet.