Ja är så trött o uppgiven. Ja måste släppa taget nu efter 1.5 år o en lång resa av smärta o kärlek oss emellan. Har aldrig upplevt sån kärlek med någon. Allt klaffar mellan mig o det friska i alkoholisten. Därför har vi behållt kontakten ( är särbo) i hopp om att klara detta ihop. " bara " ja sätter gränser . Men väl onykter blir han elak. Hemsk. Tar flera dar av gråt o smärta för mig. Går i terapi o en alkoterapeut sa ja ska snäva åt utrymmet för alkoholisten. Finns det nånstans på forumet fler handfasta tips hur man hjälper alkoholisten? Tänka på sig själv. Ja ja vet. Men hur hantera?? Sätta gränser. Ja. Nu måste ja blocka honom. Hur länge? Jävla sjukdom detta!! Hur kan den va så brutal?? Fått höra av en alkoterapeut att alkoholism är inte som cancer. Vid cancer lämnar du inte den sjuka men det ska du göra med alkoholisten om hen inte respekterar gränser. Ja har haft depression vid 20 o hade min mamma lämnat mig då hadr ja dött. Ja känner ju att min alkoholist mår prrcis lika dåligt som ja gjorde. Vår kärlek gör honom starkare. All närhet o alla prat. Hur ska han klara detta?? !! Mitt hjärta blöder !!
Hej!
Från den sidan som din kille är i. Inser han att han är alkoholist/har problem med alkohol? För att ett förhållande ska fungera så bygger det på tillit, kärlek och ömsesidig respekt för varandra. Tyvärr saknar en alkoholist två av dessa och det är respekt för dig och din person och tillit. Det går inte att lite på en person som sätter alkoholen först. jag vet, jag har varit där. jag har nästan supit bort mitt jobb, min familj och mitt liv. Jag lyckades rädda det med hjälp av min fru och sjukvården.
Du skriver att du inte heller mår bra. Om ert förhållande ska fungera så måste båda må bra. Du måste ställa dig en svår fråga tror jag. Är du beredd att offra dig och ditt mående för din kille? Skulle han göra samma sak för dig?
Vi alkoholister försöker hela tiden hitta kryphål för att dricka och då sätter vi inte de vi älskar i första rummet utan alkoholen. Det gör vi inte för vi är genuint elaka personer, vi är sjuka. Sedan tycker jag det är en stor skillnad på cancer och alkoholism. Alkoholism botas/hindras om den som dricker vill, så är det inte riktigt med cancer.
Ge din kille ett ultimatum som du också efterlever. Sök hjälp och börja med antabus annars har vi inget förhållande. Det är mitt råd. Tiden kommer inte läka, inte heller att du mår dåligt.
Aeromagnus tack för respons !
Han är mycket medveten om att han är alkoholist sen en tid tillbaka. Han tar hjälp men dricker fortfarande mellan mötena. Men han respekterar inte mig o mina gränser Där.för åker ja bergodalbana med honom vilket ja sagt ja vägrar mer . Han inser han sabbar mellan oss pga alkoholen o vill sluta men har inte mod antar ja att ge upp. Han söp bort sin sambo o 2 barn . Han vet han är sjuk. Ja har ställt ultimatum. Bröt helt kontakten o sa "vi har ingen kontakt förrän du söker hjälp " Han fick komma till beh. Hem. Var där 5 v men tog återfall efter 2 v hemma. Han får nu eftervård i ett år. Möten med personal o andra personer från beh. Hemmet. Samt AA. Du säger att din fru hjälpte dig . Hur ? Ja är medberoende o jobbar nu för mig att tillfriskna o hitta min självkänsla som ja aldrig egentligen haft . Hur långtid tog det flr dig att tillfriskna? Vad gjorde din fru under tiden?
Jag drack mycket först på helgerna men gick till jobb mm. Men min fru töttnade till slut och jag också att smussla och dölja. Så jag fick hjälp delvis från min arbetsgivare men också ville jag själv. Så jag började med antabus. Mycket enkelt då kan man inte dricka. Jag testade, inte en trevlig upplevelse kan jag säga.
Se till att han äter antabus för då kan han inte dricka. Det blev min räddning. Vi hade aldrig sådana problem som du gått igenom.
Aeromagnus han åt antabus när han bodde med barnens mamma. Men nu är hans kropp för illa däran att han inte får äta det för läkarna. Påstår han. Ja vet inte om han ljuger . Kan va så att han inte vill
Aeromagnus att bara äta antabus ...hur hantera alla känslor sen då ? Alkoholen är ju snuttefilten. Ger tröst, lugn, trygghet. Gick du på AA ? Min alkoholist har djupta sår o personliga problem med självkänsla osv.
Jag har hört från andra att man inte får antabus om man har en leverpåverkan. Har för mig att det fanns en tråd här på forumet? Det låter ju dock märkligt. Visst, om antabus påverkar levern kan det ju vara skadligt om man redan har problem med den. Men alternativet, att man fortsätter dricka då, är ju näppeligen bättre.
Jag kan inte svara för Aeromagnus eller andra här, men jag gick själv inte på AA eller tog någon antabus. Jag kom till vägs ände bara och beslutade att det var nog. Men det är olika för alla. Såklart blir det svårt utan snuttefilten. Efter ungefär 6 veckor som nykter så tilltog ångesten ganska rejält för min del, men har förbättrats sedan dess. Har klarat mig ifrån sjukskriving i alla fall och ska få gå till en psykolog.
Jag har också funderat mycket på vad man kan göra för en alkoholist för att få den att sluta, men har inte kommit fram till något bra svar på det. Om du är intresserad så kan du läsa lite mer om mina tankar kring det i tråden "Är så ledsen och besviken" av Aurora20 som du hittar lite längre ner av trådarna på anhörigforumet.
Tappadigen. Han har leverskada. Själv sett pappren kom ja på. Måste vara där för.
Som ja förstår ska man sluta hjälpa alkoholisten. Det går inte prata någon frisk . Vi har haft oändliga samtal, o visst, han tar hjälp nu. Ja ställt ultimatum osv. Men han tagit återfall på återfall efter behandlingshem. Ringt mig onykter fast ja bett honom absolut inte göra det för min skull. För ja mår så dåligt. Han förstår mig helt nykter men onykter blir hansom förbytt. Nu har han sabbata stort sett varje vecka för mig. Ham ringt. Ja sagt vi hörs imorgon, du vet vaf ja sagt. Ja pratar ej med dig onykter " men han ringer upp igen o så får ja blocka honom ett dygn eller så. Sen ska vi reda ut allt. Han ber om ursäkt osv. Men det håller inte detta. Nu har ja blockat honom på.oviss tid. I min värld ska man inte behöva men han är för sjuk . Kan han inte respektera gränser kan ja heller inte prata med honom. Försökt sätta upp förhållningsregler. Han är helt med på dom men allt brister bät gan druckit lite. Så då finns inget annat för mig än o helt o hållet strunta i honom. Ja fokuserar på mitt meeneroende nu. Luskar ut vad som driver mig till att inte kunna släppa taget.
Just med leverskadan är det ju ändå konstigt. Antabus kanske inte hjälper levern, men att fortsätta dricka är ju ännu värre.
Jag förstår dig. Det finns nog tyvärr inte så mycket du kan göra. Det finns säkert en del av honom som vill ändras, men den delen väger inte starkare än sjukdomen. Inte för tillfället i alla fall. Det går nog tyvärr bara att hjälpa honom att ändras när han själv är redo för det.
Hej igen. Ja jag drack ju ite för jag mådde psykiskt dåligt. Jag drack för att det var ett skönt rus och jag slapp de få bekymmer jag hade. Jag har gått hos psykolog för att kartlägga varför det gick. Jag gick på AA men mitt mål vara att inte dricka för då är allt så mycket bättre. Jag sticker ut hakan lite. Vill man så klarar man det med lite hjälp. Jag kartlade varför jag drack så gott jag kunde och sedan så undvek jag alkohol. Trist på hans lever för antabus är ju ett gift liksom alkohol.
Din särbo vill inte/kan inte sluta dricka och verkar inte ha motivation eller vilja att bryta ens med hjälp om man tolkar det du skriver. Jag tror nog att du själv vet vad det bästa för dig är.
Aeromagnus visst går det om man vill. Han verkar inte fatta att allt ligger på honom . Han säger att han vet men ja vet i fasen. Alla poletter har inte ramlat ner än o ja har i alla fall inte tid o ork o vänta mer nu. Den energi han suger är inte nådig. Ja lever på mitt liv. Vi ska inte ha kontakt nu. Känns fantastiskt skönt. Ja kan få lugn o ro o han har ingen som tjatar på honom. Om han tillfrisknar i framtiden vet inte ja. Han är vuxen o får ta ansvar för sitt liv. Ja tar bara ansvar för mitt nu .
Morgonsol. Ja detta med uppgivenhet går i vågor. Det finns dagar som allt känns bättre och det finns dagar där hopp finns. självklart älskar man människan man man hatar missbruket. Drogen och alkoholen är ju som en känslomässig partner för den som missbrukar. Missbruket fyller på med självförtroende med mera. Missbruket fyller även på med mår bra känslor. Och fort går det dessutom. Jag har märkt skillnad vid samtal med min partner. Han har kunnat vara jätte sur och 10 minuter efter är han som vanligt igen det vill säga hög på droger. När det gäller alkohol har jag bara lite erfarenhet. Jag har tagit hand om honom en enda gång. Då var han väldigt gråtmild och ankrade i min säng. Jag fick hålla fönster öppet och trots att det var mitt i vintern dessutom. Det stank alkohol. Alkohol bruk är ju mera synligt en droger och tablett missbruk. Alkohol bruk säger man mera utifrån. Det var ju därför det tog så lång tid för mig att upptäcka. Alkoholbruk hade jag upptäckt mycket fortare. Att sätta gränser för sig själv är väldigt svårt när partnern hela tiden struntar i dem. Det gäller att styra sina tankar och känslor och se det bästa både för en själv och för den andre och det högsta bästa som i mitt fall är att släppa honom fullständigt.
Hjälp ! Ja behöver stöd. Stå emot o inte svara. Ja mår bäst av att inte höras !! Han skriver till mig. Ja har blockat samtal o sms men det går inte blocka på mailen. Försökt.
Går inte. Lägger sig i skräppost men ser ju. Gjorde misstagen i förrgår o bara svarade på ett hej. Vad kan hända? Nu höra hans vånda o han är ledsen osv. Ja klarar inte mer !! Låt mig va !! Ja vill ju inte ! SNÄLLA!!!!
Han förstår inte. Han har väldigt starka känslor för mig o ja för honom. Därför måste vi låta varann vara o bli friska var för sig. Ni som läst mina tidigare inlägg vet att han intr kan hålla gränser o det funkar inte för mig o min sinnesro att ha tumult o konflikter runt mig o min 5åring. O ja kan inte jobba med mitt medberoende när han stör mig med sina känslor!! Ja vet han lider!! Men ja gör det faktiskt med o han gör allt värre!!! Fan vad trött ja blir
Dom som har en relation o bor under samma tak o blir friska var o en från beroende o den andra medberoende. Hur fan går det till?! Hur är det möjligt?! Man går ju in i varandras tänk. Sugs in i varann o konflikter är som bäddade. Är.båda känslomässigt störda så måste man läka på var sitt håll. Nån som inte håller med?
Min terapeut som är specialiserad på ämnet, hen har sjukdomen själv sa, att nu kan inte ni bli friska under samma tak nu, det blir för grötigt. Den beroendesjuke måste bli nykter och vara det minst nåt år för att sen se vad som händer... och inga minderåriga barn i ett hushåll där ett aktivt missbruk är igång. Lät logiskt så det var det som avgjorde det hela för mig. Min man var nykter men inte frisk, gick på vita knogar och ibland önska jag nästan att han drack för då var han lugn. Idag dricker han fullt ut, kör bil onykter mm och jag slipper vara med. Lämnat över ansvaret till andra så har jag ryggen fri om det skulle bla inträffa en olycka. ? Det är tufft, men jag vet att vi har det bättre nu så får vi se vad som händer
Backen123 tack . Ja det känns ju som enda vettiga. Tog det på allvar också pga en nykter alkoholist som nu jobbar med att hjälpa beroende och medberoende. Mig då bl.a. då ja sökte upp henne. Hon sa också att en alkoholist ska gärna leva utan o va i en relation 1-2år därför så lång tid tar det att lära känna sig o sina känslor o behov. Att inte tro en partner ska rädda en . Min A har lagt över så himla mycket ansvar för sitt tillfrisknande på mig . O kommer han nån vart ? Nej. Ja har hittills inte löst hans missbruk. Han lever i en illusion. Liksom ja gjort så länge men nu tänker jag se verkligheten o vad som funkar resp inte funkar. Ja måste va klokare än honom. Min tetapeut sa han lägger nykterheten på mig. O ja har behov av att känna mitt värde i att finnas för honom. Ja måste jobba på min självkänsla o det gör ja. O han hjälper inte till med nåt där. Därför vill ja vi håller oss ifrån varann. Längre fram kan vi höras om vi båda är tillfrisknade men så meningslöst nu !!!
Är ju att släppa. Men det är svårt, man snurrar runt dom i tanken hela tiden, usch. För mig har det hjälpt att jag söker upp honom, pratar för att se att det går ju inte, det är skönt. Att höra hans resonemang som som man slår hål på en gång i tanken. Det blir som lite maskhål där inne, och det går ju till sig bara dom tillfrisknar. Mitt ex fick lära sig på behandlingen att det kan ta upp till ett år innan hjärnan har läkt, så signaler går fram som dom ska. Och ja, så är det nog, efter 4mån nykterhet sov inte min man en natt problemfritt så det tar tid att läka. Kram på dig, du gör det rätta för dig och din dotter, det visar på att vi tar ansvar för oss och våra barn, det värmer, eller hur? ?
Vi tar ansvar, Backen123 !! Det gör vi. Vill både oss själva o våra barn väl. Alkoholisten med men vi inser hur vi behöver hantera situationen. Vi är kloka o tar oss framåt i våra insikter om oss själva o vad vi behöver göra. Känns väldigt hoppfullt o.skriva med såna som du . Kan känna att ja får lite styrka här.
Ger han sig, din A? Eller söker han upp dig o är " störig"? Tjatig o vill att ni ska ha kontakt eller är han inne i sitt missbruk nu o bryr sig mest om det?
En annan sak ja undrar angående att det tar lång tid för deras hjärnor att signaler ska börja gå fram som de ska ..fattar att det behövs längre nykterhet.. Min A är.så.trög upplever ja. Han fastnar i tankegångar. Bestämmer sig för att så här är det. Sen är.envis som synden att få.som han vill. Är.det.pga han inte klarar tänka smartare? Ja tänker ofta" men skojar han" ? Är han seriös? Kan han inte tänka längre än näsan räcker?! Hur kan han köra fast så i en tanke? Kan dom inte bättre för stunden?
Morgonsol. Jag kan absolut inget om orsakerna till detta envisa beteende, vad som händer med hjärnan och så, men jag känner igen beteendet. Det är absolut stört omöjligt att få en syl i vädret och skulle man lyckas så blir det konflikter. Det blir också ett medberoende. Att hålla tyst för husfridens skull fast A helt uppenbart har missuppfattat och har tankegångar som är icke relevanta.
Men sen halkar han in på varför ja måste stänga av honom. O hur det känns för honom osv. Fast ja klart o tydligt skrivit varför ja inte vill eller kan ha kontakt nu. Han tar inte in liksom. Han vill ha sin vilja igenom. Det tär nåt oerhört på mitt humör detta vuxenbebisbeteende men som ja antar har med hans sjukdom.att göra. Mina behov MÅSTE tas på allvar. Det är ALDRIG rätt att han ska må bra på MIN bekostnad. Han mår bättre av kontakt. Ja inte. Sorry men han varit så dum och tagit min energi o tid från mig och mitt barn. Då blir det så här. Han får ta konsekvenserna. Ja slösar inte med min energi på destruktiva samtal mer. Nykter som onykter. Bort!! Ja vill INTE.
Citadell ... Ja o A bor inte ihop. Det sista har varit mailkontakt då han är blockad från sociala medier samt på telefonen. Vill inte ha kontakt nu då han tänker så dumt o envist till sin egen fördel mest. Det leder inte till att ja får ut nåt. Klarar inte hålla tyst utan då han skrev sist. Det har inte hänt regelbundet tack olov men då blev ja så arg. O då tog han åt sig o sen hamnade han i sandlådan ganska snart. Så onödigt. Ingen får.ut nåt av det.
Min ex A är inne i sitt missbruk för fulla muggar och han tycker väldigt synd om sig själv antar jag, stör mig inte alls utan det är jag som söker upp honom när jag är nyfiken, vill nåt eller behöver dämpa min ångest. Han har aldrig bett, eller vädjat att jag ska komma tillbaka, kanske stolthet eller så älskar han inte mig, jag var kanske bara en möjliggörare som långt bort från hans tidigare liv. Lite konstigt är det än då att han inte hör av sig, men han är ett vuxet barn. Hans pappa lämnade honom för spriten och hans mamma lämnade bort honom ofta till släktingar... sen har han alltid lidit av en värdelöshets känsla, så han har mycket att jobba på.
Vad som händer i hjärnan är väl att det blir strul på receptorerna som skickar inpulser med dopamin och serotonin eller hur det nu var, googla så får du en bra förklaring ?
Okej. Då förstår ja . Men han var alltså nykter en tid men sen trilla han dit igen? Det är en så svår psykisk sjukdom. Tro att jag skulle kunna få honom frisk är så befängt nu så här med lite distans till allt som varit. ? Det är en så.komplex sjukdom på flera sätt. Mentalt, andligt och fysiskt. Skulle lilla ja kunna ställa hans tankar till rätta? ! Han har en pappa som han påstår också är alkoholist o mamman blundar. Det ligger nedärvt i släkten detta. Vill han ta sig ur detta är det helt å hållet med hans egna inre kraft o vilja att förändra allt..o ihop med de som är proffs på detta. Tycker du är jättestark i din sits. Jobbigt att bo så.nära varann hade ja tyckt? Lättare att distansera sig när man inget hör eller vet. Ja går liksom i taket o blir nervig av ett mail då o då. Hade inte kunnat.koppla bort honom om ja fick mer info om hans liv. Hoppas du får en bra dag. Det är du värd!
Tack snälla du ? ja det är helt overkligt, han far omkring här på byn och det bara sprutar ångest om honom, alla som inte vet tycker han som är så trevlig och att ja han ätvhekt knäckt, hon lämnade honom efter 1års äktenskap. Men jag försöker hålla huvudet högt ? jag tror vi älskade varann på riktigt, vi gifte oss tom. Men sen blev allt så grötigt, tog nog ett halvår innan jag förstod han drack, sen fick han nåt skumt sms med ett hjärta från en kvinna och sen har det gått på, på det viset tills jag gick. Han bott i eget rum eller i husvagn, och ja ens gränser suddas ut till slut. Men nu vet hans chef, några här på byn. Han var nykter i 4mån, sen började det om när jag gick. Och som jag sagt tidigare, det är inte drickningen som är värst, utan det är vad beroendet och lösningsmedelet gör med hjärnan. Och den låga självkänslan som verkar ligga till grund för många alkoholister. Lyssnade på Lena Philipsson "Jag är ingen älskling" skriven efter uppbrottet från likasinnade, den gav styrka för dagen ?
Så surrealistiskt ens liv kan kännas ibland. Tuff sits för dig o bo i sån liten by o höra snacket. Usch. Tufft ! Själv är ja trött på mig själv ikväll. Lyssnat på massa historier i poddar om medberoende o tänker varför måste ja ägna mitt liv åt en massa psykologi o analyser o kämpa för o kunna få leva i en relation som inte är destruktiv. Sånt som andra människor får gratis?! Ja vet inte ens hur ja lever ett liv utan o va skadad i mitt sätt att agera i nära relationer. Kontroll, tvång, känna mig behövd, känna livet har mening . Ja blev sån här så tidigt i livet o börjar känna att nu skiter ja fan snart i detta. Ja blir inte friskare efter 15 års terapi till o.från. Innan ja träffade A så var mitt liv på väg åt rätt håll. Tycker mycket fallit på plats. Men uppenbarligen är ja så skadad i mitt sätt till en man än o det gör mig så oerhört ledsen o uppgiven. Mycket tankar nu.
Jag har svårt att se mig som medberoende ibland, det är en sån balansgång mellan att bry sig och vilja hjälpa någon som man älskar... man är bara sån som person och jag tror det är svårt att ändra på, va inte så hård mot dig själv, det är inte dig det är fel på, glöm aldrig det. Det man kan träna på är att göra bra saker för sig själv, då planar det ut lite. Jag kunde tycka i början då jag läste här att det var lite provocerande att man skulle tänka på sig själv och göra bra saker, men jag har gjort det fast det har känt motigt och nu kan jag tänka att allt under den där tiden inte var bortkastad, jag var iväg och bada med barn och vänner, for till stugan, fintade min man och myste till med vin och vänner. Jag vet hur det känns när ångesten suger tag i en, men som ikväll finns den inte där och då kan jag njuta så av den känslan och tänka 2 steg framåt. Jag har sinnesro bönen på väggen i sovrummet, den är snäll att vakna och somna till ? Det kommer att bli bra, vi kämpar vidare och vi är starka för vi vågar visa oss svaga när livet är tufft
Gud ja är lite förvirrad här. Han skriver till mig på mailen o ja kan kan inte blockera den så ja har svarat fast ja tänkt att vi inte ska höras ! Hur gör man?
Att skriva när han är snäll o nykter är ju en sak men det kan ju snabbt ändras o plötsligt får man ett mail där på kvällen eller natten där han är arg o frustrerad o då är min dag förstörd eftersom det är grova o taskiga ord. Vad gör man när människan inte fattar? Han tycker inte han är så jobbig antagligen. Han ser inte mitt perspektiv. Bara ge fan i o svara på allt?
Fasen vad ja känner mig upplyft ikväll !! Var på Al-anon o nu fan börjar ja erkänna för mig själv på riktigt att ja vill släppa taget o inser att ja vill tillfriskna själv från mitt medberoende ja haft sen barn. Vem är ja ? Ja vill verkligen veta! Ja vill verkligen plocka fram den person ja är menad att va. Inte den biprodukt ja blivit till följd av en psykiskt sjuk pappa . Känner mig stark !
Morgonsol. Hur svårt det än är bör man ta ut avståndet när ens partner är i bruk och missbruk. Inte svara alls. När man hör att de är påverkade lägger man lugnt på luren. Svårare när de står i dörren och har tagit sig in dock...
Ja kan inte ha vägen öppen för min A att ringa mig. Det är meningslöst. Han förstör bara min sinnesro o sätter mig i gungning. Har bestämt så. Tror det bäst för båda. Ialla fall för mig. Hade aldrig kunnat få de insikter ja börjar få om ja inte brutit. Mitt fokus hade garanterat legat på honom . Så tacksam att ja tar mitt eget värde på allvar. ❤ Ja ska bli min bästis som Ana Diaz sjunger ?
Ja känner mig så ledsen. Hela dan ??Ja kan inte blocka min mail. Tryckt på alla tänkbara ställen men ja ser alla mail ändå. Inatt ringde A mig 7 ggr o skrivit 11 ggr på mailen! Det är knäckande att läsa o ja får tunnelseende när ja ser dem i min mailbox. Första mailen var positiva. Sen bara väller nedbrytande ord. Ja kände mig så stark imorse men fan vad han kan knäcka mig! Mitt medberoende gör att ja väljer o öppna mailen. Ja blir skräckslagen på nåt konstigt vis. O tänker att ja " måste" öppna mailen om det skulle stå nåt riktigt otäckt där som ja måste veta. Ja vet ja är nedbrytande för honom som inte svarar på något över huvud taget . Han förstår inte mitt dilemma. Ja känner mig så ledsen
Jag läser ditt inlägg och känner med dig, jag känner igen mig själv också.
Jag flyttade tillbaka till honom för att jag klarade inte av kvinnoboendet. Nya löften om en framtid. Nu efter två dagar är vi tillbaka i bråk igen, jag har bett om ursäkt för att jag tappar tålamodet och blir frustrerad p honom. Nu inser jag att han faktiskt inte respekterar mig. Avbryter mig när jag pratat, frågar mig aldrig ngt, bekräftar mig aldrig och tillslut brister det för mig och jag höjer rösten. Jag vill inte mer. Jag vill leva i en relation där jag blir sedd, där mina behov blir respekterade och inte bara omvänt. En man som kan säga förlåt, som kan tänka på någon annan än sig själv.
Var inte hård mot dig själv morgonsol, en relation måste gå bägge vägar om det ska funka.
Du behöver inte ha dåligt samvete för att du inte svarar och hjälper. Du behöver inte må dåligt för hur han beter sig. Jag är övertygad om att du har gjort vad du kunnat och mer än så för att det ska fungera. Han har ingen rätt att låta sin frustration gå ut över dig.
Kram på dig och var förlåtande mot dig själv.
Tack Nora för din medkänsla o tröst.?❤ Ja har gjort allt ja orkat o lite till tills ja satte stopp för ja insåg att ja håller på att pausa mitt nuvarande liv för o gå upp i hans mående o försöka stötta honom. Men han har hela tiden varit dum i perioder o tyckt det varit ok att va elak mot mig när han känt för det. Han kan inte ta ansvar för sina egna känslor. Ja vet ju det! Man skyller inte sitt dåliga liv på nån annan! Ja hade kunnat göra likadant. Skyllt på honom! Men ja har ansvar själv o ja har tagit ansvaret för mig genom att backa. Så ja ska kunna få känna ro o ha energi. Men är man så sjuk som han är då ser han mest sina egna behov och vill ha så mycket att han inte ser mina behov och vad ja behöver. Han kan helt enkelt inte. Men vad ska ja göra åt det! Att han inte kan se det? Inget!! Nu har ja åter förklarat i ett mail hur ja tänker. ( samma som förra gången) men repeterar för honom att vi drar ner varann!! Ja behöver friska människor omkring mig för o lösa mina grejer o han behöver också det. Ja var väldigt saklig o psykologisk. Men förväntar mig inte att han ska ta detta mail bra. Han säkert lika sur för det för att han inte får som ham vill. Ja varit snäll nu för ja har eg. Inte behovet att svara honom. Det är för o visa ja är mänsklig fortfarande (!) Eftersom han tror ja är helt omänsklig som kan stänga av honom helt.
Vad tufft för dig min forumsyster . (Tycker det var så fint uttryckt av dig .) Vill gärna va din forumsyster❤ Ja förstår dig fullt ut. Bli sedd o respekterad är såna grundläggande saker för en fin relation. Detta destruktiva tjafs som blir ger ingenting! Skapar bara avstånd. Det är beklagligt att det blir så. O så lätt o lägga över ansvar o anklaga sin partner ist för o se sig själv. Ja tyckt varit väldigt svårt att se mina fel i relationen med en alkoholist. Därför deras beteenden är alltid sämre än mina. Då tycker ja det är lätt att känna att "äh, mina brister är inte så farliga. Dom påverkar inte honom SÅ negativt. Fast det är ju självförnekande det med. Utan A o min relation har ja heller ingen att skylla på. Ja får ta ansvar för mig själv. O ja vill bli vuxen o frisk i mitt känsloliv. O tycka ja är bra. Osv. Ensam är inte stark. För o bygga mig behlver ja människor. Men trygga o ödmjuka såna. Som inte.mår så dåligt att dom inte kan se saker o ge mig rätt infallsvinklar o utan att blanda in sina egna känslor o bli upprörd etc. Ja Älskar bara detta med att kunna skriva med såna som du här på forumet. O känna att kvinnosläktet håller ihop ❤ Ja får styrka o hopp o växer. Glad du finns här på forumet, Nora! Kram
Vill bara kika in och ge dig
❤️?. Var snäll mot dig och glöm inte det. Det är ingen lek, det är en dödlig sjukdom de har och så den förtvivlade läxan vi har att lära oss. Det är inte lätt men du är inte ensam. Är jätteglad att du finns här med och delar av dina kloka inlägg, tack morgonsol!
Du gör mig glad, Nora.
Han tog mailet på ett normalt sätt ☺ ingen ilska eller sånt.
Ja var på Al-anonmöte ikväll. Bygde på insikter där . Fick energi o skratt. Stärker mig . Ja ska verkligen lägga fokus på mig o mitt liv. Det enda liv ja har o som ja får göra vad ja vill med ☺? Ska bara inse det. O att sluta lägga fokus på hans bekymmer. Dom är ju inte mina !! Löser han mina problem? Nej just det. Så då ska ja sluta tro ja ska lösa hans !
Kram
En bra dag här. Ser med tillförsikt på framtiden..Sakta börjar ja landa i insikten att ja är den ja ska leva med resten av mitt liv o hur viktigt det är att ja gör mitt bästa för mig o min flicka. Livet är ju underbart om ja inte.krånglar till det så.förbannat! Gud ger o Gud tar. Oavsett mina tankar. Acceptera livet. " Lev o låt leva" Låt alla andra männskor leva sina liv.o ja lever mitt. Ja har makt på.riktigt över mitt eget liv . Tro ja har makt över nån annans liv ger mig inget att tänka på. Det är så fall en illusion så fall. Ja vill inte leva i fantasin längre utani verkligheten. Håller på.att vakna!
2 steg framåt är underbart, när kraften kommer och man känner vart man vill. Behövs dom där dagarna när man tar 1 steg tillbaka, så har det varit för mig och då är jag så tacksam för stegen framåt för dom räddar upp. Din kamp kommer vara värt det, och ditt barn kommer må bra av det, en mamma som står upp för sig själv ❤
Backen 123 . Ja, skynda långsamt! Men ja reflekterar så mycket så känns som att ja har läget hyffsat under kontroll nu. När ja inte har stress omkring mig och en orolig A som förstör min sinnesro då kommer riktigt bra tankar till mig. En sak i taget. Känna in mig själv o dottern. Planera dagen. Lita på mig själv. Ja gör rätt. Ja vet det. Så nöjd med mig själv !
Lämna
Ja är så trött o uppgiven. Ja måste släppa taget nu efter 1.5 år o en lång resa av smärta o kärlek oss emellan. Har aldrig upplevt sån kärlek med någon. Allt klaffar mellan mig o det friska i alkoholisten. Därför har vi behållt kontakten ( är särbo) i hopp om att klara detta ihop. " bara " ja sätter gränser . Men väl onykter blir han elak. Hemsk. Tar flera dar av gråt o smärta för mig. Går i terapi o en alkoterapeut sa ja ska snäva åt utrymmet för alkoholisten. Finns det nånstans på forumet fler handfasta tips hur man hjälper alkoholisten? Tänka på sig själv. Ja ja vet. Men hur hantera?? Sätta gränser. Ja. Nu måste ja blocka honom. Hur länge? Jävla sjukdom detta!! Hur kan den va så brutal?? Fått höra av en alkoterapeut att alkoholism är inte som cancer. Vid cancer lämnar du inte den sjuka men det ska du göra med alkoholisten om hen inte respekterar gränser. Ja har haft depression vid 20 o hade min mamma lämnat mig då hadr ja dött. Ja känner ju att min alkoholist mår prrcis lika dåligt som ja gjorde. Vår kärlek gör honom starkare. All närhet o alla prat. Hur ska han klara detta?? !! Mitt hjärta blöder !!
Från en alkoholist
Hej!
Från den sidan som din kille är i. Inser han att han är alkoholist/har problem med alkohol? För att ett förhållande ska fungera så bygger det på tillit, kärlek och ömsesidig respekt för varandra. Tyvärr saknar en alkoholist två av dessa och det är respekt för dig och din person och tillit. Det går inte att lite på en person som sätter alkoholen först. jag vet, jag har varit där. jag har nästan supit bort mitt jobb, min familj och mitt liv. Jag lyckades rädda det med hjälp av min fru och sjukvården.
Du skriver att du inte heller mår bra. Om ert förhållande ska fungera så måste båda må bra. Du måste ställa dig en svår fråga tror jag. Är du beredd att offra dig och ditt mående för din kille? Skulle han göra samma sak för dig?
Vi alkoholister försöker hela tiden hitta kryphål för att dricka och då sätter vi inte de vi älskar i första rummet utan alkoholen. Det gör vi inte för vi är genuint elaka personer, vi är sjuka. Sedan tycker jag det är en stor skillnad på cancer och alkoholism. Alkoholism botas/hindras om den som dricker vill, så är det inte riktigt med cancer.
Ge din kille ett ultimatum som du också efterlever. Sök hjälp och börja med antabus annars har vi inget förhållande. Det är mitt råd. Tiden kommer inte läka, inte heller att du mår dåligt.
Aeromagnus tack för respons !
Aeromagnus tack för respons !
Han är mycket medveten om att han är alkoholist sen en tid tillbaka. Han tar hjälp men dricker fortfarande mellan mötena. Men han respekterar inte mig o mina gränser Där.för åker ja bergodalbana med honom vilket ja sagt ja vägrar mer . Han inser han sabbar mellan oss pga alkoholen o vill sluta men har inte mod antar ja att ge upp. Han söp bort sin sambo o 2 barn . Han vet han är sjuk. Ja har ställt ultimatum. Bröt helt kontakten o sa "vi har ingen kontakt förrän du söker hjälp " Han fick komma till beh. Hem. Var där 5 v men tog återfall efter 2 v hemma. Han får nu eftervård i ett år. Möten med personal o andra personer från beh. Hemmet. Samt AA. Du säger att din fru hjälpte dig . Hur ? Ja är medberoende o jobbar nu för mig att tillfriskna o hitta min självkänsla som ja aldrig egentligen haft . Hur långtid tog det flr dig att tillfriskna? Vad gjorde din fru under tiden?
Jag drack mycket först på
Jag drack mycket först på helgerna men gick till jobb mm. Men min fru töttnade till slut och jag också att smussla och dölja. Så jag fick hjälp delvis från min arbetsgivare men också ville jag själv. Så jag började med antabus. Mycket enkelt då kan man inte dricka. Jag testade, inte en trevlig upplevelse kan jag säga.
Se till att han äter antabus för då kan han inte dricka. Det blev min räddning. Vi hade aldrig sådana problem som du gått igenom.
Aeromagnus han åt antabus när
Aeromagnus han åt antabus när han bodde med barnens mamma. Men nu är hans kropp för illa däran att han inte får äta det för läkarna. Påstår han. Ja vet inte om han ljuger . Kan va så att han inte vill
Aeromagnus att bara äta
Aeromagnus att bara äta antabus ...hur hantera alla känslor sen då ? Alkoholen är ju snuttefilten. Ger tröst, lugn, trygghet. Gick du på AA ? Min alkoholist har djupta sår o personliga problem med självkänsla osv.
Morgonsol
Jag har hört från andra att man inte får antabus om man har en leverpåverkan. Har för mig att det fanns en tråd här på forumet? Det låter ju dock märkligt. Visst, om antabus påverkar levern kan det ju vara skadligt om man redan har problem med den. Men alternativet, att man fortsätter dricka då, är ju näppeligen bättre.
Jag kan inte svara för Aeromagnus eller andra här, men jag gick själv inte på AA eller tog någon antabus. Jag kom till vägs ände bara och beslutade att det var nog. Men det är olika för alla. Såklart blir det svårt utan snuttefilten. Efter ungefär 6 veckor som nykter så tilltog ångesten ganska rejält för min del, men har förbättrats sedan dess. Har klarat mig ifrån sjukskriving i alla fall och ska få gå till en psykolog.
Jag har också funderat mycket på vad man kan göra för en alkoholist för att få den att sluta, men har inte kommit fram till något bra svar på det. Om du är intresserad så kan du läsa lite mer om mina tankar kring det i tråden "Är så ledsen och besviken" av Aurora20 som du hittar lite längre ner av trådarna på anhörigforumet.
Tappadigen. Han har
Tappadigen. Han har leverskada. Själv sett pappren kom ja på. Måste vara där för.
Som ja förstår ska man sluta hjälpa alkoholisten. Det går inte prata någon frisk . Vi har haft oändliga samtal, o visst, han tar hjälp nu. Ja ställt ultimatum osv. Men han tagit återfall på återfall efter behandlingshem. Ringt mig onykter fast ja bett honom absolut inte göra det för min skull. För ja mår så dåligt. Han förstår mig helt nykter men onykter blir hansom förbytt. Nu har han sabbata stort sett varje vecka för mig. Ham ringt. Ja sagt vi hörs imorgon, du vet vaf ja sagt. Ja pratar ej med dig onykter " men han ringer upp igen o så får ja blocka honom ett dygn eller så. Sen ska vi reda ut allt. Han ber om ursäkt osv. Men det håller inte detta. Nu har ja blockat honom på.oviss tid. I min värld ska man inte behöva men han är för sjuk . Kan han inte respektera gränser kan ja heller inte prata med honom. Försökt sätta upp förhållningsregler. Han är helt med på dom men allt brister bät gan druckit lite. Så då finns inget annat för mig än o helt o hållet strunta i honom. Ja fokuserar på mitt meeneroende nu. Luskar ut vad som driver mig till att inte kunna släppa taget.
Jag förstår
Som svar på Tappadigen. Han har av Morgonsol
Just med leverskadan är det ju ändå konstigt. Antabus kanske inte hjälper levern, men att fortsätta dricka är ju ännu värre.
Jag förstår dig. Det finns nog tyvärr inte så mycket du kan göra. Det finns säkert en del av honom som vill ändras, men den delen väger inte starkare än sjukdomen. Inte för tillfället i alla fall. Det går nog tyvärr bara att hjälpa honom att ändras när han själv är redo för det.
Det går om man vill
Hej igen. Ja jag drack ju ite för jag mådde psykiskt dåligt. Jag drack för att det var ett skönt rus och jag slapp de få bekymmer jag hade. Jag har gått hos psykolog för att kartlägga varför det gick. Jag gick på AA men mitt mål vara att inte dricka för då är allt så mycket bättre. Jag sticker ut hakan lite. Vill man så klarar man det med lite hjälp. Jag kartlade varför jag drack så gott jag kunde och sedan så undvek jag alkohol. Trist på hans lever för antabus är ju ett gift liksom alkohol.
Din särbo vill inte/kan inte sluta dricka och verkar inte ha motivation eller vilja att bryta ens med hjälp om man tolkar det du skriver. Jag tror nog att du själv vet vad det bästa för dig är.
Aeromagnus visst går det om
Aeromagnus visst går det om man vill. Han verkar inte fatta att allt ligger på honom . Han säger att han vet men ja vet i fasen. Alla poletter har inte ramlat ner än o ja har i alla fall inte tid o ork o vänta mer nu. Den energi han suger är inte nådig. Ja lever på mitt liv. Vi ska inte ha kontakt nu. Känns fantastiskt skönt. Ja kan få lugn o ro o han har ingen som tjatar på honom. Om han tillfrisknar i framtiden vet inte ja. Han är vuxen o får ta ansvar för sitt liv. Ja tar bara ansvar för mitt nu .
Morgonsol. Ja detta med
Som svar på Lämna av Morgonsol
Morgonsol. Ja detta med uppgivenhet går i vågor. Det finns dagar som allt känns bättre och det finns dagar där hopp finns. självklart älskar man människan man man hatar missbruket. Drogen och alkoholen är ju som en känslomässig partner för den som missbrukar. Missbruket fyller på med självförtroende med mera. Missbruket fyller även på med mår bra känslor. Och fort går det dessutom. Jag har märkt skillnad vid samtal med min partner. Han har kunnat vara jätte sur och 10 minuter efter är han som vanligt igen det vill säga hög på droger. När det gäller alkohol har jag bara lite erfarenhet. Jag har tagit hand om honom en enda gång. Då var han väldigt gråtmild och ankrade i min säng. Jag fick hålla fönster öppet och trots att det var mitt i vintern dessutom. Det stank alkohol. Alkohol bruk är ju mera synligt en droger och tablett missbruk. Alkohol bruk säger man mera utifrån. Det var ju därför det tog så lång tid för mig att upptäcka. Alkoholbruk hade jag upptäckt mycket fortare. Att sätta gränser för sig själv är väldigt svårt när partnern hela tiden struntar i dem. Det gäller att styra sina tankar och känslor och se det bästa både för en själv och för den andre och det högsta bästa som i mitt fall är att släppa honom fullständigt.
Hjälp ! Ja behöver stöd. Stå
Hjälp ! Ja behöver stöd. Stå emot o inte svara. Ja mår bäst av att inte höras !! Han skriver till mig. Ja har blockat samtal o sms men det går inte blocka på mailen. Försökt.
Går inte. Lägger sig i skräppost men ser ju. Gjorde misstagen i förrgår o bara svarade på ett hej. Vad kan hända? Nu höra hans vånda o han är ledsen osv. Ja klarar inte mer !! Låt mig va !! Ja vill ju inte ! SNÄLLA!!!!
Han förstår inte. Han har
Han förstår inte. Han har väldigt starka känslor för mig o ja för honom. Därför måste vi låta varann vara o bli friska var för sig. Ni som läst mina tidigare inlägg vet att han intr kan hålla gränser o det funkar inte för mig o min sinnesro att ha tumult o konflikter runt mig o min 5åring. O ja kan inte jobba med mitt medberoende när han stör mig med sina känslor!! Ja vet han lider!! Men ja gör det faktiskt med o han gör allt värre!!! Fan vad trött ja blir
Dom som har en relation o bor
Dom som har en relation o bor under samma tak o blir friska var o en från beroende o den andra medberoende. Hur fan går det till?! Hur är det möjligt?! Man går ju in i varandras tänk. Sugs in i varann o konflikter är som bäddade. Är.båda känslomässigt störda så måste man läka på var sitt håll. Nån som inte håller med?
Håller med
Min terapeut som är specialiserad på ämnet, hen har sjukdomen själv sa, att nu kan inte ni bli friska under samma tak nu, det blir för grötigt. Den beroendesjuke måste bli nykter och vara det minst nåt år för att sen se vad som händer... och inga minderåriga barn i ett hushåll där ett aktivt missbruk är igång. Lät logiskt så det var det som avgjorde det hela för mig. Min man var nykter men inte frisk, gick på vita knogar och ibland önska jag nästan att han drack för då var han lugn. Idag dricker han fullt ut, kör bil onykter mm och jag slipper vara med. Lämnat över ansvaret till andra så har jag ryggen fri om det skulle bla inträffa en olycka. ? Det är tufft, men jag vet att vi har det bättre nu så får vi se vad som händer
Backen123 tack . Ja det känns
Backen123 tack . Ja det känns ju som enda vettiga. Tog det på allvar också pga en nykter alkoholist som nu jobbar med att hjälpa beroende och medberoende. Mig då bl.a. då ja sökte upp henne. Hon sa också att en alkoholist ska gärna leva utan o va i en relation 1-2år därför så lång tid tar det att lära känna sig o sina känslor o behov. Att inte tro en partner ska rädda en . Min A har lagt över så himla mycket ansvar för sitt tillfrisknande på mig . O kommer han nån vart ? Nej. Ja har hittills inte löst hans missbruk. Han lever i en illusion. Liksom ja gjort så länge men nu tänker jag se verkligheten o vad som funkar resp inte funkar. Ja måste va klokare än honom. Min tetapeut sa han lägger nykterheten på mig. O ja har behov av att känna mitt värde i att finnas för honom. Ja måste jobba på min självkänsla o det gör ja. O han hjälper inte till med nåt där. Därför vill ja vi håller oss ifrån varann. Längre fram kan vi höras om vi båda är tillfrisknade men så meningslöst nu !!!
Det enda riktiga
Är ju att släppa. Men det är svårt, man snurrar runt dom i tanken hela tiden, usch. För mig har det hjälpt att jag söker upp honom, pratar för att se att det går ju inte, det är skönt. Att höra hans resonemang som som man slår hål på en gång i tanken. Det blir som lite maskhål där inne, och det går ju till sig bara dom tillfrisknar. Mitt ex fick lära sig på behandlingen att det kan ta upp till ett år innan hjärnan har läkt, så signaler går fram som dom ska. Och ja, så är det nog, efter 4mån nykterhet sov inte min man en natt problemfritt så det tar tid att läka. Kram på dig, du gör det rätta för dig och din dotter, det visar på att vi tar ansvar för oss och våra barn, det värmer, eller hur? ?
Vi tar ansvar, Backen123 !!
Som svar på Det enda riktiga av Backen123
Vi tar ansvar, Backen123 !! Det gör vi. Vill både oss själva o våra barn väl. Alkoholisten med men vi inser hur vi behöver hantera situationen. Vi är kloka o tar oss framåt i våra insikter om oss själva o vad vi behöver göra. Känns väldigt hoppfullt o.skriva med såna som du . Kan känna att ja får lite styrka här.
Ger han sig, din A? Eller söker han upp dig o är " störig"? Tjatig o vill att ni ska ha kontakt eller är han inne i sitt missbruk nu o bryr sig mest om det?
En annan sak ja undrar
En annan sak ja undrar angående att det tar lång tid för deras hjärnor att signaler ska börja gå fram som de ska ..fattar att det behövs längre nykterhet.. Min A är.så.trög upplever ja. Han fastnar i tankegångar. Bestämmer sig för att så här är det. Sen är.envis som synden att få.som han vill. Är.det.pga han inte klarar tänka smartare? Ja tänker ofta" men skojar han" ? Är han seriös? Kan han inte tänka längre än näsan räcker?! Hur kan han köra fast så i en tanke? Kan dom inte bättre för stunden?
Morgonsol. Jag kan absolut
Morgonsol. Jag kan absolut inget om orsakerna till detta envisa beteende, vad som händer med hjärnan och så, men jag känner igen beteendet. Det är absolut stört omöjligt att få en syl i vädret och skulle man lyckas så blir det konflikter. Det blir också ett medberoende. Att hålla tyst för husfridens skull fast A helt uppenbart har missuppfattat och har tankegångar som är icke relevanta.
Men sen halkar han in på
Men sen halkar han in på varför ja måste stänga av honom. O hur det känns för honom osv. Fast ja klart o tydligt skrivit varför ja inte vill eller kan ha kontakt nu. Han tar inte in liksom. Han vill ha sin vilja igenom. Det tär nåt oerhört på mitt humör detta vuxenbebisbeteende men som ja antar har med hans sjukdom.att göra. Mina behov MÅSTE tas på allvar. Det är ALDRIG rätt att han ska må bra på MIN bekostnad. Han mår bättre av kontakt. Ja inte. Sorry men han varit så dum och tagit min energi o tid från mig och mitt barn. Då blir det så här. Han får ta konsekvenserna. Ja slösar inte med min energi på destruktiva samtal mer. Nykter som onykter. Bort!! Ja vill INTE.
Citadell ... Ja o A bor inte
Citadell ... Ja o A bor inte ihop. Det sista har varit mailkontakt då han är blockad från sociala medier samt på telefonen. Vill inte ha kontakt nu då han tänker så dumt o envist till sin egen fördel mest. Det leder inte till att ja får ut nåt. Klarar inte hålla tyst utan då han skrev sist. Det har inte hänt regelbundet tack olov men då blev ja så arg. O då tog han åt sig o sen hamnade han i sandlådan ganska snart. Så onödigt. Ingen får.ut nåt av det.
Inte meningen att inlägget
Inte meningen att inlägget skulle komma med 2 ggr
Kontakt
Min ex A är inne i sitt missbruk för fulla muggar och han tycker väldigt synd om sig själv antar jag, stör mig inte alls utan det är jag som söker upp honom när jag är nyfiken, vill nåt eller behöver dämpa min ångest. Han har aldrig bett, eller vädjat att jag ska komma tillbaka, kanske stolthet eller så älskar han inte mig, jag var kanske bara en möjliggörare som långt bort från hans tidigare liv. Lite konstigt är det än då att han inte hör av sig, men han är ett vuxet barn. Hans pappa lämnade honom för spriten och hans mamma lämnade bort honom ofta till släktingar... sen har han alltid lidit av en värdelöshets känsla, så han har mycket att jobba på.
Vad som händer i hjärnan är väl att det blir strul på receptorerna som skickar inpulser med dopamin och serotonin eller hur det nu var, googla så får du en bra förklaring ?
Okej. Då förstår ja . Men han
Okej. Då förstår ja . Men han var alltså nykter en tid men sen trilla han dit igen? Det är en så svår psykisk sjukdom. Tro att jag skulle kunna få honom frisk är så befängt nu så här med lite distans till allt som varit. ? Det är en så.komplex sjukdom på flera sätt. Mentalt, andligt och fysiskt. Skulle lilla ja kunna ställa hans tankar till rätta? ! Han har en pappa som han påstår också är alkoholist o mamman blundar. Det ligger nedärvt i släkten detta. Vill han ta sig ur detta är det helt å hållet med hans egna inre kraft o vilja att förändra allt..o ihop med de som är proffs på detta. Tycker du är jättestark i din sits. Jobbigt att bo så.nära varann hade ja tyckt? Lättare att distansera sig när man inget hör eller vet. Ja går liksom i taket o blir nervig av ett mail då o då. Hade inte kunnat.koppla bort honom om ja fick mer info om hans liv. Hoppas du får en bra dag. Det är du värd!
Helt overkligt ibland
Tack snälla du ? ja det är helt overkligt, han far omkring här på byn och det bara sprutar ångest om honom, alla som inte vet tycker han som är så trevlig och att ja han ätvhekt knäckt, hon lämnade honom efter 1års äktenskap. Men jag försöker hålla huvudet högt ? jag tror vi älskade varann på riktigt, vi gifte oss tom. Men sen blev allt så grötigt, tog nog ett halvår innan jag förstod han drack, sen fick han nåt skumt sms med ett hjärta från en kvinna och sen har det gått på, på det viset tills jag gick. Han bott i eget rum eller i husvagn, och ja ens gränser suddas ut till slut. Men nu vet hans chef, några här på byn. Han var nykter i 4mån, sen började det om när jag gick. Och som jag sagt tidigare, det är inte drickningen som är värst, utan det är vad beroendet och lösningsmedelet gör med hjärnan. Och den låga självkänslan som verkar ligga till grund för många alkoholister. Lyssnade på Lena Philipsson "Jag är ingen älskling" skriven efter uppbrottet från likasinnade, den gav styrka för dagen ?
Så surrealistiskt ens liv kan
Så surrealistiskt ens liv kan kännas ibland. Tuff sits för dig o bo i sån liten by o höra snacket. Usch. Tufft ! Själv är ja trött på mig själv ikväll. Lyssnat på massa historier i poddar om medberoende o tänker varför måste ja ägna mitt liv åt en massa psykologi o analyser o kämpa för o kunna få leva i en relation som inte är destruktiv. Sånt som andra människor får gratis?! Ja vet inte ens hur ja lever ett liv utan o va skadad i mitt sätt att agera i nära relationer. Kontroll, tvång, känna mig behövd, känna livet har mening . Ja blev sån här så tidigt i livet o börjar känna att nu skiter ja fan snart i detta. Ja blir inte friskare efter 15 års terapi till o.från. Innan ja träffade A så var mitt liv på väg åt rätt håll. Tycker mycket fallit på plats. Men uppenbarligen är ja så skadad i mitt sätt till en man än o det gör mig så oerhört ledsen o uppgiven. Mycket tankar nu.
Medberoende
Jag har svårt att se mig som medberoende ibland, det är en sån balansgång mellan att bry sig och vilja hjälpa någon som man älskar... man är bara sån som person och jag tror det är svårt att ändra på, va inte så hård mot dig själv, det är inte dig det är fel på, glöm aldrig det. Det man kan träna på är att göra bra saker för sig själv, då planar det ut lite. Jag kunde tycka i början då jag läste här att det var lite provocerande att man skulle tänka på sig själv och göra bra saker, men jag har gjort det fast det har känt motigt och nu kan jag tänka att allt under den där tiden inte var bortkastad, jag var iväg och bada med barn och vänner, for till stugan, fintade min man och myste till med vin och vänner. Jag vet hur det känns när ångesten suger tag i en, men som ikväll finns den inte där och då kan jag njuta så av den känslan och tänka 2 steg framåt. Jag har sinnesro bönen på väggen i sovrummet, den är snäll att vakna och somna till ? Det kommer att bli bra, vi kämpar vidare och vi är starka för vi vågar visa oss svaga när livet är tufft
Gud ja är lite förvirrad här.
Gud ja är lite förvirrad här. Han skriver till mig på mailen o ja kan kan inte blockera den så ja har svarat fast ja tänkt att vi inte ska höras ! Hur gör man?
Att skriva när han är snäll o nykter är ju en sak men det kan ju snabbt ändras o plötsligt får man ett mail där på kvällen eller natten där han är arg o frustrerad o då är min dag förstörd eftersom det är grova o taskiga ord. Vad gör man när människan inte fattar? Han tycker inte han är så jobbig antagligen. Han ser inte mitt perspektiv. Bara ge fan i o svara på allt?
Fasen vad ja känner mig
Fasen vad ja känner mig upplyft ikväll !! Var på Al-anon o nu fan börjar ja erkänna för mig själv på riktigt att ja vill släppa taget o inser att ja vill tillfriskna själv från mitt medberoende ja haft sen barn. Vem är ja ? Ja vill verkligen veta! Ja vill verkligen plocka fram den person ja är menad att va. Inte den biprodukt ja blivit till följd av en psykiskt sjuk pappa . Känner mig stark !
Morgonsol. Hur svårt det än
Som svar på Gud ja är lite förvirrad här. av Morgonsol
Morgonsol. Hur svårt det än är bör man ta ut avståndet när ens partner är i bruk och missbruk. Inte svara alls. När man hör att de är påverkade lägger man lugnt på luren. Svårare när de står i dörren och har tagit sig in dock...
Ja kan inte ha vägen öppen
Ja kan inte ha vägen öppen för min A att ringa mig. Det är meningslöst. Han förstör bara min sinnesro o sätter mig i gungning. Har bestämt så. Tror det bäst för båda. Ialla fall för mig. Hade aldrig kunnat få de insikter ja börjar få om ja inte brutit. Mitt fokus hade garanterat legat på honom . Så tacksam att ja tar mitt eget värde på allvar. ❤ Ja ska bli min bästis som Ana Diaz sjunger ?
Morgonsol. Du är stark. Man
Som svar på Ja kan inte ha vägen öppen av Morgonsol
Morgonsol. Du är stark. Man måste stå sig själv närmast i dessa relationer. God Jul! ??❤️???
Citadell, tack. Ja men så är
Som svar på Morgonsol. Du är stark. Man av Citadell
Citadell, tack. Ja men så är det! I alla fall ta mina behov på större allvar än ja gjort. Ja ska hjälpa mig själv först. Hoppas du har en bra jul! Mvh
Ja känner mig så ledsen. Hela
Ja känner mig så ledsen. Hela dan ??Ja kan inte blocka min mail. Tryckt på alla tänkbara ställen men ja ser alla mail ändå. Inatt ringde A mig 7 ggr o skrivit 11 ggr på mailen! Det är knäckande att läsa o ja får tunnelseende när ja ser dem i min mailbox. Första mailen var positiva. Sen bara väller nedbrytande ord. Ja kände mig så stark imorse men fan vad han kan knäcka mig! Mitt medberoende gör att ja väljer o öppna mailen. Ja blir skräckslagen på nåt konstigt vis. O tänker att ja " måste" öppna mailen om det skulle stå nåt riktigt otäckt där som ja måste veta. Ja vet ja är nedbrytande för honom som inte svarar på något över huvud taget . Han förstår inte mitt dilemma. Ja känner mig så ledsen
Var snäll mot dig själv
Som svar på Ja känner mig så ledsen. Hela av Morgonsol
Jag läser ditt inlägg och känner med dig, jag känner igen mig själv också.
Jag flyttade tillbaka till honom för att jag klarade inte av kvinnoboendet. Nya löften om en framtid. Nu efter två dagar är vi tillbaka i bråk igen, jag har bett om ursäkt för att jag tappar tålamodet och blir frustrerad p honom. Nu inser jag att han faktiskt inte respekterar mig. Avbryter mig när jag pratat, frågar mig aldrig ngt, bekräftar mig aldrig och tillslut brister det för mig och jag höjer rösten. Jag vill inte mer. Jag vill leva i en relation där jag blir sedd, där mina behov blir respekterade och inte bara omvänt. En man som kan säga förlåt, som kan tänka på någon annan än sig själv.
Var inte hård mot dig själv morgonsol, en relation måste gå bägge vägar om det ska funka.
Du behöver inte ha dåligt samvete för att du inte svarar och hjälper. Du behöver inte må dåligt för hur han beter sig. Jag är övertygad om att du har gjort vad du kunnat och mer än så för att det ska fungera. Han har ingen rätt att låta sin frustration gå ut över dig.
Kram på dig och var förlåtande mot dig själv.
Tack Nora för din medkänsla o
Tack Nora för din medkänsla o tröst.?❤ Ja har gjort allt ja orkat o lite till tills ja satte stopp för ja insåg att ja håller på att pausa mitt nuvarande liv för o gå upp i hans mående o försöka stötta honom. Men han har hela tiden varit dum i perioder o tyckt det varit ok att va elak mot mig när han känt för det. Han kan inte ta ansvar för sina egna känslor. Ja vet ju det! Man skyller inte sitt dåliga liv på nån annan! Ja hade kunnat göra likadant. Skyllt på honom! Men ja har ansvar själv o ja har tagit ansvaret för mig genom att backa. Så ja ska kunna få känna ro o ha energi. Men är man så sjuk som han är då ser han mest sina egna behov och vill ha så mycket att han inte ser mina behov och vad ja behöver. Han kan helt enkelt inte. Men vad ska ja göra åt det! Att han inte kan se det? Inget!! Nu har ja åter förklarat i ett mail hur ja tänker. ( samma som förra gången) men repeterar för honom att vi drar ner varann!! Ja behöver friska människor omkring mig för o lösa mina grejer o han behöver också det. Ja var väldigt saklig o psykologisk. Men förväntar mig inte att han ska ta detta mail bra. Han säkert lika sur för det för att han inte får som ham vill. Ja varit snäll nu för ja har eg. Inte behovet att svara honom. Det är för o visa ja är mänsklig fortfarande (!) Eftersom han tror ja är helt omänsklig som kan stänga av honom helt.
Vad tufft för dig min forumsyster . (Tycker det var så fint uttryckt av dig .) Vill gärna va din forumsyster❤ Ja förstår dig fullt ut. Bli sedd o respekterad är såna grundläggande saker för en fin relation. Detta destruktiva tjafs som blir ger ingenting! Skapar bara avstånd. Det är beklagligt att det blir så. O så lätt o lägga över ansvar o anklaga sin partner ist för o se sig själv. Ja tyckt varit väldigt svårt att se mina fel i relationen med en alkoholist. Därför deras beteenden är alltid sämre än mina. Då tycker ja det är lätt att känna att "äh, mina brister är inte så farliga. Dom påverkar inte honom SÅ negativt. Fast det är ju självförnekande det med. Utan A o min relation har ja heller ingen att skylla på. Ja får ta ansvar för mig själv. O ja vill bli vuxen o frisk i mitt känsloliv. O tycka ja är bra. Osv. Ensam är inte stark. För o bygga mig behlver ja människor. Men trygga o ödmjuka såna. Som inte.mår så dåligt att dom inte kan se saker o ge mig rätt infallsvinklar o utan att blanda in sina egna känslor o bli upprörd etc. Ja Älskar bara detta med att kunna skriva med såna som du här på forumet. O känna att kvinnosläktet håller ihop ❤ Ja får styrka o hopp o växer. Glad du finns här på forumet, Nora! Kram
Fina morgonsol
Vill bara kika in och ge dig
❤️?. Var snäll mot dig och glöm inte det. Det är ingen lek, det är en dödlig sjukdom de har och så den förtvivlade läxan vi har att lära oss. Det är inte lätt men du är inte ensam. Är jätteglad att du finns här med och delar av dina kloka inlägg, tack morgonsol!
Du gör mig glad, Nora.
Som svar på Fina morgonsol av Nora81
Du gör mig glad, Nora.
Han tog mailet på ett normalt sätt ☺ ingen ilska eller sånt.
Ja var på Al-anonmöte ikväll. Bygde på insikter där . Fick energi o skratt. Stärker mig . Ja ska verkligen lägga fokus på mig o mitt liv. Det enda liv ja har o som ja får göra vad ja vill med ☺? Ska bara inse det. O att sluta lägga fokus på hans bekymmer. Dom är ju inte mina !! Löser han mina problem? Nej just det. Så då ska ja sluta tro ja ska lösa hans !
Kram
En bra dag här. Ser med
En bra dag här. Ser med tillförsikt på framtiden..Sakta börjar ja landa i insikten att ja är den ja ska leva med resten av mitt liv o hur viktigt det är att ja gör mitt bästa för mig o min flicka. Livet är ju underbart om ja inte.krånglar till det så.förbannat! Gud ger o Gud tar. Oavsett mina tankar. Acceptera livet. " Lev o låt leva" Låt alla andra männskor leva sina liv.o ja lever mitt. Ja har makt på.riktigt över mitt eget liv . Tro ja har makt över nån annans liv ger mig inget att tänka på. Det är så fall en illusion så fall. Ja vill inte leva i fantasin längre utani verkligheten. Håller på.att vakna!
Härlig könsla
2 steg framåt är underbart, när kraften kommer och man känner vart man vill. Behövs dom där dagarna när man tar 1 steg tillbaka, så har det varit för mig och då är jag så tacksam för stegen framåt för dom räddar upp. Din kamp kommer vara värt det, och ditt barn kommer må bra av det, en mamma som står upp för sig själv ❤
Backen 123 . Ja, skynda
Backen 123 . Ja, skynda långsamt! Men ja reflekterar så mycket så känns som att ja har läget hyffsat under kontroll nu. När ja inte har stress omkring mig och en orolig A som förstör min sinnesro då kommer riktigt bra tankar till mig. En sak i taget. Känna in mig själv o dottern. Planera dagen. Lita på mig själv. Ja gör rätt. Ja vet det. Så nöjd med mig själv !