Ja, ni har helt rätt, Pianisten och Andrahalvlek. Är nog inne i min 3:e fas.
Är inte lika toknöjd och går till jobbet med ett stort smajl längre som jag gjorde för ett tag sen. Har vant mig nu att vakna nykter, men är fortfarande lika glad över det men det första lyckoruset har lagt sig lite.
Tror att jag är inne i nån form av bearbetningsfas.
Lite som vi skrivit tidigare så undrar jag hur mitt riktiga jag ser ut och känner nu när jag inte längre är styrd av alkoholen.
Visst har den stark påverkan på mitt liv än, men inte värre än att jag kan se nyktert på det och tänka: nej, jag vill inte dricka...
Det gäller att inte glömma, det är det som är kruxet.

Hej! Jag tror du behöver skynda lite mer långsamt. Det tar tid innan nykterheten sätter sig. Om jag skulle dela upp min resa i faser så är det typ Fas1: månad 1-3. Fas2: månad 3-6 och fas3: månad 6-9.

Du har varit nykter i drygt 1 månad, det är alldeles för kort tid för att börja tänka ”aldrig mer” eller identifiera dig som ” en som inte dricker” Tyvärr, du måste ha tålamod. Skynda långsamt.

Kram ?

Identifiera sig som nykter jobbar jag med nu som först, efter 10 nyktra månader! Den första euoforin över nykterheten kan lägga sig snabbt, men det kan vara en vanlig skitdag också. Några sådana ska man passera även som nykter. Då tänker man okej, okej, okej, ända tills det känns okej inifrån och ut. Acceptera. Ha tålamod.

Kram ?

Jo, jag är nog lite ivrig. Min dryga månad har ibland känts som evighet och som en sekund samtidigt. Förstår att jag går på jäkligt tunn is än och kommer nog göra det en bra tid framöver.
Brukar ha rejäla toppar och dalar hur jag mår, men nu känns jag mer ”stabil” i humöret. Mår faktiskt riktigt bra. Ser fram emot en vit jul. Sen tar jag det därifrån.
Natti!

Såg att du skrev i en annan tråd härinne men tänkte att jag skriver direkt i din istället ?

Jag har varit med vid ett par st AA-möten online! Det finns massor att välja mellan (städer, klockslag, teman mm mm). Det var jättebra, inga konstigheter. Jag hade inte ens kameran på och sa ingenting, jag bara lyssnade och det är också heelt okej! Prova vetja, du har absulut inget att förlora ? Lycka till!

Tack för ditt svar. Det vill jag gärna prova. Vågar som sagt inte (än) gå på ett vanligt möte i den kommun jag bor.
Bor i en liten kommun där alla känner alla. Jag vet att jag inte behöver skämmas att gå dit för alla är ju i samma båt. Tror att gemenskapen man får på ett sånt möte är nog bra för kampen att bli nykter. Tänker definitivt prova ett online-möte först.
Sen får vi se.

Jag har även varit på ett par stycken "fysiska" möten och när jag väl var innanför dörrarna slappnade jag av men innan var jag livrädd för att möta på någon! Så vansinnigt dumt att behöva skämmas men jag är inte heller riktigt där än, att kunna frontas med frågor..

Prova AA online, tror inte du kommer ångra dig och du är precis lika anonym där som här ?

Bra, Emmy123 att du skriver så.
Tror att jag kommer att behöva stöd av AA framöver. Har använt alkohol som nån form av medicin som tillfälligt tar bort mina symptom på psykiskt dåligt mående. Nu när ”medicinen” är borta så behöver jag nog hjälp att börja läka från grunden. Känslor som jag tryckt undan börjar redan bubbla upp. Kommer att behöva hjälp i nån form att hantera dem.
Då kan nog AA vara till hjälp.

Nu har jag berättat för mina vuxna barn att jag inte ska dricka mer. Jag har tidigare varit lite svävande och sagt att just idag dricker jag inte pga mediciner osv.
Igår berättade jag att jag bestämt mig helt att vara alkoholfri.
Dom har ju sett mig onykter tidigare och det har nog hänt nån gång att dom sett när jag varit ”packad”.
Så skönt att sagt det. Nu vill jag verkligen inte bryta det här för att göra mina barn besvikna.
Jag tror att många tror att dom har varit smidiga och lyckats dricka i smyg men barnen vet mer än man tror.
Jag minns själv när jag var liten och skulle ta en kaffekopp ur skåpet och fick öl över mig. Min mamma stod alltså i köket och drack i smyg( trodde hon).
Kom också ihåg den där löjliga lilla hostningen hon gjorde när hon skulle öppna en öl. Patetiskt.
Vill verkligen inte bli så...

Nu släppte du en tung sten och det kommer bli lättare att gå vidare. ? En väldigt stor fördel att slippa ljuga eller komma med bortförklaringar inför barnen.

Kram

Jag minns när jag berättade för min dotter i våras och det var verkligen en befrielse att få berätta. Det blev mer sant då liksom. Mer på allvar. Inte ett infall eller ett försök, utan på riktigt. Hennes första kommentar: ”Bra, jag tycker mer om dig som du är när du är nykter” ❤️

Jag minns också båda mina föräldrars smygande, inför varandra mest tror jag. Flaskor och burkar i köksskåp och i bilen. Och precis den där hostningen minns jag också! Själv skruvade jag på vattnet högt för att det inte skulle höras att jag fyllde på mitt glas från vinboxen så ofta. Usch, vad patetiskt.

Kram ?

Detta låter som ett stort och bra steg i rätt riktning. Jag har mentalt inte kommit dit men det finns ju inget viktigare än barnen. Mina är tonåringar och här varannan vecka så jag försöker hålla mig "ok" när de är här. Med lite överkompensation när de inte är här.
Nu har du ju tagit ett jättestort steg, kram

Tack Torn, Andrahalvlek och Klokare74 för pepp och kommentarer. Känns så bra att ha tagit steget och berättat för barnen. Som sagt, dom har nog förstått och tyckt att jag druckit för mycket länge så dom blev nog inte så förvånade alls.
Men jag har deras stöd i ryggen och det betyder massor.
Vi klädde granen igår och drack glögg. Alkoholfri såklart. Så mysigt och lugnt.
Ingen stress. Hade det varit för några månader sen hade allt känts helt annorlunda. Jag hade nog fått sug efter första muggen glögg och sen tyckt att det var en finfin idé och knäppa några julöl också och sen, och sen, och sen. Jag skulle vara helt fokuserad på alkoholen och själva ”klägranenaktiviteten” hade kommit i andra hand.
Nu njuter jag av att det luktar gran och hyacinter i hela huset. Jag är mer närvarande än jag varit på länge.
Det här kommer bli bästa julen på länge, pandemin till trots.

Ha en fin 4:e advent alla!
Kram

Jag mår toppen nu. Har mina barn på besök och vi pysslar, bakar och fejar.
Jag känner mig närvarande här och nu.
Vaknar pigg och fräsch och behöver inte undra om jag sagt eller gjort något dumt.
Det enda jag ångrar djupt är att jag inte lyckats hålla upp tidigare....

Att du berättat för barnen. Det ska jag också göra än dag jag känner mig stark och modig, och kan stå ur med skammen. Orka höra vad som eventuellt vill säga. Sen vet jag ju att som älskar mig och att det kommer få bra. Men fint att läsa att modiga du gjort det nu.
Kram ❤️

Hoppas att du en dag vågar och orkar berätta du också. Så värt det. En stor sten föll från mina axlar. Har ljugit och svikit barnen nog nu.
Nu när jag berättat så har jag ännu en anledning att hålla mig nykter. Vill aldrig, aldrig svika mina älskade barn igen.
Dom är så jäkla gulliga och handlar och tipsar om alkohol-fria alternativ till mig.
Dom säger att dom aldrig tagit nån skada av mitt drickande. Mina alkoholproblem eskalerade när dom redan var vuxna och utflugna. Lyckades dricka rätt måttligt när dom var små. Iallafall måttligt när dom var vakna. När dom somnat så kunde jag dricka ostört.
Nu när de är vuxna kan dom ju erkänna att dom förstått att jag druckit för mycket och de är mer glada för min skull att jag tagit tag i det.