Trösten kommer av att läsa här, att läsa om sjukdomen. Jag tror inte heller att jag kommer få ett förlåt, det var viktigare när jag bodde kvar, nu har jag dragit högsta vinsten, jag har det bra. Men jag blir så trött på att vara rädd för honom, fast innerst inne vet jag att det är bra, jag ska inte utmana honom för han är sjuk och därför oberäknelig. Jag skrev ett långt meddelande till honom ikväll, om att jag vet om hans lögner, om att det är jag som borde vara arg över att han lurade mig till äktenskap och hus, att jag är rädd för att säga vad jag tycker för jag är rädd för hans ilska och reaktion. Och det är därför jag tycket han ska fara på behandlingshem för att ta ansvar över sig själv, över oss som står/stått nära. Att hans sista utspel med att slå kryckorna i taket var det avgörande, att nu ger jag upp. Påminde honom om det han förnekar, jag hittade spritflaska just där och då. Men jag vågar inte skicka, det får ligga kvar men det är exakt dom orden jag vill säga som jag inte vågar. Och som du skriver, fokusera på sig själv är bra, men märker förändringen, man har verkligen igen det att ta hand om sig själv. Jag önskar nu bara att sälja hus processen skulle vara igång så jag kan gå vidare i mitt. Kram ❤

meddelande och brev som man inte skickar känns som något bra. Då skriver man för sin egen skull, för att få på pränt vad man känner och tycker. Jag har också skrivit mycket till mitt ex som jag aldrig har skickat. Jag har genom det bearbetat. Att skicka till honom hade inte gett något resultat för mig, det hade bara skapat drama och mera "cirkus". Men just att sätta ord på det hjälper tycker jag. Kram

En fundering såhär på kvällskvisten, kan ni prata om medberoendet med alkoholisten? Förstår A? Jag skicka ett sms till ex:et om att han ska kämpa på, höra av sig om det blir jobbigt och att jag inte hade fest. Tänkte jag kan väl visa lite medmänsklighet, men så nu ikväll kom jag på att undra om inte medberoendefrun var framme där och stövlade sig fram genom träsket som nån j.... riddare ? jag vet inte, eller så var jag bara snäll. Funderade på att sms imorgon och be om ursäkt för att jag la mig i.

Kan också vara empati och en normal snäll omranke att peppa honom och ja... bara höra av dig lite.
Nog för att man lätt hoppar i de gamla ingångna medberoende-stövlarna men jag vill gärna tro och hoppas att man klarar av att bara vara lite snäll ibland utan att för den skull vända ut o in på sig själv för att "hjälpa till" .

Jag vet att jag kommer att få det tufft när min man kommer hem. Gäller att hålla koll på mig själv så jag inte drar på de dör stövlarna eller blir överkörd och klen igen.
Tänker att jag får försöka stå på mig och våra ärlig om hur jag mår och hur jag vill ha det framåt. Oftast är jag en räddhare ?

Ojsan, hoppade från ämnet lite.

Jag tror att du skicka sms för att vara lite vänlig och det är väl okej.
Be inte om ursäkt för det, min vän? Ha det så mysigt ikväll Azalea

Ja så är det nog, att vara lite snäll, peppa och så. Fint samtal igen igår, idag kom han för bit med lite trälappar han fixat. Och då tog jag upp det här med huset, att jag vill ha lös pengar. Föll inte i god jord, men det handlar ju inte bara om mig. Han har brutit ryggen sen 4mån tillbaka, han kommer knappast bli så bra att han kan ta hand om detta stora hemman som det var sagt. Han har ju inte klarat det hittills eftersom hans A blommade upp när vi flyttade dit. Men såklart känns det som om jag är ormen. Då skickar jag ett sms om att han ska vända och äta med oss, att vi är vuxna. Han svarar att jag inte behöver tycka synd om honom. Men klart jag är orolig, skilsmässa, bruten rygg, Alkoholistsjukdommen, sjukskriven och inga pengar. Ja fy och samtidigt beror allt på A......
Tack för ditt svar och din analys, önskar att du får ditt lugn också för ibland vill man ju bara spy på allt. Tyckte inte du hoppade från ämnet för det är ju det där, det handlar om. Att stå fast, vara medmänniska till någon man vet är svårt sjuk till att lägga sig platt och låta sig dras in i djävulsdansen igen

Backen123 hur gick det efter att du hörde av dig o frågade hur det går för honom? Du var lite rädd att du la dig i? Ja har precis svarat min A pga samma anledning. Att visa att ja är mänsklig o har empati. Men veti katten om det var rätt. Inget svar än o tror han blir bara förbannad nu. Trots att ja vet att ja skrivit ett jättebra mail som är sakligt,ärligt och kärleksfullt men inget ont om honom o hans sjukdom o hur han beter sig trots att ja kunnat skriva flera spaltmeter så tror ja sjukdomen i honom kommer tolka detta till något negativt. Då ger upp. Ja svarade endast pga visa honom ja är.medmänsklig. Ja har eg inget behov av att höra av mig. Tror ja gjort fel som svarat efter.rätt.så lång tid nu. Jaja. Ja får se

och känner så igen det du skriver om att han inte tar på sig något ansvar. Det var precis av den anledningen jag lämnade första gången. Allt var mitt fel, enligt min a. Men under mina anhörigtimmar fick jag med mig några meningar som hjälpte mig mycket. Kanske de även kan vara till nytta för dig?
"Du kan inte vinna diskussionen." Att diskutera med en som har A-problem går inte, du kan inte prata förstånd med den personen, går inte att få personen att se någon annan vinkel.
"En person med A-problem spelar på en annan moralisk planhalva". Vi "normala" (som inte har problem) kan inte förstå deras resonemang, för de har en helt annan moral. Därför de ibland kan göra de sjukaste grejerna eller skylla på någon annan/annat när de dricker.
"Du försöker att ta deras bebis, det viktigast de har". Jag ser framför mig en man med en flaska i famnen som han vaggar och vaktar med sitt liv. Vad jag än gör, så är jag chanslös att få bort flaskan. De försvarar bebisen med sitt liv.
Sen tänker jag också på att han kanske projicerar sitt dåliga mående, sitt dåliga samvete på dig. Och helt plötsligt står du i skottgluggen för att ha gjort fel. Kom ihåg att detta är en sjuk människa och att du vet att du inte har gjort fel. Tänk då på mina mantran som jag har skrivit. ❤

Morgonsol det gick bra, han sms igår kväll och erbjöd sig skotta så jag kom på jobbet. Hans traktor är hans nallebjörn, nästan barnsligt. Jag slet med ungar, mat, jobb och städ och han skotta, tom vägar som inte kördes på vintern. Lätt att tappa respekt då ? han är lite för uppåt, antagligen för att han har höjt dosen på nervsmärta medicinen. Men en högre makt var där igen, då tog att husförsäljningen mycket bättre än om han är den där andra. Jag brukar också tänka morgonsol efter jag vridit och vänt, kan det jag gör nu användas i mot mig, inte så gör jag det. Kan det användas emot mig kanske jag gör det ändå för att det är så jävla skönt ? rätt skönt att vara elak ibland, ge igen och rentav sagt använda lite härskarteknik. ?
MalmMia tänker på det du skriver att A har en annan moral, otäckt, har inte läst mig till det men tvivlar inte och även det kan ge lite tröst, dom är sjuka och kan försvara sjuka handlingar. Undra vad dom gör med sina minnen, för dom finns ju där, svek, lögner. Din text gav mig känslan att nu lyfter jag blicken igen, ska inte sugas ner i medberoende träsket. Sov gott era kämpar

Jag läser och begrundar, jag tror också definitivt på en högre makt. Det känns skönt att kunna lämna över och tro att man kan få hjälp. Jadu, vi biter ihop, anpassar oss, går på tå och biter ihop igen, då kan det kännas skönt att ibland få pysa ur sig och då ibland annat med hjälp av härskarteknik. Så gör jag också ibland.
Ja, det med den moraliska spelplanen fick jag höra av vår beroendeterapeut i anhöriggruppen som själv var grav missbrukare. Jag har också funderat mycket på hur en A fungerar, med tanke på fina minnen och efter en rejäl snefylla glömmer A bort hur A betedde sig och allt A sa. Jag tror att det är en stor del av sjukdomen, det gör för ont att tänka på allt fint man missar då blir det ångest och då dricks ångesten bort. Samma sak med elakheter, det gör för ont att tänka på hur man skadar någon man egentligen älskar så det förtränger man ger ångest och då dricks det igen. Vad tror du om det?
Min A har klara stunder också efter sitt nyktra år och vid dessa stunder kan jag nå fram till honom och vi kan prata. Han säger att han förstår mig och ber om ursäkt. I helgen fotade och filmade jag honom när han satt i soffan och sov, det tog kan jag säga. Jag vill att han ska se vad han utsätter oss för, en man med mage där t-shirten åkt upp och den stora magen syns, han har hasat ner och snarkar högt - min härskarteknik ?

Åh vad jag skrattade gott åt ditt fotande. Jag vet när jag använder mig av " härskarteknik" så styrker det min känsla av förakt för personen, försöker undvika för att nånstans långt därinne finns en önskan om att en högre makt kliver in och ger oss tillbaka. Tror jag, jag vet inte längre. Men just dörför vill jag väl inte stänga av helt, men när dom ligger där i soffan så är det lätt hänt att tänka, fan jag förtjänar nåt bättre än det här i mitt liv. Jag lägger just ner lite pengar i mig, hår hud och hälsa, känns skönt. Mannen sa att jaha du håller på att fixa till dig för att du ska ut på banan. Jag behövde inte ens bemöta det ? jag håller med, klart att det måste göra ont som attans att skada andra, och att alkoholen dämpar. Min man vill att vi ska blicka framåt men det funkar inte så, jag måste bearbeta mitt med honom och han måste ta ansvar långt tillbaka innan mig. Vi har för dåligt att stå på eftersom vår relation är ung i sammanhanget.

Det bästa vi kan investera i är i oss själva och visst mår man bättre när man fixat håret och känner sig fräsch.
Jag har laddat upp och kör styrketräning efter jobbet, yoga tillsammans online med dottern och badar vinterbad och bastu med väninnor. Allt detta ger mig energi och är så skönt.
Detta är något jag inte pysslade med innan eftersom orken inte fanns efter all oro och draman och om jag gjorde det så fick jag all tid så många frågor och insinueringar så då pallade jag inte.

Vi är på så god väg att ta kontrollen över oss själva. Jag tänkte på det idag och njöt. Att göra precis vad man vill och när man vill är en go känsla.
Mitt ex babblar ofta om när jag ska träffa en ny..........låter bli att svara på sånt..... har ju redan träffat en!!! Mig själv? och den ska jag satsa på.

Apropå att ta foto på sitt A, jag har massvis får alla möjliga lägen.
Har visat honom nån gång men han blev bara förbannad och det gick inte att prata om det då.
Nu har jag dom sparade tills vidare och använder dom som påminnelse till mig själv om hur det var och varför jag skiljer mig.

Ha det så himla fint ???
Azalea

Nu fick jag skratta till igen, helt underbart med fotona, jag har också ett ? just när t-shirten åkt upp över magen verkar vara mode för A ? Ja visst är det underbart att ge sig själv kärlek, idag laser ( skäggiga damen ett minne blott) och frissa. Hälsoutmaning mån och 10v framåt. En helg med retreat i feb med yoga, tystnad och meditation, sen är pengarna slut, men allt gick till mig. Köpte en skoter till mig och pojkarna och jag vet att allt förminskar mannen men det är hans problem. Vi är rätt bra! Häftigt att du skriver att du träffat dig själv, jag har nog gjort det hela tiden men nu ska jag njuta av det också. Va arg på mannen i eftermiddag av en obetydlig anledning men som bekräftade egot i sjukdomen, och så kommer jag hit och blir glad över att ni finns, att vi kämpar och att det ger resultat. ❤

Så himla skönt vi kan ha det ändå när vi kopplar bort "Det andra".
Det låter ju riktigt mysigt med yoga retreat ? Har aldrig varit på nåt sån men vore roligt att prova på. Vi gör vara hobby yoga efter bästa förmåga, hehe. Men det känns så gott i kroppen så lite rätt gör vi nog.

Kram till dig?Azalea

Jag jag känner lite uppmuntran när jag läser här. Så fint du uttrycker dig Azalea, träffat dig själv. Min A pratar också ofta om när jag ska träffa någon annan och lämna honom. Men det är precis som du säger - nu har jag träffat mig själv och vill fortsätta utforska den bekantskapen. Det går inte med någon som är alkoholberoende så nu är det upp till bevis för maken. Jag har satt stenhårt och kommer hålla det denna gång, om han förstör en dag/kväll/helg till då blir det skilsmässa. Jag tror att den dagen kommer så jag förbereder mig bland annat genom att läsa här. Men jag känner verkligen att jag har fått nog och tänker också göra det lättare för mig och tydligt för maken varför det gick åt helvete denna gång, därför detta "ultimatum".
Bra att vi lägger fokus på att göra bra saker för oss själv, det är vi verkligen värda.

InteMera

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: många av oss verkar ha samma man för mönstret är så bekant, detdär med fotot av mannen med t-skjortan en bit upp över magen är sååå bekant för mig också. Tack för det skrattet, även om det egntligen är rätt sorgligt. Jag har också provat filma honom men han vägrar titta på det och säger att klart han vet hur han ser ut, han fattar bara inte vad som händer med honom när han druckit. Jag har också ”turen” att ha både ett ex och min man som för närvarande har en aktiv, eskalerande period så det är dubbelvinst för mig att försöka hitta balans i mitt liv just nu. Vissa dagar vill man bara ge upp, lägga sig under en sten och aldrig komma tillbaka medan jag andra dagar mår bra och kan skratta åt eländet, som ju inte egentligen är mitt men det påverkar barnen så det ger ju massor med bekymmer i vardagen med deras försök att ändå umgås med sina pappor som ibland går åt skogen. Ni är ett härligt gäng damer här på forumet och jag får mycket glädje och styrka av att följa er liv ”på andra sidan”, tänk vad annorlunda allt kan vara efter det första steget är taget och fokus riktas på ens eget mående! Ha det gott alla grymma! ?

Ja det är skönt när vi kan skratta tillsammans här på forumet, stärker oss nånstans ❤ jag läste din historia och den går inte att jämföra med min, vi har inga gemensamma barn, ingen lång historia. Ändå var det så svårt att gå, jag låg så många nätter och ville därifrån men kände att jag vågade inte säga dom förlösande orden. Sen kom vi till en punkt, han var påverkad av mediciner och jag sa för vår skull, så att vi kan tillfriskna för oss själva, att jag förstör för dig eftersom jag hela tiden lägger mig i.. och det funkade, minns jag grät av lycka och av sorg av att det blev såhär, för det fanns ju så otroligt mycket förälskelse och kärlek och drömmen om ett bra liv för mig, mina barn och oss och så blev det såhär (igen, levt också med beroendepersoner tidigare) dagen D att flytta bad jag några väninnor om hjälp, dom tog över, fick även hjälp av 2 manliga vänner, jag sa stopp dom sa nu rycker vi plåstret. Då gjorde det ont, jag ville ju inte förlora min dröm och mitt hopp. Idag är jag tacksam ? så det jag vill säga om du lämnar försök att ta hjälp till det praktiska, vi medberoende är många gånger inte dom som tar hjälp i första taget men för barn och A är det bra att se, för barnen att andra stöttar och är på "er sida" och för A så späder det på skammen så dom som ska, kryper under stenen gör det. Och så mitt tjat om högre makt , vad det nu är.... men det har hjälpt mig för att när jag ber om hjälp ut i kosmos, säger att jag fixar inte det här så får jag hjälp, tfn samtal, information, tröst, saker jag gruvat mig för löser sig otroligt smidigt och då kan jag släppa för en stund. För det händer mycket dumma saker nu även efter att jag gått. Och jag vill vara tydligen, min resa är lättare, jag gjorde en minivariant i eländet, så va snäll mot dig själv ❤ det kommer en tid sen, och du har din lägenhet och ditt liv med barnen, det ger förhoppningsvis lite sinnesro. För mig blev det en chock och en enorm besvikelse, att nån jag älskade kunde lura mig så förbannat. Att jag tillät mig att bli så lurad, hus giftermål. Att jag inte såg, men här på forumet så här jag lärt mig att gränser suddas ut, att kärleken förblindar att det är inte vårt fel, aldrig någonsin. ?❤

I helgen har jag umgåtts med mannen lite sådär av olika anledningar. Han är annorlunda, dricker inte, försöker äta rätt, tar ansvar med små små steg. Han berättade hur nära det var att han tog bort sig i jul, och jag svarade att jag förstod men att jag inget kunnat göra. Det hade varit hans val. Jag kunde säga att jag älskade mannen jag träffade men beroendepersonen vill jag inte ha i mitt liv. Han är ledsen nu, har förstått att hans ilska har många gånger varit istället för tårar, men inget jag accepterar utan ilskan har gjort så ont. Tårarna är bättre och samtalen. Han medgav att jag är så mycket bättre att uttrycka mig men att antalet ord inte väger tyngre än hans få. Och få se denna skymt av den briljanta hjärna som finns där, va häftigt. Han sa också med tårar i ögonen att han förstod att han ställt till det för mig, med alkoholen och allt så där fick jag min ursäkt. ? han ville vi skulle sluta prata, stanna där. Han ville inte få några förhoppningar utan han vill påbörja sin resa själv, utan mitt surr om behandlingshem. Jag kunde säga att för oss finns inget om vi inte tar professionell hjälp, och kanske inte ens då. Men den där kramen, skrattet, barnen glada vid middagsbordet var fint. Och jag vet det här är inte ens början på något, utan antagligen slutet, men jag är nöjd nu, just nu ❤

Jag vet som du har väntat på detta lilla ord med så stor betydelse. Så härligt att se att ni kunde ha ett fint samtal och att han förstod sin del i det hela. Vad skönt att han vill börja sin resa själv och ta tag i allt, jag håller tummarna att det går bra för honom. Och för er så ni kan ha den kontakt som du vill och orkar ha med glada stunder. SÅ får framtiden utvisa var detta tar vägen. Jag håller tummarna att du fortsätter att må bra och kan få vara nöjd.

Han kom hit igen, drack kaffe. Nu är det inte han jag förälskade mig i, tror jag. Kan inte sätta fingret på vad som är förändrat ? Men så ville han sitta nära, lite fysisk kontakt. Jag svarade med att det kändes obekvämt, ena dagen är det skilsmässa och nu såhär, backa lite. Och det accepterade han.... Åh vad skönt att bo här själv, att inte behöva känna att jag måste göra något. Skulle behöva komma i kontakt med någon som har en relation till en nykter alkoholist