av Kaffetanten88

Kaffetanten88
tis, 2021-01-19 - 08:44

Vet inte vad det är men vaknade tidigare än jag brukar och mår mycket bättre än vanligt. Pigg och glad. Fick även höja den nya medicinen snabbare för psykiatrikern så jag kommer få extra hjälp med hetsätningen. Jag undrar om antabus kan göra så man mår bättre också? Eller är det bara nykterheten som börjar visa sina finare sidor nu? Killen har även köpt någon vitamin som ska höja humöret. Kanske allt tillsammans som blivit bra.

Det känns som en bra dag idag! ??

Kaffetanten88
tis, 2021-01-19 - 09:39

Ett par sakervjag skulle vilja ta tag i är utredning på sonen. Jag vill att han ska få sin intellektuell funktionsnedsättning och eventuella autism diagnos. Så vi lättare ska kunna få hjälp. Efter det skulle jag vilja söka så jag kan få vara sonens personliga assistent. Då kan jag jobba i mott företag så mycket som jag vill/kan och ta hand om sonen utan att ekonomin blir lidande. ?

Kaffetanten88
tis, 2021-01-19 - 14:19

Mår fortfarande ovanligt bra. Känner ett lugn i själen och ett hopp om framtiden. Ser fram emot saker igen.

Antabus har gjort att jag helt släppt tankar på alkohol med. Jag kan ju inte dricka så då tänker jag inte på det.

Suget för hetsätning är mindre och det gör mig så glad.

Men jag är fortfarande lite trött och har svårt att ta tag i saker. Jag hoppas det vänder snart det med. Oroar mig för de fakturor som jag inte tagit hand om. Vet inte ens vart de tagit vägen. ? Jag får väl hem nya med påminnelse avgifter på. ?

Anonym26613
tis, 2021-01-19 - 20:33

Och imorgon har du varit nykter en månad!!! Så bra ???❤??

Och du mår bara bättre och bättre! Är 10 dagar bakom dig och blir så glad och motiverad att fortsätta !! Tack för att du delar med dig ??

Kaffetanten88
ons, 2021-01-20 - 07:19

Tack Miss Mary. ❤ Jag verkar dela med mig av allt här inne. ? Det funkar bättre än AA för mig. Jag har så svårt att öppna mig när jag måste prata. Mycket lättare att skriva. Är så glad att det här forumet finns och att jag har er fina människor som stöttar. ?❤

Kaffetanten88
ons, 2021-01-20 - 07:26

I 2 dagar har för för första gångerna gått upp tidigt och druckit kaffe innan jobbet. Har inte hänt på evigheter. Brukar slänga mig upp när sonen ska ha frukost. Väcka honom, mata honom och klä på oss.?❤ Framsteg! Fast idag är jag trött. Sov dåligt inatt. Vaknade mycket och låg vaken. Funderade ett tag på att gå upp kl 04.? Men det får vara så. Det är ok. På torsdag åker sonen till sin pappa så då kan jag sova hur/när jag vill. ??

Kaffetanten88
ons, 2021-01-20 - 09:37

Tack! ? ❤

Humöret idag är lite mer ångest. Har lite tankar på jobbiga saker. Fick reda på igår att ännu ett barn med en av sonens diagnoser gick bort i epilepsi igår. ? När sonen var 5 veckor fick vi reda på att han i princip har en av de värsta epileptiska syndromen man kan ha. Samtidigt har han en genetisk mutation. Är ca 500 i världen med den mutationen. Ännu färre med syndromet.

Just nu är hans epilepsi under kontroll med 3 mediciner och ketogen kost. Jag vet dock att den kan blossa upp i tonåren igen och det skrämmer mig. Jag försöker att inte tänka på det och leva i nuet men det är svårt ibland. ?

Andrahalvlek
ons, 2021-01-20 - 11:12

Min yngsta dotter föddes svårt sjuk och handikappad. Den resa vi har gjort med henne bara fortsätter och fortsätter, och hon fyller 22 år i år. Som förälder till ett barn med funktionshinder måste man både leva i nuet, för barnen lever väldigt mycket i nuet, och ha god framförhållning med tanke på läkarkontakter, skola, LSS etc. Och man måste hela tiden växla mellan dessa tidsperspektiv, vilket kräver att man håller tungan rätt i mun.

Min dotter kom hem från sjukhuset för första gången först vi 4 månaders ålder. Under de första månaderna bodde jag på sjukhuset med henne, förstås. Storasyster var hemma med sin pappa och att familjen var splittrad var tufft som sjutton. Mina känslor inför det som hände på sjukhuset var enorm oro, skräck, vanmakt, ilska. Varje undersökning som skulle göras på henne rev upp enorma känslor inom mig. Jag var knappt kontaktbar ibland, eftersom jag var nästan paralyserad av skräck. (Periodvis, inte hela tiden.)

Jag fick ett råd av nattsköterska som jag verkligen tog till mig, och som jag har försökt leva efter sen dess. Jag lyckas inte alltid, men 99 av 100 dagar lyckas jag sen många år tillbaka. Hon sa: ”Oroa dig inte över allt som eventuellt kan hända, ta bara ställning till och agera på fakta. Om man oroar sig i förskott finns risken att man oroar sig i onödan, eller så oroar man sig två gånger för samma sak.”

Kram ?

Kaffetanten88
ons, 2021-01-20 - 12:00

Tack andrahalvlek för dina råd och för att du delar med dig.❤

När vi fick syndromet som diagnos kunde den läkaren inte ens säga om sonen skulle överleva 2 år. Nu är han 3,5 år och vild. Han kan inte prata, sitta, gå eller kravla. Men rulla, sprattla och gör massa ljud. Och ögonkontakten har blivit såååå mycket bättre sen kramperna försvann.

Vi bodde nog de första 4-5 månaderna på sjukhus med. Vi fick åka hem några dagar då och då. Vi kunde inget om epilepsi och exet "då maken" valde att gå tillbaka till jobbet ganska direkt efter vi fick reda på sonens diagnos. Jag tänkte inte så mycket på det då men jag stod själv i allt väldigt mycket redan då. Jag tog alla beslut. Höll koll på medicin. Fick övertala maken att nu måste vi åka in till akuten för han inte trodde på mig att det var så illa osv. Jag kände mig otroligt ensam. Sonen hade säkert 50 kramper om dagen och mellan dem sov han bara. Jag matade honom i sömnen. Han sov i princip första halvåret sen vände det lite.

Den som påriktigt funnits för mig var min bästa vän. Han var den jag alltid kunde prata med. Säga vad jag vill till osv. Och nu bor vi ihop. Och är ihop. Det är jag evigt tacksam för. Oavsett bråk ibland så är jag så otroligt trygg med honom och älskar honom så mycket. ❤

Nu blev det en roman igen!❤

Kaffetanten88
ons, 2021-01-20 - 12:14

Kom lite mer ångest idag när förskolan ringde och frågade om jag kan komma på möte idag.

Hon sa inte varför. Så nu kommer jag oroa mig att jag gjort något fel enda fram tills dess.

Det jobbiga med just hon som ringde är att jag har så svårt att läsa av henne. Det är en del i varför jag tror jag kan ha autism. Vissa människor kan jag inte läsa och då tror jag inte att de tycker om mig. Då blir jag obekväm. Det har visat sig förr att de inte tycker om mig och jag har blivit utnyttjad av sånna människor för jag försökt ställa mig in så de ska gilla mig. ?❤

Anonym26613
ons, 2021-01-20 - 14:22

Dessa små mirakel som kämpar och ger så mycket kärlek. Mammas oro går hela vägen till ryggmärgen ❤❤❤

Ännu en anledning att vara nykter. All energi behövs. Samt stabila känslor. Men förstår helt att man vill dricka sig medvetslös för att ta en paus. Tyvärr, som vi alla vet, kommer ångesten tillbaka snabbare och kraftigare än man tror. ❤? Så håll ut ❤❤❤

Kaffetanten88
ons, 2021-01-20 - 16:11

Tänk att när man äntligen är på väg upp ja då ska man sparkas ner lite extra. Ägnat eftermiddagen till att gråta. Skrev ju att förskole-ledaren ville ha möte. Började så bra med gemensamma mål vi satte upp för sonen. Sen kom det...hon började med att ta upp orosanmälan. Hon påpekade att de bara vill hjälpa till och arbeta med mig men de tycker sonen har luktat ibland. (Sonen är i ketos pga kosten, han luktar ibland konstigt. Ja vi kanske borde bada varje kväll men jag har inte mått bra). Det har en i personalen som är allergisk mot hundar och får reaktioner mot sonen då vi har 2 hundar. De har haft kläder där som de tvättat själva men det dög inte längre men hon hade ingen annan plan. Inte mer än vi löser detta tillsammans. Hur? Jag kan inte döda hundarna...vid 2 tillfällen när jag brakade följde mamma en gång och syrran en gång med och hämtade sonen. Nu fick jag sagt att jag måste komma ensam och vänta i hallen. Som min kille sa så var de inte lite hårda och pekade lite mycket på mig när jag mår dåligt. Och det med att komma ensam varför inte sätta upp en lapp för alla i coronatider istället för att peka på en som för 2 veckor sen ville dö...istället för att prata om sonens hygien kanske det vart smartare att fråga hur jag mår, hur det går med orosanmälan, om jag fått hjälp osv. Just nu är jag så nedtryckt och känner mig som världens sämsta mamma.

Kaffetanten88
ons, 2021-01-20 - 16:23

Jag märker att min tråd mest handlar om mitt mående och väldigt lite om alkohol. Men det är utloppet för känslorna här som gör att jag håller mig nykter.❤ Tack till alla er här som orkar läsa och tar er tid att skriva till mig. Det betyder så himla mycket.

Torn
ons, 2021-01-20 - 18:34

Ville bara kika in här och säga stort grattis till 1 månad! ? Du har ju haft det väldigt tufft och kämpat järnet utan att ge upp. Riktigt bra jobbat!

Kram