Jag har lovat mig själv att vara nykter i 2 månader nu för att se om jag mår bättre. Jag har aldrig varit nykter längre än 2-3 veckor i sträck senaste 12 åren, oftast mindre än så, 3-5 dagar som oftast.
Sista 5 åren har jag druckit så mycket jag kan så ofta jag kan. 50-60 standardglas i veckan, med perioder på 3-5 dagar med total återhållsamhet för att sedan gå på igen. Dricker bara kvällar och helger men känner att förmiddagarna börjar påverkas så vill testa att göra ett rejält avbrott innan det påverkar jobb och andra saker för mycket.
Jag dricker av en jävla massa olika anledningar, mest för att det är gott och roligt men även för att få tyst på surret i skallen då det är mycket på jobbet eller i livet som pågår, eller för att döva ångesten, döva skammen från tidigare fyllor då jag gjort bort mig eller inte minns vad jag sagt. Jag dricker även för att känna ruset, glädjen, känslan då allt släpper. Jag dricker för att det är socialt. Är social även utan alkohol, men det är klart att det hjälper ännu mer. Jag blir glad av att dricka, aldrig arg eller våldsam, men det får andra konsekvenser i längden och nu vill jag testa att vara helt nykter i 2 månader som sagt för att se hur jag mår efter det.
Förhoppningsvis mycket bättre! Och en vilja att fortsätta vara nykter. Annars vet jag inte vad som skulle hjälpa?
Jag har bett läkaren om Campral då jag vid tidigare försök inte klarat längre än 2-3 veckor och då tyckt att jag "mår bra igen" och att "så farligt var det inte sist". Jag känner också efter 2-3 veckors nykterhet att allt blir så jävla tråkigt, så jävla jävla tråkigt. Vissa kvällar och helger sitter jag i soffan och hittar inget att göra, inget att kolla på, ingenting att göra. Jag tycker att tillvaron blir skittrist utan alkohol.. riktigt jävla pisstråkig.
Jag hoppas i alla fall att Campralen kan hjälpa mig med att minska suget. Är inne på dag 4 med Campral nu och känner ingen större skillnad ännu. Jag har varit nykter 5 dagar och det har gått bra ända fram till idag. Idag har jag känt ett enormt sug och rastlöshet. Känns som att det inte finns något jag kan göra för att bli av med känslan.. (förutom att dricka då, men så lätt ger jag mig inte den här gången)
Jag skriver mest här för att få ur mig något, kanske det är skriva här som hjälper mig mot rastlösheten.. vem vet. Jag har försökt förr och misslyckats, men den här gången är det mer på riktigt. Det börjar få för stora konsekvenser att fortsätta dricka och det är så mycket i mitt liv som är bra nu så jag har verkligen motivationen att göra det här nu och förhoppningsvis klara av det!
Trevlig kväll och glad påsk!