Tack för era kommentarer @andrahalvlek @torn @varafrisk @sisyfos
Jag tar dem till mig var och en och har ägnat helgen åt att begrunda det ni skriver. Det är väldigt värdefullt med riktiga inspel och inte slentrianmässiga- ja ni vet var jag menar. Har tänkt på allt från andrahalvleks påskpynt och torns lust- eller inte. Att det tar tid att komma ikapp.
Igår gjorde jag ingenting. Jag kände mig i det närmaste sjuk så jag vet inte om det var baciller eller bara återhämtning som gjorde aktiviteter omöjliga att utföra. Men det var skönt. Idag har jag gjort det jag känner för (grejat med mina rabatter) fram till eftermiddagen sen har jag höneblundat och lyssnat på bok. Slappar-rummet taget i besittning.
Jag må verka hyfsat normalkompetent när det kommer till att ansvara för diverse saker men när det kommer till mig själv är jag inte riktigt där.
Idag har jag sett över kommande vecka och bestämt mig för att endast jobba halva dagar. Har blockat kalendern från klockan 12- måndag till torsdag och fredag har jag stängt för alla möten.
Jag ska säga till min chef imorgon att nu har jag varit förkyld tre veckor- det betyder med säkerhet att mina helger inte räcker för återhämtning, så jag kommer att korta av dagarna fram till semester för att ledigheten ska bli bli just ledigt.
Så det känns som en plan. Vill återigen tacka för viktiga inspel och för att ni förstår att det här är en sorts brist som jag och flera av oss har och som i grunden handlar om att känna sina egna begränsningar- INNAN de är överskridna.
Ett långt lärande, kanske närmar jag mig, med er hjälp. Vacker sol ser det ut att vara från min utsiktsplats- soffan! Kram.

@Se klart Det låter som en toppenplan! Det är värdelöst att köra ända in i kaklet innan man går på semester. Sista veckan MÅSTE man ta det halvlugnt om man ska ha behållning av sin semester.

Kram 🐘

PS. Jag har idag cyklat tre mil, badat iskallt, diskat och tvättat. Men påskpyntet står kvar 😂 Bara för att får det stå kvar till midsommar! Precis som @Torn sa, man skadar sig knappast på kycklingarna 🐥

Tack för pepp @torn och @andrahalvlek
Jag nådde inte riktigt ända fram idag men en bra bit påväg. Mitt mindset inte minst.
Insikterna står och trängs i mitt huvud. Jag vet ju hur man GÖR. Sen händer det saker på jobbet och människor kan säga ”men det är väl bara att stänga av” men det är inte riktigt så- bara.
Är ensam hemma ikväll, då lyxar jag med: yoghurt och jordgubbar och knäckemackor till middag. Och Netflix hela kvällen.
Kanske ett bad. Stängt vinds- och källarkontoret- alltså jobb.
Börjar mycket försiktigt känna en liten glädje över små obetydliga saker. Åt rätt håll alltså. Kram 🌱

@Se klart Det är verkligen inte så bara. Kommer man till en viss gräns blir hjärnan som ett självspelande piano. Riktigt läskigt.

Jag tror att enda sättet är att göra som du gjorde - frigöra tid då man slipper en massa intryck och fatta beslut. Det tar mest energi. Ibland kan jag känna: Nu tar jag inte ett enda beslut till! Inte ens vad jag ska äta typ.

Djupandas är jävligt bra! Man ska komma ihåg att ta till det verktyget bara. Jag och ett gäng kollegor brukar påminna varandra: ”Andas, andas, andas”. Bara att någon ser ens stress och visar omsorg lättar stressen.

Kram 🐘

@Se klart skrev:"Insikterna står och trängs i mitt huvud. Jag vet ju hur man GÖR. Sen händer det saker på jobbet och människor kan säga ”men det är väl bara att stänga av” men det är inte riktigt så- bara."
Nej det är verkligen inte så bara. Jag tänker nu att jag kanske alltid har varit en sån som behöver lite tid att sortera. Att verkligen förstå och förstå på djupet. Absolut en styrka med det gör en också lite skör. ”Insikterna står och trängs i mitt huvud” var en sån bra bild för jag tror verkligen att det har varit så för mig ett tag. Nu börjar det falla på plats och jag sover bättre igen och hjärnan kan sortera. Skönt!
Jag vilade verkligen i helgen och tönk, allt ordnade sig ändå - nja inte städningen men vi fick mat på bordet och någon annan tänkte och planerade. Så skönt för jag vilade verkligen. Oerhört välbehövligt.

Tack @sisyfos för dina tankar.
Jag tror detta är nykterheten 2.0 för mig- att gå till botten med min ”läggning” att det blir så mycket att jag blir fartblind. Jag GLÖMMER bort hur man tar det lugnt. Jag vet hur det är att ligga i soffan och läsa- men att göra saker i lagom tempo utan att hela tiden känna att jag ligger på minus.
Periodvis i nykterheten har det gått rätt bra. Det har varit pauser. Ganska många. Paus efter två timmars jobb. Paus vid lunch. Det hjälper mig att sortera och vara koncentrerad.
Men perioder som nu- då tappar jag bort mina pauser och alla rutiner. Då jobbar jag i ett sträck fast jag vet SÅ VÄL att det inte är bra. Så det läget är svårt att röra sig från.
Betyder att jag behöver undvika att hamna där.
Idag har jag bokat om första mötet och bokat av det andra. Det har givit mig en lugn morgon som är helt nödvändig.
Jag kan dessutom och förhoppningsvis ta mig an dagen med bättre fokus.
Jag testar mig fram.
Något som jag upptäckt är väldigt värdefullt är att min man har extremt varsamt sätt med mig när jag har så här mycket. Noll krav eller förväntningar. Han fixar lagar mat och ordnar allt praktiskt. Det är hemskt skönt att han ser och gör.
Jag ska försöka vara rädd om min dag idag! Kram 🌱

Hej kompisar,
Idag har som ofta varit en hektisk dag men denna vecka har jag varit noga med mina pauser. Ofta och i liggande position. Det har hjälpt mig att varva ner. Jag mår bättre.
Idag avslutade jag ett möte med en jätteduktig medarbetare. Jag avslutade med att berätta vilken fröjd det är att jobba ihop, vad hon betyder, hur viktig hennes energi och kompetens är för gruppen.
När jag avslutat mötet gjorde jag något knäppt- hittade en avslagen flaska nosecco i kylen, hällde upp ett glas, tog en skål jordgubbar- och la mig på soffan.
Vet inte om jag ska skratta eller gråta åt mig själv men jag behövde känslan sv skolk. Nu ska jag göra allt i min egen takt resten av dagen. Köpa takeaway, duscha i min modena dusch. Ringa mamma.
Jobba lite grann. Kanske.
Jag njuter av att vara mer i balans och känna glädjen skjuts upp små skott ur marken. Det är vad stressen gör med oss. Gör det omöjligt att glädjas bara över att få finnas till. Kram på er. 🍀

Tänk vad jag skulle vilja ha en chef som du! Tycker generellt att man får alldeles för lite beröm och att det här med gruppen är så viktigt. Det är inte alla chefer som ser och förstår det.
@Se klart skrev:"Vet inte om jag ska skratta eller gråta åt mig själv men jag behövde känslan sv skolk."
Haha, jadu den där känslan är nog jag också ute efter ibland. En del i mitt drickande har nog velat ha den känslan. Men perfekt att skapa känslan med både vila och alkoholfritt och jordgubbar.
Ja stressen gör mig ledsen och nedstämd. Och en känsla av otillräcklighet infinner sig.
Det vilar vi oss ur nu SeKlart!

God förmiddag!
Gruppen är allt @sisyfos
Kolla på oss här vad vi åstadkommer med hjälp av varandra.
Ju mer trygg jag blir i livet- och inte MINST i nykterheten, ju mindre rädd blir jag.
Slutat vara rädd för att andra kan mer än jag- vilken tillgång. Är inte rädd för andras kraft- den är enorm om man vågar kliva åt sidan. Efter denna enormt intensiva vår har jag ändå tillskansat mig erfarenheter genom att jobba så grundligt genom vissa projekt. Idag flyger jag lite. Det är fredag. Jag är utvilad efter en planerad försovning.
Jag var ute med vänner igår på restaurang och hade så kul! Sen måste alla ändå gå hem tidigt så det passar mig.
Har massor att ta igen som fått stå åt sidan (svara på Mail, raka benen och pyssla om mamma) men just nu njuter jag en stund av vad jag har klarat.
Det här med att inte vara rädd- varken för andras kraft eller den egna. Det är en spännande och ny tanke.
Njut av dagen och heja Sverige! 🇸🇪

Plockat in årets första bukett poiner. Och ett par blyga luktärter, matt-svart akleja och några blad från kaprifolen som blommar sin sista suck. Nu börjar det!
Läser runt här hos alla i mitt ”gäng” eller squad som ungdomarna säger. Tänker på hur annorlunda våra liv har blivit. Första sommaren var den första nyktra för några av oss. I år liksom sitter stegen- som svåra kombinationer på aerobics- som plötsligt går lätt, när man sätter det.
Jag tänker på hur mycket livsglädje som forsar runt här.
Jobbigt och kämpigt är det också. Livet alltså, ibland och hårdare villkor för några än för alla. Det tänker jag är viktigt att komma ihåg. Psykisk ohälsa, djupa depressioner. Det är sjukdomstillstånd som kräver god vård. Men all annan små-ångest och mini-depp, trötthet eller trassel med relationer. Krymper som en ulltröja på 60-gradersprogrammet i nykterheten.
Vill bara säga att när jag sitter i solen och dricker kaffe och äter biggaråer så tänker jag extra mycket på er, just idag.
Kram!

@Se klart skrev:"Tänker på hur annorlunda våra liv har blivit. Första sommaren var den första nyktra för några av oss. I år liksom sitter stegen- som svåra kombinationer på aerobics- som plötsligt går lätt, när man sätter det."

Ja, så är det. Allt man övar på blir man bättre på. År två som nykter är lite magiskt, precis som ”di gamle” säger. Man har inte längre den akuta risken att hantera, man kan istället jobba med andra sidor av sig själv. Lära sig lyssna på sina behov och jobba förebyggande. Vi tränar på!

Kram 🐘

Tränar varje dag @andrahalvlek, om nån undrar vad som hänt med mitt insomnade sats-kort.
Druckit mitt kaffe, gått min morgonrunda i trädgården. Nu drar jag straxt igång en intensiv arbetsdag men snart lite långhelg och ledigt.
Haft en underbar helg med- hör nu- bad varje dag! Nåt har hänt med mig. Jag som badar en gång/år eller med barnbarnen om jag måste. Kvälldopp i den lyx det är att ha badrocksnära till bryggan.
Har kopplat bort allt som har med jobb att göra denna helg. Vilsamt. Lagat enkel mat. Gullat med mina plantor som verkar trivas. Pratade med min man igår om de tre värsta rädslorna med att bli äldre: bröstcancer, tandlossning och alkoholdemens. Alla tre kopplade till alkohol, eller förhöjda risker med fortsatt drickande. Även om jag vet att pinfriska elitidrottare också kan drabbas. Men att göra vad jag kan för att hålla mig frisk känns bra. Ut och njut av dagen nu!

Ja @andrahalvlek, kvällsdopp har blivit mitt swimstreak i väntan på lusten att springa, idag kände jag den i ena tån men det gick över, tror jag behöver stöka undan jobb-massiva bergspasset först för att lusten ska komma över mig. Jo, jag vet att det bara är att ”göra” men det är så mycket jag bara ”gör” just nu så det räcker.
Idag har jag tagit ett stort steg vad gäller sniglarna och det är att jag börjat hugga huvudet av dem.
Snäckorna kastar jag i skogen men de där sniglarna orkar jag inte gulla med.
Dock har de blivit mkt färre efter mina konsekventa raider.
Idag gjorde jag en @andrahalvlek och tog mig en höneblund som varade 2 timmar! Mitt på dagen. För ovanlighets skull inte så mkt möten, vaknade av en stackars medarbetare som undrade om vi skulle ha avstämning som planerat... Å andra sidan har jag jobbat fokuserat med en viktig presentation ikväll.
Så jag är ikapp.
Jag hade gärna varit med på mötet idag men jag vågar inte lita på att jag vet hur jag gör mig anonym. Inte så viktigt kanske, men på något vis är det det.
Imorrn bitti tidigt in till stan för arbete på kontoret. Sen är det inte så långt kvar innan ett par veckors ledighet. Inte klokt! Ska bli ljuvligt.
Kram och godnatt på er!

Bad - jag tog mitt första utomhus bad förra helgen. Känslan när man simmar ut är obeskrivlig. Det är en sån njutning och just det där lugnet är en förutsättning för att uppleva njutningen i att kyla ner sig på det sättet.
Låter som att du återvänder till lugnet. Visst är det skönt.

Lugnt ser det inte ut på ytan men du har alldeles rätt i att jag inombords simmar ditåt. Idag har jag varit i stan, lång dag med möten, lunch med kompis, middag med syskon-familj, träff med mamma. Straxt ”hemma” på landet igen. Obönhörligen närmar sig någon sorts ledighet- första veckan blir lite uppsamling av diverse smått jobb och så häng med barn och familj. Sen är det pappas kvarlåtenskap (låter hemskt) men sortera och fixa med det som måster göras under juli månad.
Tar förstås inte hela månaden. Därefter ledigt igen. Nästa vecka är det dags för andra vaccinationen och jag och min man pratar om att hälsa på vänner i Italien. Men är högst tveksam ändå. Vi blir nog hemma men funderar på att istället boka in en vecka i september. Antingen vandring norröver. Eller i Europa, där värmen dröjer sig kvar. Ser himla mycket fram emot att resa som nykterist faktiskt! Tänk att vakna vrålpigg i en fransk by? Måste vara ljuvligt!
Sitta på en balkong om kvällen och läsa.
Återigen har det varit otaliga kvällar, särskilt när jag är ledig, då alkoholen varit rätt så måttlig. Det var aldrig min akilleshäl. Utan det har varit vardagens ackumulerade stress som fått mig att tippa över.
Det blir spännande att resa utan den ständigt molande grund-stressen.
Försent för dopp när jag kommer fram men tar igen det imorgon bitti då jag tänkte ta sovmorgon.
Hoppas ni alls haft en fin dag’

Kikar in och blir glad. Härinne känns det så stabilt. Ja de e ena otäckingar de där mördarsniglarna. Nästa steg är att lägga dom tillsammans med lite snigelgift så kommer andra och mumsar i sig, sedan dör de oxå. De är ju kannibaler dessutom, hva. Ha det bäst, Jullan