@Andrahalvlek Tack 😊 Ja det ska bli så himla spännande. Antar att jag kommer följa mitt vanliga mönster. Ett par månader panik över allt jag inte vet och inte kan. Sen när jag har fått kontroll över det följer ca 1,5 - 2,5 år i intensivt verksamhetsutvecklande flow. Under den tiden samlar jag på mig frustration över tveksamheter jag inte kan förändra. Så kommer dagen när det inte går att utveckla så värst mycket mer. Frustrationen över icke-progressionen börjar väga tyngre än tillfredsställelsen över de delar som gått att utveckla. Rastlösheten gör sig gällande och jag lyfter blicken. Vilket hittills har resulterat i att jag gått vidare. Jag väntar fortfarande på att ”hitta hem”… Att trivas så bra någonstans att man kan leva även med sådant man inte kan förändra…

@Mirabelle G-S skrev:"Jag väntar fortfarande på att ”hitta hem”… Att trivas så bra någonstans att man kan leva även med sådant man inte kan förändra…"

Så fint men sorgligt uttryckt. Verkligen spot on.

Kram 🐘

Midsommarafton… Att det är en helg då många dricker mer än vare sig de själva eller omgivningen mår bra av märkte vi inte av ett dugg. Alla telningarna hade bestämt sig för att gå på någon high tech bio tjofräs tillsammans, så gubben och jag var plötsligt fria och lediga. Dejt på stan och indisk restaurang blev det 😊

Imorse vaknade jag pigg som en mört och slog på TVn för morgon-nyheterna. Istället möttes jag av en blå björn som väsnades på högsta volym 😳 Tätt följt av gubbens halvsovande grymtande. Men den blå demonbjörnen från helvetet var ju så erbarmeligt högljudd, så inte kunde jag uppfatta ord av vikt och värde i gubbens grymtningar 🤷🏻‍♀️ ”Men DUUUU det är en BLÅ BJÖRN på TV!!! Varför är det en BLÅ BJÖRN PÅ TV??! Jag vill INTE SE nån blå björn! VAR ÄR NYHETERNA??!!!” Vrålade jag ikapp med björnen. Grymt grymt mutter morr… hördes det från gubbens sida. ”Men HERREGUD vad ÄR det här ens??! Ska det föreställa barnprogram? Ungarna blir ju HELT SLUT I HUVET av det där! Jävla tondöv BLÅ BJÖRN på uppåttjack!” Brölade jag vidare. Har man en blå björn att överrösta så har man… Då behagade gubben vända på sig och meddela att det var snortidigt på morgonen och nyheterna hade inte börjat än. Ahaaaa… ”Men… men… jag är ju vaken… NU?” Sa jag. ”Jaaaa… jag också… uppenbarligen” sa gubben ”Tittar du på det där, eller får jag sänka ljudet?” Åhhhh… just ja… volymkontroll… Sånt kan man ju använda sig av 🤪🙄🤦🏻 Jag tror min man hade ett sånt där mentalt Gud-ge-mig-styrka-moment där i sängen faktiskt…

Håhåjaja… Den tredje spiknyktra semestern börjar ligga på sluttampen. Än är det tid kvar att bara slappa och ladda batterierna, och det är verkligen dags. Mycket av semestern hittills har gått åt till att packa ihop, sortera och organisera allt eget material jag hade på jobbet. Att byta jobb är litet som att flytta 😜 Och så har jag förberett mig inför nya jobbet. Annan inriktning än det jag sysslat med senaste åren innebär att plöja en hel del litteratur, samla och skapa nya material osv… Men liksom Rom inte byggdes på en dag, så byggs inte en hel undervisningsrepertoar på en sommar. Klar för stunden, men ljusår från att vara färdig. Nu lutar jag mig tillbaka och litar till processen. Men först vila. Utan sällskap av alkodjävulen. Kram till alla forumvänner!

Spännande med nya jobbet! Jag lever fortfarande efter ”läsår” och för mig ger hösten en enorm känsla av nystart på allt möjligt. Mest träning och sundare leverne, men nu i höst börjar jag ju med andra arbetsuppgifter också. På måndag ska jag återerövra min plats PÅ jobbet. Nu är jag vaccinerad och redo. Känns lite märkligt, men allra mest skönt. Jag gillar mina rutiner, mår bra av det. Och jag uppskattar mitt hem mer om jag inte är hemma hela tiden.

Kram 🐘

Spännande! Hoppas nya jobbet ger lagom med utmaningar och är kul.
Låter lite trist att så mycket tid av din semester går åt till jobb, men det är ju skönt både att avsluta och att vara förberedd. Stort lycka till

@Andrahalvlek Jag har alltid älskat hösten, just för att det ger en känsla av nystart, nya möjligheter och utmaningar. Även under åren jag varken gick i skola eller jobbade i skola nalkades jag hösten med ivrig förväntan. Jag har mött få som är lika förtjusta i hösten som jag. De flesta brukar gilla våren. Jag ger inte mycket för våren. Den är ett race mot klockan för att knyta ihop alla lösa ändar och manglad, tumlad och tilltufsad kräla över målsnöret till semestern 😂 Lycka till med återerövrandet!

@Sisyfos Tack 😊 Just i början är utmaningarna inte så lagom, utan rätt överväldigande. Men ett par månader in i gamet kommer utmaningarna ligga på en nivå som förhoppningsvis håller mig alert och intresserad. Jag är en sådan där som fort blir passé om jag inte är litet lagom nervös… Egentligen kanske jag inte skulle ägnat så mycket av semestern åt jobb, men en god grundstruktur kommer spara mig åtskilliga timmar planeringstid varje vecka sedan under terminen. Så jag investerar egentligen i min framtida stressnivå 😊

Här sitter jag och djupandas… Eller försöker iaf. Är all in på nya jobbet och har i vanlig ordning dragit igång på alla växlar samtidigt. Ska man ur sin komfortzon så ska man. Invand, tvärsäker i min roll och uttråkad lär jag inte bli inom en snar framtid iaf. Kanske aldrig, för det verkar finnas ytterligare spår att ge sig in på när man har kontroll över basen sas. Det börjar alltså bra, och jag är nöjd med mitt beslut att gå vidare i arbetslivet, om än litet lätt panikslagen. Men det är nu jag måste passa mig, så jag inte hemfaller åt vinets lockelse. Det tycks att det är i utvecklingszonens skallrande knän längtan sitter… Nåja. Jag är ju en sån som inte dricker, så det blir ju inget av med någe vin. Ett varmt bubbelbad, däremot, det kan aldrig skada. Kram på er alla ❤️

Anonym26613

Kram tebax 😘
Jag kan tänka mig att man vill göra vad som helst för att stilla tankarna. Alltid när jag byter jobb så hör jag mina tankar och alla ljud från omgivningen som repeat på kvällen. Blir galen av att "aktivt tänka" när inget går per automatik.

Men det finns ju något bra i det hela. Nämligen att vi får vara nyktra och oss autentiska själva under processen. För vi dricker ju inte längre ❤💚❤💚❤

@Miss Mary Poppins Prexis! Att aktivt tänka varje sekund, för att inget går per automatik… Man hamnar i högvarv deluxe. Men men, gammal och världsvan som man börjar bli, så vet man ju att tillståndet är övergående. Poletterna trillar ner och autopiloten tar över hundgörat iaf, och resten systematiserar och effektiviserar man vart eftersom. Den livskunskapen, att ”upp och ner och kom och hjälp mig” inte varar för evigt skyddar rätt bra mot vinets lockrop. Och som sagt, det är våra rakryggade, autentiska jag som går igenom processen. Det ger faktiskt en extra kick 😊 Kram

Ja, hoppas du kan ta det lite lugnt också Mirabelle, tid för reflektion. För mig är det då den verkliga utvecklingen sker. När jag springer utan att andas blir en del gjort, men jag är så mycket bättre på att skapa strukturer och planeringar som sparar tid i längden. Låter bra att du verkar nöjd med nya jobbet. Bromsa i tid också om det behövs. För mig är det just nu för mycket och ingen ordning, men jag dricker inte längre, så det får bli till att skapa lite ordning helt enkelt!

@Sisyfos Ja ett nyktert jag lyckas definitivt bättre med att skapa ordning i oredan. Jag är rätt bra på att ”intensiv-vila”, liksom verkligen vegetera, för att komma i balans under intensiva perioder. Även att prioritera, fokusera och släppa allt som inte är livsnödvändigt. Men det hänger på nyckelordet ”perioder”. Att hålla samma takt långvarigt är inte hållbart. Det är då man måste kunna skita i saker och ting a’la good enough, det blir som det blir. Den konsten har jag dessvärre inte lärt mig än. Kanske lär jag mig det nu. Plötsligt så händer det, brukar de ju säga…

Här sitter jag och är så lättad att jag bara vill gråta. Det är inte min historia att berätta, utan den tillhör min man och ingen annan. Med hänsyn tagen till hans integritet kan jag alltså inte uttrycka mig annat än kryptiskt. Men under drygt tre år har ett mörkt hotfullt moln hängt över huvudet på oss, skapat skräck, förtvivlan, vanmakt… Nu i veckan drogs situationen till sin spets, och vi förlikade oss med värsta tänkbara utgång, vilket förmodligen hade lett min man rakt ner i depressionens suicidtankar igen. För att inte lägga sten på berga-börda på min man har jag väl mest bitit ihop under de här åren och uthärdat i inställningen ”Vad som än händer så fixar vi det här, bara vi håller ihop och håller ut”. Men jag har fasen inte haft någon blekaste aning om hur det faktiskt skulle gå till. Nå, iaf så kom kulmen nu, point of make it or break it. Och det blev inte break it. Otroligt nog. Det är helt osannolikt, men det verkar som att allt kommer att ordna sig istället för att rasa samman. Månne det var Jesus som ingrep… Han är den ende jag kunnat dela bördan med under den här tiden. Det har varit tungt, så tungt, och så otroligt frestande att dricka vin för att lätta på ångesten. Särskilt under alla sömnlösa nätter. Och nu… Poff. Hotet undanröjt. Vi kan andas igen. Nu har jag dundrande huvudvärk och är helt lealös som en trasdocka. Men min själ sjunger. Och jag är fortfarande nykter. Inget som skaver kan störa min själsfrid i detta nu.

@Mirabelle G-S Din enorma lättnad känns ända hit till mig. Massor av kramar till både dig och din man ❤️ Det måste vara hemskt att stå bredvid, vilken enorm hjälplöshet.

Kram 🐘

Hmm… Full rulle in i terminen och hög arbetsbelastning… Inser att en del av mina manliga kollegor luktar ”fylla igår kväll” mitt i veckorna. Vissa av dem så stressade och pressade att de nära på roterar ur sockorna. Andra skönt loja personer, utåt sett iaf. Kanske är det snarare uppgivenhet. Jag själv börjar hitta någon slags rutin för att hålla näsan ovanför vattenytan. Fast det krävs ju inte mer än en konflikt av den knepigare sorten mellan elever, eller ett par oroliga vårdnadshavare att hålla uppdaterade, för att det ska spricka helt. Good enough och inget vin, är min linje. Det första är svårare att hålla än det andra. Såhär i efterhand har jag svårt att förstå hur jag någonsin försökte stresshantera med vin i mitt soffhörn. Jag kan fortfarande vara så uppskruvad att det kryper i hela kroppen och jag inte kan sitta still. Längtan efter att döva finns där, men ingen villfarelse om vinets förlovade lugn. Kanske hade jag verkligen på riktigt fått nog då när jag bestämde mig för att bli ”en sån som inte dricker”. Nåja, fredag kväll och paltkoma efter en halv pizza. Jag sitter någorlunda still. Kram på er!

@Mirabelle G-S Man har verkligen helt nya glasögon på sig numer. Jag ser hela tiden personer i min omgivning som nog dricker för mycket för sitt eget bästa. Jag har också varit där. Syntes det lika väl på mig? Minns att jag hade skräck inför att lukta bakfylla. Total skräck.

Skönt ändå att du har så mycket rutin att falla tillbaka på. Det är tufft i skolans värld minst sagt 😞

Kram 🐘