@Charlie70 Jag har nog blivit snäppet mer initiativrik som nykter. Framför allt orkar jag mycket mer. Idag dansade jag linedance i tre timmar (SÅ roligt 😍) och sen åt jag lite snabbt (rester) och chattade i två timmar. Mår helt okej, inte alls slut varken mentalt eller fysiskt.

Tricket är nog att göra saker som GER energi i första hand. Saker man själv har valt. Saker som kan göras eller avstås från om orken tryter.

Kram 🐘

Ja du är jättefin inspiration. Jag börjar tänka på dans nu… och har anmält mig till volontär på Mind. Ditt liv smittar. Tänker på dig extra imorgon med anledning av nya jobbet. Kram min vän, det blir BRA! 😅

@Se klart Åh, vad roligt att jag kan inspirera dig ❤️ Och Mind behöver en massa volontärer! Så viktig arbetsinsats som du kan göra ❤️

Jag har dansat i tre timmar idag (med pauser) och just där och då var min skallen helt slut. Minst fem danser var jag med och tragglade på, och jag fick till det hyfsat (till 70 procent). Flera andra klarade det sämre, och då ramlar jag in först på det tredje träningstillfället och det oroade mig en del innan. Det är ändå minst 8 år sedan jag tränade linedance senast.

Nu efteråt är jag helt varm inombords ❤️ Det var så roligt att jag bara vill ligga här i sängen med ett brett leende ett bra tag. Många steg blev det också! Vet inte exakt, men åtminstone 8.000 steg. Man nöter ju mycket koreografi i början och då är inte stegen så effektiva kanske.

En ny dans per gång, och sen repetera tidigare danser. Idag var det fem nya danser för mig - jag hoppade på både nivå 1 och nybörjare direkt. Valuta för pengarna 😉 Det finns en nivå 2 också, men då blir det dans i fem timmar i sträck och det blir nog för mycket. Jag blir mer trött i hjärnan än i kroppen.

Kram 🐘

Tack @Sattva och @Se klart för att ni tänker på mig första jobbdagen. Har drömt massor i natt. Att allt som kunde gå åt helvete gick just åt helvete typ. Min hjärna är en dramaqueen 😂 Nu djupandas jag och coachar mig själv: ”Tänk inte så mycket, gör bara”. Jag har en grundtanke om hur vi två ska kommunicera, vi börjar där. Allt löser sig med kommunikation.

Idag var det premiär för skinnhandskar på morgonpromenaden, som passande nog låg i fickan på min lite tjockare jacka som tål ur och skur. Redan förra veckan var det premiär för reflexselen. Nu är det officiellt höst! Och det är okej. Faktiskt.

Kram 🐘

Jag lever. Knappt. Min yngsta dotter brukar använda det starka ordet ”hata”. Det ogillar jag, så jag tillrättavisar henne alltid när hon gör det ordvalet. Nu är det nästan läge att använda det. Nej, inte nu längre förresten. Jag ligger i badet och har äntligen varvat ner 😍

Jag ogillar att inte ha kontroll på jobbet. Jag ogillar att mina rutiner rubbas. Just nu lever jag konstant i de känslorna. Gör så gott jag kan, frågar, frågar, frågar. Bryter ner allt i pyttesmå bitar, hanterbara att svälja. Klappar mig själv på axeln: ”Bra gjort!”

Jag vet att det blir bättre. Lite bättre för varje dag. Lite mer koll på läget får jag för varje dag. Lite mer bygger jag upp mina nya jobbvanor för varje dag. Lite i taget.

Ungefär som att bli nykter alltså!

Efter jobbet fick jag skynda mig hem för att ha zoom-möte med jouren. Pust. Efter det traskade jag långsamt fram och tillbaka till Willys. Långsamt. Cirka 3.500 steg totalt. (Totalt 13.968 idag. Jag slarvar inte med promenaderna.) När mitt inre varvar upp mår jag bäst av att gå långsamt, äta långsamt. Då skickar jag signalen till hjärnan att ”allt är lugnt och under kontroll”.

Och jag sitter inte i skiten på något sätt. Min kollega är hundra procent tillmötesgående och supportande, det är mina egna ambitioner jag slåss mot. Det tar fan längre tid att ta in ny kunskap efter 50 år har jag märkt 😫 Det sätter sig inte direkt. Repetera, repetera, repetera.

Imorgon ska jag göra exakt samma saker som idag. Nöta, nöta, nöta. Jag fixar detta! Det misstror jag inte ett ögonblick. Jag är trygg i min egen förmåga, men just nu är det lite svajigt.

Jag skojar om det på jobbet: ”Kolla vad jag lyckades leverera på 8 timmar”. Det är inte så mycket som syns, desto mer jobbas det innanför pannbenet. Det är okej, okej, okej. Jag har en fura att luta mig mot, tids nog blir jag hennes syster-fura.

Kram 🐘

Tack @Sattva ❤️ Det är ju just det, jag måste fixa detta hållbart. Ta fram alla mina verktyg. Just att göra saker långsamt när det snurrar fort i ens inre är ruskigt effektivt. Har upplevt det så många gånger tidigare att jag nästan gör det med automatik. När jag går ut från jobbet stänger jag dörren. Rent faktiskt och mentalt. Sen går jag sakta till bilen. (Fast just idag gick jag inte sakta eftersom jag hade bråttom till zoom-mötet, så då fick jag gå ut och traska sakta efteråt. Benen gick nästan av sig själva.)

Jag blir stressad av att passa tider. Så när det är intensivt på jobbet behöver jag undvika just tidspassning på min fritid. Imorgon ska jag träffa en kompis efter jobbet. Jag säger då inte kl 19 utan kl 18.30-19. Sen siktar jag mot 18.30 men behöver ändå inte hasta med andan i halsen. Samma sak gjorde jag idag, jag messade tjejerna i jouren och sa att jag blir lite sen eftersom jag precis har gått från jobbet. Även om jag bara blir 5-10 min sen så känns det bättre att direkt meddela, och sen slå av på takten lite.

Jag är i valet och kvalet om ljudböcker och poddar konstant i öronen är bra egentligen. Bra är det för att då släpps inga andra tankar in, jag brukar kunna koncentrera mig på vad som sägs. (Kan jag inte det så gäller det att sakta ner tempot ytterligare. Slowmotion typ.) Men ibland är det nyttigt att låta tankarna flyga hit och dit som en svärm getingarna. Efterhand som jag promenerar så saktar tankarna/getingarna ner tempot och ramlar på plats en och en.

Är det egentligen ett undvikandebeteende att alltid lyssna på något? Kan inte bestämma mig. Eller så är det som mycket annat ett tudelat nyttjande, ibland är det bra och ibland är det absolut inte bra. Gäller att veta när det är vilket bara 🤓

Kram 🐘

Trots fullmåne har jag sovit gott i natt. Inga myrkrypningar *ta i trä*

Men klockan 5 hade min hjärna processat gårdagens dont klart. Då började den rabbla: ”Gör så, gör si, gör ditt och datt”. Den ”listar” verkligen arbetsuppgifterna - gör dem synliga och jobbar stenhårt på presentationen, så att inte bara jag ska förstå själv utan även enkelt ska kunna förmedla mitt tänk till min syster-fura.

Hjärnan är synnerligen komplicerad. Min extraknäcker som slavdrivare dessutom 😂 Nej, jag är faktiskt oerhört tacksam för att min hjärna 1) gillar och faktiskt behöver utmaningar, 2) för dess förmåga att tänka om och tänka nytt snabbt, 3) och för dess förmåga att aktivt återhämta sig. Släppa taget korta stunder. Och jag vet att min hjärna är tacksam för att jag tack vare alkoholstoppet låter den göra sitt jobb i lugn och ro 🙏🏻

Många, även jag historiskt, uttrycker att deras drickande inte går ut över deras arbete. Om man då betänker att hjärnan tar skada av alkoholen, och att den inte får sin välbehövliga processtid nattetid, så kan man ju gissa vilka stordåd de skulle uträtta om de inte drack alkohol. Sug på den.

Kram 🐘

Idag har det gått dubbelt så bra jämfört med igår, och det känns dubbelt så bra nu ikväll 😍 Yes! Om några veckor sitter de nya jobbrutinerna som en smäck! Även idag fick jag jobba över 30 min, men det är helt normalt nu så här i början. Jag klumpar ihop halvtimmarna och tar ut en halvdag när det har lugnat ner sig lite.

När jag pratade med min syster-fura idag i morse sa hon att det hade drabbat henne hårt igår kväll att även hon plötsligt tappar kontrollen, när hon ska ge den delvis till mig, och att även hon måste ändra sina jobbrutiner. Nu ska vi hitta nya gemensamma rutiner ihop, där vi kan glida in och ut i varandras arbetsuppgifter. Ingenting får ”sitta i huvudet” enbart på den ena av oss. Allt måste systematiseras så att båda snabbt får överblick. Vi kan faktiskt bryta benet och hamna på sjukhus.

Det är ju så mycket som hon bara gör helt automatiskt. ”Du måste säga åt mig att backa”. Jag märker att hon är livrädd för att trampa mig på tårna, men jag har synnerligen tåliga tår. Det ska mycket till för att jag ens ska reagera, allra helst när uppsåtet är gott.

Vi fortsätter ha våra videomöten på morgonen och eftermiddagen. Det är rätt lagom för att stämma av läget. Idag har vi haft några spontana videomöten också för att bollplanka lite. Det kommer att bli riktigt bra det här, det känner jag på mig.

Min yngsta dotter är nu som först okej med att jag inte kommer på öppet hus på hennes dagliga verksamhet på fredag. Jag sa att jag inte kan ta ledigt från jobbet och då började hon skälla på mig: ”Jag blir besviken på dig”. De har öppet hus kl 9-11, synnerligen konstig tid. Fattar de att folk jobbar? Suck. Men hennes pappa ska dit, och jag ska till henne på lördag. Då ska det vara ett cykellopp i byn där de bor och hela gänget ska cykla. Jag har erbjudit mig att följa med som ”hjälpledare”, vilket de tacksamt tog emot.

På ett sätt är det nyttigt att jag distanserar mig ytterligare. Hon mår bra, det går bra. Jag videoringer varje morgon kl 7.55 och önskar henne godmorgon och sen ringer jag varje kväll, om hon inte hinner ringa först. Det räcker att kasta en blick på henne för att läsa av hennes dagsform. Ikväll när jag ringde hade hon tvättat och hon stod och vek tvätt och la in i garderoben. Mammas duktiga tjej ❤️

Kram 🐘

Verkligen spännande och utmanande med det nya jobbet! Vad svårt att ha arbetsuppgifter som väver in i varandra, särskilt när din kollega är van att göra allt själv. Men hon måste ha efterfrågat en kollega då eller? Det är en ny tjänst?
Låter som det går bra i vilket fall!!

@Sattva Min kollega har vikarierat på den här chefstjänsten i typ två år. Hon har jobbat på avdelningen i 15 år. Hon KAN jobbet. I sömnen. Nu har jag fått chefstjänsten, och hon kan ta ett kliv tillbaka och bli ”andreman”. Vi är bara två totalt som är ansvariga för just den här verksamheten. Så hon ”lär upp” mig på det jobb hon inte ska ha längre. Och vi har ingen överkapacitet för inlärning, jobbet ska göras samtidigt.

Men hon har i två år varit en ofrivillig chefsvikarie. Hon tar ENORMT mycket ansvar för verksamheten, men hon vill egentligen inte vara chef. Hon har svårt att säga nej och sätta ner foten. Det har jag inga problem med längre, de striderna kan jag ta. Jag går på alla möten och pratar för vår sak, och sen informerar jag henne.

Det är kämpigt just nu med rollerna och innehållet i rollerna. Hon är mån om att jag ska få göra på mitt sätt, samtidigt som man inte ska laga något som inte är trasigt. Det är bra att kasta upp allt på bordet ibland och sortera i nya högar. Jag är tex noga med att vi ska ha saker på pränt, men att vi inte ska överadministrera. Men det funkar inte att en av oss har det mesta i huvudet.

Kram 🐘

Roligt att höra att det går bra på jobbet. Vem trodde egentligen nåt annat 😀.
Rutiner är extremt viktiga och ger ett lugn i arbetet tror jag. Mer och tydliga rutiner så att fokus och energi kan läggas på att identifiera förbättringar istället för att fokusera på vad man ska göra. Alldeles för mycket har varit personberoende hos oss.
Då märks det tydligt när nån slutar.
Du har såklart hunnit skriva andra visdomsord:
" @Andrahalvlek skrev:"Många, även jag historiskt, uttrycker att deras drickande inte går ut över deras arbete. Om man då betänker att hjärnan tar skada av alkoholen, och att den inte får sin välbehövliga processtid nattetid, så kan man ju gissa vilka stordåd de skulle uträtta om de inte drack alkohol. Sug på den."
Och så är det verkligen. Ibland har mitt fokus legat på funderingar om jag ska handla eller inte, dricka eller inte. Oron och rastlösheten i kroppen efter en kvälls drickande. Fylla som knappt gått över när jag anlänt till jobbet. Så man kan ju fundera.
Tror absolut att vissa av mina förmågor påverkas negativt om jag dricker eller behöver ägna tid åt att fundera över om jag ska handla på hemvägen. Fokus är inte där den borde. Skönt att slippa denna distraktion.

@Sisyfos Så här lyder mitt dagliga löfte till mig själv: ”Jag är nykter för att ha tillgång till alla mina förmågor och känslor - och må bättre psykiskt.” Jag är inte troende och jag tror inte på någon högre makt. Jag tror på varje individs inneboende kraft.

Men dränker vi den kraften i alkohol blir det inte mycket gjort. Minns att min alkoholiserade pappa var så tråkig att klockorna stannade. Varje gång jag frågade om vi skulle hitta på något svarade han ”jag orkar inte”. Varje gång. Sådan vill jag inte vara.

Kram 🐘

Jag lever. Men just nu är det jobba, äta, sova och promenera som gäller. Ikväll slarvade jag med lunchrundan, jag ”hann inte”. Skitsnack. Ikväll blev det dubbelt så lång runda istället för jag ska bannemej inte bryta min streak nu. Det är nu jag behöver promenaderna som bäst. Hellre promenera än diska 😉

Vi har ingen inne extra nu under upplärningen, det är skarpt läge som gäller från dag ett. Klart att det är jobbigt. Med facit i hand borde vi ha tagit in någon extra, men nu har vi inte gjort det och på fredag har det gått en vecka. Efter första veckan går det lättare. Sakta men säkert nöter jag in vana efter vana. Klockan går i ett huj. Värst är jag ska prestera som bäst, snabbast och med mest precision, kl 15-17. Då är jag trött. Min jobbklocka brukar varva ner då.

Det blir bra, jag vet det. Andas, andas, andas. Och inte boka upp mig så mycket privat just nu. Så får det vara just nu. Hälsa på dottern, dansa linedance på söndagar och sjunga på torsdagar. Och promenera. Thats it. Inget mer. Punkt. Jag måste minimera antalet tider att passa, för det är verkligen en stresstrigger för mig.

Kram 🐘

PS. I morse höll jag på att gå till jobbet i färgstarka tights och knallblå löparskor, vilket är min promenadoutfit. Jag glömde ta med mig lunchen. Jag glömde ge marsvinen mat 😱 Men de hade pellets och hö, så det gick ingen nöd på dem. Andas, andas, andas.

Åh @andrahalvlek jag tänker på dig varje dag, förutom allt annat du visat dig vara (snickare mm) så är du faktiskt himla tapper! Traskar och trampar och vänder och vrider i varje stund livet - och dig- åt solen. Jag hoppas hoppas att fler än vi ser den lyskraften!
Jag har ju också streak nu (bara dag 22) men spräckliga tajts och aprikosa springskor var det här 🤗🏃
Snart är det fredag då ska vi fira oss själva och uthålligheten och livet. Kram till dig 🥰

Tack @Sattva ❤️ Ni forumvänner finns med mig i tanken också, om än lite i skuggan av jobb just nu. Alla våra diskussioner och erfarenhetsutbyte har gjort mig klokare och ni ger mig råg i ryggen.

Kram 🐘