Loggar in i min tråd igen. Väljer att ha den kvar av flera anledningar men den främsta är att jag vill inte gömma mig från mig själv utan att kunna gå tillbaka och påminna mig själv om hur länge jag faktiskt kämpat.

Vad har hänt det senaste året? Ett försök att dricka måttligt spårade ur så småningom, tillslut, som vanligt. Skillnaden den här gången är att jag går in i detta med ett annat fokus och andra tankar. Glad att slippa dricka. Ser mig själv som en alkoholfri person. Jag gillar inte mig själv när jag dricker. Jag blir snabbt arg, orimligt arg, säger saker jag inte menar och tycker att jag har ett dåligt liv.

Idag är det dag 20 och det är konstigt nog inget nyårslöfte, det bara blev så. Satt hemma med lätt förkyld dotter på nyårsafton och det bara föll sig så. Helt naturligt, nu är det slutkämpat. Slutdiskuterat med djävulen på axeln. Men med det sagt är det inte en dans på rosor. Trots att jag just nu inte behöver kämpa vidare hårt för min övertygelse om att avstå kommer tankar som: "Ska det vara så här tråkigt nu? Var det så illa? Hur ska jag få något gjort utan A-motorn? Är jag så här trist och inåtvänd? osv" Jag tänker tankarna och korrigerar dem hyfsat snabbt, men det tar energi.

Läser trådar av er som började samtidigt som jag och lyckats stå ut med alla krokiga vägar, jobbat med er själva och nu får skörda det vackra ni sått. Ni är så starka och jag tackar er för att ni ger forumet ett facit i hand och perspektiv. Det ger mig hopp och jag säger till mig själv: "Stå ut så kommer det du förtjänar." Men som de flesta här så har jag svårt att bara stå ut och inte belöna mig själv hela tiden. Det är nytt för mig att jobba långsiktigt och viktigt att lära mig.

Jag är ödmjuk inför mina brister och trodde att jag skulle klara det själv utan att be om hjälp eller skriva här, att det skulle räcka med att läsa det som är bra när jag mår bra. Att ducka när jag har det tufft. Men jag behöver nog få ner mina tankar på pränt och skicka ut i etern. För att påminna mig själv men viktigast av allt, att inte vara så jäkla perfekt utan respektera alla sidor av mig själv. För vem tusan är stark hela tiden och tyst när det inte är perfekt.

All styrka åt er!

@Beyond Så fint att du skriver här (igen)
Hoppas du stannar o fortsätter att skriva! Har läst lite bakåt i din tråd, starkt att du kommer tillbaka gång efter gång 💪
Själv har jag varit a-fri en ganska lång tid nu, jag skulle inte vilja börja om fler gånger. Tankarna o hur jag skrev i början får mig att kämpa på - ibland lite lättare nu trots allt! Vore väl konstigt annars...
Bra att du är här, finns hjälp att hitta under rubriken Stöd också men det känner du kanske till? Det har varit hjälpsamt tycker jag om en inte vill hjälp "utifrån"... Många gör ju det, jag har valt att inte göra det - ännu iallafall.
Hoppas det ska gå fint för dig denna gången! Jag hejar på dig 💪🥰👍
Kram 🤗

@Beyond Hej! Jag började min nykterhetsresa för tre månader sedan. Har läst lite här och där i din tråd och fastnade i det du berätta tidigare i din tråd. Jag kan känna igen det du säger om hur du bli när du dricker ”Gör roliga saker, skrattar, älskar, tar tag i saker utan att tycka att det är jobbigt. Jag styr upp träffar med vänner, spelar tv-spel med barnen, lagar härlig mat, har fina kläder, smycken, sminkar mig osv. Jag tycker om mig själv.”

Men sedan kommer helvetet när man är bakis och att man dricker allt mer, jag drack till slut varje dag och tog även återställare på morgonen.

Du berättar sen att ”Jag var väldigt social, glad och positiv som barn, alla tyckte om mig och jag tyckte om alla. Min egen mamma hade nog lite svårt för att jag var så omtyckt. Min pappa sa en gång till mig när jag blev vuxen, vi satt och pratade om varför hon varit så sur och tvär mot mig, din mamma har alltid varit avundsjuk på dig för att alla tycker om dig. När jag dricker blir jag som jag var när jag va liten.”

Jag har både bra och dålig relation med min mamma med båda bra och dåligt mående som påverkar mig. Jag har förstått att hon själv har dålig självkänsla och att hon inte duger, vilket jag ofta också känt. Jag vet inte riktigt men funderar på om jag inte har fått villkorslös kärlek från henne. Hon kan agera martyr och skapa skuldkänslor hos mig. Ha oro över att jag inte ska klara av saker, vilket irriterar mig och säger jag ifrån blir hon sårad. Jag säger att hon inte har tillit till min förmåga och hon blir sårad och menar att det bara är välment. Hon tar allt som kritik. När jag var yngre har hon ofta korrigerat mig i hur jag ska bete mig. Kände som jag inte dög. Jag tror att hon ofta projicerar och lägger sina egna känslor och tillkortakommanden hos mig. Hon säger martyrsaker och gör egna tolkningar av det jag säger eller tror saker om hur jag tänker, utan att fråga mig. Som liten var jag lite vild, påhittig, kreativ och omtyckt som du.

Berättar detta då min mammas negativa beteende påverkat min självkänsla och mina tankar om mig själv. När jag drack omvandlades min självkänsla för stunden och jag släppte alla hämningar. Som bakis dök självkänslan ännu längre ned i botten. Nu som nykter jobbar jag med min självbild/självkänsla och jag får äntligen fatt i mina känslor som dränktes i alkohol. Jag känner mig äntligen fri, stark, modig och bra! Jag kan hålla två bollar luften samtidigt, den ena är min mamma och den andra är jag, men de flyter och geggar inte ihop sig som tidigare. Jag känner att jag duger och är inte beroende av hennes gillande. Har ofta som nykter känt tristess och gråhet och jag har insett att det är min hjärna som behövt återhämta sig efter överkonsumtionen av alkohol och det tar tid innan den är i balans igen. På senaste tiden har jag börjat känna mig glad, pigg och har roligt. Jag skrattar mer nu😀. Jag går också hos en psykolog för att hitta, stärka och lära känna mig själv, mina känslor och behov.

Kämpa på! Livet blir så oerhört mycket bättre utan alkohol🌷💕

@beyond Välkommen tillbaka! Ville bara skriva att jag också kämpat länge och haft flera trådar. Känner igen mig så i din tråd. Även jag har fallit tillbaka sååå många gånger. Jag är också ny-nykter sen nyår. Själv tar jag nu hjälp av 12-steg och sponsor, har lång väg kvar men känner att jag är på rätt väg. Har du provat någon form av hjälp? Det är ju så sjukt svårt det här själv tycker jag. Finns några riktiga hjältar här på forumet som verkar klarat det men tror det är få som lyckas helt själva. Ok du inte läst boken ”Skål ta mig fan” så kan jag rekommendera den. Lärde mig mycket om problem-drickande. Skriven av en nykter alkoholist/problemdrickare.

@majsan_nu Tack för heja-rop! Jag vill inte heller ta hjälp utifrån. Har anmält mig till programmet här på sidan och skam den som ger sig. Den här gången ska jag lyckas. Stöd från mannen, pappa, forumet, programmet och tidigare erfarenhet är väldigt stort. Jag kommer aldrig ge mig, har för mycket att förlora. Hur länge har du varit A-fri? Vad är de största vinsterna?
Kram :)

@vår2022 Åh, herregud! Har vi samma mamma? Varenda ord stämmer in på min! Exakt så var det för mig, är fortfarande i viss mån. Kan spela martyr än idag och skuldbelägger mig än idag i viss mån. Dock har hon inte lika stor makt över mig längre. Men visst faller jag tillbaka i mitt lilla jag ibland och hon kommer fortfarande åt mig så att jag kan tvivla på mig själv. Å andra sidan är det inte hennes fel, jag tillåter det.

Tack snälla du för att du delar med dig. Har funderat på att gå till psykolog nu när jag är nykter, en stor rädsla för att möta mina känslor helt utan skydd. Vem är jag egentligen? En fördel med hela min utgångspunkt just nu är att jag kan faktiskt välja vem jag vill vara eftersom jag inte "är någon" just nu. Förstår du hur jag menar. Jag kan ju bygga ett nytt jag.

Kram :)

@Tackohej Då får vi följas åt den här gången. Dag 22 idag :) Jag kör programmet här på sidan och har mycket stöd från min man och min pappa. Hur tycker du att det känns så här långt? Vilka är dina största vinster? Mina är:
Vakna tidigt på helgmornar, dricka kaffe och titta på nyhetsmorgon länge med vovven i soffan.
Slippa den arga känslan i kroppen.
Kunna köra bil närsomhelst.
Slippa ångest och skuldkänslor. Fast det är lite fantomkänslor kvar. Typ Usch, vad har jag sagt, gjort? Visst, ja. Inget. Ligger lite i bakhuvudet och pockar på.

Ja, har läst den. Men nog dags att läsa om. Har även läst Jag som var så rolig att dricka med. Träffande.

Nu kör vi vidare, en dag i taget. Kram :)

@Beyond Hej!
Jag har varit a-fri ganska länge, närmar sig 150 dagar tror jag. Har samtidigt haft mycket med dödsfall, sjukdom mm i den närmaste familjen + egna hälsoproblem. Upplever att jag inte hade nått annat val än att bli a-fri! Vinsten är att jag orkar med min situation bättre, tror jag iallafall...
Har haft stor nytta av det som finns här på forumet under rubriken Stöd, kolla där om du inte redan gjort det 👍
Kram 🤗

@Beyond Åh vilken lättnad! Blev lite orolig för hur du skulle ta detta och om jag trampade på en öm tå. Kände själv att det var lite tungt att skriva så om min mamma, fick lite skuldkänslor, men kunde inte låta bli och tänkte om det kanske skulle ge dig något.

Jag förstår precis vad du menar med att bygga ett nytt jag, det är precis det jag håller på med. Jag har två syskon, jag är mellersta barnet, och jag har alltid haft rollen som medlaren i familjen. Varit tillags för alla och struntat i mina behov. På ett sätt liknar det medberoende till min mamma och nu har jag sagt upp den rollen. Jag bygger ett nytt jag. Det är befriande att gå till en psykolog och få ut allt inom sig, det tar mycket plats och energi. Du har ingen relation till psykologen och behöver inte ta hänsyn till några känsloband.

Min mamma har många fina och goda sidor också, idag försöker jag inte reda ut något med henne och pratar mest väder och vind. Jag går inte in i några ”fällor” som jag vet kan leda till mer. Jag spar min kraft och energi till mig själv. Utredningsjobbet gör jag tillsammans med psykologen, bearbetar det, gör det kraftlöst och låter det passera vidare. Som nykter har jag helt andra förutsättningar att hantera och agera i detta.

Kämpa på och kram❤️