Jag har letat efter anledningar och försökt att förstå. Jag har letat efter alla möjliga anledningar till hens känslomässiga berg och dalbana. Jag har ändrat mitt beteende, gått till psykolog och känt att det är mig det är fel på. Men efter att ha läst alla inlägg här så förstår jag att hen är alkoholist. Alla andra har förstått det men jag har inte velat ge upp. Inte kunnat lämna. Lämnat när hen bettet sig illa och ber hen att komma tillbaka. För när hen är nykter är hen bäst av alla.

Men när hen super så kommer den elakaste människan fram. Nu är det slut igen och jag känner mig förnedrad över att en människa väljer alkoholen framför mig. Hur ska man komma över det?
Vi har fortfarande saker att ta tag i men jag orkar inte. Samtidigt som att jag borde för att få det överstökat. Men jag orkar inte. Dels för att jag inte ville ha kontakt med hen och därför att om jag löser allt så kommer hen inte att finnas mer. Så märkligt. Hur kan man älska någon som sårar medvetet? Som tär på en?
Och alla planer...och jag slår på mig själv för att jag tillät det här.

Du är verkligen inte ensam!
Själv undrade jag i början om jag var en dålig flickvän på något sätt, stöttade jag honom för mycket, blev det någon press på honom? Borde jag inte tjatat om att han skulle söka hjälp? Kunde jag ha stannat hos honom när ångesten blev för svår? Borde jag ha gjort slut innan han dumpade mig?

Det är meningslöst att stånga sig blodig för att få svar. Det kommer inga. Inte från det hållet. Jag fick jobba med mig själv istället, lista ut varför jag lät honom behandla mig så, och lita på att den jag berättade för om hans mående hjälpte honom.
Nu ser jag att han härjar runt i sociala medier, glad och obrydd som en speleman på konsert - letar vänner till vandringsturer, som han påstod att han föredrog att göra själv. Vandringar som han sa sig behöva för att hantera suget efter att dricka. Kaoset fortgår...

Jag tror att om du lägger mer fokus på dig så kommer du automatiskt må bättre. Välj dig. 🤗

Du är inte ensam om att vara i det läge du är nu men det är en hemskt tuff plats.
Alkoholen vinner alltid. Bra att påminna sig om är att det har med hjärnans belöningssystem att göra. Den kick som alkohol ger en beroende hjärna kan inte kemiskt trumfas av den starkaste kärlek.
Lämna! Om hen väljer att bli nykter finns kanske ett liv tillsammans om ett par år igen.
Kraft till dig❤️

@Åsa M
Jag blev också dumpad av "min".
En del av mig tror det blev så att han inte fick ut något av mig mera, drack mig inte onykter, gav namn åt honom om han ville söka hjälp, jag vred ut och in.
Min största farhåga är att han hittar någon som är lika honom själv, då ligger han nog i graven snart.